Hjärta- och hjärna-dilemmat

104 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
etanoldrift
Nej, Mysan, förmodligen är de

Nej, Mysan, förmodligen är de inte samma män.. Men vi måste komma ihåg att vi inte heller är samma personer som vi var den gången vi möttes..
Många förbiser att vi själva utvecklas.. För att "lyckas" i en ny relation utan alkohol, så måste vi själva titta på vilka mönster vi bär med oss..
Det är ju inte alltid en dans på rosor, även om den beroende blir nykter?
Det är många förhållanden som spruckit även sedan alkoholisten blivit nykter..
Och ibland kanske de hade spruckit ändå? Människor växer ju ibland ifrån varandra..

Hjärtat
Alla hjärtans dag

Och jag har behov av att skriva av mig. Veckan har varit fylld av ångest.

Mannen och jag träffades förra helgen och numera slutar nästan varje tillfälle vi ses med att jag gråter och har ångest och vill fly från allt. Gissar att det är samma anledning som mannen dricker.

Han har tagit ett återfall nu till helgen. Det gör ont i mig och jag vet inte om jag orkar vara med. Problemet är att vi precis ska åka iväg på den efterlängtade resan. Jag har sån ångest. Kommer jag klara av att vara stark och göra det jag vill om han fortsätter att dricka under resan eller kommer jag bli handlingsförlamad och vänta på att han orkar göra något.

Jag mår så dåligt inombords. Bara gråter.

Ska sova en stund. Sen ta en promenad och därefter baka en kaka till mig och mina älskade barn. (Ni som varit oroliga för dem, kan jag säga att de är vuxna eller nästan vuxna).

Kram!

Det enda jag vill göra är att älska och bli älskad och känna mig älskad 💜

Hjärtat
Anledningen till dagens

Anledningen till dagens ångest är detta, väljer att förklara mer detaljerat. Igår åkte jag hem till honom eftersom jag kände för att träffa honom fast jag visste att han var bakis. Som vanligt hade han stängt av mobilen så jag kunde inte berätta att jag var på väg.

Det första jag hör är svordomar. När mannen kommer, så säger han inte hej utan han går in i köket och öppnar kylskåpet och dricker "vatten"...

Min ångest steg till skyhöga nivåer direkt och jag säger att jag går direkt och räknar med att jag får resa ensam. Eftersom jag är så upprörd inombords väljer jag att stanna en stund för att rida ut ångesten. Ångesten klingar av. Vi samtalar. Han är ångestfylld över att han dricker igen. Han är söt och omtänksam. Efter en timme väljer jag att åka hem till min ensamhet. Jag frossade i onyttigheter och grät framför tvn. Fortsätter att må dåligt. Och nu befinner jag mig i ovan inlägg "alla hjärtans dag"

Hjärtat
Följetongen fortsätter...

Det är nu två och en halv månad sedan jag skrev senast. Vi åkte på den efterlängtade semestern som blev precis som vårt förhållande är, dvs upp och ner.

Han var nykter på nerresan. På kvällen ska vi ta en "dricka" före maten. Jag börjar med en juice men han väljer öl. Ok, en öl är ingen fara. Strax efter slinker öl nr två ner. Jag dricker fortfarande på min juice. När han sedan kommer med en GT reser jag mig och lämnar baren. Jag vill inte titta på när han tappar kontroll. Det gör han med råge! Han kommer efter till hotellrummet med en GT i handen. När han går in på toa dricker jag upp den. Han blir rasande arg! Går genast ut och kommer in med en ny. Jag lämnar rummet och går till restaurangen och äter första semestermiddagen ensam. Mot slutet av måltiden dyker han upp. Det är tydligt att han hunnit dricka mer än en drink sedan jag gick. Han äter inget utan tar så klart flera GT.

Jag lämnar honom i restaurangen och går och lägger mig. Kl 03.30 kravlar han ner i sängen efter att jag varit tvungen att öppna dörren åt honom. Han lyckades inte få nyckeln i nyckelhålet. Självklart var han mycket bakis hela dagen. Jag lyckades få honom att lämna rummet för att de skulle kunna städa.
Resterande dagar drack han mindre för varje dag och de två sista dagarna hade vi mycket trevligt och han drack enbart ett par glas vin till maten.

Efter resan eskalerade drickaperioderna igen. Han hade köpt 4 flaskor starksprit på planet som tog slut mycket fort. Jag ska erkänna att jag spädde ut flaskorna för att minska konsekvenserna. Normalt håller han sig till vindunkar och extra stark starköl. Vet att det brukar gå överstyr när han börjar dricka starksprit.

Vår relation har så klart blivit lidande. Han får skuldkänslor av att han dricker för mycket. Han kontaktar kvinnor på nätet och träffar dem istället för att åka hem till mig, eftersom jag ställer krav.

Problemet är att jag älskar denna man och hans drömmar. Nu har jag återigen ställt ett ultimatum och han är troligtvis borta från mitt liv ett litet tag. Men, det gör så väldigt ont!

Varför blev jag kär ii en alkoholist? Jag tror inte att följetongen upphör.

Hjärtat
I kväll har jag chansen att

I kväll har jag chansen att dra. Att släppa honom ur mitt liv. Jag har gett honom ett ultimatum. Slut på fina ord och visa i handling... Vet inte hur det går... :-(

Hjärtat
Under hela gårdagen gav jag

Under hela gårdagen gav jag honom chans på chans att skapa ett trevligt minne och en fantastisk helg att bygga upp en ny framtid på.

Till slut gick han med på mitt "tjat" och sa att vi kunde ses. Jag ville att han skulle bjuda på middag. Han kontrade med att vi kan gå på restaurang. Men, eftersom kvällen var så fin sa jag att jag kommer över och så handlar vi "take away" och äter ute i trädgården. (Jag ville inte fixa mat - så bekvämt det hade varit för honom). Precis när vi bestämt att jag ska åka till honom kommer en av mina stora söner hem och säger att han är sugen på grillat. Sonen har köpt mat och sätter på grillen. Jag messar mannen direkt och meddelar de ändrade planerna. Frågar om han vill komma till mig istället. "Ja", svarar han - "Stanna, jag kommer, cyklar över."

En timme senare har han fortfarande inte dykt upp. Jag ringer och inget svar. Vi börjar äta utan mannen. En stund senare får jag ett mess "sover". Jag upprepar återigen mitt ultimatum. Träffas vi inte ikväll så finns jag inte längre i ditt liv. Jag får till svar att han "ser fram emot semestern med mig i sommar" . Nästa meddelande är att "bilen startar inte..." Bra att bilen inte startar, du ska inte köra onykter. Ta cykeln istället, svarar jag. Inget svar från hans sida...

Han behövde agera och sluta snacka. Han är så duktig på att förföra mig med sina ord. De få gånger vi setts sista tiden slår mitt hjärta volter och huden blir elektrisk av hans blotta existens. Så smärtsamt!

Han kom aldrig igår.

Tidigt imorse (natt) blockerade jag hans nummer från min telefon. Varje minut sedan dess vill jag avblockera men kämpar emot, minut för minut. Om han vill ha kontakt så vet han var jag finns. Jag vill inte läsa om hans drömmar och fina ord som aldrig blir sanna. Han behöver ta tag i sitt problem med alkohol. Jag kan inte rädda honom. Jag måste bli stark och hitta min egen väg, utan honom.

Jag har ägnat gårdagskvällen och hela förmiddagen åt att läsa Ullabullas tråd. Det har tagit tid att återhämta sig. Hon har gjort en resa utan dess like och jag kunde också läsa om den kamp hennes alkoholist för. Jag känner igen mig i hennes berättelser. Om hoppet, berg-och- dalbanan, om alkoholistens återkommande återfall. Hon mår så mycket bättre idag än när hon var fast i hans klor. Det ger mig styrka att jag fattat rätt beslut. Detta som jag utsatt mig själv för sedan jag träffade min alkoliserade vän är inte sunt. Jag kan få något mycket bättre. Det kanske tar ett, två eller tio år. Men, jag vet att jag inte kan fortsätta som jag gör nu. Jag har bara makt över mitt liv. Låt mig göra de kloka valen, minut för minut.

Hjärtat
Det gick inte :-(

Det gick inte :-(
Jag är inte tillräckligt stark. Jag var tvungen att avblockera honom. Jag står inte ut med att inte veta om han skriver något. Meddelanden han ev skrivit är försvunna. Han vet inte om att jag inte fått dem. Jag tyckte det var skönt att veta att jag inte behövde kolla telefon efter mess från honom men det smärtade för mycket att det han skrev skulle vara förlorat.

Skit också. Nu ska jag göra mig iordning för att hitta på något trevligt på egen hand. En framtid utan sällskap, bara att börja direkt. Å andra sidan hade han inte följt med iallafall. Han hade prioriterat a... :-( Vilken miss att bli kär i en person med grava alkoholproblem.

Hjärtat
1 dag utan kontakt. Fast

1 dag utan kontakt. Fast tankarna finns där hela tiden. Jag är sjuk i huvudet. Hur kan en person förvrida mitt huvud så mycket.
Jag har läst gamla konversationer med honom. Så många gånger jag "hotat" att det var sista gången. Förstår varför han slutade respektera mig. Jag var full av tomma meningslösa ord. Precis som han har varit.
Nu tar vi ytterligare en dag utan kontakt.

Jag ska läsa lite till här på forumet och försöka bli stärkt i mitt beslut till 0 kontakt!

Ullabulla
Om du visste

så många timmar som gått åt till meningslöst ältande och grottande.
Skulle blivit många halsdukar om jag gjort något vettigt istället :)

Hjärtat
Väljer att kopiera in ett

Väljer att kopiera in ett svar från en annan tråd, som jag skrev på kvällen den 4 maj, innan jag hade tagit mitt slutliga beslut. Jag vill ha inlägget i min tråd som en påminnelse...

Jag kan bara stärka dig genom att berätta att du inte är ensam. Min vän beter sig på samma sätt. Han träffar andra kvinnor och vågar inte träffa mig eftersom jag ställer krav. Det gör ont! Jag känner dock att för varje gång jag är inloggad här och skriver desto starkare blir jag. Jag får styrka från era berättelser. Jag får styrka att se att jag inte är sjuk utan det är personen som missbrukar som är sjuk och förvrider mina tankar.

Vad som än händer är det aldrig hans fel. Det är alltid mitt fel. När han tog strypgrepp var det mitt fel eftersom jag provocerade honom. (Jag polisanmälde och han åtalades för det.) När han var med andra kvinnor var det inte som jag trodde... När han skriver till andra kvinnor, på fyllan, framför mina ögon är det mitt fel och jag är sjuk i huvudet när jag kontaktar dem senare på kvällen och berättar att de just haft kontakt med en sjuk man som är upptagen med en annan kvinna. Allt är mitt fel...

... och ändå fortsätter jag älska denna man! Det är sjukt!!! Jag älskar den nyktra omtänksamma mannen. Tyvärr ser jag honom vid allt färre tillfällen. Jag kämpar varje dag med att idag är sista dagen vi hörs. Jag misstänker att vi är lika beroende av dessa sjuka män som de är beroende av sin älskade alkohol! Ger dig styrkekramar i massor för att du ska slita dig loss från din man. Gå inte sönder, utan ta hand om dig istället.

Hjärtat
Det har inte känts så svårt

Det har inte känts så svårt idag. 3 dagar utan kontakt Visst har han funnits i mina tankar men vi har verkligen inte haft det bra sedan jag började skriva här. Jag läser tillbaka och läser andras inlägg och blir stärkt i mitt beslut.

Jag ska fokusera på en sommar i ensamhet. Om jag vet att det blir tufft blir jag inte besviken när ev planer raseras. Sommaren kommer bli ovanlig då mina äldsta barn flyttar hemifrån. Kvar är jag och yngsta barnet. Det är bra att vi kan fokusera på varandra. Mys! ☺

Hjärtat
Såg en bra bild på fb och var

Såg en bra bild på fb och var en sekund från att skicka den till min vän. Försöker vända tankarna och loggar in och läser här istället. Allt för att komma ihåg varför jag inte ska ta kontakt med min älskade vän. Min vän som tappat fotfästet. Som gör galenskap efter galenskap pga sitt alkoholintag. Som vägrar söka hjälp för sitt beroende. "Han kan själv". Men, eftersom det bara är ord än så länge så har jag valt att exkluderar honom ur mitt liv, hur smärtsamt det än är. Snart har jag klarat 5 dagar utan att ta kontakt...

Blåögd
Håller tummarna

vet själv hur svårt det är att stå emot trots det snart gått ett halvår. Hoppas för din skull att du orkar stå emot om det är det du vill!
Kram

Hjärtat
Blåögd skrev precis på din

Blåögd skrev precis på din sida :-)
Jag blev stärkt när jag läste Ullabullas tråd. Det kommer ta tid, lång tid att bli fri och frisk. Vi har massor med arbete kvar. Tänk vad kloka vid blivit när vi kommit ut på andra sidan ☺

Jag jämför denna resa med en resa jag gjorde att jag fick diagnosen utmattningssyndrom. Inget jag önskar min värsta fiende men jag är ändå tacksam för erfarenheten. Är så mycket klokare nu :-)

Hjärtat
Jag kan säga att jag

Jag kan säga att jag egentligen inte vill hålla emot. Älskar ju denna man! Jag försökte få honom att fatta ett beslut som gjorde att jag skulle finnas kvar i hans liv. Han valde att jag inte skulle finnas kvar just nu. Han är fri att kontakta mig men valt att inte göra det.

Jag måste ta hand om mig själv. Vi har triggat varandra till negativt beteende. Jag satt och väntade på honom och tappade bort mig själv. Vi har båda jobb att göra på var sitt håll. Jag klarar inte av att vara "kompis" som han önskar. Han påverkar mig för mycket. En dag kanske jag tar mod och vågar ta kontakt igen, men då måste denna "besatthet" från min sida försvunnit.

Hjärtat
Är jag dum i huvudet eller?

Är jag dum i huvudet eller?

Släpper garden en sekund så har jag skickat iväg ett meddelande till honom. Inser i och med hans svar att vi är ett passerat kapitel. Han har inte stått ut med mina krav, lättare att fortsätta dricka istället för att söka hjälp. Tragiskt!
Jag önskar honom lycka till och han får höra av sig när han är en nykter alkoholist. Så mycket tid och tårar som jag lagt på denna man som har varit mig såååsåååå kär.

Ullabulla
Nej Skytt

Du är inte dum i huvet.Du gav efter för en impuls men stod emot i 5 dagar.
Mycket mycket bra jobbat!
Själv klarade jag bara halva dagar i början som så småningom gick över till hela dygn osv.
Så i mina ögon har du varit mycket duktig.
Allla de impulser du klarar av att göra ingenting på så vinner du några millimeter i självförtroende och självrespekt.
Se dit mess som ett litet återfall.

Soppan
Kram på dig

Som du skrev till mig, gå inte sänder, var stark. Ingen eller inget är värt att förlora sig för någon annan. Jag önskar att vi kunde till oss vad vi säger till andra och vad andra säger till oss. Det kommer bli lättare och du kommer hitta dig själv igen. Jag önskar jag kunde vara lika stark och åtminstone ställa krav om förbättring. Men jag vågar inte ens göra det, för de få gånger jag gjort det har priset varit så högt för mig.
Tänker på dig skytt

Hjärtat
Tack för värmande ord.

Tack för värmande ord.
Jag är inte lika arg på mig själv idag. Tyvärr blev det mer än ett mess igår och idag har de fortsatt. Det är så komplicerat!

Det handlar väl om mitt kontrollbehov... Jag vill försöka förstå. Förstå hur man kan bli så manipulerad. Förstå hur min vän tänker.

Vet innerst inne att jag inte kommer få de svar jag söker eftersom beroendehjärnan är kidnappad och inte fungerar rationellt. Det räcker med att vara två individer för att se hur komplicerad en relation kan vara. Är dessutom en av dessa personer beroende av alkohol så blir det ännu mer komplicerat.

Självrespekt försöker jag behålla genom att inte acceptera hans beteende mot mig. Jag tiger inte stilla. Jag står upp för det jag gjort. Jag polisanmälde honom vid första övertramp. Jag har kontaktat några av hans andra kvinnor för att informera om vem de har kontakt med. Jag har berättat för mina barn och vänner att han har alkoholproblem. Jag har inte behövt ringa polisen för att ange fyllekörning men tvekar inte om det skulle behövas. Jag har lämnat honom när han börjat dricka "över gränsen" om det är det som är överenskommelsen. Det är därför jag ställer ultimatum.

Självförtroendet och självkänslan behöver jag däremot jobba på...

Ullabulla
det jag tror skytt

är att du börjat förhandla med dig själv.När man märker att man inte fått önskad effekt.
Att de grinar blod eller ens verkar sakna en nämnvärt så hittar man på nya strategier för varför man ska ha/vill ha kontakt.
Försöka förstå,förlåta osv allt för att få en anledning att limma ihop sig lite igen med den som dricker.

Jag känner igen mig så oerhört väl och förstår dig.
Men var medveten om vad du gör och varför så kan det vara lättare att avstå kontakt.
Om det är vad du vill så att säga.

Hjärtat
Åh kloka medmänniska! ❤

Åh kloka medmänniska! ❤
Ullabulla du känner till resan så väl. Tack för att du påminner mig! Du har helt rätt. Började förhandla med mig själv...

Han vet vilka knappar som är mina triggers... Idag berättade han att han har anpassat sin semester efter min. Jag som längtat så efter alla saker vi skulle göra... Nästa mening säger han att kanske borde söka hjälp. Hur kan man släppa hoppet då?

Ska göra ett nytt försök med början imorgon, nollkontakt... Han måste visa att han menar allvar. Ord räcker inte längre. Det var ju det som var mitt ultimatum...

Ullabulla
Problemet kan vara

de små nyanserna i rösten hos en själv.
Hur snabbt man svarar på ett sms osv som gör att de har stenkoll på att man har egentligen inte släppt en millimeter.
Man är bara precis steget bredvid hela tiden.
Om man mentalt lyckas koppla loss sig och faktiskt känner att man är frånkopplad.
Då minsann kan de vakna till.
Det hände flera gånger under mitt första år som separerad.
När jag äntligen började andas egen luft så kom han som ett skott och sökte kontakt.
Och allt skulle förändras och nu var det minsann dax osv.
Men som du säger,hoppet ska man ju egentligen inte släppa.
Men kanske låta det vara hans hopp?

Hjärtat
Jo, jag har nog inte varit så

Jo, jag har nog inte varit så stark i min dialog, fast jag velat det. Vi får se hur det utvecklas. Försöker backa ett steg, inte forcera och vara hård mot mig själv. Ska försöka låta bli att initera kontakt. Idag svarade han ärligt på en fråga, från igår, där jag frågade vad jag kunde gjort annorlunda.

"Felen du gjort ur mitt sätt att se det är att du pressade mig och gav dig in på min integritet. I all välmening ur ditt perspektiv... ...Du kanske skulle släppa kontrollen över människor och fokusera på det som är bra för din själ och kropp och vad som gör dig glad."

Dags att lyssna! Ska leta upp ett Al-anon möte, testa det. (Sagt det förut men aldrig kommit iväg. ) Måste lära mig släppa taget.

chefen
Vilken...

...energi det går åt att kämpa med detta tänker jag när jag läser inläggen...och hur många kämpat länge o väl...får ögon på mig självser vad jag är på väg in i...det går ju inte att göra kämpandet till sin livsuppgift...tack för att du delar med dig...skriv gärna när du testat al-anon...

mulletant
Att fokusera på sin egen själ och kropp

är ett bra råd men ack så svårt för den som är intrasslad i medberoende. Du har kommit långt i insikter om dig själv men det är en lång kamp att lära sig nya handlingsmönster. Men spännande också. Den viktigaste resan i livet, att lära mig känna mig själv.
Gå gärna till Al-Anon och testa gärna olika grupper. Stämningen kan vara olika fast programmet är detsamma. Jag har mycket hjälp av att höra andra. Hoppas du fortsätter dela dina insikter här på forum.
Önskar dig en fin dag! / mt

Hjärtat
Ja, det går åt mycket energi,

Ja, det går åt mycket energi, i perioder. Det gäller att se när när jag går igång och då släppa. Det är en balansgång hur mycket av mina tanker som han ska få. Jag försöker minska tiden.

Ullabulla
det är som du säger en svår balansgång

att veta att det är bortkastat.men att det inte heller går att fokusera på annat.
Jag provade ibland att helhjärtat grotta ned mig typ en timme utan att kontakta förstås.
Sen såg jag till att ha något efter den timmen som verkligen bröt av.En film,en promenad ringa en vän osv.
Då kände man också tydligt skillanden i hur man andades lättare och faktiskt kom ur de negativa cirklarna.
Men att bara helt låta bli att tänka,det går helt enkelt inte.

I alla fall kunde jag inte det.Det kunde ta tre fyra timmar av min dag åt total energispill rakt ut i slaskhinken :)

Hjärtat
Känner mig friare.

Känner mig friare.

Ingen kontakt på sex dagar. Tänker ofta på honom men inser att jag inte kan påverka situation och därför måste jag göra bra saker för mig själv.

Var på väg till Al-anon möte, men då jag kom iväg sent hemifrån vände jag efter halva resan dit, ville inte komma sent till mötet. Har sedan funderar lite mer och beslutat mig för att inte gå. Han ska inte stjäla mer av min tid!

Om det mot förmodan skulle bli så att han dyker upp igen i mitt liv så kanske jag omvärdera beslutet.

Jag är singel och fri och styr nu mina egna val utan att ta hänsyn till någon som jag inte kan lita på. Kram på mig själv :-)

Ullabulla
alanon

är inte till för honom.Det är till för dig.För att du ska få läka och kanske få verktyg på hur du ska undvika att trilla i samma tankefällor igen.
Men om du just nu känner dig stark så kanske det inte behövs.
Jag gick ett tiotal gånger framför allt sen vi separerade och jag mådde väldigt gott av de mötena.De satte sig likt balsam i själen och följde med mig i flera dagar efteråt.

Hjärtat
Mm, sant. Vet att det är för

Mm, sant. Vet att det är för att jag ska läka, bearbeta och lära mig. Just nu har jag en ro i kroppen som jag inte haft på väldigt länge. Jag har accepterat att jag inte kan påverka honom. Han har valt att inte agerera utan allt har varit fina ord.

Jag kanske är en medberoendepersonlighet. Tror det, men å andra sidan har jag nästan alltid varit tydlig om min syn av hans alkoholvanor. Jag har berättat för vänner och mina barn. Inga rosa elefanter i rummet här!

Just nu när vi inte har kontakt handlar det mer om att släppa någon som man älskar. Den processen har inte med medberoende att göra. När han "kidnappar" min hjärna och hjärta är det en kamp. En kamp som fick mig att välja börja skriva här.

Önskar av hela mitt hjärta att han väljer ett nyktert liv men jag kan inte längre välkommen på resan. Jag har valt bort den möjligheten och han också, just nu.

Al-anon finns kvar och påminnelsen i mobilen också :-)

Sidor