Jaha. Äh. Klump i magen bara av att skriva här. Men har läst här inne i ett par månader o känner att nu är det dax. Så vi har varit tillsammans i ca 13 år. Varav förlovade i 10 och gifta i 4 månader. Jippo. Smart beslut. Min man har alltid haft en hög tolerans för alkohol. Han blev på fester den glada skämtsamma onyktra personen. Jag tyckte mest det var pinsamt. Men han var ju glad. För 3,5 år sedan åkte vi på semester till hans föräldrar och då smusslade han med Jack Daniels. Det var väldigt billigt där och han gömde en flaska på vårt rum. Ville inte att föräldrarna skulle se. Sedan köptes det med hem. Sedan dess har det ökat. Dricker varje helg och röda dagar. Då är det kanske 1-2 riktigt starka öl och 3-5 Jack and Coke. Vissa gånger när han varit full har han sagt saker som" skulle inte vara med dig om det inte vore för barnen" osv. Och andra småotrevliga saker. Men efter sommaren tyckte jag att vi 'hittat' varandra och vi gifte oss. Mest för barnens trygghet. Det var sept 19. Sedan har det gått utför. Han blir argare och argare när han dricker. Om jag ser att det är en av DE gångerna väljer jag oftast att gå o lägga mig för att inte hamna i bråk. Eller stanna kvar i barnets rum en stund tills han har slocknat i soffan.
Jag har hotat förut med att jag inte orkar och kommer flytta med barnen. Då skrattar han ibland o undrar hur jag ska ha råd. Andra stunder kan han gråta och erkänna att han tycker inte om när han blir så arg. Så från i julas har han inte druckit så mkt. O väntat tills barnen somnat osv. Men 2dagar innan nyår så kommer jag hem vid 18 från jobbet. Äldsta barnet har en kompis som ska sova över här och på bordet står en öppen öl. Jag blev irriterad. Jag vill inte att han ska dricka framför andras barn. Tänk om det är en av de gångerna som den går rakt upp i huvudet? Slutade med bråk och han sa att jag kan lika gärna packa mina väskor o gå. Han ska inte känna sig som främmande i sitt eget hus. När sa jag men jag ska inte behöva vara rädd att du ska bli elak.
Dagen efter hade vi ett bra samtal på kvällen och sedan har det varit lugnt. Druckit men inte arg. Jag hade kvällen innan ställt mig i kö till en lägenhet för jag kände att jag orkar inte längre. Nu är det ganska lugnt men jag har beslutat mig för att gå till lägenheten och titta då jag blev erbjuden den. Men frågar mig själv om jag gör fel. Ska jag ge honom en sista chans? Hur kommer barnen få det hos mig? Kommer jag ha råd att ha mat på bordet? (Ingen fast anst). Jag känner mest irritation just nu han blir arg för att han tex inte får sex så ofta men jag säger att jag behöver lite närhet först. Då blir han sur.

Käns lite löjligt det här och som att det är mest svammel men jag behövde få ner det på papper. Kanske behöver jag bara 'get iver it' o låta honom dricka och bara bli arg om han gör något dumt? Och inte i förskott. Jag hatar lukten av alkohol nu och ljudens från burken o skåpet. Jag kanske är helt galen.

Läste igår att om en person gjort gastric bypass är chansen större för att utveckla beroende till tex alkohol. Är det någon som vet något om det?

Svammel men skönt att skriva av sig lite.

etanoldrift

Lita på din magkänsla!
När vi är medberoende så mörkar vi, slätar över och förminskar så vi till slut tror oss själva..
Någon frågar hur vi mår, och hur det är och genast klistrar vi på leendet och svarar lite småkäckt: "Jämna plågor.."

Bara det här att du lyckats mörka hans alkoholproblem för din bror, säger en hel del... Jag antar att du alltid låtsats som det finns en "giltig" orsak, när det inte passat på grund av fylla eller bakfylla..?
Nej, du är INTE knäpp!
Du håller precis på att ta ett steg mot tillfrisknande! (oavsett om han blir nykter eller ej!)
Och som du säkert läst i våra inlägg så är det allt annat än en autostrada..
Vad du gör, så backa INTE nu!
styrkekram!

Blåögd

backa verkligen inte nu! Spelar ingen roll vad han väljer att göra, du måste fortsätta med ditt så du mår bra. Vad som än sker så gör du din tuffa resa och om han vill så gör han sin tuffa resa. Blir inte bra bara för man väljer att satsa på sig själv, det är många bakslag att jobba vidare på men känslan när man väl lyckas får en att må bra. Och mår du bra så mår barnen bra och det är ju en jättevinst att inte föra över sitt eget till barnen.
Alla lycka till dig!

Blueeyes

Han kom hem nykter, duschade o hällde upp första drinken. Jaha tänkte jag. Jag berätrade att jag läst massorboch hittat och pratat med AA.
Jag ska inte gå på AA! Det är till för de som inte kan leva utan alkohol och dricker varje dag .

Det behöver der inte vara sa jag för det sa killen jag pratade med. Fundera på det. Vill du är et bara att gå iväg imorgon. Du behöver inte säga ngt. Bara gå.

Vem hade du tänkt prata med då? Det vet jag inte någon eftersom du vill det bara så du inte behöver flytta.

Mmm men du måste vilja göra det. För din egen skull. Jag kan intectvinga dig. Väljer du att gå så kommer jag att stötta dig o hjälpa så gott jag kan o gå på anhörigmöten o lära mig. Men du måste vilja det själv. Nu går jag o lägger mig. God natt.

Vaknade 5. Kan inte somna om. Var så trött igår att jag bara hörde nr 2 hällas upp. Det är mkt cola borta ur flaskan men jag orkar inte kolla alkoholen. Jag blev besviken att han över huvud taget kom hem o hällde upp en drink igår. Han var ju inte arg o otrevlig men efter den dagen vi hade igår blev jag lite besviken.

Så jakten på boende fortsätter!

etanoldrift

Ja, våra beroende tror ofta, att vi bara" pratat", så är allt frid och fröjd.. ( dvs, de uppfattar det som att, har de väl lyssnat på kärringens klagovisor, så är det bra. Då behöver ämnet inte tas upp till vidare diskussion..)
Jodå jag vet vid ett par tillfällen (innan jag lärde mig att inte ta upp alkoholfrågor, när han var berusad) Hur jag fick höra saker som "! Men vi HAR ju redan pratat om det och jag vet vad jag gör, jag har inga problem"
Han trodde att själva "pratet" var det viktiga..(inte handling och ansvar som följde med)
Han blev en mästare i att slingra sig, så han skulle slippa ge några direkta löften om "total nykterhet" (det skapade inre panik hos honom, fast givetvis berodde det INTE på att han var alkoholist..)
Dessutom trodde han att det var själva "synen" av hans drickande som jag inte orkade med..
Så därför började han "smyga" med det och föreslog tom att han skulle åka till sin bror för att få dricka.. (IDIOT ville jag skrika, Du missuppfattar helt avsiktligt för att kunna fortsätta!)
Men det var hans sätt att förhandla och förhala.. Och det fungerade ju.. ett tag..
Idag så försöker jag att totalt förbise hans alkoholism. Jag nämner det inte med ett ord, när han är nykter.. Kommer det några klagovisor så säger jag bara: Vi har diskuterat det och du vet vad jag tycker, jag har inte ändrat åsikt i frågan!
Det ÄR, har alltid varit och kommer att förbli hans ansvar! Och första delen av ansvaret är för hans del, att erkänna att han har problem och söka hjälp.. Så länge han vägrar kan vi inget göra..
Och numera vågar han aldrig "klaga" när han är nykter..
Följer som alltid.. Ha en fin dag så länge/ kram "E"

Blueeyes

Nu börjar tvivlen komma. Har varit en bra dag. Hela fam har tex varit i pulkabacken.. Händer inte så ofta. Jag tror att han tror att eftersom han gått med på att prata med någon så är allt bra igen.
Men det är det ju inte men tankarna kommer smygande om det kan vara så att jag överreagerar...
Han gick som väntat inte till AA ikväll. Men jag antar att det är ganska skräckinjagande. Ska imorgon ringa till beroendecentrum och se vad de säger. Förhoppningsvis så får han komma dit redan den här veckan.
Jag fortsätter leta med ljus o lykta efter boende och så får vi se vad som händer.
Jag hade önskat att han inte drack en enda drink igår eftersom det var enjobbig dag men jag börjar verkligen tro att han inte kan hålla upp med alkoholen.

Så jag undrar vad som egentligen menas med helgalkoholist? Hur definieras det begreppet?

Nu ska jag försöka läsa en bok och rymma bort i glamorösa och perfekta världar där allt ordnar sig.
God natt.

Blueeyes

Bröt ihop en snabbis på jobbet idag. Har helt underbara kollegor!
Har idag pratat med beroendecentrum. Så otroligt fina människor. De tycker att han gärna får runga dem men att det kanske i första hand är bättre med vårdcentralen eftersom han gjort gastric bypass.
Så då ringde jag vc. Varit på hugget idag. Han ska nämligen dit på efterkontroll imorgon. Jag berättade och de sa att de ska be läkaren prata och informera imorgon.

Så när han nu kom hem berättade jg allt för honom. Vill inte ringa, han har ju inte ett beroende, men ska prata med läkaren imorgon. Nu är frågan om jag ska ta ledigt o följa med eller han sa att han kan spela in samtalet.

Vi har haft en diskussion nu. Fast en ganska lugn. Han tycker att jag är taskig som tvingar honom välja melkan alkoholen o flytta. Och hur kommer hag ha råd? Jag får ju betala för bilen isf för den använder ju inte han. Plus halva vårt lån... Och köpa möbler.
Han ska isf bo kvar här. Hur ska du klara det frågde jag. Genom att jobba mer. Som jag brukar göra.
I hans värld finns inte alternativet att minska månadsutgifterna. Tex inte ha största kanalpaketet.

Jag blir så trött på detta.

etanoldrift

Hallojsan Bueeyes!
Har haft en fullfartsdag men kikar in lite innan jag kastar mig i bingen..
Jag känner igen det där med "offerkoftan" vad gäller ekonomi.. Min fd är likadan..
först kommer alkohol, sen kommer det andra.. Gud va skäll och gnöl jag fick höra när jag flyttade (trots att det var hans hus och han inte har mycket till lån att tala om, max ett par hundra tusen..)
Jag tvingade honom att gå från hus och hem.. Och bilen skulle han vara tvungen att sälja.. Visserligen sa han upp kanalpaketet och ville egentligen säga upp den fasta telefonen också..
Och jobba extra, fast han blev pensionär (och hade tänkt att han "äntligen skulle få guldkant på tillvaron" efter att ha slitit hela livet..
Men att titta på vart pengarna gick egentligen, ville han inte höra talas om.. Jag pekade småhandlande som tidning och snus, spel på tips och lotto samt alkohol.. Men se det var så liiite, så det blev ju inga summor..?
Han kan inte begripa hur jag med min mycket mindre sjukpension har råd att bo i lägenhet OCH ha en gammal begagnad bil.. (har jag fått bostadsbidrag eller socialbidrag kanske?)
Jodå ett tag så funderade han på om jag trots allt inte flyttat ihop med nån, för ensam klarar man sig ju inte i "fattigsverige"..
Jag har för länge sedan gett upp diskussionerna om ekonomi med honom. Konstaterar bara att hur "fattig" man än anser sig vara, så har rökaren alltid råd med cigaretter och alkoholisten alltid råd med alkohol..
Bra att på något sätt informera läkaren om hans alkoholintag.. När man gjort en gastric bypass, så är man ofta både känsligare för alkohol och har dessutom en ökad risk att bli beroende..
Har en bekant, som tyvärr fick värre alkoholproblem efter sin gbp. Hon var rätt glad i vin innan, men efteråt blev det lite av en katastrof. Hon lever inte längre och det är oklart om det var alkoholen eller andra komplikationer som var orsaken.. (fast hon ångrade inte själva operationen, eftersom den gav henne en rörlighet hon inte haft på många år innan, när hon gick ner från ca 140 till 68..)

Håller tummarna för er och hoppas att han lyssnar på läkaren! (som, om han är seriös, säkert har ett och annat att säga)
kram / e

Blueeyes

Håller på och roddar för fullt med några på jobbet för att se om jag har möjlighet att följa med. Vill egentligen inte för jag ver att jag kommer gråta av frustration. Men känner att jag måste. Förhoppningsvis löser det sig på jobbet.
Ont i magen.

Man tror verkligen på allt de lovar och ska förändra åtminstone till en början.
Hur skall man förstå att den man älskar och delat sitt liv med bara ljuger och manipulerar.Det enda som är viktigast för dom när alkoholen har fått sitt grepp är att hitta stunder och möjligheter att få dricka.Hellst i sin ensamhet också vilket inte alls är normalt.
Men att det tar så lång tid innan man reagerar.
Magkänslan är så stark,men det är så svårt att lämna och bryta upp.
Särskilt när man har barn också.
Jag trodde många år att jag gjorde rätt när jag inte ville bryta upp för familjens skull,men så fel jag hade.Vad barnen fick utstå särskilt yngsta sonen skulle jag aldrig utsatt honom för om jag vetat hur han skulle må idag och har mått efter allt elände.
Allas upplevelser är ju olika men ändå så fruktansvärt lika att alla i den drickandes närhet får lida oerhört mycket utan att dom ens bryr sig.ALLT kretsar bara runt dom själva.....

Blueeyes

Tisdag. Så besöket hos läkaren kändes jättebra. Superbra läkare. Vi hade en bra diskussion senare på kvällen och han ska försöka fixa detta. För han vill inte förlora mig etc.
Ok tänkte jag. Vi har ju inte kommit så här långt innan så han kan få en chans.
Onsdag. Ytterligre ett lugnt samtal om hur han ska gå till väga. Jag tycker sluta helt ett tag för att sen se om han kan dricka socialt igen vhan tycker han kan minska någon drink/ öl och dricka långsammare så han kan njuta mer.
Efter ytterligare samtal tycker jag att gan säger. Vet du vad. Vi ska ha familjehelg. Jag ska sova ordentligt mm. Jag fatrade att han sa att det blir ingen alkohol den här helgen. Kändes bra naturligtvis. Han föreslår att vi ska gå och prata med mågon tillsammans. Och inte bara om drickandet. Utan för att få en tredje åsikt. Helt ok för mig.
Torsdag. Han undrar om han kan gå på bio med kompis på sön. Det är klart sa jag men kommer du kunnagå ut o äta innan utan att dricka? Han såg på mig som om jag var en utomjording. Det har han aldrig sagt att han inte ska dricka. Han ska dricka mindre. Och efter barnen lagt sig. Besviken naturligtvis.
När jag kom hem idag tycker jag att han beter sig som om han druckigt men fortf på bra humör. Han blånekar. Jag tror han ljuger men har inget bevis.

Nu sitter jag hos ena barnet och funderar på hur kvällen ska arta sig. Snart kommer andra barnet hem.

Iget som fixas över en natt det här.

Så letandet efter lägenhet fortsätter.

etanoldrift

Jaha.. jag ser att försöken till förhandlingar har börjat.. (förhandlingar om en "accepterad" nivå av drickande) Och då är de inte beredda att sluta dricka helt..
Jodå, vi hade också några sådana.. Att "prata med tredje part" för att få en "second opinion" betyde i hans fall, att låta bekanta (som jag misstänker också har alkoholproblem) komma över varpå han ställer frågan: Inte dricker väl jag för mycket? och det är väl rätt normalt att man vill festa till ibland.. ? Jag sköter ju jobbet..
De tittade naturligt vis på mig som om jag kom från en annan planet, när han insinuerade att jag fått en knäpp och ville att "vi" skulle bli helnykterister..
Naturligtvis så höll de med honom. Han var ju på sitt allra trevligaste humör.. Och efteråt så konstaterde han triumfernade: Där ser du, jag behöver inte alls sluta dricka! Jag behöver bara minska ner en smula.. Jag kan dricka lite "lagom", så jag får ha nån liten guldkant kvar..
Lagom, när han "pratade" om det ansåg han vara 2 stycken 7,2:or per kväll eller en liten flaska vin. I realiteten visade det sig att det oftast blev det dubbla och lite till..

Sedan fick han för sig att det åsynen av drickandet jag inte tålde, så då lovade han att "åka bort" och festa (dessutom, hade han räknat ut, att jag inte skulle se hur ärkefull han blev vid såna tillfällen)

När han varit hos läkare efter sin rattfylla (så tror jag han ljög, både om mängderna han drack och hur det kom sig att han sätter sig i bilen, ett par timmar efter att ha hällt i sig MINST en flaska vin)
Han redovisade det nämligen som : Att han INTE var alkoholist (eftersom han inte hade något "sug") Att han var medveten om att han låg på en risknivå, men att han inte hade några problem med att dra ner.. Och då hade läkaren sagt att han inte var alkoholist! (undrar just om läkaren sa något om "beroende"..)
Vid ett tillfälle när jag var med till läkare pga en annan åkomma, så frågar läkaren (lite generat) om alkoholvanorna och säger.. Ja, det har ju blivit nya regler så vi måste fråga..
Eftersom han såg proper ut, och var nykter, inte bostadslös eller arbetslös( eller hade hög sjukfrånvaro) så utgick läkaren från att han inte hade problem.
Min fd, svarade nämligen att han gärna unnade sig "ett glas rött till maten", men aldrig starksprit, för det var han inte förtjust i..
Och den dumma kossan (trots att det var en man) till läkare frågar inte efter antal glas/ mängd och hur ofta det dricks vin.. Eller om det dricks mycket annat..?!
Så om din magkänsla säger att han druckit, så har han det med största säkerhet! Problemet är, att när de druckit under en längre period, så blir toleransen otroligt hög, och de kan ha druckit rejäla mängder utan att det egentligen syns eller luktar speciellt mycket alkohol..
Troligen tycker han att han varit jättelistig som kan lura dig, eftersom du inte har några "bevis".

Och att sas "leta" efter bevis är lönlöst! Och det gagnar inte heller nykterheten i någon omfattning har jag märkt!
Mitt ex, kunde blåneka, trots att han var uppenbart mer än salongsberusad.. (ja tom när det stod ett halvfullt vinglas framför honom, när jag kom hem)
Vad detta förnekande egentligen tjänar till vet jag inte. Jag tar det som att de inte lurar någon annan än sig själv!
Sedan ville han ha löften om att jag skulle stanna för att bli nykter, för annars "var det ju ingen mening".. Nope, gick inte på den heller.. Till hans stora förtret..

Har inga råd att ge, mer än, Ha is i magen se närmsta tiden an! (för en alkoholist är en vecka en hel evighet..)
Kram/ e

Blueeyes

Han vet att klarar han inte det här så packar jag o flyttar. Hoppas iaf att det gått in...
Jag har is i magen känner jag. Att jag tagit beslutet att fkytta om det inte fungerar och fortf kollar boende gör faktiskt att jag känner ett inre lugn. Det här kommer jag klara om det blir så att jag behöver flytta.

etanoldrift

Jag tror att du har bestämt dig i ditt inre och överlämnat ansvaret.. Men det betyder inte att det inte blir fler listiga förhandlingar och köpslåenden.. ;-)
Ibland om de mest udda saker..
Önskar dig lycka till! Det är alltid kul att se hur det artar sig och för din del så har du hunnit långt på ganska kort tid <3 Satt själv och läste tillbaks i mina trådar och fick en del tankeställare.. Jag är oändligt tacksam att jag kommit dit jag kommit idag!

Blueeyes

Det går ju bra det här. Inte. Kom hem efter en tur till köpcentrum vid 19. Vem har då druckit öl? Bra gissat.
Han lovade att dra ner på drickandet, inte dricka fort (oftast då det blir tokigt) och att inte dricka innan barnen lagt sig.
Idag tittade han på film med yngstaa barnet och öppnade en öl. Tänkte inte mer på det. Äldsta hade en kompis här.

Jag märkte att ölen är borta. Frågar. Han tycker att eftersom han inte är onykter o inte drack igår så gör det inget. Jag är inte glad. Inte ens en helg klarade han att hålla sitt löfte.
Jaha. Sa han det är väl tillräkligt för att du ska flytta va? Du sa ju det. Jag är en sådan dålig person. Lagar aldrig mat osv. Måste vara jobbigt att komma hem o maten väntar på bordet.

Men. Nu är det ju inte det det handlar om direkt. Blir så trött.

jonan

Fy vad tråkigt. Förstår det här med att han inte är en dålig person han lagar mat, han städar bäst, han gör allt å jag är otacksam å kinkig som inte kan låta honom dricka lite.

Blueeyes

Berg o dalbana. Hur många turer orkan man? Besviken.
Jag kände mig så förhoppningsfull i veckan. Träffade läkare, gick löften och många bra samtal.
Men han 'tänkte inte' utan drack en öl innan barnen somnat. Har svårt att se detta 'tänkte inte' eftersom det är allt jag tänker på.
Det har försvunnit whiskey. Men jag är ju galen... Jag börjar ju tro att jag är tokig.

Jaha. Bara att fortsätta leta boende. Ska ringa o kolla ang bostadsbidrag imorgon. Bara så jag vet.

När jag gick o lade mig igår sa han "xx det kommer att bli bra igen". Jag sa att jag vet faktiskt inte. Inte ens en vecka klarade du av att hålla vad du lovade.

Nu då?

etanoldrift

Du håller på att kliva av berg och dalbanan...
Du har börjat upptäcka, att hur mycket du än skulle vilja lita på den beroendes löften, så kan du inte göra det. (det är ju alltid lättare för dem att få förlåtelse efteråt.. Eller har varit.. så de utgår lite från det)
Om ni nu kört det här mönstret hundra gånger, så betyder det faktiskt bara att det inte kommer att bli annorlunda, den hundraförsta. Och det finns INGENTING du kan göra åt det! Såvida den beroende inte själv verkligen har bestämt sig.
Så vad vill du göra med ditt liv? Och vems liv lever du?
Och det är inga garantier för att resan blir spikrak, om så vore.
Som medberoende så behöver vi faktiskt ta hand om oss själva FÖRST! Även om det innebär att vi måste lämna den beroende under en period (längre, kortare, eller för gott)
Det är lite som när man går igenom säkerhetskontrollerna med flygvärdinnan. Lita på när hon säger till mammorna: " Sätt på dig syrgasmasken själv först"! För om du svimmar av syrebrist, så kanske det inte finns någon annan som kan hjälpa ditt barn..
Nu har vi under många år hjälpt ett vuxet "barn" som hela tiden sliter av sig sin syrgasmask och ämnar fortsätta att slita av den så fort vi släpper greppet.. På slutet, har vi tom glömt flygvärdinnans ord och knappt hunnit få på vår egen syrgasmask innan vi tuppat av..
Så vad blir ditt nästa steg Blueeyes? Vilket första lilla myrsteg tar du i en riktning som gör att du gör någonting av det du gjort förut(som inte fungerat) annorlunda?
Kanske tar med barnen ut och gör något roligt med dem? Låter bli att skälla och låter tystnaden tala?(det betyder inte att man inte svarar på tilltal) Säger att du står fast vid DITT beslut oavsett ... Du behöver ett eget utrymme och få läka dig själv.
Nej, det är kanske inte troligt att han blir from som ett lamm och önskar dig lycka till (eller hux flux, tar tag i sina problem)
Det troligaste är att han resonerar som så: Om du ändå flyttar, så är det ingen mening att bli nykter i alla fall, då kan jag lika gärna fortsätta som förut..
Och då måste du låta honom ta hela konsekvenserna av det beslutet!
Däremot är det ingen nackdel att du tar kontakt med de sociala myndigheterna och uttrycker oro för hans alkoholkonsumtion. Hoppas också att du hittar en Al-Anongrupp som kan ge dig stöd. Det är en sak att skriva i forumet och jag tror att det är viktigt, men det är lika viktigt att få stöd av människor i RL, som vet vad du går igenom..

etanoldrift

Vill bara inflika, att mängden alkohol inte har någon som helst betydelse, så länge den upplevs som obekväm för dig!
Så länge hans alkoholintag påverkar dig negativt, så är det för mycket och för ofta!
Så JA; EN öl är för mycket i hans fall (i synnerhet som du vet att det inte stannar vid en utan åtföljs av fler och kanske sprit på det..)
Och ja, det kommer att bli bra, när du tar kontrollen över DITT liv, och låter honom ta ansvaret för sitt!
kram/e

Mrs_Mary

Känner igen mig i mycket som du skriver, håller också på med ett uppbrott. Den där känslan av att ha gjort ett val är stärkande, även om mycket är mörker. Din karl kanske lyckas räta ut sitt liv, kanske inte. Du gör rätt som flyttar. Man behöver andrum. Han fick en tydlig chans och nu kommer konsekvenserna, kom ihåg det. Han kanske måste må sämre för att inse problemen för sig själv. Eller kommer det aldrig att hända.

Men det kan också vara så att du själv förändras. Hur mycket tid lägger du inte på oro? På att att bäva inför att öppna kylen? Även om han blir nykter, orkar du dra ett sträck över allt som varit? Du älskar honom säkert, jag älskar min man, men jag älskar inte den han är nu. Jag älskar den person jag vet att han är innerst inne.

Glöm inte bort att du bestämmer över ditt liv, flytta och unna dig själv att stå i centrum. Du är jättestark som hjälper honom och kastar ut alla livbojar. Du verkar göra allt du kan. Men han kanske väljer att drunkna...