Hej
Min man dricker. Med jämna mellanrum. Det har pågått i många år.
Hur kan man leva med en människa som man inte kan lita på? Kärlek, tillit, även medlidande försvinner. Man tror inte på löften, god vilja.
Men JAG då? Varför står jag ut med det i så många år? Varför kan jag bara inte packa mina väskor och ge mig iväg? Varför känner jag ansvar, eller varför känner jag mig skyldig?
Medberoende? Var kan jag få hjälp? Vårdcentralen skickade mig till drogbehandlings centrum. Dessa hade ingen behandling för anhöriga.
Jag bor i Skåne. Vet ni vem som tar hand om oss? Oss som kan inte ta sig loss från partners beroendes problematiken?

Tack för hjälpen

Blåögd

detta forum har hjälpt mig mkt framåt, både genom att skriva och läsa andras trådar. För mig har alanon också fungerat bra, trots att jag har lite svårt för "Gud" pratet.
Lycka till!

Li-Lo

Precis som mulletant och Blåögd skriver så gör forumet skillnad för många. Vad är det som gör att du tagit steget och påbörjat en tråd här? Har något speciellt hänt? Du ställer många kloka frågor till dig själv. Om du skulle prova att svara på dem hur skulle det låta just idag? Få saker är "huggna i sten" och behov kan skifta över tid. Fortsätt gärna dela med dig och berätta hur det går.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

abeleto

Tack allihopa för era hjälp och stöd.
Al-Anon har jag inte riktigt vågat gå till. Känns lite som nederlag. Fast jag vet att det hjälper, att många är mycket nöjda.
Jag jobbar mycket, min man under många år jobbade hemifrån. Han är inte aggressiv, inte fysisk. Blir lite tjatig, gnällig, söker konflikt om han har druckit.
Jag har läst om medberoende men orkar inte riktigt ta tag i det. Behöver bygga upp självförtroende och samtidigt är rädd för det. Det känns att jag har ingen ork, ingen kraft.
Skall kontakta Nämndemansgården. Fast det kostar nog skjortan.