Hej
det var längesedan jag var här
En del av er är nya o en del kanske är kvar som minns några inlägg av mig.
Från en lång historia till kort så kämpade ja med en man i 4 år, fram o tillbaka o ville ut ur det medberoendet ja satt i.
Svårt för ja ville att vi skulle leva tillsammans men det gick inte, han va inte bra för mig och hade stora problem med alkohol

i nuet så har vi fortfarande kontakt, men inte sova över, sexuellt, men vi pratar i telen dock ej om vårt förflutna vi haft
dock så har han va ja hoppas för hans egna skull vart nykter i snart 2 månader. O det har han vart på egna beslut. All koll ja haft förut är borta, jag har släppt det där destruktiva att ringa o kolla osv....
han har dessutom gått o sökt hjälp ( om nu det är sant vet ja inte) det är en förening där han ska gå på samtal, som nån slags terapi. O sen har han sökt andra jobb ( om de nu är sant)
Det här ställer mig lite i en sits, en sits där jag ifrågasettet mig. Skulle jag ta tillbaka han? Är detta ett sätt för han att få mig tillbaka?

han har sagt likande grejjer förr då det var långa tider mellan oss....
ja har inget svar, bara att det hör blir jobbigt ändå

Ebba

Åh, jag förstår att det blir jobbigt.
Jag vill gärna dela med mig av några av mina erfarenheter.

Jag är alkoholist.
Två månader nykter är egentligen väldigt väldigt kort tid.
När man slutar att dricka är det vanligt att man tampas med en hel del inom sig.
Vem är jag?
Vad har jag gjort?
Hur kunde det bli som det blev?
Plötsligt står man där, nykter och liksom utan skydd.
En del kan må väldigt bra den första nyktra tiden.
En slags eufori, som att vandra på rosa moln.
Tyvärr brukar denna lycka lägga sig efter ett tag och då börjar ofta ett ganska tufft arbete.
Jag skulle vilja påstå att man är skör.
Det betyder inte att andra ska tassa på tå runt en.
Det betyder att det krävs mycket av en själv för att bli starkare.
Att ändra gamla vanor och lära sig nya.

En del tycker inte att man ska inleda en relation det första nyktra året.
En del menar att man inte heller ska skilja sig, byta jobb, eller göra andra stora förändringar i livet under det första nyktra året.
Jag fnös åt sådant förut.
Men nu när jag har varit nykter i mer än 1,5 år, så inser jag att det är rätt klokt.
För så mycket händer ofta inom en när man blir nykter.
Det tar tid att liksom bli stabil.
Kroppen och knoppen återhämtar sig och man utvecklas.

Jag kan inte tala för andra såklart, men det här är lite jag känner att jag vill dela med mig av till dig.
Ha en fin dag!

Kram Ebba

etanoldrift

Jag skulle inte förändra situationen mer, förrän han varit nykter i åtminstone ett år.. Vänner kan man vara och pratas vid kan man göra.. Men precis som Ebba skriver, 2 månader är en väldigt kort tid..
Och jag tror att det är lätt att man halkar tillbaks i gamla hjulspår..
kram/e

trojja

Hej
ja jag håller med er, och va det känns som nu så är det mera så vi kan ha kontakt som vänner och det räcker så
ju mera tiden går o trots han fortsätter o va nykter och är inne på 3dje månaden så förändras mina känslor mer o mer för honom.
de är inte den där älska som jag kände innan, är inte attraherad längre. Vissa av hans kramar är inte okej längre. De känns som ham känner nåt annat, vill någe annat än vad jag vill. Kanske är att jag älskar han på ett annat plan, ett vänskapligt plan nu och han älskar på det planet jag gjorde förut.