Vår mamma dricker alldeles för mycket. Hon har alltid gillat öl och vin men jag minns inte att hon blev jättefull när jag var barn (vi barn är nu mellan 21-33 år, mamma är 60). Hon brukade dricka folköl och kanske lite vin på helgen, inte så det kändes jobbigt. Men drickandet blev värre för ca 12 år sedan när hon blev tillsammans med en man som dricker väldigt mycket, han har alltid med sig starköl (till båda) när han kommer hem till mamma på kvällen, oavsett veckodag. Om han inte kommer så dricker hon te eller folköl. Nu före jul var mamma obehagligt full en kväll och både jag och min syster pratade lite med henne dagen efter. Vi sade att vi ville att hon skulle må bra och att hon borde dra ner på drickandet. Hon svarade att hon bara skulle dricka folköl. (Oklart för hur lång tid hon menade.) Det har gått bra fram tills för någon vecka sedan när hennes kille började dricka igen efter en nykter period (han måste ha sådana pga gör nykterhetstester efter indraget körkort efter rattfylla). Både mamma och hennes kille har alltså dåliga relationer till alkohol, men för mamma blir den så mycket värre av honom (vet ju inte hur han var tidigare). Nu är starkölsflaken alltså tillbaka och mamma dricker i smyg med sin kille när han kommer på kvällen. Som ni förstår behöver vi ha ett prat till med henne, och egentligen borde vi prata med hennes kille också. Så. Har ni några kloka tips på hur vi ska lägga upp det här? Hur ska vi få henne att förstå att det här är ett problem och att vi vill hjälpa henne? Hon känner sig nog väldigt lätt anklagad och skamsen så vill inte att hon blir så förnärmad eller i sådan försvarsposition att hon inte tar till sig det vi säger på rätt sätt. Vill ju bara hennes bästa!

Himla trist detta. Du kan kontakta sociala myndigheter i hennes kommun och se om de kan hjälpa henne. Går också att ringa alkohollinjen. Det stora bekymret är ju att din mamma inte verkar vilja sluta dricka. Finns ej viljan så blir det mycket svårare. Ni kan inte göra mer än att bry er men att dra ned på alkoholen, det kan hon bara göra själv. Hot mm brukar hjälpa föga tyvärr.

Ebba

Vilka fina, kloka och kärleksfulla barn eran mamma har.

Jag har läst här att en del har skrivit ett brev till sin anhörig.
Det kanske kan vara något?

I ett brev kan man i lugn och ro få ner allt man vill säga och det kanske blir lite lättare?

Jag önskar er lycka till och hoppas att eran mamma på samma sätt som jag får tillbaka sig själv och ett liv utan alkohol.

Kram

etanoldrift

Hej! Vad omtänksamma ni är!
Men precis som aeromagnus skriver, så kan ni inte få henne nykter med mindre att hon själv vill.
Ja att skriva ett brev, som ebba föreslår kan vara en ide..
Men om ni skriver eller pratar med henne, försök att hålla det i "jag-form" utan anklagelser. Ta upp att ni är oroliga över hennes hälsa och att ni ser att hon inte mår bra av detta..
kram/e

Kokosris

Aeromagnus. Vet inte riktigt om hon själv tycker att hon dricker för mycket. Det kanske är det vi borde prata om först. Vilken relation hon själv vill ha till alkohol? Vill hon dricka mindre? I så fall vill ju vi gärna hjälpa henne med det. Det är nog en jättebra ingång. Tack! Hjälp från sociala myndigheter tror jag inte att behövs i det här läget.

Ebba, ja vi vill ju såklart att hon mår bra, hoppas att hon förstår det och inte tror att vi bara vill läxa upp henne hur hon ska leva sitt liv. Vi har också funderat på brev. På ett sätt är det bra eftersom man säkert får med der man själv vill ha sagt men ibland kan det man skriver i text tolkas på ett annat sätt än man menat det. Det är lättare att själv styra hur orden bör tolkas om man säger det i tal på ett snällt sätt och kan läsa av reaktionen under tiden. Men att ha ett brev som "manus" kan nog vara bra!

Etanoldrift, håller helt med om att vi ska skippa anklagelser eftersom det bara leder till skam och mera smusslande. Så start får bli att få med henne på tåget: Det här behöver förändras!

Tack alla för era svar! Skönt att kunna fråga några som känner igen problematiken.