Min syster är alkoholist. Hon har missbrukat alkohol i flera år men nu är det under all kontroll. Hon har en son på 10 år som jag har hämtat hem till mig med förhoppning om att detta skulle öppna hennes ögon. Men det hjälpte inte. Förnekelsen samt självömkan och givetvis lådvinet vinner över allt annat.

Sonen bor hos mig sedan tre veckor, inte en enda gång har hon frågat mig hur det går, hur sonen mår eller något överhuvudtaget. Hon har fullt upp med att tycka att vi som reagerat är hatiska elaka människor som bara vill henne illa.

Min syster ljuger, har förstört ekonomin, förlorat kontakten med två utflugna barn, förlorat allt.

Vi syskon har vid flera tillfällen ringt ambulans, polis när hon spårat ut fullständigt. Tyvärr är hon hemma igen efter några timmar.

Nu är jag less och förtvivlad. Försöker nå henne via telefon och mail men hon vill inte.

Socialens arbete är så långsamt och vi måste kämpa hela tiden för ingenting.

Vad ska jag/vi göra?

Fy vilken situation du befinner dig i. Nä du kan inte göra mer men du behöver nog någon att prat med om detta. Sedan kanske Soc ska göra ett LVM MEN den vägen är lång.

E-lisa

Jag har ringt socialen gällande sonen men det är som sagt en väldigt långsam process. Det som är jobbigast är att inte veta vad man ska göra för att hjälpa henne. Min största rädsla är att hon tar livet av sig. Det är en ständig oro, jag kollar Facebook konstant för att se om hon är inloggad, det är det sista jag gör innan jag lägger mig och det första jag gör när jag vaknar.

Varför kan inte en anhörig bestämma att hon behöver bli inlagd för sina problem?