Hejsan igen!!
Ja, att det skulle vara lätt att leva med en missbrukare el att lämna en har väl ingen sagt men när man väl bestämt sig trodde jag att det skulle bli lättare ialf.
Först blev vi särbos och vi båda mådde bättre men så länge man inte tar tag i problemet så kan inget bli bättre . Man lever som allt är bra, lever som innan med skillnaden bara att vi inte lever ihop.
Alkholperioder kommer allt oftare, svartsjukan allt värre. Löften som bryts. Jag bli mer arg, besviken , ledsen och bli kall ist.
Jag känner att han vill träffas i veckorna men på helgerna är det inte nödvändigt.
Till slut när han bodde här en vecka (var tvungen pga jobb)
Pustade han och ville bara hem till sig. Vi sov inte ens i samma säng.
Han säger att det är lika bra att det är slut och jag håller med och så blev det.
Men efter ett tag anar jag att han verkligen inte hade velat det eftersom han ifrågasätter varför jag i te hör av mig lika ofta osv.
När jag jom till honom så frågade han mig hur vi skulle ha det mellan oss igentligen . Jag svarade att det har du ju redan bestämt!
Du sa att det skulle vara slut men det kommer han inte ihåg trots han var nykter då.
Men så sa du och det är lika bra eftersom inget har förändrats svara jag. Han blev sårad det såg jag och allt blev bara så jobbigt.
Efter det så kom det ena hoten efter det andra. Han va sårad och allt va mitt fel. Kallade mig för hemska saker och vill att jag skulle dö.
Jag får dåligt samvete för att jag sårade och mår så dåligt över det. Vill bara krama honom och säga att vi är ihop, vi löser detta.
Men jag kan inte säga det för då går jag själv under .
Däremot skriver jag att hag älskar honom och kommer alltid finnas där för honom och att jag hade velat fortsätta om han hade tagit tag i alkholen och din svartsjuka .
Får bara smutskastning tillbaka och att jag är ett svin som ska få lida efter allt jag har gjort honom.
Jag försöker ta kontroll över mitt liv men fan det är tufft!!!
Kan jag verkligen göra nåt annorlunda?
Kram på er!

Jessie

Hela helgen har jag fått sms att jag är ett svin som att jag borde dö och att jag ska få ett helvete.
Jag sa att det skulle var slut och för det ska jag dö.
Han vill inte ha barnen för set är horungar......
Jag har sagt att jag kommer anmäla snart för trakasserier.
Det är hot men sådana har jag fått förr och när han väl nyktrat till så ska allt vara bra.
Jag vet att jag inget mer kan göra och jag måste få bort att hela tiden tycka synd om honom och börja fatta att det är faktiskt synd om mig oxå i allt detta.
Hans mående ska inte gå före mitt längre.
Fundera att lämna denna sida och lägga allt bakom mig...
Ha det gott alla och kämpa på !

Leverjag

Ledsen för att du får sådana tråkiga sms. Jag saknar Etandrift här nu. Hon skriver en bok som jag tror blir väldigt bra. :-) Han är en fullblodsegoist och har alkoholism. Du har helt rätt att det är synd om dig och ert barn i detta. Har du läst djävulsdansen och annat som bla mulletant och etanoldrift tipsat om flera gånger? Kanske känner du igen dig i era roller och den fas ni nu är i och kan få stöd av det att komma vidare.

Jag vill berätta att min barndomsvännnna nu är alkoholist och under de senaste åren har hon blivit mer elak, självisk och labil. Hon lyssnar inte, glömmer, pratar illa om folk, har mycket elaka tankar om andra (troligtvis även mig) som visar sig nör hon druckit. Hon snedtänder men verkar inte vilja sluta och minns antagligen inte hur hon plötsligt blir aggressiv i slutet av kvällen, för ingenting. Jag har förlorat min vän och dessutom möter jag hemska sidor när vi ses (väldigt sällan). Hon får mer och mer skador. Det märks. Barnen visar reaktioner trpts att de utåt sett har ett fantastiskt liv. De är arga och ledsna som jag tolkar dem. Trots detta har ett fint liv och bra jobb, men hur länge håller det och vad är det för liv? Är rädd att det gått för långt...tyvärr.

Tänk på hur du och barnet kan leva ett värdigt och innehållsrikt liv. Tänk på vad du kan göra för att må bra och ge honom åtminstone den förebilden.

Tror att det är bra att du fortsätter hänga här.
Kram

Fy vad du har det jobbigt. Först det stora steget att lämna och sedan får du all skit i alla fall. Jag tycker så synd om dig. Har tänkt mycket på dig. Har varit inne och läst ibland, men känt att jag inte alltid orkat att läsa. Vet inte varför det blir så.
Tänker att din man måste ha dig att kasta sin skit på då han inte har dig i närheten hela tiden, för att han själv nu mår skit. Hur har det gått med hans jobb? Stället dom inga krav längre? Eller har han blivit av med jobbet? För egen del går det upp och ner. Har en skitdag i dag. Fy för denna alkohol som förstör för så många.
Styrkekramar till dig

Spara dessa sms och anmäl. Du har gjort allt rätt. Du har ingen skuld I detta. Det är han som måste räta upp sitt liv genom att sluta dricka. Jobbiga är ju att ni har barn ihop.