Hur blir man fri??

230 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Softjessi
Skrållan!

Tack för input! Ja visst är det svårt, så svårt..
Könslorna tar stryk när man känner sig sviken om och om igen, alla hårda ord och all ilska och hat. Det tär på både en själv och relationen. Kanske är det inte längre kärlek jag känner? Att självutplåna sig själv borde ju inte vara kärlek
Men så blir mannen nykter och man förlåter, puttar undan känslor och hoppas
Tills nästa smäll
En resa som aldrig tycks ta slut
Våra vänner/ släkt vet att min man dricker
Jag försöker att inte skydda honom även om det är svårt. Tankarna far fram och tillbaka. Ena minuten är jag redo att lämna för att i nästa vakla och tycka synd om
Hoppas få ordning på tankarna snart
Stor kram tillbaka

Softjessi
Min sjukskrivning

Var tänkt att vara min! Tid för återhämtning, samla kraft för att orka kämpa vidare, framåt! Att sitta och titta på en berusad man är det sista jag behöver just nu
Men återigen får mina behov komma i andra hand. Känner inte igen mig själv. Orkar varken skrika, gråta eller hälla ut alkohol. Låter förfallet komma
Ångesten pockar på uppmärksamhet
Och jag är trött. Så trött!
Har funderat på att åka iväg ett par dagar för att slippa se eländet men något hindrar mig. Skam? Skuld? Oron att något ska gå riktigt illa? Jag vet inte vad det är men jag är oförmögen att packa en väska och gå
Blir ledsen på mig själv. Att jag sviker mig själv om och om igen. Att jag fortsätter dansa med i djävulsdansen.
Att jag inte älskar mig själv mer..
Att jag är oförmögen att ta kontroll över mitt eget liv och mående.

Ullabulla
Nu tänker jag

Försöka vara lite tuff med dig Softjessi.
Jag hoppas du kan läsa in min omsorg och välmening i det jag skriver.
Det sista jag vill är att såra dig.

Om du ställer dig följande frågor:
Vad vinner jag på att må såhär?
Vad vinner jag på att stanna?
Vad förlorar jag på att gå?

Där någonstans kanske du kan få fatt på trådarna i det känslokaos du är i just nu.

Kanske vinner du tid?
Kanske vinner du omgivningens sympati och förståelse.
Kanske vinner du makt i att du möjligen plågar även din man då han ser att du mår dåligt.
Kanske slipper du ta ansvar?
Kanske vill du egentligen inte gå men lindar in det i en oförmåga?

Dvs du vill inte ta ansvar för att du stannar kvar trots att allt säger att du borde gå.

Så var det i alla fall för mig.
Inget försvarade egentligen att relationen skulle fortgå,men jag nöp fast som den värsta bulldogg.
Läs anthraxias fantastiska inlägg om hur hon rasar över andras beteende och deras oförmåga att släppa taget om den människospillra som den beroende ibland uppvisar.Trots att hon i nästa andetag säger,att det är ju också jag.

Vi blir samma människospillra,delar samma glasögon och samma oförmåga att göra slut på plågan.

Allt det jag skriver är bara de tankar och reflexioner som jag själv hade.

När jag väl gick/blev lämnad av en som ville dricka istället för att leva nykter med mig så hade ändå första steget tagits mot frihet.
Jag gick aldrig tillbaka även om vi hade tät kontakt och något som ändå liknade en relation men inte fullt ut.

Endast där i ensamhet utan min beroende så kunde jag börja bygga upp mig själv.
Men först rämnade jag ordentligt och förstod hur sjuk jag var,det hade jag inte koll på innan.

Att våga vara ärlig och ta konsekvenserna av den verklighet man lever i är jättetufft.
Jag vet inte om du fortfarande varit på alanon eller tagit kontakt med någon typ av terapi eller hjälp för den situatio du är i?
Det är oftast första steget.
Vi klarar det sällan ensam,precis som den beroende oftast behöver någon typ av stöd och hjälp för att bryta sin nedåtgående spiral.

Anthraxia
Jag är fel människa att säga

Jag är fel människa att säga det här, för jag stannade också, tills för några dagar sedan, då vi gjorde slut utan skrik och gap.
Jag fick den ovanliga ynnesten att faktiskt få se min partner sluta dricka.

Alltså, han gick från en halv/en hel dunk vin om dagen, varje dag, till en fylla var annan/var tredje helg.

Och trots det var vi ju inte lyckliga. Trots det gjorde vi slut - och här sitter jag och inser att jag KASTAT bort hela det senaste året.

För det första han gjorde efter att vi bestämt att det var slut, var att knapra i sig sitt piller, och vandra iväg på Systemet.

De senaste dagarna har både han och jag pratat om att försöka igen, men jag inser mer och mer att det går inte.

Så länge jag är där så är han nykter. Så länge han ska jobba så är han nykter.

Men MITT LIV har gått ut på enbart honom så länge nu.

Ja, visst - han är sjuk, din man är sjuk, men om karln din har antabus hemma, och inte tar den utan väljer att utsätta DIG för det, då finns det ingen orsak att känna skuld eller tycka synd om - han säger klart och tydligt att du ÄR mindre värd än spriten.

ÄR du det?
Är du och ditt liv mindre värt än alkohol?

Även om han skulle bli nykter så skulle det för alltid ligga i bakgrunden.

Snabb fråga; hur ser dina drömmar för de kommande fem åren ut?
Har du några?
Passar han in i dem UTAN att sluta dricka?

För ditt liv passerar nu - du kommer inte få tillbaka de här åren. Är det verkligen värt det för att sitta och må dåligt?

Softjessi
Packade en väska..

Och planerade att gå. Ändå sitter jag kvar här. Oförmögen att agera.. Har ju dessutom ett hemmaboende ”barn” att ta hand om/ finnas till för..Och jag är rädd. Så rädd att min man ska göra sig illa, kanske rentav dö.
Det hade jag inte orkat bära..
Maktlös, så maktlös
Mitt liv rasar och jag är oförmögen att agera

Ullabulla
Och återigen

Om du tar av dig offerkoftan,vad händer då?
Om du faktiskt kommer överens med din son att han "passar pappa" en kväll.
Kan ringa dig om det går överstyr.
Så får du göra en markering för din egen skull.
Inte för din mans.
Och så kommer du tillbaka i morgon.
Ta in på hotell eller vad som helst.
Varje steg i rätt riktning kommer att lyfta dig en liten smula.
Kanske morgondagen kan bli sonens att släppa taget,sova över hos en kompis etcetera
Och om spiralen fortsätter åt fel håll så kan ni tillsammans (du och sonen) ta in på hotell en natt.
Ha en strategi och håll den de närmaste två tre dagarna.
Längre än så behöver du ju inte tänka.
Det är samma som för den beroende som för oss.
Gör rätt en kvart i taget,en timme i taget,en dag i taget osv.
Återigen,inte för att din man ska vakna upp eller förstå läget eller eller.
Utan enbart för din egen skull och för din egen utveckling.
Skit i konsekvenserna de närmaste dagarna.
Förmodligen dricker han vidare för att du och sonen sviker(vilket ni naturligtvis inte gör).
Han kommer troligen att hålla flaskan ännu hårdare.
Men låt honom göra det.

Så småningom blir han nykter och då ligger denna händelse kvar.

Inga kommentarer,eller konfrontationer eller anklagelser.
Bara en stilla sorti pga att situationen är ohållbar.

Så småningom så kommer man till den punkten att man orkar göra mer rätt än fel.

Softjessi
Tack Ullabulla

För kloka råd, tips & insikter ❤️
Jag försöker ta dom till mig 🙏🏻

Ullabulla
Jag önskar

en sån här gång att man kunde ringa varann.
Även om mina råd inte är möjliga för dig just nu att ta til dig mer än i huvudet.
Så önskar jag att de slår rot i dig och att du kanske nästa gång är mer beredd.
Istället för att sitta lamslagen som du gör nu.

Softjessi
Nykter

Nykter men tilltufsad och säkerligen väldigt ångestfylld sitter mannen i andra hörnet av soffan.. Inte ett ord har han yppat om tokerierna som utspelats här hemma 🙄
En veckas galenskap...
Jag väntar.. Väntar ut honom.. Väntar på en ursäkt, en förklaring, en plan.. Väntar på något!!?? Någon som känner igen det här beteendet? Är ju vansinnigt att tro man kan bete sig som ett svin och komma undan med det 🙄

Ullabulla
Och om du slutar vänta?

Tar in,ända in att din man är sjuk.
Inte rår för sitt beteende och sitt beroende.

Visserligen är ansvarig för sitt tillfrisknande,men inte egentligen för den sjukdom som han just nu är mitt uppe i.
Om du bara konstaterar att nu är det klart för den här gången. Ruskar på dig och kliver upp ur soffan.
Inte låter honom stå till svars osv.
Utan bara fortsätter med ditt.
Vad händer då med dig?
Vad händer med honom?

Softjessi
Ullabulla!

Tack igen för kloka ord & input
För att du ger mig nya infallsvinklar.
Skulle behöva en Ullabulla i mitt liv ❤️
Ja.. Vad händer då? Jag kan inte låta bli att känna mig sviken... Och besviken.. Och kan tycka att genom att låtsas som ingenting kommer han lätt undan, utan några större konsekvenser.. Jag vet inte.. Ett förlåt och tack för allt du gör/ står ut med!?
Men det är kanske min sjuka medberoende sida som spökar!? Är kanske inte rimligt...
Men att låtsas som ingenting känns ju som ett medgivande att det är ok?
Gillar att du bråkar med mina tankar🤗

Ullabulla
Jo och man vill ha betalt

För att man "står ut" med fylla och dumheter som sägs och görs på fyllan.
Som inte är den man,man egentligen lever med.
Man vill ha förklaringar och förlåt och gottgörelser.
och det är liksom den betalning,eller lön man får för mödan.
Att de är snälla,bekräftande lite hundiga i sitt beteende.
och man får storsint förlåta dom.

Dvs man är då plötsligt i överläge igen för att tidigare ha varit i ett extremt underläge.

Men det är den karusellen man mår bäst av att bryta.
Och för att bryta måste man göra annorlunda.

Och hur man gör det,det måste man komma underfund med själv.
Men ilska och anklagelser,eller tyst surande biter definitivt inte.
och gör en själv inte ett dugg gladare heller.
För man köper så gärna deras aldrig mer.
Som ingen tror på,men ändå försöker man.
Du kanske har läst Märta tikkanens fina dikt:
Tycker den så fint beskriver hur man beter sig.

Dikt av Märta Tikkanen, Århundradets kärlekssaga

"Om jag inte hade älskat dig
så oerhört
och alltid hade trott
på dina ord
om att det här var sista gången
definitivt och oåterkalleligt
allra sista gången
du drack
så hade det kanske varit lättare
att stå ut med
de gånger som kom sen

Men jag trodde ju alltid
på det du sa
och älskade dig
och var övertygad om
att du egentligen inte ville någoning annat
än sluta dricka
och aldrig börja igen

Det föreföll förresten
fullständigt logiskt
för vem skulle frivilligt
vilja ha det så jävligt
som du hade det varje gång
och det blev dessutom alltid
lite värre
än den förra bottenjävliga gången

Nångång när jag misströstade
frågade jag dig
varför du inte hade slutat
fast du så säkert lovade
att du skulle göra det
förra gången

Då svarade du
att du egentligen inte
hade velat sluta
innerst inne
den gången eller nån annan gång
Men, sa du, nu ville du
på ett helt annat
och alldeles nytt sätt
Nu ville du
alltså verkligen
aldrig mera dricka
Och trodde jag dig?

Naturligtvis trodde jag
nu när du ville
också allra innerst inne
Och jag älskade ju dig

Småningom blev det så
att jag kanske egentligen
inte längre trodde
när du försäkrade att du
skulle sluta

men jag kom på mig med
att jag tydligen ändå
hade gått omkring och hoppats
eftersom jag varje gång
blev så ohyggligt
besviken

Man borde förstås
varken tro eller hoppas
utan bara älska
och vara lika
överraskad
och tacksam
varje nykter kväll
efter en nykter dag

Så är det bara inte
det är inte alls så

När jag inte längre tror
och inte längre orkar hoppas
bryr jag mig inte om
ifall du är nykter
eller super

Nu får du tro och hoppas
alldeles för dig själv
jag har tröttnat på
att bli besviken
jag ställer inte längre upp
på dina villkor

Av alla sätt
vi har prövat på
verkar det här vara det enda
som faktiskt har effekt

Synd bara
att det kom för sent
för mig

Så var det alltså
min likgiltighet
du behövde
medan min kärlek tydligen
bara var dig till skada"

Märta Tikkanen
Århundradets kärlekssaga

MondayMorning
Softjessi

Ullabulla - du är en mycket klok kvinna. Läser mycket av det du skriver. Klok är ordet.

Softjessi - vad skulle hända om du nästa gång din man är på väg in i en manisk period -
bad honom gå? Han kan ta sina perioder någon annanstans. Varför ska du gå?
Menar inte för gott - men för att visa sin familj respekt.

Din son mår förmodligen dåligt och tyvärr är risken
stor att han hamnar i ett medberoende i vuxen ålder.
Är det något du har funderat på?
Att skaffa honom hjälp för detta för att minimera den risken?

Ledsen att det sket sig igen .....
Hoppas att din man förstår att han måste ta hjälp.
Vet du hur mycket din man dricker under en period?

MM

Softjessi
Ullabulla & MM!

Tack för att ni orkar läsa och engagera er ❤️
Betyder massor!
Du har så rätt igen Ullabulla! Jag vill ha betalt, vill att han ska skämmas..
Men mest av allt vill jag nog ha en bekräftelse på att han förstår hur illa han gör oss när han dricker. Och den uteblir ju om det bara slätas över.. I fyllan låtsas han åtminstone vara helt oförstående när jag påtalar hur det påverkar oss..
Då är det bara han, hans ångest och spriten som räknas. Åh vilken fin dikt! Precis så!
Har läst mycket om boken och försökt köpa den utan att lyckas. Får kanske prova på biblioteket. Samtidigt tänker jag.. Är det möjligt att vara likgiltig inför någons missbruk om man fortfarande älskar?
Eller det är möjligt först när man gett upp och slutat älska?
MM! Jag erbjöd min man att köra honom till ett hotell där han kunde supa i fred men svaret blev nej.. Han tycks inte förstå hur hemskt det är att tvingas se på misären
Jag tror han är väldigt rädd för att vara ensam.. Båda våra barn blev erbjudna anhörigvecka i samband med min mans behandling. Dottern gick men sonen ville inte. Sonen är mer inbunden.. Säger att han inte orkar bry sig om pappa mer.. Att han har svikit så många ggr.. Att han inte kämpar tillräckligt själv.. Han är uppgiven och även han trött på att det efter en period förväntas va som vanligt. Ska ta upp anhörigvecka med honom igen.. Kanske han är mogen och mottaglig nu 5 år senare.
Ja! Hjälp måste mannen få. Men det tycks finnas mer okunskap kring periodare.. En svårare nöt att knäcka? Och om man är nykter långa perioder vaggas man in i någon sorts trygghet/ förnekelse..
Får jag fråga hur du själv gjort för att bryta ditt missbruk?
Han dricker mycket och allt han kommer över.. Denna gång har det varit bag in box, vinflaskor, bubbel samt otaliga flak öl och cider.. ( då det var vad som fanns tillgängligt)
Han dricker snabbt för att sedan kunna somna, vaknar och upprepar samma procedur.. Det är väldigt destruktivt
Sprit är nog att föredra egentligen då det ger en snabb och önskvärd effekt ganska direkt.
Det är så sorgligt att se.. Hur en människa kan bli som förbytt över en natt.
Kram till er båda ❤️

MondayMorning
Softjessi

Har han rätt att säga nej? Jag har svårt att se att han inte skulle förstå att han sårar sonen.
Hjärnan blir ju iofs påverkad och man tänker inte på ett rationellt sätt när man dricker även om det
är i perioder så tar hjärnan stryk.

Nu har jag snart 3 år helt utan alkohol och jag vågar påstå att hela min omvärld ser annorlunda
ut. Jag kan se andras behov och förstå andras resonemang på ett helt annat vis. Hjärnan har
"mognat" och det jag inte kunde "se" för 3 år sedan är nu så glasklart. De mängder vi dricker
skadar naturligtvis vårt tänkande.

Jag tror att den bekräftelse och förståelse du vill ha kommer när din man bryter ihop och kapitulerar.
När alla väggar rasar ihop och man kommer till insikten att jag super bort mitt liv. Jag super bort min familj.
Han har förmodligen ett "accepterande" från dig så länge du är kvar. Även om du inte accepterar det så är det
så i din mans värld. I sin egen värld så har han inte stört, förmodligen stängt dörren och sover och dricker.
Och så farligt kan det väl inte vara? Min fru är ju kvar, så det är väl ingen misär?
Han har svårt att förstå din medberoende sida. Förmodligen dricker han så mycket i sina perioder att han
inte heller minns eller vet att han har betett sig illa.

Det som hände var att min dotter kom hem i en dålig period. Hon var hos sin pappa och jag erkänner att
jag pga av en veckas drickande inte fattade vilken dag det var. In kliver hon i misären jag har lyckats dölja
under många år. Hon såg på mig med orden: Sök hjälp eller så förlorar du mig.
DÅ i den sekunden fattade jag att höll på att förlora den finaste jag har, min familj.
Nu ser jag att hon räddade mitt liv.

Jag har lyckats förskona min dotter från mina perioder då hon har vart hos sin pappa varannan vecka.
Planerat en period - börja dricka när hon drar - supa i en vecka - ställa mig upp dagen innan hon kommer hem igen.
Nu kom hon hem till att se 6 st liters tomma flaskor runt sin mamma.

Inte bra. Hon har egentligen aldrig sett mig bete mig illa, då jag i princip har levt som nykterist när hon har vart med
mig.

Jag förstod bara att jag var tvungen att bryta detta, jag har inte fysiskt beroende men likt din man velat dra ner livs-rullgardinen i en vecka.
Orsaka mig själv en blackout från livet. Precis så. Vakna till. Snabbt dricka 10 cl sprit. Somna om. Vakna. Dricka - klunka i mig.
Somna om.

Men det är SÅ svårt för din man - att se att man har problem. Periodiskt beroende är komplicerat.
Hur funkar det? Av 12 månader är vi nyktra de flesta av månaderna helt utan tankar på A för att 2-3 månader
totalt supa lita narkomaner. Men läs: Narko - mani, Dipso - mani. Det är mani som ligger i grunden - tror jag
själv. Det finns inget stopp.

Hur ser livet ur efter en period? Lever ni som vanligt utan att prata om det?
Någon skrev tidigare i din tråd: Alkoholen är så mycket viktigare än dig och er son.
Skriver det igen. Det är enbart så i en dålig period. I en bra period så betyder ni allt och
alkoholen har ingen plats.

Jag vågar nog säga att din man inte ens har några tankar på A i en bra period. Inget sug.
Tills nästa smäll på käften kommer oavsett vad som utlöser den.

Det jag har fått hjälp med är under KBT: Konsekvenstänkande, impulsivitet, lära mig att "spela hela filmen - vad händer när jag tar första glaset?"
Det visade sig också under min rehabilitering att jag har ADHD, något jag inte vetat om. Jag fick en utredning som ledde till diagnos ADHD.
Valde att medicinera i låg dos. Det har också förändrat mig i kampen mot A.

MM

MondayMorning
Softjessi - dör inte kärleken till slut?

En konsekvens.
En konsekvens som gör SÅ förbannat ont att han inte har något val.
Inte ett hot. Det funkar inte. En överjävlig handling.
Din man kommer att fortsätta så länge du vårdar
honom. I din mans alkoholiserad värld är det samma
sak som att du accepterar det.

Jag har svårt att förstå medberoende men förstår självklart
att det inte är lätt.

På samma sätt som ni inte förstår vårt beroende så har jag
svårt att förstå ert sätt.

Besvikelsen och sorgen måste (i min värld) ta slut och
döda den kärlek man har?

Finns det inte en gräns även för medberoendet och man
antingen accepterar eller kapitulerar?

När man blir spyfärdig på det och gör precis vad som helst
för att slippa det?

Softjessi
MM!

Förlåt för sent svar..
Du har så rätt.. I att han ser det som ett accepterande från mig som förlåter och stannar kvar gång på gång.. Det blir en ond cirkel och jag tycks oförmögen att hitta ut
Jag tycker själv att det här med periodiskt beroende är svårt att greppa.. Man är ju ”frisk” långa perioder. Sen blir det precis som du säger mani. Det är kusligt att se..
Efter en period.. Jo vi pratar. Jag söker en förklaring. Mannen säger att det inte finns någon bra förklaring.. Han vill bara sova bort det sjuka som just då härjar i kroppen. Precis som du beskriver. Jag lider med både honom och alla andra som drabbats men är samtidigt så besviken på honom att han inte söker mer hjälp. Han tycks mer acceptera att det är så hans liv ser ut. KBT låter lovande! Hade varit fantastiskt om han gav det en chans. Samtidigt blir det så att jag tassar runt lite på tå. Vill inte älta perioden för mycket. Vill inte trigga igång ångest
Vilket såklart är helt galet
Besvikelsen och sorgen ligger såklart och gnager. Tilliten försvinner.
Många gånger har jag önskat att kärleken ska ta slut så jag kan avsluta relationen och gå. Men den finns kvar där. Kärleken till min nyktra man. Men en dag rinner det säkert över och kärleken dör ut
Jag önskar så innerligt att min man kunde kapitulera precis som du gjort
Innan det är för sent!
Jag beundrar dig MM!
Stor kram

Anthraxia
Hans beteende måste få

Hans beteende måste få konsekvenser, han måste inse HUR illa han gör er - enda sättet att få in DET i hans skalle är troligen att lämna honom. Tills dess är det ju bara du som "gnäller" - men det KAN INTE vara så illa som du säger, för då skulle du gå.

Så, enda sättet att skära genom alkis-filtret är troligen att lämna.

Jag vet inte. Jag tror det.

(Edit: notera att "gnäller" och "Kan inte vara så illa" inte är min åsikt, utan mitt förslag på alkis-resonemang - och jo, jag tänker fortsätta säga "alkis" hur jävla kränkande det än må vara för det stackars missbrukarna, för mig ligger skillnaden i "alkis" = självisk skithög som glatt förstör allt omkring sig UTAN att ens göra ett seriöst försök att bli frisk - så känner man att man inte matchar det så behöver man inte ta åt sig; mitt förakt är reserverat de som vägrar säga "såhär är jag, jag trivs med det, jag tänker inte förändras, du slösar ditt liv om du tror något annat" istället för att fortsätta ljuga och ljuga och ljuga och ljuga, och ge falskt hopp, och slösa andra människors liv genom att låtsas att de tänker förändras)

oroligfru
Känner så igen mig i din berättelse

Jag måste ta tid att gå tillbaka till start av denna tråd då jag ögonblickligen känner igen mig. Min man kan också vara nykter (om jag är hemma o inte på resande fot) i många månader, men så fort han reser till Sverige (bor utomlands) eller om jag gör det så tappar han fullständigt kontrollen.
Senast nu denna vecka då jag varit i Sverige, då jag åkte hem för att fixa en sak åt honom, så fullständigt kraschar han, spyr på balkongen så grannarna ser, gömmer sprit i buskarna utanför, nästan medvetslös och spenderade 12.000 på sprit. På 8 dagar!!

Ska läsa mer om din resa,
Kram

Sidor