Hej,
Jag har levt ihop med min man i över 12 år och vi har två små barn. Han har druckit ända sedan vi blev tillsammans å långt innan det också, nästan hela livet sen han varit tonåring. I början av förhållandet tänkte jag inte så mycket på hans alkoholvanor. Men det eskalerade mer å mer han sprang nere i källaren för att han skulle fixa nåt men det han gjorde var att smygsupa och kom upp några minuter senare å var bra berusad på kort tid. Vi hade fruktansvärda gräl och tjafs så jag packade ihop och flyttade ut. Vi varken hördes eller träffades flera månader men sedan så en dag hörde han av sig. Fast jag var mycket skeptisk till att han förändrats eller vad jag nu trodde i min blinda förälskelse att han ändrats för min skull å bönade å bad om att vi skulle försöka på nytt. Dummaste jag gjort i hela mitt liv!!!! Men iaf vi började träffas igen och några år senare gifte vi oss och skaffade två barn. Hans alkoholvanor hade förändrats lite men inte mycket. Jag hade en förhoppning om att jag skulle kunna få han å ändra sig om vi gifte oss, sen han skulle säkert sluta dricka när vi blev med barn osv. Osv men vissa gånger har han hållet upp nån vecka å sen fortsatt som vanligt. Han dricker helst själv hemma å blir verkligen berusad så han nästan inte vet var han befinner sig. Struntar fullständigt i mig och barnen tänker bara på sig själv och sin alkohol. Jag är så otroligt djupt medberoende så jag inte vet hur jag ska ta mig ur detta elände. Jag har börjat gå hos en psykolog men känns som att jag är fast jag hittar inte mig själv. Känner mig likgiltig för det mesta å har ingen ork kvar varken psykiskt eller fysiskt. Det finns hur mycket som helst att skriva men jag känner att jag inte orkar dra upp det just nu.