av Suss73

Hej alla kloka!

Jag behöver lite råd. Jag har själv problem med alkohol och har bestämt mig för att avstå det ett tag, för att kanske dricka ett glas eller två sen vid enstaka tillfällen. Om det går.

Min sambo dricker också för mycket. Varje dag minst två glas vin och två glas whiskey. För att varva ner och glömma bort några sorger ett tag.

En eller två ggr i veckan dricker han sig full och beter sig dåligt. Skäller på mig, klagar på mina barn, inbillar sig saker, bråkar med sina barn etc. En gång har han tagit tag i mig. Jag går undan och har nu lärt mig när det börjar komma. Jag får stöd i detta och det skulle han också kunna få.

Men han tycker inte han har problem. Han kan fråga mig om det är ok om han tar whiskey och jag säger alltid att han får bestämma det själv. Vår relation är två år gammal och jag vill inte utveckla någon morsa relation. Sen tror jag också att han själv måste bestämma sig. Jag tror han smygsuper i garaget också.

Några tips? Tack!

aeromagnus
lör, 2016-03-26 - 18:26

Du kan aldrig få din kille att sluta, tyvärr. Viljan att sluta eller trappa ned måste han ha och själv inse. Om du klickar på rutan fakta här uppe så ser ni om ni ligger i ett så kallat riskbruk vilket jag tror ni gör, eller han definitivt. Vill du ha råd så skulle jag sätta mig ned och prata om detta. Att dricka varje dag och dessa mängder är ju inte bra för kropp eller själ eller ekonomi. Vad flyr ni ifrån? Slappna av, ja det gör man inte med alkohol, blir bara en ond spiral. Sätt upp kortsiktiga mål. Drick ingen alkohol på två veckor.

Maharion
ons, 2016-03-30 - 01:36

Tack för din kommentar i min tråd, hoppas att mina resonemang kan hjälpa någon :)

Vi kan visst få andra att sluta eller dra ner på drickandet, men det krävs en hel del lirkande och massor med tid och tålamod. Risken är att en tar på sig ansvaret för den andre vilket är olyckligt. Men det är nära omöjligt om en förmanar, ger pekpinnar och är allmänt rättrådig förutsatt att du inte har sjukt mycket makt över den andre, men då har man en ett osunt förhållande ändå! Du säger själv att du inte vill vara någon morsa, tror det är helt rätt.

Grunden är att lyssna, lyssna och lyssna. Leda personen in på vad den känner och upplever. Ställa frågor och lyssna empatiskt. Om det någon stans i lyssnande kommer fram att han själv vill dra ner på sitt drickande så kan en fånga det fröt och stärka det. Om inte det finns ett frö så måste en acceptera och respektera hans val och i detta inte glömma bort att du har egna val, d.v.s. att du kan välja att fortsatta leva ett liv utan honom. Jag tror att välja det sistnämnda är ett sånt råd som en absolut bör ta i sista led, men viktigt att ha i bakhuvudet så en inte känner sig maktlös inför sina egna behov.

Några bra frågor kanske?
"Jag ser att du mådde gott igår, är det något du själv trivs med dagen efter?"
"Hur mår du idag, blev det som du hade planerat?"
"Du vet att jag är mån om dig och jag undrar uppriktigt hur tänker du när du dricker mån, tisd och onsdag (säg aldrig "alltid" utan hänvisa till händelser i närtid som inte går att förneka), är det en plan du har tänkt ut och som du trivs med eller blir det bara så?"
"Du frågar mig om det är ok att dricka, vill du verkligen det själv? Eller är det bara en vana? Behöver du det? Vaför då? Kan du hitta något annat sätt? För mig är det ok, vill bara att du ska må bra."

Problemet med ovan frågor är att om du ställer dem utan empati och låter sarkastisk och dessutom utan att genuint acceptera att han faktiskt trivs med sitt drickande i vissa lägen, eller att du inte få det svar du har tänkt dig så blir det ett förmanande. För att det ska fungera behövs de ställas med äkta empati, omsorg och omtanke, du får inte avslöja att du har en strategi eller baktanke. Därav att du behöver acceptera och respektera hans val. Samma tror jag att du kan du göra med situationer som uppenbart är dåliga, ex att han är dum med barnen o.s.v. fast där har du mer att säga till om och kan nyttja det för att stärka en negativ känsla kring drickandet (skam och skuldbelägga). Här gäller det att stå på sig i omtanken att det är för hans eget bästa och samtidigt få honom att känna empati inför dina känslor.

"Igår när du skällde på barnen, vad hände?” ”Vad ville du uppnå med det?" "Tycker du själv att det var en bra metod eller finns det andra sätt?". (fortarande med äkta empati) Om du inte får de svar du önskar: "Jag håller inte med dig här, kan vi fundera på om vi kan hitta en annan väg, jag hjälper dig gärna om du upplever att det är jobbigt.". "Jag känner mig orolig och ledsen och har behov av att känna mig trygg att du kan ta barnen på ett bra sätt, jag önskar en förändring från ditt håll, men det är du som måste komma på ett bra sätt som funkar för dig som inte slutar med xxxx, har du något förslag?", "Jag känner verkligen bedrövad och önskar att vi ska kunna lita på varandra hur vi hanterar konflikter även fast en är onykter. Är det något vi kan göra annorlunda för att det ska bli bättre?" (Använd vi form, så känner han sig inte lika påhoppad)

Om han är klok, kommer han så småningom märka att hans drickande inte möts utan motstånd och förhoppningsvis själv inse att hans drickande leder till, även för honom oönskade effekter, som kan så ett frö till egen vilja till förändring.

Nu ska du inte ta mitt resonemang för en sanning.. det är högst mina egna teorier. Och om någon här tycker något annat så tar jag inte illa vid. I övrig är jag beredd att hålla med Aeromagnus. Någonstans finns det inte ork att ändra på andra, det tar sån evinnerligt med tid och kräver så sjukt mycket tålamod och manipulation. En ger ofta upp sig själv på kuppen.

Kram!

Maharion
ons, 2016-03-30 - 01:39

Bra jobbat! Bra där att du håller dig nykter, skriv gärna vidare i din andra tråd om det känns jobbigt och hur det går för dig.. :)

Kram!