Hej alla.
Jaha, ännu en ny medlem som bara måste skriva av sig lite för att bokstavligen slå ihjäl tid, kanske finna inspiration och få svar på lite frågor.
Har under ca 15 års tid druckit ganska mycket. De första 5 åren mestadels på krogen eller ett 6-pack folköl hemma när man kollade film. Träffade blivande hustru, från Kapstaden som är känt för sina viner och spenderade mycket tid där, och både hon och jag och, tja, alla i omgivningen drack. En vinflaska började kännas helt ok att få i sig under en kväll. Vi gifte oss, ordnade ett fint hus här i Sverige, har fått två fina barn på vägen men min omgivning är kantad av ångest, depression och osäkerhet. Dels funkar inte vår relation speciellt bra och vi har varit på väg att skilja oss många gånger. Dels går jag in i perioder där jag lider av depression som får fysiska påföljder (ryggont och en massa jox). Jag har senare insett att dessa perioder triggas av när jag druckit mycket i längre perioder. Det kan röra sig om ca 4 stora starköl + en vinflaska per kväll. Ibland mer, ibland mindre. Jag har haft några längre uppehåll som jag enbart klarat av med hjälp av antabus. Varje morgon jag vaknat bakis och lovat mig själv att "nu får det banne mig vara nog", har jag piggnat till mot eftermiddagen och bunkrat upp med mer - och repeterat scenariot. Längsta nyktra perioden var drygt 2 månader för ett par år sedan.
Idag är jag nykter sedan ca 3 veckor tillbaka, startade med antabus igen direkt efter en semester som blev väldigt misslyckad och här sitter man nu. Jag har under många år haft löpning som en "räddare i nöden", och det är min enda tillflyktsort utöver andra hobbies och intressen. Även när jag söp hårt (i mina mått mätt) tränade jag hårt. Sprungit många tävlingar, maraton etc. Inte i elit-klass naturligtvis, men jag gjorde 3:30 på maraton kl 9 på morgonen efter lite drygt en flaska vin kvällen innan. Folk som pysslar med sådana här konstiga hobbies kan relatera till sluttiden kanske. Inte en superbra tid, men ett kvitto på att man är i god form för att vara, ja 39 år som jag var då. Idag är jag snart 42. Jaha. Vad mer. Jag har extrema sömnproblem, även de sträcker sig långt tillbaka i tiden och har regelbundet ätit Stilnoct (en pseudo-benso med väldigt kort halveringstid, de fungerar alltså bara som insomningstablett). De har fungerat när jag druckit, men igår natt fick jag ta tredubbel dos mot vad jag ska ta, och låg ändå vaken långt in på natten innan jag somnade. Det kan jag inte acceptera. Jag är beroende av alkohol, beroende av medicin för att somna.. Ställde i morse ändå klockan på 4:30 (sov ca 4 timmar, det kan förhoppningsvis förklara det lite förvirrade inlägget). Ok, jag kan acceptera att jag kan komma behöva insomningstabletterna, men inte i de doserna.
Fysisk abstinens har aldrig förekommit för mig, utöver de vanliga darrningarna dagen efter. Den psykiska biten dock.. Det är hemskt. Jag går hos en psykoterapeut en gång i veckan som jag trivs med. Även fast jag för mig själv kan säga att jag är Alkoholist med stort A, kommer jag på mig själv att förminska problemet när jag träffar min terapeut. Jag måste nog prata mer om det.
Jag har två funderingar som jag vore tacksam om råd och svar på, om någon vet. Den mest konkreta och kanske enklaste frågan är hur länge kan man använda antabus kontinuerligt? Löper man risk att skada organen? Ponera att man vill använda det ett år framöver? Jag tar 400 mg på måndagar och 600 mg på torsdagar (det har hänt att jag tidigare druckit på dem, men så långt har jag kommit att jag inte vill göra det igen).
Den andra biten är den jobbiga. Jag har bokat ännu en resa med min son i juni, lite för att ta revansch för den sista som blev så misslyckad. Även fast jag idag går i tankarna att fortsätta träna hårt fram till och under semestern, kan jag inte hålla tankarna borta från hur fint det ska bli att "ta någon öl" på kvällen efter grabben somnat, och redan räknat med att ta ett avbrott från antabus innan vi åker dit. Ett regelrätt planerat återfall. Sjukt att jag inte lyckas ha kontroll över mina tankar. Hjälp!