Medberoende

50 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Missan
Ovisshet..

Tack Linker för ditt svar. Man undrar hur det ska bli? Du har stannat kvar o det har blivit bättre för er men ändå inte bra... En del man läser om här har lämnat men mår ändå inte bra. Det har satt så djupa spår. Just nu har jag ingen aning? Jo en sak vet jag om jag lämnar honom så kommer jag aldrig tillbaka igen. Om jag nu orkar jag tror han skulle bli väldig elak då om jag tog steget.. Ibland kan jag tänka att det bästa är om han dör...Usch vad hemskt. Jag vet att jag skulle bli jätteledsen han är ju min livskamrat (snart 37 år) Men jag skulle bli fri...Han kanske blir sjuk?? Tror inte han får skrumplever utan alkholdemens. Ibland är han så konstig så jag tror inte hans hjärna funkar som den ska.Han kan säga så konstiga saker. Jag lever också lite mitt eget liv det är inte ofta vi gör något tillsammans. Det är bara om vi är bortbjudna på nåt kalas( somhan egentligen inte vill gå på)Om jag ska iväg på nåt är att jättesur. (Även dagen efter)För ett år sen fick jag följa med min dotter på en utlandsresa(första gången jag varit utomlands )Han var sur både innan o efter jag kommit hem. Jag ville berätta om resan men han var inte intresserad däremot prata han om hur jobbigt han haft med allt när jag varit borta... Han har aldrig unnat mig någonting.Man brukar ju kunna säga ha det så roligt nu osv Nej det har han aldrig sagt bara arg o sur. Mitt jobb kallar han .. ditt sjuka jobb o klagar när jag ska iväg på möte osv Men om han nån gångska iväg på något så kräver han att jag ska skjutsa honom dit..

Missan
Hjälp utifrån

Hej nu har jag varit på mitt första samtal på alkoholmottagningen. Var jättenervös... Men det gick faktiskt bra.Kändes skönt att prata med nån utomstående. Hon sa dock att min man har en hög alkoholkonsumtion att han förmodligen inte klarar av att sluta själv. Han får inte sluta själv för hans kropp klarar inte att vara utan alkohol.Då kan ha få kramper tom dö.... Han måste ha hjälp av läkare. Så om jag lyckas få dit honom kan ha få lugnande mot ångesten o mot suget. Troligen behöver han också B - vitamin. Om jag nu vill ha tillbaka min man i nyktert skick annars var det bara att lämna tyckte hon. Jag känner att jag måste ge honom en sista chans... Jag fick rådet att gå hem o berätta att jag varit där o att jag har ett nytt besök nästa vecka. Jag skulle också säga att han inte" får"sluta själv utan måste ta hjälp.

Missan
Att själv vilja?

Hej ja livet är inte lätt. Min man blev mest förvånad när han fick veta att jag varit hos kurator. Sa att jag skulle dit nästa vecka också. Varför då fråga han. Ja hon tyckte jag behövde det... Det är som han inte fattar. Han tycker jag överdriver han vet när det är dags att söka hjälp. Han kan ju inte dricka när han ska köra bil dan därpå?? Det är ju därför han lägger sig 19.30. Nej, nej han vill bara vara ifred o slippa mitt tjat ! Herregud jag ser ju att det minskar i hans gömda spritflaskor. Jag är inte dum. Iallafall säger han att jag kan inte bestämma över honom. Han ska gå till doktorn när han bestämt det! Så där står vi nu... I helgen har han börjat gömma flaskor på andra ställen.Det märktes inte så mycket på honom på lördagmorgonen.Vi gick faktiskt en promenad tillsammans.Sonen med familj kom o åt mat med oss.Fram mot kvällen började han bli jobbig. Tar över samtalen o larvar sig överdrivet med barnbarnet o min gamla mamma. Dagen började bra men slutade med tjafs. Ikväll har jag träffat alla barnen hos äldste sonen o pratat i tre timmar hur vi ska göra. Äldsta sonen mår fortfarande lie dåligt o funderar mycket. Äldsta dottern har nu skrivit ett brev där barnen vädjar att han ska söka hjälp.Han ska få brevet imorgon. Jag känner mig orolig har ingen aning hur han tar det. När jag läste brevet själv så strömmade tårarna över o det bara rann. Det var otroligt bra skrivet.Han borde verkligen vilja ändra sitt sätt att leva, utan alkoholen med sin familj istället....

Nykteristen
Hoppas att d gör att han tar

Hoppas att d gör att han tar steget till doktorn iallafall.

Har du funderat på vad du ska göra efter d? Vad händer om han inte gör d? Har nämligen själv märkt hur kalla dem kan vara genom att verka ta åt sig när de får höra ens egen o andras sanning o drickandet o sen gå vidare som vilken annan diskussion som helst!

Missan
Vad gör man?

Ja om han inte vill gå till doktorn eller gör något åt sitt drickande. Då måste jag ställa ultimatum. Han fårvälja familjen /spriten. Har ingen aning vad han väljer? Det kan bli precis hur som helst. Jag är lite rädd atthan ska göra något tokigt. Han kan säga det ibland att han kan lika gärna hänga sig. Men det kanske han bara säger för att jag ska bli tyst....Men det är otäckt. Jag har ändå tänkt att ge honom en viss tid att hinna ändra /sluta sitt drickande...Det kan bli en jobbig tid...

Nykteristen
Jag har mörkt på min sambo

Jag har mörkt på min sambo att när man ställer honom mot väggen så kommer all sorts djävulskap ut för o förvirra en själv o blir rädd.
Kanske behöver du ställa d, ta d ett par dgr för honom o fundera o sen ta upp d igen?

inteok
Hej missan

Jag har läst alla dina inlägg. Nyss börjat vara här på detta forum. Detär som att läsa om sig självJag beundrar dig som tagit kontakt med kuratorn. Du har gjort mycket mer än många andra här. Jag till exempel. Du vet att om du får ett bättre liv sporrar du fler till att våga. Jag skulle vilja ha lite av din styrka. Många kramar till dig.

Missan
Det tar tid att våga..

Tack för era tankar o råd. Det har ju tagit lång tid för mig att komma så här lång.Jag har ju haft det så här i över 20 års tid. Förstår inte själv hur jag stått ut men det är väl att det gått upp o ner. Det är väl därför man står ut. Detta forum har hjälpt mig en del. Jag gick med här i maj. Sen har jag googlat o läst mycket o alkolism. Har också börjat prata med fler om det. Förr skämdes jag. Nu vet dom närmaste i släkten om det. Mina närmaste vänner o några på mitt jobb. Det viktigaste av allt var när vi i familjen började prata om det. När barnen var mindre fattade ju inte ens jag ( han drack ju i smyg) Sen ville jag inte säga något till barnen inte förrän dom var äldre. ( dom var 15,17,20 när allt uppdagades yngsta var 8 år men hon förstod inte då) Men då när dom fick veta förstod dom varför deras pappa varit så konstig ibland, arg osv under deras uppväxt.

Missan
Förnekelse..

Det var ett tag sen sist... Jag har varit på samtal hos kuratorn 3 ggr nu. Det är skönt att prata med en utomstående och få hennes syn på saken. Har försökt övertala mannen att följa med men han vägrar än så länge. Säger att han inte vill bli påtvingat något... men han påtvingar ju sina alkoholproblem på oss.Har försökt prata med honom men han försöker få mig att tro att jag överdriver. Han har ju bara druckit ett par öl.... Sista tre veckorna har han dock skärpt sig har varit hyfsat trevlig. Jag har inte hittat några flaskor.... ( men ändå luktar han sprit) I lördags när han lagt sig hittade jag hans gömställe... i en skräptunna längst ner stod det två flaskor. Jag kunde inget annat än skratta åt eländet... Han säger nu att han inte alls läst barnens brev till honom. Han vet hur han är säger han... Till helgen kommer äldsta dottern hem och har tänkt prata med honom.Han kommer nog inte o lyssna på henne heller. Kuratorn säger att det är en lång process och att jag måste ge honom tid....

Adde
Fattar

jag rätt att din kurator menar att du, DU, ska ge honom tid för en lång process ??

I mina ögon så är ditt och dina barns liv betydligt viktigare än en förnekande alkis. Du ska se om ditt liv och göra bra saker för din egen skull, inte hans. Han, och han ensam, har ansvar för sitt liv. Du kan inte förändra honom.

Besök gärna al-anon och få stöd där.

miss lyckad
Hej!

Jag tycker du verkar ha kommit en bit på rätt väg. Men hur skulle det vara om du ser på dit liv om ett år? Vill du ha det som idag? Du kan förändra dina val, men tyvärr inte din mans. Jag tror han dribblar och spelar (eller hans beroendehjärna) ibland verkar han snäll och förstående men mestadels egoistisk. Han vill kunna dricka som alltid och måste på alla sätt försöka lyckas med det. Jag har också fyra barn. Även fast några av dom bott hemifrån många år, så har dom känt oro och ångest över vårt supande. Det är det jag är gladast för i vår förändring, att barnen nu mår bra. Såklart njuter jag själv av vår nykterhet men jag blir ju glad om våra barn har det bra. Min lycka var ju att dottern mailade min chef om vårt missbruk. Hade inte sambon följt min nyktra linje, hade jag lämnat honom för min egen skull, i förlängningen också barnens, och det vet han...

Missan
Bör se om mitt liv..

Tack för era svar. Lite tungt att läsa men visst jag vill ju inte fortsätta leva så här. Min man förnekar att han dricker fortfarande. Har bara tagit ett par öl.. Har fortfarande sitt gömställe i skräptunnan. 2 flaskar 35.5 cl som han fyller upp. Han höll nog igen ett tag men nu tycks han dricka varje dag.Direkt när han kommer hem vid 16 går han o tar några klunkar. Går sen ut o in mellan sitt tv tittande. ( då är det bara en skvätt kvar i flaskan)Går upp i sovrummet vid halv 19.30-20.00 ligger där o tittar på tv kanske en timme till innan han somnar.... Det konstiga är att jag inte alltid märker att han druckit. Bara om vi startar en diskussion om något.Sen kör han bil 6.45 dagen efter. Har alkoholen verkligen gått ur till dess? ( han tar dessutom nån starköl) Helgerna kan han dricka ännu mer.Han vill inte söka hjälp o vill inte gå till doktorn. Kuratorn har gett mig rådet att ligga lågt ett tag o inte tjata på honom. Få honom att börja undra vad jag sysslar med... Känns lite konstigt. Jag tror bara han tycker det är skönt... Troligen därför han nu börjar dricka mer. Han kan själv nämna nånting typ -tills jag supit ihjäl mig...Jag tror att jag nu måste tala om för honom att jag VET hur mycket han dricker o att jag inte vill fortsätta leva med honom om han fortsätter så. Ge honom den tiden jag tänkt till början av hösten.... Läste ett inlägg som Jill skrivit" Hur gör man när man inte har bevis för hans drickande". När jag läste det insåg jag att det är precis så det är han kommer troligen aldrig sluta. Jag kan inte acceptera att ha det så här längre.. Kramar till er!

Lisa-Maria
Fri från medberoende?

Jag är helt ny här och vet inte riktigt hur det fungerar men jag känner att jag behöver lite stöd och lyssna på människor som är/varit i liknande situation som jag varit/är i. Är uppvuxen med en pappa som är alkoholist och en mamma som är medberoende.
Har omedvetet alltid valt män som har någon form av missbruksproblem.
Jag är 44 år och har nyligen separerat från min sambo som jag varit tillsammans med i 14 år och som jag har två barn med.
Han har under hela vårt förhållande haft alkoholproblem, allt ifrån att druckit sig alldeles för full för ofta till att få groteska utbrott under alkoholpåverkan till att vara lite små lullig på några öl eller glas vin, varit helt nykter i perioder, ätit antabus under en period. Dock alltid skött sitt jobb och ibland har det fungerat bra och han har lyckats dricka måttligt. Men detta med alkohol har varit ett återkommande problem i vårt förhållande kan man säga. Jag har alltid trott på honom när han sagt att han ska skärpa sig och ta tag i sina alkoholproblem. Men för två år sedan efter återkommande fyllor och bråk försvann min tro helt och även lite av kärleken också. Det var som hela jag, min kropp sa, nej detta går inte längre, du kan inte vara kvar hos honom, du kan inte göra samma sak mot dina barn som din mamma gjort mot dig. Jag har alltid känt mig sviken av min mamma som valde min pappa istället för mig och mina syskon. Jag hade blivit helt medberoende till min sambo, hyperkänslig för hela honom, hur han lät i telefonen, hur han öppnade dörren när han kom hem, hade han druckit eller var han bara glad på riktigt utan alkohol. Många sömnlösa nätter när han inte kommit hem från krogen och när han kom hem låtassov jag alltid för att slippa se honom full eller slippa konfrontera honom med att han var det. Somnade inte förän framåt morgonen då min kropp alltid var på helspänn. Många uppslitande bråk mitt i natten med småbarn sovandes bredvid. Vår separation var väldigt dramatisk och jag fick verkligen stålsätta mig för att inte falla dit igen, dvs att jag skulle börja tro på någon förändring från hans sida och fortsätta vara tillsammans med honom. Jag älskar honom fortfarande då han är en helt fantastik person och en fantastik pappa i vissa stunder. Och att bestämma mig för att jag ville separera från honom var det svåraste beslut jag tagit då det självklart är otroligt smärtsamt för barnen. Nu bor dom varannan vecka hos mig och varann vecka hos honom. Jag känner mig väldigt vilsen men också väldigt lycklig stundtals. Det är som jag fått tillbaka mig själv. Men jag inser också att det är en lång väg till något form av tillfrisknade från att varit medberoende. Jag är ju det fortfarande till honom då jag är väldigt orolig när barnen är hos honom att han ska dricka. Han säger att han inte gör det och jag måste tvinga mig själv att inte ringa honom för att kolla om han är onykter. Jag har sagt till min son att han genast måste ringa mig om han misstänker att pappa är full. Detta kanske är helt fel av mig att säga till min son, då jag har märkt att min son också börjat inta en medberoende roll inför sin pappa. Jag har varit helt öppen inför mina barn med att min pappa, deras morfar är alkoholist då detta att smussla och ljuga är något hela min barndom bestod av. Jag försöker nu vara lika öppen med deras pappa, och jag har sagt till dom att han har alkoholproblem, dvs inte är alkoholist utan att han dricker för mycket och för ofta. Nu är barnen hos mig denna vecka men precis innan jag skulle somna ringde deras pappa till mig. Jag märkte på en gång att han hade druckit och konfronterade honom, ja han hade druckit två gals vin när han varit på krogen med en kompis. Sedan sa jag att jag tror att han druckit mer och då sa han att han även hade druckit ett glas vin när han kommit hem. Jag pratade med honom i söndags då han sa att nu är det slutfestat då han på fredagen hade ordnat barnvakt för att gå ut och festa och var bakis på lördagen. (barnen sov hos sin farfar ) Det är som han inte klarar att ha barnen i en hel vecka utan att dricka. Och så började han dricka redan på måndagen. Han tycker att tre glas vin inte är någonting, så har det alltid varit, ja jag tog två öl, det gör väl ingeting. Två öl är oftast aldrig två öl då han alltid ljugit om hur mycket han dricker. Så när vi pratat klart och jag skulle försöka sova inatt var det omöjligt, exakt alla känslor som jag haft när jag levt med honom kom tillbaks, min kropp blev på helspänn och jag låg halva natten och tänkte ut olika strategier för hur jag skulle ta upp det här med hans alkoholproblem med honom. Somnade till slut men vaknade vid femtiden och då var jag lika på helspänn som innan jag somnade. Det var då jag hamnade på detta forum. Kan man bli kvitt sitt medberoende någonsin?

Ursula
Hej Missan!

Hej Missan!
Hur går det för dig? Hur mår du?
Och hur går dina samtal? Jag tyckte att det lät så konstigt det din kurator sa, att du skulle ligga lite lågt och så, men det kanske är jag som inte har förstått riktigt? Har du inte gått alls på några Alanon-möten? De är riktigt bra. Man kommer in i själva Alanon 'formateringen' lite peu-om-peu, men som sagt, väldigt bra. Kan definitivt rekommendera dig det.
Vad gör du idag? Om vi bodde nära kunde vi gå och ta en kaffe!!
Trevlig lördag, så gott det går!
Kram /Ursula

Missan
Vilsen just nu...

Hej Ursula! Tack för din omtanke.Jag tyckte också det var lite konstigt när kuratorn sa så. Det gav ju ingen effekt heller.. ( han tyckte väl bara det var skönt) Förra samtalet tog också en konstig vändning. Då sa hon att min man var en svår nöt att knäcka. Han vill ju inte gå dit, inte gå till läkare, lyssnar varken på mig eller barnen, läser inte barnens brev. Hon sa att nu ger vi upp honom nu fokuserar vi på dig. Hur vill du ha det? Skriv upp för/ nackdelar om du lämnar eller stannar..... Det kändes ganska jobbigt när jag åkte därifrån. Kände mig lite pressad... att nu måste jag bestämma mig stanna eller gå. Allså det är inget lätt beslut efter 37 år tillsammans.Jag vet ju vad jag har men inte hur det blir.Även om jag känner mig ensam i vårt förhållande så är det mycket praktiskt som han fixar som inte jag kan.Jag känner att jag inte vill sälja huset om vi separerar. Jag vill ha kvar huset iallafall till att börja med.Om det är möjligt... Även barnen tror att jag får det bättre om vi separerar..... Ja tänk om vi kunnat ta en fika Ursula. Kram!

Missan
En förändring..

11 juli, 2017 - 23:44 #2
Missan
En förändring för att det ska ske en förändring...
så sa kuratorn till mig vid ett samtal. Det är så svårt ibland tänker jag att det bästa är om han blir sjuk då behöver jag inte göra något.Jag blir troligen jätteledsen då,vi har trots allt levt ihop i 37 år snart. Jag var bara 18år. Jag har semester nu han jobbar än.Sitter ensam på kvällarna när dottern jobbar kväll. Påtar i trädgården o är ute med hundarna.Han säger till mig att han slutat dricka sprit. Men jag har hittat nya gömställen. Han fyller upp en flaska på lunchen o dricker sen ur den under kvällen 350 cl. Det märks inte på honom... Sen kör han bil 6.45. Är det verkligen okej ?Jag har bokat en Gotlandresa i sommar med en övernattning. Får se hur det blir troligen gömmer han ett par flaskor i sina kläder. Klarar sig inte utan sprit. Får se hur resten av sommaren blir. Vi har inget sexliv längre. Jag har tappat lusten o han bryr sig inte längre.. Kan kanske inte?Men vi lever ihop o träffar våra barn o barnbarn. Jag försöker vara glad o glädja mig åt livet... Men har en sorg inom mig varför det blev så här. Att jag inte kunde säga ifrån i ett tidigt skede. Nu är det försent. Antingen får mitt liv vara så här annars måste jag gå...

Missan
En förändring..

11 juli, 2017 - 23:44 #2
Missan
En förändring för att det ska ske en förändring...
så sa kuratorn till mig vid ett samtal. Det är så svårt ibland tänker jag att det bästa är om han blir sjuk då behöver jag inte göra något.Jag blir troligen jätteledsen då,vi har trots allt levt ihop i 37 år snart. Jag var bara 18år. Jag har semester nu han jobbar än.Sitter ensam på kvällarna när dottern jobbar kväll. Påtar i trädgården o är ute med hundarna.Han säger till mig att han slutat dricka sprit. Men jag har hittat nya gömställen. Han fyller upp en flaska på lunchen o dricker sen ur den under kvällen 350 cl. Det märks inte på honom... Sen kör han bil 6.45. Är det verkligen okej ?Jag har bokat en Gotlandresa i sommar med en övernattning. Får se hur det blir troligen gömmer han ett par flaskor i sina kläder. Klarar sig inte utan sprit. Får se hur resten av sommaren blir. Vi har inget sexliv längre. Jag har tappat lusten o han bryr sig inte längre.. Kan kanske inte?Men vi lever ihop o träffar våra barn o barnbarn. Jag försöker vara glad o glädja mig åt livet... Men har en sorg inom mig varför det blev så här. Att jag inte kunde säga ifrån i ett tidigt skede. Nu är det försent. Antingen får mitt liv vara så här annars måste jag gå...

Nonne
Alkoholist=cancer

Hej har inte lyckats loggs in mig på mitt gamla namn men har hittat mina gamla inlägg här. Det ärvjag som är Missan. Hör har ni min story. Som jag kämpat för min man i alla år. För en månad sen var han tvungen att gå till tandläkare då han hade så ont att han knappt kunde äta. Det bekväm remiss o sen en allvarlig cancer. Muncancer . Inte så konstigt med all sprit han hällt i sig. Nu får han behandling varje dag strål/ cytostatika. Han fick sluta helt med alkohol. Jag ringde själv läkaren o berättade om hans alkoholberoende så läkaren pratade med honom. Han har fått antabus. Det konstiga är att han inte haft nån speciell abstinens.Det känns som en seger att han äntligen slutat men nu är han allvarligt sjuk istället.... Jag har börjat känna igen den man jag gifte mig med. Inga elaka kommentarer längre o det går att prata med honom nu. Han kan numera sitta uppe o kolla tv med mig på kvällarna. Men han har ännu inte hällt ut spriten den står kvar.....

Carina
Hej Missan/Nonne!

Välkommen tillbaka till forumet! Det du berättar visar verkligen hur livet är föränderligt och att vi aldrig kan veta säkert vad som väntar. Vi kan bara göra så gott vi kan här och nu och hoppas på att det leder till gott sedan.
Vad fint att ni trots svårigheterna faktiskt kanske börjar hitta tillbaka till varandra. Till en bättre kommunikation och relation.
Hoppas du hittar stöd och "umgänge" här på forumet igen!

Med värme!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sidor