Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

Allt lugnt. En dag i taget. Mår bra. I dag är det ingen risk att jag sträcker ut handen ...

I slutet på veckan har de personalfest på mitt jobb. Jag väljer att avstå det. Klarar inte av att höra och se en massa pratiga, högljudda och fnittriga amatörer (när det gäller alkohol) göra sig till. Bättre att sitta hemma med en bra bok i stället, och samla kraft.

/Pi31415

Levande

Tror du gjort våra val lättare i framtiden genom att dela detta.
Jag tycker du är så otroligt stark som kan se det så klart.
Önskar dig en bra dag med kloka val för dig själv

PP

Nej jag tror inte att någon klarar att sluta på första försöket. Vi har väl alla gjort en massa försök att stävja drickandet på en hiskligt massa sätt när vi märkt att det är på väg att barka åt pipan. Sedan är ju frågan hur en alkoholist definieras. Själv tänker jag om mig själv att jag är det. Ingen titel jag gillar, men det blir på sätt och vis enklare om man accepterar att så är fallet. Var en gång på ett enda AA möte, och det kändes då helt overkligt att presentera sig för de övriga med de orden. Tänkte nog så att jag säger det då alla andra gör det, fast i tanken trodde jag att jag skulle kunna lyckas leva med alkoholen någon gång i framtiden. Nej, det är enklare att skippa mixtrandet, kommer ju bara surt efteråt.
Förövrigt tror jag att de flesta med beroende alla måste relativt djupt ner i träsket innan en uppriktiga önskan till nykterhet kan uppstå. Själv hade jag kunnat komma betydligt djupare. Men jag lärde mig mycket av att se vad det gjort med andra, läsa böcker och inte minst här.

Stress är säkerligen inte bra. Var sig på jobbet eller socialt. Det värsta är ju att har vi ett problematiskt drickande så saknas det inte anledningar att dricka. Hoppas dag 8 var till belåtenhet?

//PP

Dag 8 bjöd på en överraskning. När jag började jobba igen på min stressiga arbetsplats, började suget efter alkohol att ge sig till känna. Så snabbt efter en kraftig och destruktiv fylla brukar det inte börja för mig som är periodare.
Men då jag både är väldigt säker på att jag vill leva nykter nu, och dessutom förberett mig mentalt, så blev jag inte orolig.
Därför var det extra skönt att vakna upp till dag 9 utan bakfylla, och känna att det fungerar att leva nykter. Ja, det var till och med så att jag kände lite glädje. Jag tror att jag så sakta börjar på att självläka lite. Den av alkoholmissbruk triggade ångesten är borta (utan piller).

Dag 9 avlöpte väl.

Jag uppskattar också mer och mer detta forum. Tänkt vad mycket gott det gör för många alkoholtrötta människor, inte minst mig. Ja, detta forum börjar fungera som AA för mig.
(Jag har provat AA för en herrans massa år sedan, men avbröt det av vissa orsaker, som jag kan skriva om en annan gång)

Nu har jag dag 10 framför mig. Jag mår bra nu här på morgonen. Jag känner mig lugn inför dagen som kommer, och är säker på att jag inte heller idag kommer att sträcka fram handen efter det första glaset.

Önskar alla brukare av detta forum en bra dag. Kram, och kämpa på!

Underbart att vakna tidigt och slippa vara bakfull.

Lite ironisk filosofering på morgonkvisten:
"Tänk, under hela mitt liv har det aldrig hänt att någon illvillig varelse kommit och hållit fast mig och tvingat i mig alkohol. Sannolikheten är försvinnande liten att någon godhjärtad varelse kommer och hindrar mig från att dricka alkohol nu när jag vill vara nykter.
Så, har jag fixat det ena själv så måste jag fixa det andra själv. "

I dag väljer jag att fortsätta självläkningsprocessen, jag är inte orolig eller rädd för tankar och processer i mitt inre, och oavsett vad som sker under dagen, kommer jag inte att sträcka ut handen efter det första glaset.

Tillönskar alla forumnyttjare en bra dag. Var starka.

Taesa

Hej! Tycker det du skriver är nästan otäckt nära hur jag tänker, iallafall vissa saker. Jag har varit nykter 1 år och nio månader den här gången, vilket förhoppningsvis är för alltid. Jag försöker allt vad jag kan att acceptera. När suget kommer, för det gör det ibland, tänker jag att det är såhär det är för jag är alkoholist. Att känna sug ibland är för mig "normalt" och istället för att gå igång på det lägger jag min energi på att hålla ut. Jag lägger min energi på att inte försätta mig i situationer som är farliga för mig. Tyvärr händer det ibland ändå, man rår inte över allt här i världen. T.ex har ju mitt hus precis brunnit... Ja vilken soppa men det löser sig.
Jag är också emot tabletter egentligen men ibland, när jag tycker att jag verkligen behöver, tar jag atarax. Som igår när jag kraschade mentalt efter branden. Hade knappt sovit, allt var en rörig smet i huvudet och det enda jag kunde tänka på var dom jäkla ölen. Då vet jag att det bästa jag kan göra är att äta och sova. För att få ett par timmars, för mig livsviktig, sömn tog jag 2 tabletter.
Jag måste få fråga dig, som haft ett så långt uppehåll som 16 år, hur har du gjort med sånt som fester, släktmiddagar, bröllop, personalfester osv. Här sitter jag liksom fast i en ångestklump. Jag tackar konsekvent nej till allt där alkohol finns med. Ibland gör det mig jätteledsen, för egentligen vill jag kanske gå på den där personalfesten (men med en möjlighet att åka om det blir för jobbigt). Men jag är så rädd, så rädd att inte klara det. Likadant som att åka utomlands. Jag vill ju egentligen men törs inte. Känns ibland som att min rädsla för att sätta mig i farliga situationer vad gäller A hindrar mig mer än vad som är rimligt och gör att jag förlorar en massa. Man kan nog säga att jag har extremt förväntansångest.
Iallafall, tack för att du skriver och berättar. Och jag önskar dig ett stort lycka till med din nya nykterhet!

Hej och välkommen hit Pi! Fint att du har hittat hit! Forumet kan vara till oerhört stor hjälp. :-)

SEXTON ÅR???? Oj... Tack för att du delar med dig. Din erfarenhet är oerhört viktig. Någonstans måste jag erkänna att jag nog kanske eventuellt möjligen trodde att man skulle vara lite lite lite "safe" efter så pass lång tid. Men icke! Som sagt, tack för att du delar med dig.

Önskar dig en härlig dag 11!

Stort tack för att du önskar mig lycka till.

Jag läste just om det hemska att ditt hus brunnit. Starkt gjort att inte börja med alkoholen i den situationen. Och bra, för det hade ju inte hjälpt, bara förvärrat saker och ting.

Det finns nog alltid ganska många likheter hur förhållandet till alkohol har utvecklats för oss beroende. Att det går från något positivt till något väldigt negativt, med lite nyansskillnader eftersom vi är olika som människor. Men, detta bevisar ju vilket hemskt gift alkohol är.

Angående att gå på fester när man lever nyktert. Ja, det var inga problem när jag var stabil i min nykterhet, och i synnerhet inte när det var nära anhöriga eller vänner med på festen och som visste att man inte drack. Är man däremot i en period när man känner sig svag och osäker, så kan det vara jobbigt att gå på en fest.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att de ska ha personalfest på min arbetsplats. Hade rört i hop datum och trodde det var en kväll denna vecka, men det är nästa vecka. Hur som helst, jag kommer absolut inte att gå. Dels är jag i början på min tredje nykterhet och vill inte riskera något, men ännu mer beror det på att mina kollegor inte känner till min situation, och att då behöva få 20-30 frågor om varför man inte "ska ha något att dricka", nej, det orkar jag inte höra.
Om du nu är ur balans efter den hemska husbranden, så kanske det inte är så lämpligt att gå.
Jag skulle inte göra det.

Jag hoppas saker och ting reder ut sig efter branden, och att du är stark och kan fortsätta leva nyktert. Kämpa på.

för välkomnandet hit till forumet.

Känna sig säker i sin nykterhet. Ja, men det kanske är det som kan bli ett bakslag. Om det blir en slentrianmässig nykterhet som man tar för given, så kanske man blir slarvig och nonchalant, och risken att "trilla dit" ökar.

Jag försöker beskriva hur jag minns att jag upplevde det i slutet på min 16 års långa nyktra period i inlägg #5. När jag sedan bollar idéer med PP (är det f.d. Pellepennan?) om detta, och jag funderar mer över det, så föder det nya intressanta tankar.

Kanske kan det vara så, att om man efter en längre tids nykterhet aldrig så lite ens börjar fundera på hur det skulle vara att börja prova alkohol (i små mängder) så triggas något (vilande monster) i det undermedvetna som börjar treva efter ON-knappen. Och att det då gäller att vara extra vaksam och stark om man vill fortsätta nykterheten.
Det är det jag menar med slentrianmässig och nonchalant nykterhet. Man känner sig säker, sänker garden, och börjar tänka dumheter som "hur skulle jag reagera på ett par starköl nu?".

Är det inte så här AA fungerar också? De rekommenderar att man fortsätter att kontinuerligt gå på möten, för att hela tiden påminnas och stöttas.

För mig fungerar detta forum som AA. Man kan bolla idéer, ställa frågor, stötta och välkomna. Och de flesta är fullblodsproffs i ämnet som avhandlas. Och det är gratis (bortsett från kostnaden för all alkohol man måste konsumera för att kunna examineras som beroende).

Sköt om dig och hoppas du får en bra och trivsam helg, Muränan.

heueh

jag hade just tagit en klunk Pepsi när jag läste "(bortsett från..." . Nu får jag göra rent tangentbordet. Och skärmen.

Men tack ändå för det goda skrattet. Det är alltid lika härligt att lägga sig på gott humör.

PP

Jo, det är Pellepennan ?har vi skrivit varandra innan? Någon gång i samband med någon uppdatering här på forumet blev något knas, minns inte hur det gick till, men jag kapade min egen tråd, men under "nicken" PP. Konstiga grejer...
Precis det du beskriver är förmodligen anledningen att jag hänger kvar här. I perioder mera sällan, ibland läser jag bara, och som nu lite intensivare. Anledningen kanske omedvetet är precis det du skildrar? Finn ju några till som återkommer, vilket är både lite kul, och kanske nyttigt. Fint att det går bra för dig!
Skrev du under annat namn sist?
Trevlig kväll

//PP

Nej, jag har inte själv varit aktiv någon gång tidigare på forumet. Men jag har av och till varit inne och läst en del.

Det var en reflektion och ett frågetecken som jag nästan hade rätat ut. Förr ser man en Pellepenna som samtalar med vissa personer på forumet,
nu ser man istället att dessa personer samtalar med dig PP.

I flera av dina inlägg/kommentarer ser jag att du har många bra funderingar/tankegångar PP. Fortsätt med det, det är positivt.

Hoppas du får en lugn och bra helg PP. Sköt om dig.

konstnären

Ja du, det blev ju ganska dyrt att examineras för att komma in på denna utbildning. Hua vågar inte tänka tanken på kostnaderna och inte kunde man göra en avbetalningsplan heller, kontant varje gång. I går fick jag utskrivet naltrexone som läkaren tyckte jag skulle prova. Gick och hämtade ut dom och har börjat min behandling nu på morgonen, plus att jag har forumet. Du skriver mycket varmt och klokt om alkoholen.
Önskar dig en fin lördag
Konstnären

Är du konstnär på riktigt och målar tavlor?

Själv tänker jag mig ibland att man skulle ha en tavla med Jack Londons "John Finkelman" (alkoholen personifierad) som ler falskt och håller fram ett lockande glas, och att man kan stirra tillbaka och säga "Nej tack din dj...l, idag sträcker jag inte ut handen efter ditt glas".

Jag önskar också dig en fin, rofull och harmonisk lördag

/Pi31415

En ny sommardag börjar ta form med en vacker soluppgång. Vädermässigt lovar de en ganska bra dag, möjligen med lite stackmoln och någon enstaka regnskur här och var i vårt avlånga land.

När man är ledig under helgen och tar det lugnt, blir man harmonisk och tillfreds med sig själv. Dessutom har jag sovit bra. Så idag känner jag att det på sin höjd blir några lätta stackmoln i mitt inre, och det är ingen risk att handen börjar röra sig mot något glas.

Ha en bra och avkopplande sommardag alla forumanvändare.

Självklart ska man ta medicin om man har psykiska besvär. Och om någon inte klarar hålla sig nykter utan antabus eller sug-dämpande medicin (som t.ex. Naltrexon), så är det ändå bättre än att börja dricka igen. Så jag är inte helt anti mot "piller".

För min egen del vill jag inte ta någon ångestdämpande medicin, om ångesten beror på alkohol. Jag vill ha mitt straff i form av ångest när jag varit så dum och druckit.
Många mediciner påverkar också levern. Min lever har jag varit mycket grym mot med allt drickande, så jag är rädd om den när jag är nykter.
Jag vill också (och jag pratar bara för egen del) ta den mentala kampen mot suget efter alkohol helt utan andra kemiska preparat. Jag tror det ger bäst resultat.

I c:a 5 år drack jag mellan mina två långa uppehåll. Som svar på din fråga.
Och nu är det c:a 5 år sedan jag började försöka måttlighetsdricka för andra gången. Vilket inte fungerade mer än 1-1½ år.

Du verkar väldigt uppåt när du skriver, och det är positivt. Beror det på koffein, livsglädje eller något annat? Nej, du behöver inte svara på det om du inte vill.

Sol, värme och styrka till dig. Sköt om dig.

... huvudet på spiken Vilja. Jag är envis, och jag håller envist fast vid min nykterhet. Jag försöker också att vara stark.

Hoppas du får en bra och positiv dag, lika somrig som tapeterna här inne i forumet.

I dag håller jag ömt och varligt i min nykterhet med båda händerna. Därmed finns ingen hand ledig för att sträcka mot det första glaset.

Önskar alla forumanvändare styrka och harmoni, samt en varm och nykter sommardag.