av Jessica

Lägg till ny kommentar
Support
Skrivet av Jessica den 12 juni, 2016 - 17:32.
Hej! Jag är ny här.. Jag är bara 20 år men har haft problem med alkohol sedan jag började dricka vid ca 16 års ålder. Mitt drickande leder ofta till att jag vaknar upp med minnesluckor, jag har gjort dumma saker som jag inte minns osv. Jag kan tillochmed ha sex med personer utan att komma ihåg det... Detta påverkar såklart mina relationer väldigt mycket då jag gör dumma saker och blir så full att jag ofta slocknar. Hur ska jag ta mig ur detta?? Jag vill så gärna kunna njuta av ett par glas vin men det slutar alltid med att det spårar ur, jag vill ha mer och mer och mer. Jag har liksom ingen gräns och märker inte när jag blir full. Jag har inga vänner kvar, jag har lovat hur många gånger som helst att jag ska ändra mig men samma saker upprepar sig gång på gång. Även min familj har slutat lita på mig.. Jag är rädd. Snälla hjälp, jag är helt ensam och inget att leva för. Och jag är bara 20 år.
lägg till ny kommentar
Comment *

jocke198406
sön, 2016-06-12 - 19:27

Hej

Jag känner igen mig i det du skriver, trots att jag är man och 32 år gammal. Jag var likadan som du, om man bortser från sexbiten ;)

Jag dolde en ångest och stress från att mina föräldrar skilde sig och att allt var kaos när jag var 16 år. Jag ville ha mer meer meeer oavsett om jag var så full att jag skelade och knappt kunde gå.
För min del så hade jag inte en tanke på att sluta då så det är starkt gjort av dig att inse det redan nu.

Jag vet ej om du har händelser/psykisk ohälsa som virke för ditt drickande, men det har vi nog alla som dricker för mycket. Vi vill ju alla slappna av och fly verkligheten, det som är jobbigt att tampas med som nykter.

Låt det inte gå lika långt som för mig, jag är nybliven 2 veckor nykter och kämpar med allt jag har trängt bort genom åren. Alla vänner jag svikit, att jag varit otrogen, sårat föräldrar och syskon. Jag önskar att jag hade kommit på detta tidigare och slutat mycket tidigare, tex. i 20 års åldern. Så slipper allt att bli jättejobbigt senare.

Testa att ta 1 månad utan festande. Lycka till!

Mvh. Jocke

Svartvit
sön, 2016-06-12 - 21:06

Hej Jessica, vi är i ungefär samma ålder och samma sits. Har inga vänner kvar heller, men familjen kommer att lita på dig igen. Förmodligen inte genom att du säger att du ska ändra dig, men nä är du visar dom det så kommer förtroendet komma tillbaka. Alla gör vi misstag, ibland väldigt många gånger, men tilliten kommer tillbaka om man gör sig förtjänt av den. Jag har dock inga bra tips på hur man slutar, förmodligen så är det avstå helt som gäller. Det funkar ju tyvärr oftast inte att bara bli lagom full.. Men jag önskar dig lycka till och vet att det kommer komma många användare med bra tips. Kram

E08
mån, 2016-06-13 - 21:17

Hej Jessica!

Jag tror att den enda lösningen är att avstå helt, eftersom du som du skriver att du hela tiden vill ha mer och mer. Sen kan man även fundera över vad det är som gör att du dricker? Har du kunnat prata med någon om detta och få stöd? Det kan nog krävas en del grävande för att komma till botten med vad det egentliga problemet är, varför det blir som det blir liksom.

Önskar dig allt gott och bra att du skriver och berättar här!

Lena72
mån, 2016-06-13 - 21:45

Jag drack väldigt mycket när jag var 19-22 sedan blev jag gravid och köpte hus och blev en Svensson (inget fel alls) drack typ inget från 22-40, nu är barnen (4st) äldsta 22 och yngsta 11, nu tror jag att jag inte behövs som mamma...
Det jag menar, bryt nu! Ta en dag, vecka, kvartal/år så du lär känna dej som människa. Låt inte alkoholen leda din väg.

"Säger jag som nu ligger riktigt riktigt risigt till....,"

Grodanx
sön, 2019-04-07 - 19:37

Hej känner igen mig så mkt. Jag har aldrig haft nån att prata med. Kommer från en "fin familj" alltid tjänt mig som det svarta fåret. Dom mig som alkoholist långt innan jag alls va det. O det triggade ju bara mig ?

Grodanx
sön, 2019-04-07 - 19:46

Hej känner igen mig så mkt. Jag har aldrig haft nån att prata med. Kommer från en "fin familj" alltid tjänt mig som det svarta fåret

Grodanx
sön, 2019-04-07 - 19:54

Hej känner igen mig. Jag är dock 39 år , men jag har börjat få självmordstankar

Dee
sön, 2019-04-07 - 21:42

Jag ser här ovan att det är en gammal tråd som du kommenterat i, därför väljer jag att replikera till dig Grodanx, även om jag såklart undrar hur det gått för Jessica som skapat tråden.

Låter jobbigt med självmordstankar, har du pratat med någon om hur du mår?
Innan jag slutade dricka, i december förra året, hade jag också en hel del självmordstankar. Och ångest. Överjävligt mycket ångest.
Det är ju inte bra att gå runt och tänka på självmord, delvis för att det är nedbrytande för en själv, men att välja en sån utväg är ju verkligen sorgligt att känna att man behöver välja, och för min egen del när jag nyktert ser tillbaka på mina hjärnspöken kring det - en ganska självisk utväg kanske?

Mycket av min ångest, som var själva fröet till att jag tänkte att jag ville dö, försvann i samband med att jag blev nykter och är för mig en solklar anledning till varför jag ska hålla mig på fötter gällande den linje jag valt att gå nu dvs nykter linje, men jag har vid sidan av min kamp för nykterhet även tagit tag i äldre saker som legat och skräpat (dålig självbild pga svår mobbning, prestationsångest etc) hos en psykolog jag faktiskt fick en remiss till från vårdcentralen, många utav dom grejerna som fått mig att börja dricka mer - jag gjorde mitt val ganska tidigt att inte nämna min alkoholproblematik för sjukvården pga att jag inte ville ha det journalfört, utan har jobbat mig igenom nykterhetens första del via alkoholhjälpens program du hittar på startsidan här, parallellt med att jag pratade med en psykolog om de andra bakomliggande faktorerna till min ångest. (ja, jag vet, det låter lite invecklat)
Det jag vill trycka på är att det finns hjälp att få, för självmordstankar är absolut inget som gör en klokare att gå runt med, utan det drar en bara djupare ner i det träsk man redan trampar runt i.

Ta hand om dig,
Dee.