Jag startar en ny tråd för att slippa klampa in på andras domäner.
Har försökt så länge att sluta berusa mig. Haft långa uppehåll, ibland flera år. Har mått så bra, men ramlar obevekligen ner igen. Jag önskar så att forskningen kunde komma någonvart med sjukdomen alkoholism. Är det kanske inte tillräckligt ärofyllt att göra något åt oss stackars satar som lider ?

Rosen

Tack för dina ord!
Vi får se hur det går framöver. Det är lite fram och tillbaka med minne och humör. Emellanåt är det som du säger för jävligt.
Önskar dig o alla andra kämpar en fin midsommarhelg utan förgiftade sinnen.

Gunda

Höra från dig. Tänker på dig och hoppas din helg är bra och att mannen har en bättre stund då jag vet att det går och kommer med humöret.
Go midsommar till dig.

Rosen

Hoppas du också får en fin midsommarhelg och att livsandarna återvänder.
Det blev lugnt och bra hos oss och det gick utmärkt med Ramlösa till sillen!

Rosen

Någonstans läste jag om att dricka alkohol var att "sätta sorgkant på tillvaron".
Lägger till det uttrycket i redskapslådan.

Gunda

...helg blev så bra, min var också bra men tyvärr inte helt a fri.
Det där uttrycker kan jag skriva under på, "sätta sorgkant på tillvaron"
Jag tar den till mig jag också.
kram på dig och ha en fin dag.

Rosen

Det är vad maken låter mig förstå.
Trots att det finns svart på vitt att blodförsörjningen till hans hjärna är för dålig så får han det nu till att minnesstörningar, aggressivitet, dålig mage och ALLT är beroende av att jag har problem med alkohol.
Jag har sökt hjälp för mitt beroende och han skall också söka hjälp för mitt beroende. Om han kommer att nämna ngt om sina egna tillkortakommande vet jag inte och jag struntar faktiskt i det. Vi är inte bra för varandra längre. Det blir en ond cirkel och jag vet inte hur jag skall bryta detta. Men något måste förändras. Efter trettiosex års äktenskap är det inte enkelt att bara gå. Jag får börja med mig själv. Skall lära mig någon slags återfallsprevention. Känns som att jag hört o läst o sett allt redan, men får ge det ytterligare en chans.
Mina återfall har eskalerat i takt med att hans elakheter har förstört relationer till barnen och mig själv. 2017 blev ingen bra början för min del. Måtte fortsättningen bli lite ljusare.
Nykter nu sedan en tid tillbaka men blir ständigt förminskad på grund av mina problem. Det gör det hela väldigt skört.

Gunda

förstår vad du skriver om, en lång relation gör man inte slut på hur som helst, man har vuxit ihop på gott och ont, jag är ju i samma båt.
Vi har ansvar i oss själva likaså har våra partners, men börjar det bli riktigt elaka och att de trycker ner då behöver vi göra något åt våran situationen.
Jag har börjat läsa massor, massor om beroendeproblematik, just nu läser jag en bok om "njutningsparadoxen" och nyligen har jag läst boken "AnsvarsFull" båda dessa böcker är mycket läsvärda.
Att hitta sådant som visar på att vi inte ska se ner på oss själva utan försöka sträcka på oss istället, få bort samvetskval, ånger och ångest tror jag är viktigt att vi jobbar med.
Förstår att du är i en jättesvår sitts då maken skyller allt på dig och trycker ner dig, tur att du är här och skriver så du har en ventil, där du kan skriva anonymt hur du har det.
Skönt för dig att du varit A fri ett tag nu, kanonbra!!
Jag har också kommit ur förlamningen och det slentrianmässiga beteendet, fast jag inte varit nykter så många dagar så är jag i en ny fas känns det som.
Kram!

Tror också du måste få hjälp med relationen med mannen.. Ifall separation finns i dina tankar, och mannen börjar bli dement. Man kan ju bara tänka sig vad barnen tycker och många i omgivningen. Nu är det din nykterhet och ditt mående du måste fokusera på. Spelar ingen roll hur länge man varit ihop. När man börjar inse vem som är viktigast i sitt liv (du)och lever efter det, så blir prioriteringsordningen rätt. Demensen blir ju bara värre och värre. Känner till flera personer vars partners blivit dementa. Oerhört jobbigt. Då kanske man än mer tar till flaskan. Det vill vi ju inte..Du är viktigast, ta hand om dig... Styrkekram..

Rosen

Ja, ni har helt rätt. Jag skall prioritera min egen nykterhet och mitt mående.
Är så tacksam för att ni engagerar er!❤️
Skall beställa de böcker du rekommenderar Gunda.
Känner mig helt förvirrad, men klar över att jag måste förbli nykter. Om inte annat så för att kunna ta mig härifrån om det är nödvändigt.

Rosen

Kjell Olof Feldt som påstod att det finns ingen som är så deprimerad som en nykter alkoholist!?
"och elak", fyllde ngn i.
Blir så trött på alla dessa generaliseringar. Även ibland här inne på forumet.
Även om man är en beroendeperson är man en människa med unika egenskaper.
Vi är inte en homogen grupp som reagerar likadant på omvärlden eller oss själva.

vi beroendepersoner har unika egenskaper, varav många av dessa är fina.
Om Kjell Olof Feldt blir en grinig, elak och deprimerad person om han försöker vara nykter, så behöver inte det gälla generellt för alla.

Gunda

Vi är alla olika. Synd om K-O F:s fru om han blivit sådan, gubbe som tycker synd om sig själv.
Vi är unika alla.

för sitt beteende. Läste om K-O.Feldt. Blev väldigt förbannad. Om han har problem med måendet, så är det bättre att han äter medicin mot det eller går i terapi.. Han och frun ska inte komma och inbilla mig att han har kontroll på supandet. Nu dricker han ju endast 4 flaskor vin per vecka och whisky på kvällarna. Sen blir det lite mer vid förkylning!! Dom får så klart göra vad dom vill. Men kom inte och tjäna pengar på oss som är a-beroende(skriva böcker om hur man kan kontrollera sitt drickande) och lura oss till fortsatt missbruk!

Gunda

Jag håller helt med dig, jag tror heller inte att han är den som ska vara en förebild för oss, med böcker och sånt.
Blir också rejält ilsken på vad han skriver. Hör långt att han verkligen inte är en nykter aklis.
Deras val är deras, men försök inte ge oss fel signaler.

Synd att K-O Feldt generaliserar på det vis han gör: "grining, ...deprimerad som nykter"... det kanske gäller honom själv, men samtidigt kan man ju inte ens kalla honom "nykter", – han super ju faktiskt fortfarande! Min egen erfarenhet av nykterhet är att den gör mig gladare, kreativare, öppnare, generösare... ja, det finns inga som helst nackdelar med nykterheten! Detta att istället få berusa sig på livet självt!

Ja, vi är nog olika och jag håller helt med, man blir lite störd på alla generaliseringar om alkoholister. Man kan ju konstatera att det finns olika typer härinne och att man kanske skulle kunna gruppera oss. Vissa blir ju precis såna som KO beskriver sig själv när de dricker. Elaka, deprimerade och självömkande. Andra blir aktiva och får mycket gjort och åter andra vill bara stänga av o sova. Det jag tycker är fascinerande i det här är att det funkar så olika för oss och att vi funkar så olika när vi slutar. Tror att KO får ut nåt helt annat av a än jag... och själv hör jag till de som mår så mycket bättre utan.

Nu blev det mycket KO i din tråd, Rosen. Jag tycker du gör helt rätt när du sätter dig själv först. För att generalisera lite till så är vi många här som har levt vårt liv med fokus på andras mående. Det fungerar ju inte särskilt bra och särskilt inte nu för dig när din man har blivit dement. Så jobbig situation. Men det är inte ditt fel. Skönt att du vet det och skönt också att du förstår att du måste prioritera dig själv.

Rosen

Jag är lite dålig på att titta in i min egen tråd!
Ganska lugn o bra period nu.
Tack för era tankar och kommentarer! Man blir så glad!

Rosen

Mår fruktansvärt dåligt.
Kan inte reda ut mitt liv. Vet inte ens om det är lönt längre.
Sten i fickorna under simturen eller en bergvägg unde bilturen .
Usch, förlåt en jättedeppad människa?