Tio procent av ett år nykter i sträck och dags för utvärdering. Huvudinsikten av dessa 36 dagar är att mina känslor kring "måttligt drickande" förändrats så brutalt. Från att vara det som låg i horisonten som en belöning efter den vita perioden, känns de mer som ett hot.
I helgen väntar ett bröllop där jag räknas som en av de närmaste och en drink i baren har döpts efter mig. När jag berättade att jag varit nykter en månad så var responsen: "laddar du inför bröllopet?". Inget i världen får mig mer avtänd än när jag känner mig pressad till något, troligen för att detta varit ett återkommande problem i mitt liv, inte bara i frågan alkohol.
Det mest akuta är hur jag ska hantera detta bröllop. Min ursprungliga plan var att be om att få öl till maten, alternativt inte dricka något under middagen men ta en drink när det blir dans. Efter kommentaren om att "ladda för bröllopet" - hur oskyldigt menad den än var - så sparkar hela hjärnan bakut och jag känner ett vrede blossa upp. Det bara tar glädjen ifrån allt, att känna att man häller i sig något jävla gift för att det passar någon annan. Då är jag ändå en person som ibland tagit andra droger, när det passat mig och det varit ett särskilt tillfälle. Detta har skett sällan och byggt på eget initiativ. Jag har också märkt en skillnad på när andra droger är inblandat; att det finns en mycket stor respekt bland inblandade att alla använder drogen efter sina önskemål.
Hela målet med att gå med här var att lära mig säga nej och endast dricka när jag själv har lust för det samt i den mängd jag känner för.
Jag känner att det är svårt att dra gränsen när gränsen inte är helvit, för om man ändå kan tänka sig att dricka så är man mer lovlig att hetsa.
Det här var rörigt. Jag antar att den egentligen frågan var: hur hanterar ni särskilda tillfällen när ni vill dricka men bara på era egna villkor?