Ja, så här är det: mådde kanon med mitt vita liv. Men så hände det. I fredags. Jag var på jobb, ringde hem och undrade om mannen kunde påbörja maten så att jag slapp äta lunch ute. Lunchmaten är ofta dyr och onyttig. Jaa, han lät lite lullig men fullt? kapabel. Kommer hem, trött, hungrig, måste gå ut med hunden - och maten är inte ens påbörjad! Hannen sitter där skrattande framför tv:n med sitt påsvin! Jag gick hundpromenad, kom hem, fortfarande trött, hungrig, ledsen, arg. Kolkade upp den flaska vin han så lägligt köpt hem.
Min fundering är: vill han få mig att dricka? Varför?
/Dion.

morgonen är oftast bästa stunden på dygnet. Precis som vår och försommar väl upplevs som bästa tiden på året av de flesta.

Du har så rätt, vissa sinnes-stämningar och -tillstånd kan upplevas som berusande, eller euforiska. Naturliga positiva tillstånd, utan giftiga kemiska tillsatser.

Hoppas du får en fin morgon och en bra dag Dionysa

I kylen ligger en synnerligen välväxt och fint marmorerad entrecote. Middag i kväll? Råstekt potatis, haricot verts, bea,... och ett kraftfullt rött italienskt till det vore pricken över i?! Vågar jag? Kan jag??
Vi går i familjerådgivning och där har rådgivaren och jag lyckats pränta in i mannens (trä)skalle att han INTE SKA KÖPA HEM till mamma!! Om jag väljer att dricka så ska jag bestämma över det själv och jag föreställer mig att jag kan sköta det fint, så där som jag gjorde förr i tiden. Om jag inte köper hem en flaska (1... flaska!) så är risken att när jag kommer hem i kväll så sitter han där och pimplar sitt påsvin som vanligt och jag ställer mig att laga mat och dricker vatten. Hur kul är det en fredagskväll?

AlkoDHyperD

Och särskilt om alternativet dvs vin riskerar att ställa till en massa trassel. Tänk efter. Skulle du njuta fullt ut av vinet ikväll, utan ångest, oro, sug efter mer och skuldkänslor för att du gick emot dian ambitioner (om du nu hade tänkt vara vit, menar jag)
Mat smakar bäst med vatten, och att lyxa till det en fredag trots att vinet uteblir är ju utmärkt. Belöning med lite god mat för att man levt väl och kan vara nöjd med sig själv.
Själv ska jag äta på resturang och sova på hotell nu hela helgen. Ingen i sällskapet på ca 25 personer kommer att dricka alkohol. Och stämningen kommer att vara på topp. Jag lovar att resten av resturangbesökarna undrar hur vinkan vara så i gasen hela högen, höga på endorfiner efter alla träningspass. Ja, träningsläger blir det och jag ska snart ge mig av. Känns som jag ska på semester och förväntan är hög. Nykter men berusad av sällskapet och aktiviteterna som väntar!
Kram

Vatten till maten är det godaste! Och dricker maken påsvin missar han upplevelsen av det goda. Synd om honom i så fall men inte om dig!

Själv är jag sugen på musslor! Och till det tänker jag mig inte vatten, om jag ska vara ärlig! Jag kommer inte att laga musslor idag!!

Maken gick iväg till traktens kinesare och handlade take-away. Stolt som en tupp serverade han middagen när jag kom hem och till den klirrande isvatten! Skönt att vi är överens om dessa dryckesvanor. Hoppas bara det håller i sig hela helgen och gärna fortsättningsvis...!
Tack för stöd och goda råd!

blev inte så bra sedan; mannen hade visst tullat på whiskyn och blev aningen bred och högljudd och gjorde sig impopulär hos mig och fick sedan en osökt anledning till att dra sig tillbaka och sura. Stackarn, gå till sängs 19 en fredagskväll! Jag roade mig så gott jag kunde, men något mys blev det väl inte direkt, även om än katten gjorde så gott han kunde.
Det var någon på forumet som frågade om narcissism och alkoholism hängde ihop. Var in på nätet och googlade, hittade något bra om hur man handskas med en narcissistiskt störd person (med eller utan a-problem):

"Hur ska man då hantera/ta sig ur en relation med en narcissistisk person? Tar här upp ett par riktlinjer som man kan få hjälp av:

1.Lägg märke till vilka känslor som uppstår då du umgås med personen.
2.Fundera sedan över,– hur hjälper dina känslor personen att hantera sig egen skam?
Ta inte det som händer personligt, personen använder endast dig som ett verktyg för att mata sin inre skam och avund!

3.Hitta ett sätt att frigöra dig från känslan av underlägsenhet som hen dumpat på dig (ett exempel är att tänka på personen som en tvååring).

4.När du väl har lyckats med detta, försök att inte "ge igen". Utmana inte personen, då blir situationen nästan ännu värre och den enda som tar skada är du!

5.Oavsett hur personen verkar uppfatta situationen, stå fast vid vetskapen att du, inte narcissisten, har lyckats kontrollera situationen och dina egna tankar och känslor.

.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
Glöm inte att det finns personlig hjälp att få för att kunna bearbeta din nuvarande/dåvarande relation, exempelvis via en kompetent terapeut.
Att leva nära någon med en narcissistisk personlighetsstörning kan vara oerhört krävande och psykiskt utmattande. Detta i kombination med att personen lider av någon slags beroendeproblematik kan i många fall få bringaren att rinna över. Det kan sluta med att man helt enkelt inte orkar längre. Ångest, nedstämdhet, utmattningssyndrom och depression är inte ovanligt förekommande hos anhöriga vilka lever i destruktiva relationer."

(Hotchkiss)

Gunda

Men väldigt svårt att genomföra.
Vet att jag har några personer i min närhet som är narcissist, men jag bor inte ihop med dem.
Men är tvungen att umgås ibland, då det är släkt.
Jag har alltid ont i magen då jag vet att de kommer och jag är alltid ledsen då de åker,
Men jag ska sätta de där orden på minne, kanske skriva upp och försöka följa dem
om det uppstår situationer där dessa behövs.

Bedrövadsambo

Har några riktigt stora egoister och besserwissrar i min närhet också. Brukar inte låta mig provoceras. Jag tänker att den som mår dåligast är faktiskt dem. Och jag vägrar spela på deras planhalva. Fick frågan häromdagen "hur orkar du?" Och svaret är att jag tror på att föregå med gott exempel, och vara sann mot sina värderingar. Men det är inte lätt! Jag tror att man måste bestämma sig medvetet för att lyckas. Tar man situationerna på uppstuds blir det lätt fel.

jag har alltid längtat efter mig själv (min själ)
i går såg jag en skymt av henne i den fotsida spegeln i sovrummet

att det är rakt i mitt liv. Med anledning av din kommentar till mitt inlägg i en annan tråd.

Jag har stundtals irrat och vinglat i, kring och mellan kärr och myrmarker tidigare i mitt liv.

Som du sett, bygger jag också ibland abstrakta, jämlika och cirkelformade inhägnader.

Men när jag nu för tredje gången lyckats ta mig ut på den nyktra stigen, vill jag verkligen hålla mig där, och håller därför kursen rakt fram. Ett steg i taget.
Jag vill heller inte att någon medmänniska här på forumet ska behöva genomleva de hemska och mörka stunder jag gjort p.g.a. alkoholen. Därför ibland raka och tydliga råd och tips, grundade på egna erfarenheter. Med all välmening och omtanke.

Så ibland är det kringelkrokar, ibland cirklar, och ibland raka spår.

Hoppas du får en lugn, trevlig och rogivande morgon, som en bra grund inför en bra dag.
Och du, jag är övertygad om att du fick en glimt av en mycket vacker spegelbild häromdagen.

din kärleksfulla attityd värmer, min käre matematiker. Och visst är matematik på hög nivå – lyrik?!

Jag har länge letat efter en frisör att trivas med. Jag har sökt, funnit ibland, sedan förlorat henne. Hon jag går hos nu är dyr som attan, jobbar på kanske finaste salongen i stan, har massor med prominenta kunder. Ja, jag är beredd att betala nästan hur mycket som helst för den tjänsten! Mitt huvud som någon ska peta i, är viktigt! Dödsviktigt. Hon är perfektonist, precis som jag, men jag har uppmuntrat oss att släppa loss lite. Annars blir det inte bra. Mitt hår har länge varit en komplex historia. Kanske har det med min "sjukdoms"historia att göra. Jag har en hormonrubbning som kan resultera i håravfall, manligt sådant. Men hon fixar och donar så mitt hår ser alldeles normalt ut! Idag lät jag färga det också, och det blev en riktig vip-behandling. Fan, va snyggt! Det är viktigt att se bra ut även när man går på Ica och handlar, få känna sig som en normal människa.
Jag var desperat där en gång hos frisören, sa att jag funderade på att skaffa chador (slöja). Nej, sa hon. Inte! Du som är så vacker! Jag?? Vacker? Kanske var det henne jag såg i den där spegelbilden? Den vackra? Jag hade svårt att somna den där kvällen. Svårt att smälta epitetet "vacker" tydligen! Lyxproblem kan tyckas!? I sammanhanget.

Inga svåra slag, mest markeringar i fläsket, liten spark i arschlet. Kändes bra då. Nu skäms jag mest. Han är ju störd, ja, sjuk. Men jag kan inte gå runt och tycka synd om.

Såg ett program om självmord på tv häromkvällen. Mycket sevärt och klokt. Som en anhörig sa om mannen som försökt ta sitt liv: man är inte ledsen när man är så deprimerad att man vill ta sitt liv; man är sjuk. Just så är det när man är inne i supandet man blir definitionsmässigt, kliniskt – sjuk! – och behöver vård för att bryta det tillståndet. Just då har det varken med mod, moral, viljestyrka, eller annat att göra. Allt det kommer senare.