min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Hej MM
Det du beskriver påminner mig om min vän Åke. Han var periodare som vi med ibland långa uppehåll. Men sedan en dag var han befriad. Han beskrev det som att han kommit ut ur ett fängelse. Efter det var han nykter i hela sitt liv utan någon egentlig kamp. Han var bara nykter och alkoholen var försvunnen i fjärran.
Önskar, som du vet, dig all lycka och att din befrielse är för evigt.
Ikaros

På Tisdag ska jag till Magnus Huss kliniken och där påbörja ADHD-utredningen.
Kanske får jag den (den sista?) pusselbiten varför min hjärna får total brist på
impulskontroll mellan varven...
Den impulskontrollen som brister och gör att jag dricker?

Ni vet ju att jag har tagit mina återfall när hjärna, kropp och själ mår som bäst.
När alla känslor är på topp och jag bara fullkomligen spricker av glädjekänslor.
Ja då jävlar ska det supas.

Kan det vara så att alla dessa känslor som kommer som ett virrvarr i huvudet på
mig måste dämpas? Det blir det ju E4:an i skallen, förvisso bra positiva känslor
men tro mig, att även detta bli jobbigt för min lilla skalle....

Målet för mig är att landa på en lagom nivå med känslor och impulser.

För 10 år sedan så dejtade jag en man i ca 2 år. Han var nykter alkoholist och gick på AA-möten.
Han bodde på annan ort och vi beslöt att vi skulle bryta upp då det inte fanns någon möjlighet att
leva ihop på samma ställe p.g.a av våra barn.
Under denna tid drack jag men inte alls när vi sågs men väl när vi inte sågs.

Ca 6 månader efter vi bröt upp så började han dricka igen.
En Fredagnatt körde körde han bil till Stockholm från orten där han bodde (ca 15 mil)
med 3 promille i kroppen och vid Karlberg så kvaddade han bilen, sin egen + 8 bilar till.
och hamnade självklart hos polisen.

På Söndagen ringer mannens syster till mig och frågar om jag vet var XX är.
Jag svarade att jag inte hade pratat med honom på några veckor och att jag
inte hade en aning om vart han var.

På Måndagen gick polis in i hans lgh men den var tom.
På Onsdagen hittade dom honom och han hade valt att avsluta sitt liv genom att hänga sig.
Det fanns inget brev eller förklaring till men jag förstår.
Hans ångest hade tagit för stort grepp.
Och han valde den enkla vägen ut.

Idag så rensade jag mitt vindskontor med anledning att jag ska flytta inom kort.
Jag bläddrar igenom gamla foton och privata minnessaker.
En kartong jag inte har rört på ca 15 år. Sitter på golvet med min kaffe ...
Så får jag syn på ett rött oöppnat A6-kuvert med XX's (mannens) handstil på.
Det står med hans skrivstil: Till min älskade XX. Kuvertet är aldrig öppnat.
Jag har aldrig sett det förut.
Jag vet inte heller hur kuvertet har hamnat bland mina gamla saker.

I skrivande stund så har jag brevet framför mig.
Oöppnat och jag känner mig minst sagt förvirrad.
Ett oöppnat brev från en ängel som drack ihjäl sig......

Sundare

jag följer dina steg och gläds med dig. Så stark och övertygad du känns!
Jag förstår din tvekan att öppna det röda kuvertet, förunderligt att det kom i din hand just nu.
Hälsningar till dig denna vackra vårdag!

Om jag hade varit hos dig nu, hade du kanske låtit mig öppna det och läsa, så hade du av mina mina anletsdrag...kanske utläst något lagom mycket

Hm ja beror på vad som står i brevet.
Vågar inte öppna det. Inte än. Inte redo. Vet ej min egen reaktion så jag vågar inte.
This could be heaven :) this could be hell :(

och tror - eller känner mig övertygad om - att du tänker och handlar klokt! Kan föreställa mig att brevet ändå bränner...
Skickar vårvindshälsningar med lilaskimmer i björkarna och små stänk av havsluft... långt-ifrån visserligen men ändå:) / mt

Jag är imponerad av din historia! Starkt av dig att dela med dig. Det låter som det är allt eller inget principen som gäller för dig. Jag kan känna igen mig i delar av det du skriver. Tränar jag så är allt fokus på det och festar jag så är det fokus på det. Men det låter som om du behöver vara mer rädd om dig. Du kan råka riktigt illa ut både att andra gör något mot dig och att din kropp inte orkar hur mycket som helst. Det goda är att du kan vara utan alkohol om du avstår helt. Ta hjälp och återgå till dina goda vanor som du bevisligen klarar. Skriv och ta stöd från oss här! Kram

på de mest besynnerliga sätt och ställen ibland. Självklart finns det en naturlig förklaring, men den kanske man aldrig kommer på.

Om du funderar på att öppna och läsa brevet, och det gör du förmodligen, så vänta tills du har en dag då du känner dig stark, lugn och trygg. Ja, kanske du kan be någon nära vän finnas i närheten om du behöver stöd.

Värme och stöd har du delat med dig av i stora mängder här på forumet MondayM. Hoppas du kan känna att vi är många som vill ge dig värme och stöd tillbaka. Du är en bra människa!

Kramar!

Pi, tusen tack! Och på forumet finns de mest ödmjuka fantastiska människor jag nånsin har haft privilegiet att få lära känna. Ni är oerhört betydelse fulla. Hade aldrig kommit såhär långt utan ert stöd. Jag är så tacksam! ❤️

Första läkarmötet för utredning av min ryckiga skalle! Jag gillar inte läget ? Obehag ? O-mysigt ställe. Inte alls som Riddargatan. Åh för sent att hitta en utväg. Lite panic room ?

Hej MM
När jag läste MH-kliniken blev jag orolig. Trodde först att du utreddes för Malign Hypertermi vilket inte är något avundsvärt tillstånd. Hjärtat slog några extra slag innan jag erinrade mig att det var Magnus Huss kliniken. Det skall bli spännande att läsa om hur du upplevde vården där. Har ju inte det bästa ryktet numera inte minst på grund av P-O Enquists bok "Ett annat liv".
vänligen
Ikaros

Av det lilla jag såg så kan jag konstatera att jag är glad att jag inte har behövt göra mina första månader som nykter där.

Läkaren var minst sagt udda och påpekade 4 ggr att jag inte fick komma dit onykter. Hon hade inte läst remissen
från R1, utan jag fick dra hela min historia igen. Vilket var jobbigt och påfrestande.

När jag ifrågasatte detta, varför hon inte läst min journal, så svarade hon:
Jag är psykiatriker.
På R1 är dom bara läkare. Jag läser inte det läkare skriver.
Hoppsan tänkte jag och tog på mig extra mycket skinn på näsan.
Vässade klorna.

Fyra gånger hon sa: Du får absolut INTE komma hit onykter!
Jag svarade -Nej såklart inte och förklarade att jag höll mig på den nyktra vägen och att det går bra.
Tydligt och klart. Lugnt och sansat. 3 ggr.

Fjärde gången så blev jag lite uttröttad och kände att jag inte hade nått fram till tanten.
Då ifrågasatte jag - Vad exakt det var hon inte förstod med min nyktra resa.
Vilken mening hon inte kunde ta in. Nykter! Ganska högt sa jag det.

Jag blev fruktansvärt irriterad. Hennes besöksrum var dessutom i kaos/stökigt.
Vilket min hjärna inte gillar. Jag har svårt att hålla mig fokuserad om det är stökigt.

Det sista hon sa var: Och när utredningen är över så bestämmer JAG vad
som ska hända, terapi eller medicinering.

Jag stirrade henne i ögonen och svarade (väste gjorde jag nog)
Nej det gör du inte.
Det är jag som bestämmer det!

Kändes lite som "one flew over the coconest"

Nu är det en sköterska och jag som ska göra själva ADHD-utredningen.
Så jag kanske inte behöver umgås så mycket med henne, Den Välutbildade Psykiatrikern.

Fortsättning följer.

Tack för att du undrade :)

Hej MM
Ryktet om Magnus Huss är alltså inte helt fel. De var den första kliniken i Sverige som tillämpade en konfrontativ variant av Minnesotamodellen. Johan Liljenberg hette chefen där då.
Egendomligt av en psykiatriker att uttala sig negativt om läkare. Är hon psykiatriker är hon också läkare.

Bra att du håller på din integritet. Lycka till med utredningen.
vänligen Ikaros

Ja egentligen så är jag ju där för Adhd-utredningen och inte för min A.-problematik.
Det är jag glad för. Hade jag kommit dit som nynykter och ledsen, ångestfylld hade det
inte blivit bra. Då hade jag inte gått tillbaks. Glad att jag hamnade på R1, det har fungerat
klockrent med både min terapeut och läkare.

Tack det ska nog gå bra ;) tur att jag är stark just nu annars hade hon nog kunnat
få mig att känna mig mindre värd....