min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

... hur mår du fina MM nu? Skriv gärna om det, eller om något helt annat! Vi saknar dig och din varma, kloka, livliga person! Som får vara rättmätigt bedrövad också.

Även jag kör den där filmen av och an nu, trots att jag lyckades hålla mig borta från city just den där olycksaliga fredagen.

Ja jag är inte så livlig just nu. Ganska spak faktiskt. Men jag tänker om jag klarar mig igenom detta nykter, ja du då klarar jag allt. Precis allt.
Jag såg döda och skadade människor. Jag stod 3-4 meter ifrån. Det var en skräckscen.
Livet har fått en annan mening.....

Ja, full kommer du inte igenom det i alla fall, så det är ju ingen lösning. Så fruktansvärt! Det är verkligen så fruktansvärt hemskt det här. Skönt att du får samtal för det är nog nåt man behöver bearbeta. Känns som att många behöver bearbeta detta. Även alla vi som inte var på plats. Styrka till dig. Du klarar det!

om att jag idag har 180 dagar nykter. Om hur jag mår och hur mitt liv ser ut idag.
För att inspirera andra.
Men inte ens det bryr jag mig om. Jag får skriva om det en annan gång.
För det finns ingen glädje kring det. Det finns ingenting kring det.

Gunda

För ett sådant trauma som du var med om i helgen, sätter sina spår.
Tror att likgiltigheten kan bestå av att psyket vill skydda mot detta hemska
du varit med om. Sånt här tar nog sin tid, minnet kommer att sitta i och bearbetningstiden
fortskrider långt framöver.
Ta hand om dig, kram

Hej MM
Jag vill bara skriva att jag tror mig förstå din känsla av likgiltighet och tomhet efter vad du varit med om. Säkert kommer det att släppa efter en tid. Viktigt är att i ett sådant utsatt läge inte sänka garden mot alkoholen. Det är så lätt att i ditt stämningsläge börja dricka av rent slarv. Jag vet givetvis inte hur det är för dig men jag har gjort det några gånger när mycket allvarliga händelser rubbat mig.
Sköt om dig
vänligen
Ikaros

Att vara fri från alkoholen är ett naturtillstånd och gör inget väsen av sig. Det är motsatsen – a – som bråkar, ställer till det. Håll garden uppe nu och låt livet återvända till dig, sakta men säkert. Finns det något du känner att du behöver just nu, eller ska du bara stanna i din tomhet idag?

Nej Ikaros inte ens den känslan har jag att vilja dricka.
Det vore synd denna dag att ta ett återfall.
Det hade ju kanske varit en naturlig känsla...
Att just nu är det synd om mig, jag är traumatiserad.
Har huvudvärk från helvetet och har haft sen i Fredag när jag sprang
3 mil för att komma undan. Jag såg Bataclan framför mig med terrorister
som skulle skjuta mig vart än jag sprang.

Väldigt bra anledning att supa sig full, men nä känner inte för det.

Men jag saknar mig själv. Hallå MM var är du? Var är sprallet?

Har en flytt på gång om 2 veckor och har fullt upp med det så jag
rensar, staplar, packar flyttkartonger. Jag får helt enkelt bara fortsätta
med det tills jag kommer tillbaks.

Jobbar sedan veckan ut, hoppas det bryts då.
Är på nått sätt negativt förtrollad. Som en sten.

Skönt att du verkar ha bestämt dig om a. Annars är det ju ett ypperligt tillfälle för den lilla jäveln att säga att det är i sin ordning just nu. Det sa han till mig i fredags och jag var inte ens där. Tror att man behöver prata, prata och skriva om det när man varit så nära som du.,, eller när man haft sina kära i närheten. Jag och flera jag känner är också nedstämda. Vi var längre ifrån. Våra nära var inte i omedelbar närhet, men det kryper ändå tätt inpå när det är i närområdet, där man rör sig, där människor man känner rör sig. Där människor man känner varit nära, nära. Så ut med det: trakassera människor i närheten.., trakassera oss härinne.... skriv, gråt, vråla. Passa på att ha sönder lite gammalt porslin. Åk till återvinningen och gå lös.., Hon finns därinne MM och inte kommer hon ut med a i alla fall, det vet vi. Kramar

Gunda

Styrkekramar och tänker på dig.
Skriver under på det som Sisyfos skriver.
Låt oss vara ditt bollplank, du är en sån styrka och bollplank för oss
i vårt kämpande, så om du orkar skriv här och låt oss till stöd för dig.
Stor kram

Jag saknar också mig själv. Blev i går mycket arg på min sambo. Befogat men oproportionellt. Jag blev efter vredesutbrottet tyst som en barnunge och tjurade helt enkelt. Sådan är jag inte men då var jag inte mig själv. Kanske att alkoholen konserverat vissa puerila drag som kommer till ytan under vissa omständigheter. Inte trevligt att vara en tjurig barnunge vid 72-års ålder. Eller är det kanske ett friskhettssymptom??!!

Jag hoppas innerligt att du mår bra och att du har hittat dig själv.

vänligen
Ilaros

Hur är det med dig? Hoppas att du mår bättre nu. Saknar dig härinne!