min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Jag kikar upp över båtens kant (den där berömda båten vi alla paddlar i) denna 240:de dagen som nykter. Kikar mot horisonten och konstaterar att inget återfall är i sikte ännu. Men jag paddlar på. Vet inte åt vilket håll - det finns ju liksom inget mål med denna resa.

8 månader nykter och tankarna på A suddas faktiskt ut mer och mer. Jag känner mig stark men alltid beredd på att hjärnan kan/vill ta en annan väg. Garden uppe jämt. Beredd att resonera mig med själv. Försöka sudda ut impulsen. Tar timeout och resonerar med mig själv hur jag vill må imorgon.

Varma kramar

MM

Så tänker jag när mina sug efter A kommer. - Jag klarar av att göra ett bra val till. Bara ett - Och många sådana bra val har lett mig igenom 8 månaders nykterhet.

För 8 månader sedan var risken hög för epilepsi och även hjärtstillestånd.
Idag var jag hos läkare och mina leverprover är perfekta.

Ni som kämpar. Det går att förändra. Det går att programmera om hjärnan.
Om jag skulle vilja byta bort mitt nyktra liv utan ångest, mardrömmar till det jag
hade i Oktober....

Aldrig någonsin.

Ljus och kärlek till er

Rosen

Att det går så bra för dig!
Själv går jag ideligen på grund, har fortfarande inte vett att undvika alla blindskär.
Men du ger mig ett hopp! Det skall gå!

Vi är många som förändrat livet i missbruk och beroende till något fint. Både för oss själva men även för omgivningen. Du är en stark och fin tjej, ett föredöme för många.. Kram

Hej MM
Mycket glädjande (och stödjande!!) att läsa dina friska, sunda och tänkvärda inlägg,
Ikaros

och tryggt att höra att det är bra med dig MondayM!

Du har så rätt, det går att göra rätt val, det går att förändra sin situation, och det går att programmera om hjärnan och låta det sunda förnuftet leda oss till friheten.

Grattis till 8 månader och 8 kramar!

Anders 48

Härlig läsning Monday! Grattis till alla nyktra dagar - och att du är så stabil i din övertygelse! Wow!

Restart2017

Bra jobbat MM!
Man kanske borde ha en resa med kidsen som morot, hmm..
Skulle inte ta så många månader, innan man kunde flyga iväg

Tusen tack fina människor.
Och det är ganska enkelt när man vet att det kan ta slut vid nästa fylla.
Att levern upphör. Att hjärnan krampar. Att lilla hjärtat stannar.
Jag väljer livet istället.

Kram

MM

Gunda

att ni kom iväg till Italien och få läsa om att ni har det bra. Måste vara helt underbart för dr båda att festa nyktert tillsammans.
Kram

AlkoDHyperD

Här är det en fin nykter lördagskväll helt ensam. Och jag som inte ens vågade åka iväg och bo ensam en natt för några månader sedan, drog mig för att skicka in skilsmässoansökan av rädsla för hur jag skulle hantera de helger eller veckor barnen inte var hemma.
Många ensamma kvällar har förflutit nu, och jag njuuuuter. Utan friheten från spritjävulen hade jag inte suttit här och känt mig fri just nu. Tacksam!

Att vara ensam i sin nykterhet är starkt.
Det är ju inte enda som ser om man skulle supa till.

Jag är också ensam mycket och det är de
tillfällena jag har trillat. Man får öva sig
helt enkelt. Fast jag stångas inte längre
Fokuserar inte på A alls.

Du gör det bra. Jag med
;-)

för denna oerhörda uppförsbacke igen? Jag skulle inte orka en gång till.
Det är som att dra en bob uppför en lång bana insmord i teflon.
Varje gång jag har känt sug så ser jag denna OERHÖRT LÅNGA backe uppför
och jag tänker. Det är inte värt det igen.

Nä då är det bättre att stanna i säkerheten, sittandes på rumpan, på toppen.
Och se till att man inte glider ner för stupet. För det går fortare ner än upp, ett som är säkert.
Den där backen är en hal rackare.

Ja A-djävulen har jag nog gjort slut med för sista gången.
Relationen är över. Inte välkommen i mitt liv.
Och jag är så övertygad om att dörren får inte stå på glänt.
(ja men kan någon gång kommer jag att kunna dricka - är bara bullshit!)
Man får dra igen dörren och därmed stänga den hårt.