min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

Hej MM
Du är utan tvekan en fullblodsalkoholist. En fyllhund som jag
Jag frågade en erfaren alkoholläkare en gång om jag verkligen var alkoholist. Beroende kan man väl inte vara, när man utan problem kan vara utan drogen i månader. Hans svar minns jag tydligt:
" Du och dina periodkamrater har nog den tydligaste formen av alkoholism. Era hjärnor är inte påverkade av alkoholen eller dess efterverkningar när ni tar ett återfall. Ni påbörjar ett vansinnesdrickande med en inte förgiftad hjärna. I stället drabbas ni av en anfäktelse eller så stark drift att dricka att det krävs mycket förberedelse och en stark inre kamp för att stå emot."
Visst är det så??
Jag har druckit en gång med Naltrexon (Revia) i kroppen. FAN VAD BESVIKEN JAG BLEV!!!
Starkt kämpat. Du kommer att gå styrkt ur detta. Jag skall gå hit och läsa om din kamp när mitt sug kommer. Det är ett löfte till mig själv.
Vänligen
Ikaros

Jag var nere på stan och min hjärna fortsätter tjata -
Men Monday, vore det inte kul att testa vad som händer vid intag av Campral och A?
Det vore väl lite intressant och se om du faktiskt blir full? Bara i studiesyfte?

Således har hjärnan tagit en omväg igen och försöker hitta egna smarta lösningar och anledningar till att få dricka.
Min hjärna kan avgå just nu! Lobotomi. Amputera hjärna. Whatever. Bara den är tyst.

Min alkholprofil ser ute enligt följande som jag fyllde i hos Läkaren första gången.
Av 12 veckor är 11 helt rena utan A. 1 vecka med intag av 1 liter 40% A per dag.

Min läkare och A-forskare tittade på mig och sa:
-Ja du Monday. Ibland säger jag till min patienter att en bra väg är att lära sig dricka med måtta.
Du tillhör inte den patientgruppen och kommer aldrig att göra. Du kommer aldrig kunna ta ett
enda glas överhuvudtaget under din resterande livsperiod. Du har ett starkt utvecklat A-beroende.

Där gick jag och var nervös att jag inte var tillräckligt kvalificerad för att
få hjälp, att jag inte hade tillräckligt med problem med mitt A-intag.
Jag har ju bara problem 1 vecka av ca 12 veckor. 11 veckor lever jag
ju helt normalt.

Ser inte alkoholiserad ut överhuvudtaget, arbetar som coctail-bartender på en innekrog,
och sköter mitt jobb prickfritt, tränar - kör extremt hårda spinningpass, röker inte,
är aldrig deprimerad, har ingen ångest (förutom när jag dricker), har väldigt
bra ekonomin, fint boende mitt i stan mm...

Normalt brukar jag utan problem kunna sätta mig i en bar o softa med
A-fritt. Nu ringde en kompis och frågade om jag ville gå ut ikväll.
Funkar inte. Ikväll skulle jag trilla dit om någon ställde en öl framför
mig.

Dom där orden är bra Ikaros. Dom ska jag läsa om och om igen.
För visst är vi alkholister vi med. Fast annorlunda alkoholister.
Vi har samma sjukdom men en annan sjukdomsproblematik...

i det andra skriver här om sitt vardags sug..

Det där att blir sugen på 2 glas vin när man lagar middag.
Eller nu är det Fredag vad mysigt med en flaska vin ikväll.
Läsa en bok och sitta och dricka vin.
Sitta på en mysig AW och ta en öl.

Nä min hjärna skiter totalt i vilken veckodag det är, om jag ska fixa mat
eller titta på TV eller gå ut på stan.

Min hjärna kan lika gärna flippa ur en Onsdag morgon
och då finns det inget som kan stoppa mig att gå till Systemet.

Tror det är därför jag inte känner mig hemma i självhjälpsgrupper då det oftast är vardagsproblemet som det talas om.
Jag sitter och funderar på "att det där känner jag inte igen mig i" -så ser inte min problematik ut.

Vad ska jag säga? Ja jag dricker 1 vecka av 12? Annars är jag helt ok. Inga problem alls.
Sitter det ingen på det mötet som har samma problem som jag så kommer dom ju inte förstå...

Det blir så konstigt att sitta där när man är i bra period, d.v.s en period utan tankar på A.
Jag brukar mest sitta och lyssna.
Fast imorgon blir det nog ett AA möte iaf.

Ja, MM. Sanningen är nog den att man inte kan vara mer fullblodsalkoholister än vad vi är. Men sjukdomen är behandlingsbar. Snart spårar din hjärna rätt igen men visst är det jobbigt när den ena delen av hjärnan vill dricka men en annan del (förnuftet) vet att det skall man inte. En inre strid!!
Jag står bakom ditt förnuft. Det vet du.
Ett AA-möte skadar aldrig.
Ikaros

linus

Jag tycker det är väldigt intressant att läsa om hur olika det är för personer här på forumet. Problematiken ter sig så otroligt olika, även om alkoholen alltid finns med. Det gör att jag tänker att vilka strategier som fungerar och inte fungerar är så otroligt individuellt... Eh, jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag förstår att du upplever det svårt med självhjälpsgrupper. För mig har det nu under flera år varit så att om jag gör ett sånt där test, "hur mycket dricker du? - Kolla om du är i riskzonen!" så har jag typ alltid kunnat konstatera att utifrån att bara mäta antalet standardglas över tid har jag inte varit i riskzonen senaste tre åren (tidigare dock, absolut). Fram till slutet av november nu då. Däremot har alkoholen alltid funnits med mig, tagit fokus. Jag har liksom planerat för att dricka i flera veckor ibland och haft värsta planen för hur awsome det skulle bli. Sen slutar det ju alltid med att jag blitt dyngrak, oftast skrivit och skämt ut mig till någon och vaknat med minnesluckor. Har jag haft "lämpliga" förutsättningar att fortsätta supa har jag gjort det (lämpliga så till vida att jag inte varit med barnet typ).

Men sen har det varit "bra" när jag inte haft lämpliga förutsättningar längre, visst, bakis, sliten, ångestfylld. Men det har gått finfint att inte dricka förrän det är dags igen. Sen började det ju däremot skena andra halvan av november nu...

Aja, fint att läsa att du verkar ha varit motståndskraftig, trots att kraftfullt sug! Keep up the good work!

utskrivet igår så jag slipper be grannen låsa in mig utifrån eller kasta kort/pengar i soppåsen nästa gång min hjärna tar sig en avstickare. Har ju bara haft Campral i skåpet men behandlande läkare tyckte gott jag kunde ha Antabus i beredskap vid nästa anfall. Han ringde upp mig igår kväll efter mitt möte med min A-terapeut, på dagen, då jag beskrev helgen.

Är på min 92:a dag nykter men med en väldigt jobbig helg. Nästa gång ett anfall kommer så trycker jag en Antabus direkt, då vet jag att jag inte kan hur mycket jag än vill.

Linus min strategi är att alltid vara förberedd att min alkohol-eufori kan komma närsomhelst. Det finns ju inte dryckesmall för oss med periodisk alkoholism. Och om jag vet att jag kommer att lockas att dricka, t.ex vid krogbesök ja då avstår jag helt enkelt om jag får en känsla av risk att inte kunna hålla emot. Mitt liv är mer värt än ett krogbesök just nu. Jag får helt enkelt avstå det som kan få mig att dricka A om mitt huvud inte är med på mina noter. Den där enda kvällen kan få galet stora konsekvenser...

Hoppas du har det bra och kämpar på :)
Och ni andra med såklart :)

Vad bra att du har fått antabus. Jag har undrat hur du klarar dig över den "puckel" du haft. Du har ju skrivit om att du har haft tremånaders cykler ibland.
För dig och mig är ju återfallen direkt livshotande. Vi måste komma ihåg att det i genomsnitt dör omkring 17 personer varje dygn i Sverige på grund av alkoholen. En av mina allra närmaste vänner var en av dem. Han dog av alkoholförgiftning i ett återfall efter drygt ett års nykterhet,
Ikaros

Ikaros - Jag är över den höga puckeln för denna gång.
Jag kröp förvisso över på bara knän
men jag kom över till andra sidan hel och det är det som räknas.
Men med lite blodiga knän
(hjärtklappning, klåda, irritation, extrem rastlöshet, totalt hjärnsläpp men det överlever jag)

Kommer preventivt ta Antabus när jag känner att så är dags.

Mål 2017:

- Hålla mig strikt på den nyktra banan. Inga avstickare tillåts. Aldrig ta det första glaset. Då är det kört.
- Gå/jobba i de 12 stegen i Katarina K. Ser fram emot det.
- Göra min ADHD utredning.
- Ta upp meditationen. Mycket viktigt för att behålla mitt fokus.
- Vad som än händer. Hålla mig stark och disciplinerad mot mina mål.

Jag ska inte önska detta.
Jag ska jobba för det.
Ostoppbart och fokuserat.

Kram

Hej
Du har alla förutsättningar att lyckas, tror jag. Din senaste kamp hjälper också mig. Skönt att antabus finns utan den hade jag säkert varit död i dag.
Ikaros

Har även jag nu slutat med socker och mjöl sen 4 dagar :( sätter som en del av er, detta sambandet alkoholsug kontra socker.
Dag 5 - vaknar med huvudvärk från helvetet.
Känns som värsta bakfyllan, svettig och tung i kroppen.

Nästa utmaning!
Att golva Socker och mjöl djävulen med en knockout!

Nu ska jag stå emot "bullarna" på fiket istället för drinken på krogen.
Men då hjälper ju inte Antabus :D

Björkek

Själv äter jag som en häst, både mat och godis , sedan jag blev nykter för 1 vecka sedan. Känns som kroppen återhämtar sig efter ett halvår med enbart sporadisk kosthållning (ingen matlust pga alkohol). Nu skriker kroppen efter nåt att stoppa i sig typ varannnan -- var tredje timme. Men det får vara så för mig just nu. Jag har druckit ganska hårt de senaste 10 månaderna, och tänker att jag låter kroppen bestämma den närmaste tiden. Men absolut är socker ett gift också, men hellre det än alkohol. (jag har i princip druckit varje dag sedan mars förra året, och rätt rejäla mängder).

Björkek

Glömde skriva vad jag hade tänkt skriva först - Bra Monday Morning! Hejar på dig! Har läst några av dina inlägg, du är inspirerande!

Tusen tack! Kämpar på.

Jag som du sket i det första tiden (nykter på dag 93 idag) Jag käkade på och tänkte det tar jag sen. Och nu är "sen" ha ha ha. Det är dags nu...
Har gått upp ca 7-8 kilo på dessa 93 dagar och det får inte fortsätta i den takten. Jag till hör dom som inte mår bra när jag går
upp i vikt. Fick köpa nya jeans förra veckan. Kommer inte i de gamla. Cest la vie. Jag är nykter och det är det viktigaste.

Mitt blodsocker far upp och ner och vill då försöka stabilisera det. Vill också se om mina A tankar förändras då jag inte äter socker och mjöl.
Kanske?

Kämpa på och käka det din kropp vill ha just nu. Tror det är det bästa. Och allt (nästan) är bättre än A.

Varma kramar

MM

Karin01

Grattis till din nyktra period.
Även jag kör utan socker just nu. Är på dag femton. Så otroligt medveten man blir om att det är socker i det mesta.
Har du sett "Sockerfilmen"?

linus

Hej MM!

Fint att läsa att det verkar gå ganska bra dig! Jag tycker det är grymt att du nu tar itu med nästa strid - sockret! Vi har alla saker att jobba på, men när alkoholen hänger över en akut blir den nästan det enda vi kan fokusera på. Fint att se att när den delen nu börjat stabilisera sig delar du ut en ny rak höger! ;) Hoppas helgen varit bra, trots sockerfrånvarobaksmällan du vaknade med i fredags! Kram

ställer till med mer än man anar. Har vart utan socker nu i 6 dagar.
Lite huvudvärk och skakig men det är ju bara tecken på att nått skit
ska ut ur kroppen....som en liten bakfylla typ.

Mina nyktra dagar börja synas tyvärr. Har ätit som en häst sen dag 1
och det funkar ju inte längden.
Det går det ju bra med A så borde det ju funka att ta bort Carbsen med..
Kommit igång med träningen med.

Sockerfilmen? Nä men det googlar jag upp.
Slukar allt se/läsbart som har med socker och mjöl att
göra just nu. Tack för tipset :D
(Läser mycket om LCHF även om jag inte kör det strikt)

Kram!

Hoppas din helg har funkat trots ensamhet...

Jag hade en riktigt jobbig dipp förra helgen men
fick bra hjälp härinne att stå emot. Det hjälper mycket
att kunna få hjälp snabbt härinne när man behöver
det. När ens egen hjärna sviktar så kan någon
annan ta över och tala en till rätta.

Ibland undrar jag vad som pågår i huvudet på en..
Från 100% fokus till 0% i fokus.
Jag kommer nog aldrig att förstå det....

En ska är jag iaf säker. Man är aldrig safe med denna sjukdom.
Man ska aldrig koppla av, suget kan komma närsomhelst.
Tror man måste acceptera att det kommer vara så för resten
av livet. Det kommer aldrig gå över men man kan lära sig leva
med det.

Varma kramar och jag hoppas du har haft en lugn och fin dag.
Ny måndag imorgon, nya bra möjligheter
<3

Sundare

Du är så klok och generös, glad att vi mötts. Med dig vill jag sitta uppflugen på den där höga pallen i Sober Bar och prata om livet, valen, viljan, drömmarna och förhoppningarna. Känner att vi skulle ha utbyte av varandra eftersom vi sannolikt också är mycket olika som personer och det blir den dör intressanta spännvidden och lärandet.
Ja och nu tar vi vardag o jag tycker det är skönt, aldrig har väl en måndagmorgon känts som en räddare för...i mångdubbel bemärkelse. Kram o ha en fin dag.