Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Slå inte på dig själv. Att du dricker för mycket, att du dricker fast du inte vill, att du dicker i smyg etc., är naturligt när man är beroende av alkohol och blivit alkoholens slav. Här på forumet finns många som gjort samma sak, bl.a. jag. Så slå inte på dig själv, utan blicka framåt. Se det inte som ett misslyckande att du började dricka igen, utan som en erfarenhet. Nu vet du mer vilket h-e alkoholen ställer till. Använd din styrka och vilja för att vara nykter, blicka inte för långt fram och tänk på flera månaders nykterhet, utan ta en dag i taget, ja en timme i taget om det behövs.
Börja skriva här igen, och läs andras trådar. Du får då många bra tips, råd och erfarenheter. Av proffs, som själva genomlevt svarta perioder i livet.

Så varmt välkommen hit igen.

Sundare

Det känns varmt o gott härinne i forumet trots allt och mitt i skammen...slav under alkoholen. Ja, det stämmer. Den styr, inte jag. Nu ska jag ta tillbaka kontrollen och måste varar smartare än vad alkoholen själv är för att lyckas. Vill ju inte att mitt liv ska se ut som det gör just nu; jag jobbar och sedan är det inte mycket mer eftersom smygdrickandet tar all min tid o energi.
Känner att forumet blir min livlina och det ska gudarna veta att jag behöver en...Tack igen för att du släppte in mig i gemenskapen. Bor typ lite avsides allt, den närmaste AA har gått ihop med en större stad. Har kollat detta o gav upp lite när jag fick veta detta. Men forumet finns o nu ska jag inte överge det förrän jag kan lita till min styrka och vilja igen, just nu går det ju som sagt lite si och så med den egna styrkan....och viljan är inte riktigt med på tåget. Gaaahhh! Vilket monster det är, alkoholhelvetet!!!

anonym11208

skamen bli total. men vi tar nya tag, tur att man kan göra det. Nu får vi peppa varandra. Vi börjar idag, idag är en nykter dag och kväll. Tänk vad skönt att vakna i morgon. Och jag tycker att man ser fräschare ut bara vid några dagars total nykterhet.

Sundare

Jag har sån fruktansvärd ångest just nu. Och huvudvärk. Livrädd att ta smärtstillande när jag dricker/druckit. Levern har det jobbigt nog som det är tänker jag.
Ja, vi tar en nykter dag och kväll nu. Kommer må bättre imorgon bitti än vad jag gjorde imorse. Ser fram emot det. Tar tröst i det du säger, att det blir bättre med fräschheten efter bara några dagar. Så vill jag att det ska vara, orkar inte se mig själv i spegeln just nu. Ha en fin kväll.

Mimmla

Skamsen. Självklart hänger vi på och stöttar dig!
Det är ju ingen här som blir chockad eller dömer. Skriver under på allt du berättat. Som någon annan skrev här ovan, ditt beteende hänger ihop med sjukdomen alkoholism. Skammen, smygsupandet, lögnerna. Vi gör ju inte så för att vi är onda, utan för att vi är sjuka. I nyktert tillstånd kan vi inte förstå hur vi kan uppföra oss som vi gör under alkoholens inverkan, och då skäms vi.
Jag har också gjort ett par rundor här inne under andra namn. Är nu inne på sjunde dagen och skammen har släppt. Känner mig pigg men naturligtvis inte fri från suget. Försöker desperat samla ihop liken här hemma (tomma ölburkar). Sista fyndet gjorde jag när jag skulle flytta upp kylbagen på vinden. Det är ju ett utmärkt tillfälle att dricka då man befinner sig i tvättstugan. När maskinen centrifugerar hörs inte knäppet då man öppnar ölburken och det är smidigt att snabbt trycka in burken bakom tvätthögen om någon skulle dyka upp - sen ner med burken i kylbagen när den är tom. Visst är jag finurlig! :-)
Nu är tvätthögen borta, och kylbagen likaså. Må det så förbli!
Lördagkväll är ju inte en av de lättaste kvällarna. :-( Vi får hjälpas åt att stötta varandra.
Stora kramar till er alla!

Mimmla

Ta Ibubrufen mot huvudvärken. Det utsöndras inte via levern utan via njurarna. Har du inga problem med magen funkar de bra. Huvudvärk är inte roligt när man redan har fullt upp med att kämpa mot suget...

Sundare

Mimmla, jag tackar dig för dina ord. Det är lättare att berätta hur svårt detta är för andra som har samma erfarenhet. Jag längtar till imorgonbitti, då har det gått ännu fler timmar sedan gårdagens fruktansvärda överkonsumtion. Jag vet ju nu att när jag börjat dricka så kan jag inte sluta utan dricker bokstavligen tills flaskan är tom. Denna gång var det vit sprit...Skäms något så fruktansvärt och kämpar mot min ångest och kroppens reaktioner efter fyllan. Försökt att äta o dricka nyttigt idag för att få lite energi men nu känns det som frossa i kroppen. Är genomförkyld också och det går aldrig över vilket jag också läst beror på alkohol, långdragna och upprepade förkylningar. Vill gråta men kan inte. Skammen sitter ivägen för gråten också. Läser det jag skriver och det låter så hemskt. Skäms ännu mer. Jag vill inte ha det så här, verkligen inte. Jag är rädd för vad jag gjort mot min kropp. Jag är rädd för att återfalla trots all denna ångest här idag. Jag skriver massor här på forumet idag då det är det enda just nu som mildrar min ångest o rädsla.

Sätter igång många tankar och känslor att läsa här på forumet. Som: vad kommer först - skammen eller alkoholen? Den svåraste skammen är att inte ha blivit älskad som barn. En känsla av att inte duga, inte vara värd kärlek. Spriten kan där fylla en funktion; ge en sorts värme och tröst som bekant, men med baksidan att den skapar ännu mer skam, gör en ännu mer oälskbar... och sedan är spiralen i gång. Så mycket som fungerar på det sättet, att det behov man har får en falsk tillfredsställelse som gör bristen allt starkare och genererar ytterligare falsk behovstillfredsställelse... Hur bryter man det mönstret? Var hittar man den förlösande kärleken?

Sundare

Det bästa med denna dag är att den inte kommer tillbaka. Vill inte ha såna här dagar, har mått uselt hela dagen och det har jag krattat ihop till helt på egen hand. Där alkoholen går in går vettet ut säger man ju och det är oerhört sant. Att så totalt tappa kontrollen och bara dricka tills det är tömt, fruktansvärt. Skäms så fruktansvärt. och är rädd...mycket rädd.
Imorgon hoppas jag må lite bättre, hoppas verkligen. Läste att kulmen kommer 48-72 timmar efter att man upphör dricka om man druckit mycket o länge. Känner mig nu rädd att det ska drabba mig och samtidigt hoppas jag må lite bättre för varje tim som går, det brukar vara så för mig. 72 tim är 3 dygn, det innebär måndagkväll...Nån som har erfarenhet? Läser allt och blir rädd för skador o symtom. kanske att rädslan o paniken kan hjälpa mig att avstå, detta har varit en hemsk dag på alla sätt, vill inte må så här. Skammen är total!

Hej
Jag lider med dig och vet hur hopplös och hemsk abstinensen är. Men du bör kontakta sjukvården där du bor. Risken för delirium skall du inte underskatta och obehandlad leder då vart femte fall till döden. Alltså gör allt för att få medicinsk hjälp. Ring sjukvårdsupplysningen, ta taxi, begär ambulans eller försök få tag på en läkare. Detta även om den värsta skammen är över i morgon. Du är helt enkelt sjuk och det är inte ditt fel. Det är som om du hade diabetes som inte behandlats. Kom i håg att alkoholism klassas som en sjukdom i Sverige och inom världshälsoorganisationen. Lycka till
Ikaros

RaniLee

Så bra att du hittat hit, välkommen.

När jag har svår ångest efter att ha druckit, tvingar jag mig ut. Jag går och går och går i timmar för att trötta ut mig och för att få ångesten att släppa sitt grepp. Sen äter jag mat som jag blir lugn av, lite tyngre mat (så jag hamnar i typ "paltkoma"). Avstår socker, för socker triggar mig (alkohol är socker) och gör mig stressad och uppvarvad. Jag kan bli bakis av socker, vilket jag upptäkte efter ett födelsedagskalas. Jag har en beroendehjärna och behöver tänka på att göra allt lagom inte överdriva. Vilket jag såklart gjort med alkoholen.

Får du svår abstinens, så har Ikaros rätt. Du bör söka hjälp! Var rädd om dig och försök tänka att det ska bli bättre. Det här forumet är ett bra stöd och att läsa andrar trådar ger kraft.

Villhaettliv

Hej Skamsen!
Det är första gången för mig i forumet men annars så liknar din historia min väldigt mycket. Försöka, verkligen kämpa - och trilla dit igen. Gång på gång. Och mer och mer oro och förtvivlan ju äldre man blir för att man successivt sabbar sin kropp och sina relationer mer och mer.
Hur som helst, jag drack EN öl i fredags (på en misslyckad dejt ?), ingenting igår trots att jag var väldigt ledsen och låg. Vill gärna att vi peppar varann här!
Jag har aldrig tagit professionell hjälp för detta men skulle göra det om jag vågade. Blir så arg över att detta fortfarande ska kännas så svårt!
Idag har jag bokat in flera saker. Vill hålla mig sysselsatt, tror att det är viktigt i början. Men senare måste man hitta ett sätt att hantera även de tillfällen då man har tråkigt, utan att bedöva sig... För livet är ju lite småtråkigt ibland.
Nåja, vi får ta en dag i taget! Kram

Sundare

Jag mår väldigt mycket bättre nu när jag vaknat. Har läst din tråd så jag vet att du har erfarenhet av detta.
Vill du skriva något mer om vilka symptom jag bör ge akt på? Har läst fakta här på forumet men jag känner inte igen de symtom som radas upp som tecken till att sjukvård behövs. Eller kan de komma senare menar du? Idag mår jag som när en ordentlig bakfylla lagt sig, känner mig seg men på banan igen och lättad att det känns så mycket bättre. Jag har ätit och druckit bra under gårdagen, tänkt på saltbalans och druckit söta drycker vilket jag aldrig brukar då jag längtat lite snabb energi. Har inga skakningar, svettningar/värmekänslor har jag annars också så det kan jag inte avgöra, det är inte mer än vanligt i varje fall. Tack för ditt stöd. Jag har fortfarande svårt att se det som sjukdom, tycker mer att det är mitt eget fel, en följd av mitt eget beteende. Att jag är alkoholist kan jag stå för härinne men har fortfarande inte berättat för fler än den egna familjen. Tack igen Ikaros.

Sundare

Tack för välkomnandet. Jag ska ut på en promenad idag, men en stilla då jag är genomförkyld o varit hemma från jobbet (det var den dagen jag fick tid att dricka i min ensamhet) Jag ska stanna hemma ett par dagar till. Förkylningen är envis o jag tror det beror på alkoholen. Skäms fortsatt för mitt beteende men ska ta hand om mig ett par dagar till innan jag rusar iväg till jobbet. Jag har tagit hand om mig själv alldeles för dåligt under lång tid, har istället druckit så tiden försvunnit. tiden jag kunde lägga på att må bra o göra saker. Har många intressen men när jag dricker försvinner ork, energi och initiativförmåga. Igen ser jag att jag har allt att vinna på ett alkoholstopp.
Ska hålla mig här inne, det ger stöd att se att vi är många som kämpar och det finns kunskap och förståelse. Ska inte släppa denna livlina denna gång...

Sundare

Jag blir jätteglad att du vill att vi hjälps åt och peppar varandra här inne! Idag mår jag mycket bättre, ska snart upp och göra mig en god, närande frukost. Är rätt insatt i matlagning och val av bra råvaror för kroppen. Desto mer besviken har jag blivit på mig själv x flera att jag inte lever som jag lär. Det är nog banne mig ett livstema för mig tänker jag nu när jag skrev det - jag använder inte den kunskap jag besitter för min egen del utan bara på alla andra där jag är "hjälparen". Hoppar liksom över mig själv när jobbdagen väl är över, jag har fixat massa annat som ligger på mig och sen...är det slut. Orkar inte umgås, inte träna, inte äta som jag egentligen vill med matlagning och bakning av vad jag tycker är bra mat. Det blir TV.serier och alkohol när maken jobbar borta o barnen är upptagna med sitt. Jag har varit mycket frånvarande i mitt eget liv de senaste åren när jag nu tänker på det. Tack att du skrev till mig Villhaettliv. Jag fick många reflektioner med ens. Ja, livet är banne mig rätt småtråkigt men att dricka sig till ett intet är inte mycket bättre. Att dricka vanemössigt ör som att leva i ett vakuum, det leder inte till något - jo skador på kropp och själ. Jag tror jag börjar rikta in mig på kroppen nu. Tror själen kommer att repa sig på samma gång. Ska göra något snällt mot min kropp idag, den har haft det så tufft den sista tiden, ja de sista åren. Dags att ta hand om den nu.
Hör av mig lite senare idag, känner att forumet är nödvändigt och som jag skriver här ovan - ska inte släppa denna livlina denna gång...

Sundare

Ja, detta ska bli en bra det. Det har jag bestämt. Ätit frukost, druckit kaffe och extra med vatten, tänker att kroppens reningssystem behöver hjälp med genomsköljning, känns logiskt på något vis men hur hjälpsamt det sedan är vet jag inte. Ja, en dag i taget blir bra. Det var mitt motto under mitt förra alias men jag föll tillbaka och föll djupare än jag varit innan. Nu behöver jag livlinan här som aldrig förr. Är rädd och skamsen när jag tänker på vad jag gjort mot min familj, mot min kropp - och mot mig själv. Så destruktiva krafter som bor i mig, blir rädd för det, att man kommer till den där nivån när man skiter i hur det går bara dricka till sista droppen. Är så glad för alla er som välkomnat mig, så skönt att inte behöva vara ensam mer i skammen, alkoholen och tomheten. Ni här inne förstår varför jag här kan skriva precis exakt hur det är. Inga lögner eller tilrättalägganden av sanningen. Ni får mitt osminkade liv här inne. Behöver ett forum att skriva av mig för att själv förstå och detta funkar bättre än en dagbok då det finns fler ögon som läser. Lägger vinn om att förklara och berätta om hur det varit - och om hur det kommer att gå. Inser att jag kommer trötta ut somliga då jag behöver skriva så här mycket just nu...förlåt mig för det men jag gör just nu det jag behöver. Tack för pepp, välkomnande och stöd. Att dela är en bra väg framåt.

Gunda

Jag känner att vi har många beröringspunkter du och jag. Jag är jätte noga med maten jag köper, så långt det är möjligt så är det kravmat lagar det mesta från grunden, gillar matlagning och har också en massa andra intressen.
Men sen förstör jag allt med A, då finns inget bra tänk. Blir så besviken på mig när jag inte kan låta bli, ibland intalar jag mig att nu måste denna goa mat även ha ett gott vin, då är det ju tillåtet att dricka och jag behöver inte smyga de första glasen. Tragiskt.
Men nu är det en ny dag och en ny vecka på gång, vi stöttar varandra och ser till att vi får en bra vecka.
Ha de gott i dag på promenaden och resten också.

Sundare

Tack Gunda!
Känner igen mig i många trådar o det är en lättnad. Att inte vara den enda som gör så här. Man borde se sig som allergiker, en nötallergiker skulle sällan käka nötkakor. Vi som är sjuka på detta sätt, alkoholallergiker, borde avhålla oss från alkohol med samma självklarhet. Varför gör vi inte det? Min jämförelse är lite naiv o enkel, herregud jag vet! Det var ju i förrgår jag bara hällde i mig av min allergen trots all kunskap om följderna. Jag tänker idag mycket kring alkoholism som sjukdom och hur jag ska ta mig ut den. Misstänker ju att den är krononisk också.
Men jag börjar med en dag i taget så det inte blir mig övermäktigt. Hittills har kag tagit hand om min kropp genom en vettig frukost o själen har fått lite lättnad då jag tagit tag i något som jag länge skjutit upp.
Nu fortsätter jag dagen. Varnar för många inlägg från mig, har sånt behov att skriva av mig och formulera steg för denna resa bort från självdestruktiviteten och till ett liv som går att leva. Kram till dig som vill ha en kram här o nu!