Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Sundare

Och jag känner mig mer ok än för en vecka sedan. En dag i taget. Ett steg i taget. Nynykter. Tillfrisknande.
Tack

Sundare

Jag stretar på och lägger dag till dag men den där självklara övertygelsen infinner sig inte. Jag vet att det är rätt val det jag gör nu men suget finns där som en ständig påminnelse om att det finns en annan väg att gå också. Det sitter en tjattrande apa på min axel som berättar att det kommer ensamma kvällar här till helgen då ingen kommer se eller veta något om vad jag gör...känner en lockelse i det apskrället skränar om; släpp taget, låt dig få domna bort lite, det är ju så skönt...
Denna vecka kommer jag behöva jobba mycket med minus och plus, fördelar och nackdelar, vinster och förluster.
Jag sover så oerhört mycket bättre utan alkohol.
Jag slipper skam, skuld, rädsla och ångest.
Jag kan framförallt se min familj i ögonen utan skam och rädsla, jag gör dem inte illa längre.
Min kropp mår bättre utan alkohol, ser att huden i ansiktet ser något mindre sliten ut efter bara dessa få dagar.
Jag tänker klarare och kan göra det mesta så mycket bättre utan alkohol och bakfyllans upptagenhet.
Jag kan vara en bättre medmänniska och vän utan alkoholens avtrubbning eftersom jag kan vara närvarande och fullt uppmärksam på den jag möter.
Jag blir mindre självupptagen utan alkohol, jag somnar inte ifrån livet där det pågår.
Som sagt - fördelar och nackdelar kommer det att bli denna vecka.

Grattis till dina nyktra dagar. Jag tänker på mig själv, om de där med att vara ensam....det är inte bra för mig o det är då jag fått återfall oxå. Jag löser det med att åka o hälsa på nåt av mina barn än så länge, till jag blir lite säkrare i nykterheten. Att ta antabus är ju oxå till hjälp förstås. Annars är det bara till att rabbla upp alla tråkigheter o ångestkänslor som kommer vid aintag. Hoppas det går bra för dig o kämpa på. Kram

SkåneTösen

Nackdelarna däremot är oändliga. Den eventuella (högst tillfälliga) lättnaden berusningen kan ge står inte i proportion till priset man får betala. Det är klokt av dig att tänka igenom detta.
Suget blir mindre med tiden, så kämpa på!

Sundare

Tycker inte detta är särskilt enkelt. Tänker oerhört mycket på alkohol, det är en slags längtan efter en invand utväg, en snabblösning som jag vanemässigt tagit till under längre tid. Är lite för trött för att upprätta nya strategier, blir lite passiv och insnöad i tankarna. Men jag har avstått vilket ju ändå är det viktiga. Idag är det dag elva. På fredag skulle jag älska att få sitta öga mot öga med min beroendeterapeut och säga att jag varit helt vit i 14 dagar. Så det blir att kämpa på, trots tankarna, trots suget, trots den tjattrande apan som skriker rätt in i örat; "-Men vaddå sug, spelar roll, ett litet glas kan du väl ta, ingen behöver ju få veta något!"
Samtidigt vet jag att ett glas nu skulle vara att slänga bensin på lågorna, få suget att växa ännu mer, ge en dopamindusch till beroendepersonen inom mig - att överlåta kontrollen över mitt liv till alkoholen helt enkelt och det vet vi ju bara går åt helvete.
Att vakna nykter är att vakna utan skam, rädsla, panik och ångest.
Att somna nykter är att somna stolt och avslappnad, min sömnkvalitet är så oerhört mycket bättre nu, vaknar inte kallsvettig och ångestfylld överhuvudtaget.
Att arbeta utan att vara i ett bakrus gör mig betydligt smartare, mer analytisk, effektivare och lättsam.
Att möta min familj utan att ha smugit och ljugit gör att jag kan stå rakryggad och se dem rätt i ögonen, helt orädd då jag inte har något att dölja.
Att inte ha någon flaska undangömd gör att jag inte behöver vara på spänn - det är ingen som kan "avslöja" mig eftersom jag inte har något att dölja.
Var hos en vän igår, drack bubbelvatten och min vän drack vin. Kände andedräkten av rödvin och det luktade rätt illa...i den stunden var jag inte särskilt sugen ska jag säga. Men tankarna på alkohol dyker upp alldeles för ofta för att gå att strunta i. Tänker på er som säger att det lättade lite för er efter två veckor. Hoppas det också kommer kännas så för mig. I väntan på denna lättnad får jag kämpa och hålla fast vid de kloka besluten...en dag i taget.

Gunda

Att det blir bättre och bättre det vet vi ju. Men jag har inte upplevt det jag upplever i dag, dag 16 mycket som händer i kroppen, kolla under min tråd, det jag känner är väldigt annorlunda nu än för 2 dagar se.
Jag när jag tittar i backspegeln så är de första två veckorna en plåga, vist känner man att det är mycket bättre, men sen händer det nått i kroppen som är så mycket bättre än jag varit med om på länge, länge.
Stå ut så ska du se att du också kommer att känna det jag känner.
stor stor kram vännen.

Frihet

Du är så bra Skamsen! Kämpa på!
Tänk hur gott det blir när du mår som Gunda!
Det ser jag framemot, även om jag gjorde resan dit lite, lite längre igår.
Kram

Sundare

Mår inget vidare idag. Huvudvärk och halsont. När jag vaknade med ett järnband runt pannan tänkte jag på alla morgnar då jag vaknat med huvudvärk och illamående - av egen beskyllan! Har inte alls varit särskilt effektiv, skärpt eller kvicktänkt idag, kroppen värker och jag mår tjyvtjockt. Funderar på en sjukdag imorgon...
Och suget? Nej, huvudvärken sitter i vägen för suget. Inget ont utan något gott, är det inte så man säger?

Gunda

Det var just så det var i några dagar, Kroppen är ju i en färändring och det är ju inte konstigt att man mår dåligt i några dagar Jag tycket att i 14 dagar var det väldigt upp och ner, sen blev det bättre.
Kämpa vännen, det blir bättre.
Kram!

Sundare

Huvudvärk under natten, men halsontet är bättre. Ska på afterwork jobbjulmingel som är typ obligatoriskt. Men det är en restaurang som jag avskyr så jag kommer smita hem fortast möjligt, inget där lockar mig, inget. Ska beställa en lagrad julmust! Fundering; varför ses det som en självklarhet att boka lokal på en pub för umgänge för en arbetsplats? Varför inte ett mysigt kafé UTAN rättigheter istället? Vi är ju i princip förpliktigade att närvara så varför måste det vara en pub? Vi företräder själva den allmänna hälso- och sjukvården...Dagens tanke från mig.

Frihet

Hej Skamsen,
Måste du gå? Låter ju som du inte är helt frisk med huvudvärk och halsont? Håller helt med dig om att det är så himla tjatigt med puben som mötesplats för arbetsumgänge.
Du klarar det säkert även om du går dit, du har klarat så många dagar nu! Du inspirerar mig!
Men du låter inte på topp och tänker bara att du kanske kan få prioritera dig själv?
Kram

Frihet

Hej Skamsen,
Måste du gå? Låter ju som du inte är helt frisk med huvudvärk och halsont? Håller helt med dig om att det är så himla tjatigt med puben som mötesplats för arbetsumgänge.
Du klarar det säkert även om du går dit, du har klarat så många dagar nu! Du inspirerar mig!
Men du låter inte på topp och tänker bara att du kanske kan få prioritera dig själv?
Kram

Sundare

Men vit dag. Klart jag blev lite sugen när arbetskollegorna beställde in öl o vin. Men jag höll mig till vatten o är glad över bra beslut så jag kan somna nöjd. En dag i taget och snart två veckor!

Frihet

Vad stolt du ska vara över att ha klarat en sån tuff utmaning! Gör mig både glad och inspirerad. Heja dig!
Stor kram

Gunda

Att du var så stark, var stolt och klappa dig på axeln. Du fixar det, snart är de två första veckorna över och du kommer in i andra andningen.
Vist kommer suget att finnas kvar då också, men det blir ändå en förändring.
Varje dag är en vinst.
Kram vännen hejar på dig.

Sundare

Legat till sängs men nu börjar jobbvardagen igen. Och de vita dagarna fortsätter.