Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

återkommande liknande mardrömmar.
Kanske vårt undermedvetna som påminner oss?
Ångest är ett sätt för kroppen att tala om att något inte
är bra i våra liv, att det behövs en förändring.

Jag är så glad att du har den lilla glipan av ljus
Du är på alldeles rätt väg.

Kramar

MM

Sundare

och jag håller med dig - drömmen säger verkligen något till mig! Där vill jag aldrig någonsin hamna, aldrig, aldrig någonsin! Nykterhet och ärlighet går hand i hand. Jag vill inte ljuga för mina barn någonsin mer, jag vill aldrig mer ljuga för min man om att jag druckit i smyg. Stämningen hemma har väl ändå alltid varit god men jag är mer avslappnad nu eftersom jag ju ingenting har att dölja. Min familj har markerat ogillande mot mig över mitt beteende och skepsis när det känt att det varit något som inte stämt. Nu är det mer vardagsnära förtret som känns så oändligt mycket mer sunt, vardagligt och normalt. Tack för ditt stöd MM, det ger mig så mycket att dela med dig och andra här inne. Vilken kraft och medmänsklig värme det finns i detta forum.

Helle

Stor kram till dig Skamsen. Känner så väl igen mig i den där känslan. Alla lögner , smygandet, rädslan att bli påkommen och ertappad. Skulden och skammen av att man skadar sig själv och de man älskar mest.
Men viljan att förändra finns där. Den starka längtan av att kunna se sig själv spegeln utan att känna avsky. Viljan kan ta oss oändligt långt om vi är bereda att kämpa, att ta striden.
Vi gör det tillsammans .

Sundare

Går vidare med mitt tillfrisknande. Nu, när ett par veckor gått känner jag faktiskt att mer än nosen är över vattenytan. Tydligen gick det ett program på radio häromdagen om kvinnor och alkohol - någon av er som vet mer? Kanal? Enligt min make var det mycket bra men belysta hur viktigt och svårt det är att hålla fast vid nykterheten.

Sundare

Fick ni en vit jul? Jag hade förberett mig noga o berättat innan att jag inte dricker nu då det inte funkar med min depression. Gång på gång på gång blir jag ändå erbjuden alkohol. - Bara lite?
Familjen var ju med mig o såg allt, jag smuttade lite på champagnen och drack pyttelite av fördrinken. Och där stannade det under julaftonen men det är ju verkligen att späda på suget, bensin på lågorna.
Så när ingen såg mig hällde jag ur barskåpet upp ett större glas som jag svepte innan läggdags. Som jag ångrar mig!
Vi pratade i bilen hem, familjen ville veta hur det ländes för mig och jag ville inte ljuga o inte berätta allt heller så jag sa:
- Nja, nu är det alkoholfritt för mig i fortsättningen, det är det säkraste för oss alla.
Kände att familjen blev lättade över det svaret, osäkerheten är allas när jag dricker och det vill jag inte de ska behöva känna. Men det egna hemmet är alkoholsanerat så igår var det inga svårigheter och idag är det likadant och imorgon är det vit vardag igen.
Sedan har jag fått ett uppdrag av en vän, prata med den smygsupande partern. Ingen av dem vet mitt problem, att vännen vänder sig till mig är nog min vana av svåra samtal och min oräddhet. Nu ska vi se hur jag kan närma mig min vän.
Kram på er här inne!

Levande

Så rätt och starkt att våga erkänna och göra ett stort steg.
Önskar dig en riktigt fin dag❤

Sundare

Ja det är inte stormsteg utan myrsteg jag gör denna resa. Igår annandagsfirande med stora släktknytiset. Tillresta gäster som noga fick planera vem som var chaufför och vilka som därmed kunde dricka starköl. Ingen drack mer än 1,5 flaska (som nynykter är jag ju alkoholpolisen no 1 som observerar allt) vilket ju lika gärna hade gått att avstå.
Jag hade en vän som drack för mycket i perioder. Se till att inte bli full sa hans partner. Och han svarade alltid: - Jag dricker väl för tusan inte för att vara nykter?
Jag kan som många andra här inne begränsa mitt social drickande eller helt avstå. Det är i ensamheten kontrollen tappas och det är då jag dricker för att nå berusningen, bubblan, lättnaden - intet. Ett totalt passivt intet utan innehåll. När jag tänker på det låter det så sorgligt. Och destruktivt...
Jag tror inte på nyårslöften men jag tror på beteendeförändring. Och det får ta den tid som krävs - jag kan inte backa nu, har inte råd att förlora mer tid, hälsa och livskraft. Vill inte, vill nå ett annat vara, vill verkligen det!

Frihet

om än i myrsteg som du skriver. Du inspirerar mig mycket! Julen har inte alls gått lika bra för mig. Men glädjer mig att läsa om dina framsteg.
Stor kram

Sundare

Känner mig så förtvivlad, sånt självförakt och sådan ånger. Skrev den 27 om min oförmåga till kontroll över alkoholen när jag är ensam. Senare samma dag slank jag in på systemet och köpte en flaska, skulle vara ensam två kvällar och alkoholjävulen vann över mig. Ville "mysa" och njuta lite berusning utan att någon annan skulle märka detta. Varför gör jag så här? Varför går jag i rakt motsatt riktning än jag säger att jag vill. Har en samtalstid hos beroendeterapeuten idag och det kunde ju inte komma mer lägligt. Blev hemma från jobbet igår pga huvudvärken o ångesten. Jag överlade med mig själv mindre än fem sekunder tills jag valde att vara ärlig här inne liksom jag kommer vara inför terapeuten. Men till familjen tänker jag inget säga, de har lidit nog och jag vill inte lasta detta på min man denna gång. Istället tar jag hjälp i min samtalskontakt och kommer be om tätare tider igen, av olika anledning är det en månad sedan sist och det är för lång tid. Detta är mitt ansvar, mitt tillfrisknande.
Igår förbannade jag mig själv hela dagen, jag kan inte gråta fast det finns en ledsnad som brinner i halsen och som jag skulle vilja bli av med. Men skammen sitter i vägen, självföraktet. Och jag skäms inför er också, ni som följer mig här och gett mig er uppmärksamhet och stöd...jag känner att jag sviker dig Ikaros, och ni andra MM, dig Lena, Frihet, Helle, Levande, Sisyfos, Vinärgott, Gunda mfl mfl. Förlåt mig. Jag sviker även alla dem som finns runt mig och som bryr sig om mig utan att veta något om mitt alkoholproblem. Och jag sviker mig själv och kastar bort så mycket genom att ta dessa återfall. Jag har inget bra svar till varför jag gjorde detta. Kanske att jag väckte begäret med julaftonens alkohol. Nu får jag gå igenom allt en gång till, kände hur hela kroppen protesterade igår och absolut inte ville ha detta gift. Kände mig så sjuk. En kort stunds behag, sedan slockna och därefter kräla runt i ångest en hel dag. Här och nu hatar jag mig själv som tog till flaskan på nytt. Har funderat rätt mycket på nyår, ska göra som till jul och berätta innan att jag inte dricker alkohol längre eftersom det inte funkar med min grundsjukdom recividerande depression. Eftersom detta är en kronsisk sjukdom har jag ju "underlag för ett livslångt alkoholstopp" men tanken svindlar. Så det blir att gå tillbaka till basen; en dag i taget. En nykter dag i sänder.

Börjaom

Jag har misslyckats att bemästra alkoholen 2 gånger tidigare. Gett upp och inte börjat om dagen efter. Skitit i det. Och det är väl skillnaden på att bara försöka eller verkligen vilja. Denna gång vill jag. Och en dag i taget är fasen så mycket viktigare än man tror...

Ångesten som kommer när man trillar dit igen. Besvikelsen på en själv och skammen man känner samtidigt som man saknar svaren på frågan varför. Men det viktigaste kanske inte ligger i frågan utan i svaret du själv ger. Hur du kände dig sjuk av giftet och hur ångesten kom som på beställning. För min del handlar det om att kunna ha den känslan inom mig och kunna plocka fram när suget och tvivlen kommer. Den där temporära upplevelsen av giftet som, i bästa fall underhåller ett par timmar, är inget värt mot priset det kostar.

Att du skriver om det. Att du tar initiativ till nya åtgärder för att inte hamna där igen. Att du tar ansvar och återvänder till basen. Det är ta mej tusan styrka och vilja. Ett återfall är just ett återfall, men med i minnet och den känslan så är det bara att resa sig igen. Dina ord är beviset på att du redan står på knä, på väg att resa dig igen. Heja!

Mick

Det är ingen lätt kamp vi utför, vägen är lång och krokig och vi alla faller ibland, men det går att bli nykter, och vi ska klara det.
En dag i taget ?

Lena72

NEJ det skall du inte! Då hamnar du i "min" parallell bubbla. Inte den goa med A. Utan den med bara ångest, skam....
Den är för mig svårare att ta sig ur!
Nu är det gjort, ok! Nu planerar vi vad du skall vidare? Vilken stig? Vart vill du?
Skam är den enda känslan som inte gör gott!!!!
Nån skrev till mej, är du A eller är du LENA med A problem. Tänk så, ÄR DU ETT ÅTERFALL eller någon dom kämpar o halkade lite i diket?
Nu, en timma i taget!!!!!!
Kram

För oss behöver du aldrig känna skuld eller skämmas, det vet du.
Aldrig någonsin. Vi kämpar på olika vis med olika förutsättningar.

När suget/tanken kommer, stanna upp och försök att inte handla på impulsen.
Ta en minibreak, en time-out och gå undan. Sätt dig på en bänk vid SB och
fundera en stund. Vill jag det här? Vad blir konsekvensen? Den långsiktiga
och den kortsiktiga. Mina återfall har alltid kommit när jag har mått som bäst,
konstigt nog.

Tror säkert att ditt sug kom av Julafton även om det var en liten skvätt du tog
Det räcker för att dra igång hjärna. Likna det med t.ex en narkoman som
tar en värktablett som ger rus. Då är det kört. Eller att en som har rökstopp
bara tar ett bloss. Det lilla triggar.

Man måste tyvärr tänka på 0% hela tiden.
Jag blev bjuden på 0,7% Cider härom dagen men tackade nej.
Vågade inte. Kanske är larvigt. Jag vet inte....

Tycker att du gör rätt i att inte berätta för barnen. Som du säger
man behöver ju inte gasa på elden.

Och skriv gärna här när du känner att du inte klarar att hålla emot
Logga in på mobilen när du sitter där på bänken och håller emot ditt sug.
Lovar att vi peppar dig. Jag tror det kommer en livechat nu
efter nyår här på AH, då kan vi kommunicera snabbare när det är "akut"

Skriver det igen: Fall seven time - stand up eight.

Varma kramar i massor

Sundare

En dag som denna är alkoholhjälpens forum helt fantastiskt. Att inte vara ensam, att inte bli dömd eller utstött, det får mig att repa nytt mod.
Ska alldeles strax till mitt samtal med alkoholbehandlaren. Hon har massa bra saker uppskrivna på en tavla, jag vilar mina ögon på den när jag är där. På första raden står "Det viktigaste först". För mig har det viktigaste att börja med varit tvådelat - att återuppta min antidepressiva behandling och att avstå från alkohol. Båda dessa delar gör att jag mår bättre. Nej, jag vill inte identifiera mig som mitt återfall, helt rätt Lena, jag vill identifiera mig som hon som tagit beslutet att sluta dricka och gå till botten med detta. Göra det på riktigt och från en stabil grund. Och idag har nästa del krävt utrymme; kroppen. Har gjort lite enkla rörelser för smidighet och styrka, tagit en rask promenad, har djupandats. Jag har aldrig varit i sämre kondition än vad jag är nu, men jag vill inte hasta fram något, har viss rörelseinskränkning och kronisk smärta så jag behöver gå varsamt fram, det vet jag för att inte få bakslag med smärta.
MM, jag känner igen det där med att må oförskämt bra och ändå ta ett återfall...hur dum i huvet är jag?
Fall seven time - stand up eight or nine or twelve...
Upp i sadeln igen skrev jag till en annan forumvän här inne. Ja, det är ju inte något alternativ än att göra så. Upp på hästryggen, ta tyglarna i fast hand, hålla balansen och sakta lunka vidare. Med skammen, ångesten, ångern, rädslan för skador...Tack MM att du håller med om att jag inte behöver tynga barnen med detta återfall. Ena dottern är så glad att jag fortsätter hos alkoholterapeuten. Tillsammans söker vi upp alkoholfria alternativ, har fastnat för en lemonbeer vid sidan av GingerJoe. Och Lena, hur jag tänkt ta mig framåt; en dag i taget, aldrig gå till Systembolaget ensam, göra det ihop m maken för den alkoholfria hyllan, återuppta promenaderna, känns trögt men också det är ju en hjälp. Skrev ett sms till min bästis som jag ska träffa på nyåret, skrev att jag kommer ta med alkoholfritt och att jag ber att ingen trugar mig, skrev att jag insett att jag inte funkar med alkohol, ett steg som alls inte är lätt. Fick världens finaste svar tillbaka. Så att vara tydlig i sociala sammanhang är viktigt, alternativer är ju annars att isolera mig men det är i sig en risk då ensamhet är en trigger...så ut, upp med hakan, ta beslut, göra val, göra det på nytt igen och igen och igen.
Tack för era svar, vilken nåd att ha hittat in hit. Kram till er alla!

Det där var ju ett myrsteg till. Du kan ju knepen. Att berätta lite fint att Nej tack, jag kan/vill/bör inte.
När man kommer till en middag eller fest så kan man förklara direkt att det är NOLL som gäller.
Man behöver inte berätta varför, frågar någon säger man bara att det är privat. Ha lite "skit - i - det - du" attityd.. ha ha...

(Då ser det dessutom mycket skumt ut om du skulle dricka när du redan från början tackat nej - det är ju alkoholist varning om nått)

"Ja tack vi kommer gärna på middag/festen men jag kommer inte att dricka så handla gärna alkoholfritt till mig, är det besvärligt (vilket det tyvärr kan vara för en del) så köper jag gärna min egen dryck" - det funkar! Vill du inte säga något så köp eget och ta med ändå.

Skriv gärna sen vad din A-T sa, lärorikt för oss alla.

Nej om du känner att det blir som tidigare vanor, varje kväll, så självklart att du
måste berätta och ta hjälp av din familj. Ingen av dom tog stryk denna gång. Jag skulle inte heller
ha oroat dom i onödan. I detta läge, ett återfall - upp igen, så skulle det göra mer ont än gott.

Lycka till hos A-T :)

Sundare

Hej MM och ni andra. Jag fick två ord under dagens samtal; Disciplin och Medvetenhet.
Medvetenheten har jag ju börjat jobba med men disciplinen kan definitivt bli bättre. Det räcker inte med att vilja, att önska. Det är en bra start men det krävs mycket disciplin också. Disciplin låter ju lite kantigt, ordning och lydnad är två synonymer. Och ja, jag behöver få mer ordning och jag behöver lyda/följa ramarna mer noga framöver.
Vi pratade också mycket om att jag valt att ta detta återfall, att det finns minst 8 stopp man kan göra på vägen till ett återfall. För mig fanns inget som helst stopp i tisdags, jag stövlade på och hade ju bestämt mig, idiotiskt nog.
Jag gillar min alkoholterapeut, hon har sån mångårig erfarenhet och möter mig med sådan kunskap. Ibland känns det absurt att sitta och prata med en behandlare om mitt problem, jag är ju annars alltid hjälparen, inte den behövande. Får öva mig på detta också.

Hej Skamsen
Det är inget konstigt att vi tar återfall men det är inte bra eftersom vi skadar oss själva. Men när återfallet är ett faktum kan vi lära oss en hel del av det. Hur har du tänkt använda ditt återfall för att undvika nästa?

När jag följer dig här är jag inte förvånad över att du tog ett återfall nu. Jag tänker så här:

Du hade varit omgiven av alkohol, du hade vaktat på dig själv, du hade också övervakat andras alkoholkonsumtion. Många människor och fest omkring dig. Och sedan ett andningshål. Du blev ensam. Ditt försvar rämnade. Nu skulle du ensam kunna njuta av stunden, få vila. Och så långt är allt logiskt och bra. MEN sedan har vi lärt oss metoden. För att vila i stunden har både du och jag lärt oss att vi behöver alkohol. Alltså kliver vi in på systembolaget.

MEN det ger ingen vila längre. Den ger ångest. Besvikelse. Självförakt. o.s.v.

Ja så tänker jag. Kanske något stämmer.

BRA att du bara drack en kväll. OCH utmärkt att du inte oroade omgivningen med detta felsteg.

Fortsätt att kämpa och jag tror att ditt återfall faktiskt kan stärka din nykterhet.

Vänligen
Ikaros