Hej,
Jag har varit på gång att börja skriva här på forumet ett flertal gånger men har slutat efter någon gång. Jag förlorade mitt barn i självmord för 1 och 1/2 år sedan och har sedan dess druckit vin så gott som varje kväll. Jag har självklart förstått att det är inte är hållbart om jag vill överleva men det var inget jag brydde mig om då. Nu har livslusten kommit åter trots att livet aldrig blir detsamma. Då planerade jag ett alkostopp oktober november och december för att sedan börja dricka "normalt". Problemet har varit att jag inte vill låta bli att dricka, ingen vilja alls. Därför bad jag om antabus och började med det i måndags och nu vill jag vara delaktig här inne, tänker typ AA möten. Vill någon göra mig sällskap?

Tragisk händelse du varit med om. Hemskt att förlora närstående.

Om du nu har svårt att bryta med vinet, är det risk att du är på väg in i ett beroende. Då kanske inte målet att försöka dricka "normalt" om någon månad är så bra. Bättre att göra en kraftansträngning nu, sluta med vinet och ta en dag i taget utan alkohol.
Läs och skriv här på forumet. Det har hjälpt mig och många andra. Vi är många här inne som lyckats sluta med alkoholen.
Du kan klara det också.

Varmt välkommen

Omstart

Tack Pi31415!
Ska lägga tid på forumet, känns skönt att läsa vad andra skriver. Som det är nu så finns ju inte alternativet att dricka eftersom att jag äter antabus. På sikt kanske jag kommer att prova att dricka måttligt, fungerar inte det så blir jag nykterist. Känns väldigt bra att jag tagit tag i problemet och har en planering framåt. Jag ska söka här på forumet och läsa din historia.
Än en gång, tack för din kommentar

Gunda

Oj vilken hemsk upplevelse du haft, då kan vad som helst hända med en själv, på nått sätt försöker döva smärtan och sorgen på nått vis.
Tycker du är jätte duktig som klarat att börja skriva här och att du tar antabus.
Har inte varit här så länge själv och har nu kunnat hålla upp 10 dagar. Jag har min tråd som en dagbok, skriver vad som faller mig in just här och nu.
Det är jätteskönt att ha detta forum, kunna få lit feed bach från andra i samma sitts även kunna stötta andra.
Välkommen!

Sundare

Låt oss slå följe! Ja ditt liv kommer aldrig bli detsamma men skönt att livsglöden börjar vakna igen för dig. Kom in här i värmen och värm dig, hät finns ingen som dömer och värderar. Vi har olika bakgrund men liknande kamp och en önskan att återfå kontrollen och inte längre styras av alkoholen.
Kram till dig

Svärta
För mig är det ofattbart och trösterikt att du lyckats komma ända hit. Till en punkt där livet börjar komma åter.
Antabusbeslutet tror jag är mycket bra. Jag tar själv antabus under mycket långa perioder för att hålla spritdjävulen stången. För varje gång jag faller och jag har fallit många gånger har beroendet förstärkts. Därför gläds jag åt att du omöjliggör drickandet fastän en önskan att dricka finns. Det är bara i nykterheten man kan bli kvitt beroendet.
Lycka till (och prova inte att dricka med Antabus i kroppen som jag gjort en gång men aldrig mer!!!)
vänligen
Ikaros

Omstart

Nu är jag tillbaka här igen. Jag valde att sluta med antabus efter några veckor och har nu druckit vin så gott som varje kväll detta år.
Nu ska jag försöka att minska min alkoholkonsumtion rejält med start på måndag, fungerar inte det så blir det antabus igen.
Jag har en tid inbokad på Riddargatan i slutet av juli då jag, med hjälp av sköterska, kommer att utvärdera hur det gått och hur jag går vidare. En förändring är nödvändig.

AlkoDHyperD

Vad bra att du valt att ta dig tillbaka, både hit och från alkoholen. Hur mår du nu? Finns det stöttning på nära håll?
Jag tänker på det du skrev förra året och på vilken enorm sorg och kris det måste innebära, det du varit med om. Vad har du fått för hjälp?
Om det inte redan finns kanske du behöver samtalsstöd. Sorgen behöver få utrymme. Kanske finns det mer känslor inblandade. Att gå igenom detta ensam låter tungt, fast nu vet jag ju inte om du gör det.
Vad har du i livet som ger tröst och fyller dig med energi?
kram

Omstart

Tack AlkoDhyperD för ditt svar
Jag mår bättre nu men långt ifrån bra men har ett barn till som jag måste och vill finnas för. Det är främst därför jag känner att jag måste sluta med mitt destruktiva drickande .Men jag längtar mer eller mindre under hela dagen efter att sätta mig med ett ( som blir flera) glas vin och koppla av när kvällen kommer. Jag går igenom detta tillsammans med min man som även han hanterar situationen på samma sätt.
Nu ska jag försöka få ordning på allt och behöver allt stöd jag kan få
Stor kram!