Idag låste jag upp skrinet där jag lagt min dagbok jag skrev i tidigare när livet var ett enda kaos dagligen.Faktiskt inte så längesedan man var i helvetet.Inte en enda stund med sinnesro.Nu har jag börjat förstå vad det innebär att få sinnesro.
När jag läste allt jag skrivit,så blev det ännu mer ett bevis på att jag gjort rätt val och lämnat den man som jag en gång trodde var mannen i mitt liv.
Vilken eländes misär det var.Att jag inte kunde tänka klart och lämna är idag så overkligt.Men nu ser man det med helt andra ögon.Det är en lång vandring att ta sig ur det destruktiva och sedan trevande försöka hitta sig själv igen.Vem man är nu, efter alla svek,hot och lögner som skadat så mycket.Så tacksam för mina underbara söner.Min familj och alla fantastiska vänner både gamla och nyfunna som alltid finns och har orkat lyssna på mitt ältande så många ggr.
Det har varit en stor hjälp att skriva här på forumet,så man kan gå tillbaka och läsa.Det har stärkt mig att ibland gotta ner mig i eländet och gråta.Låter som självplågeri vilket det är,men har också gett mig en styrka.Även om jag tror att jag aldrig kommer glömma helt.Så mår jag riktigt bra idag med min nya kille.Har julpyntat i mitt egna hem och ser verkligen fram emot en lugn och fridfull jul det här året med utan oro.