Jag har nu snart nått 6 månaders nykterhet. I alla fall är det mitt mål. Jag kan inte redan nu lova mig eller andra det men det vore en skön milstolpe. Jag måste fortsätta att tänka dag till dag. Hur länge? Well, det spelar mig ingen roll faktiskt.

Jag har fått så mycket hjälp på detta forum bara genom att läsa andras upplevelser. Varje fall är unikt men ändå finns den där. Känslan av att vi alla är lika på något sätt. Många har en strävan efter att kunna dricka "normalt". Där har jag varit, och är fortfarande ibland i mina tankar. Man minns känslan av att sitta med en öl i solen men glömmer alla de gånger det slutat med minnesluckor,bråk och ångest. Många är på jakt efter svaret. "Hur slutar man". "Finns det något värt att leva för om jag slutar". Det sista kanske var något överdrivet men typ så har väl många inklusive jag själv tänkt. Om man går in till sig själv och funderar finns svaret där. Självklart finns det en jävla massa att leva för! Tänker inte skriva allt men för min egen del: Familj, vänner, träning, mat, tv serier, filmer, musik mm mm.

Jag har personligen inte gått i AA förutom en gång i denna period av nykterhet. Jag har all respekt för dem och kan komma att behöva gå dit igen. Jag kommer inte ihåg om detta stämmer eller ej men har för mig att de har en text som är i stil med "få om ens någon har vi sett lyckas på egen hand". Det är lite den inställningen jag ,personligen tycker är lite sådär. Rätta mig gärna om jag har fel men det känns som deras motto är "vår väg eller ingen väg".

Nåja nu måste jag skynda till jobbet. Alla som skriver/läserpå detta forum : Ni är var och en av er starka! Ni har hittat hit och vill förändra er livsstil. Kärlek!

och välkommen hit till "Det vidare livet" Startanew.

Jag har också gått på AA-möten, för väldigt länge sedan. Där fanns både bra och dåliga saker.
Forumet här har gett mig mer. Men det viktiga är att det finns många olika typer av stöd, som man kan ta hjälp av när man vill nå ett nyktert liv. Sedan är det förstås så att det är var och en som själva innerst inne måste finna kraft, övertygelse, insikt och vilja för att kunna slita sig loss från alkoholen.

Ha en bra dag

Startanew

Nu har det gått mer än ett halvår utan en droppe. Jag känner mig fortsatt stark.
Har känt mer och mer att AA verkligen inte är min väg att gå.
Sökte på nätet och hittade Rational Recovery. Det klickade till i mig. Jag har hittat något för mig. Jag håller inte helt med om allt men det känns mycket mer trovärdigt och mindre "sektlikt" än AA. Det går i korthet ut på att man har en beroenderöst som man ska belysa och besegra.
Jag ska som sagt inte dra allting men i AA känns det som "vår väg är den enda, om du inte går på möten e du förlorad". Och det där med en makt högre än mig själv. Nja jag har nog hittat nått för mig här. Med stöd av träning och ett bra liv trots ett helt galet år så kör jag vidare. Inte ens dag för dag längre. Jag kommer aldrig mer att dricka alkohol. Det är fakta!
Kram på er alla

Stort grattis till din fina insikt. Samma här. Gör allt som står i min makt. Jag vill aldrig mer dricka alkohol.
Aldrig någonsin tillbaks det helvetet.

håller med dig om AA...
Skulle gilla mycket bättre att bara sitta och prata i en grupp utan deras filosofi.
Gemenskapen är bra. Inget snack. Det gillar jag. Därför skriver jag här och delar
mina tankar och upplevelser.

Många delar tycker jag är underliga. Lite New-Ageigt på nått viss.
"Om jag någon gång går ur AA så är jag förlorad att supa ihjäl mig"
Varför då undrar jag? AA kan väl inte vara den enda vägen...

Den högre makten håller mig inte heller nykter, det gör jag själv.
Helt och hållet min egen vilja.

-Hej jag heter Monday. Jag är alkoholist - varje gång man vill öppna truten
gillar jag inte heller. Fan det vet väl alla redan annars skulle jag inte sitta
där?

Mitt första möte var ett öppet möte. Jag blev nästan mottagen som
en Drottning. Dom prackade på mig böcker, papper, broschyrer.
Jag hade seriöst en hel kasse med saker jag skulle delta i.

En tant brevid mig skickade små lappar med meddelanden och sitt telenummer
som om att vi var bästa kompisar. På en lapp stod det. Du kan ringa mig när du vill.
Vad är det för anonymitet om man får någons nummer? Hon ville ju väl men jag gillade
det inte...Är det anonymt så är det anonymt. Inte ringer jag till en vilt främmande
människa om jag får alkoholsug.

Jag har också lite svårt för att sitta och dela mina innersta
problem med folk jag inte känner. Man blir nerhyst i någon
källarlokal (ofta) som en skygg råtta smyger man dit när man
ska delta...

Nja klinisk fakta, detta forum och min a-läkare får räcka.
Jag pratar med mina nära vänner, skriver med er.

Hjälper och stöttar, peppar om jag kan.

Säger dock INTE att AA inte gör ett bra jobb eller att ni andra inte skulle ha nytta av det.
Jag går dit mellan varven men enbart för att påminna mig själv vart jag står. Men det blir
mest - Hej jag heter Monday - idag väljer jag att bara lyssna.

Kram

Startanew

Japp AA känns lite gammeldags i min värld. I min värld that is. Är säker på att det funkar för endel.
Rational Recovery känns så mkt mer rätt för mig tex när de skriver att man inte blir låst vid att gå på 3-4 möten i veckan och därmed förlorar tid. Jag köper inte riktigt när folk säger " tänk på hur mycket tid du la ner på att dricka då har du tid att ge 4-5 timmar i veckan" . Jag vill ha ett liv. Jag vill träna, vara med familjen, se på sport, tv serier med mera. Det vill jag inte byta ut mot att sitta på möten flera dagar i veckan. När jag tänker i RRs banor att det e min beroende röst som vill att jag ska dricka och att den utmanar min normala hjärna blir det lätt. Och att tänka dag för dag har jag försökt lägga åt sidan. Jag vill inte dricka igen så e det. Det har funkat i snart 7 månader så bara att köra på.

Gott nytt år på er!

Startanew

Neråt dagarna och dagarna med alkosug har blivit mycket färre. Jag får ut så mycket mer av mitt liv. Inte så att jag umgås med 300 människor. Jag får kvalitetstid med min familj framförallt. Se mina döttrar växa upp utan att vara upptagen med att gå ut och supa eller bota baksmälla. Utan att få se min frus besvikna ögon och frågan " kommer du ihåg vad du gjorde igår? ". Slippa den ångesten den frågan innebär. Slippa försöka att bagatelisera det genom att skratta nervöst.
Nu har jag 100 % kontroll på det man nu kan ha kontroll på.
Alkohol känns så jävla meningslöst. Känner mig inte alls avundsjuk på polare som berättar att de drack 10 öl och 4 shots. Det gjorde jag faktist under min förra nyktra period( kände mig avundsjuk alltså inte drack ?) . Nu tycker jag så mycket om att vara hemma.
Träningen går jävligt bra oxå.
Det mesta är bra just nu!

Kul att det gått så bra för dig. Var in och kikade lite på RRs hemsida. Lite nyfiken och om du vill får du gärna berätta lite hur du arbetat med RR-tänket i kombination med denna sida som jag tycker ger en hel del. Har aldrig varit på ett AA-möte, med träffat ett par terapeuter som försökt med lite olika verktyg. Min vilja har förmodligen inte varit tillräckligt stark, nu är det dock ett annat läge./M

Startanew

Närmar mig 1 år.
Det har varit lätt, det har varit svårt.
Har gått igenom mer det senaste året än på hela livet innan.
Jag har gjort det utan alkohol.
Suget har kommit tro mig. Nu när värmen har kommit och allt . " mmm vad gott med en kall öl på en utesevering. Det e jag värd. Alla andra har ju så kul och dricker och har sig"
Visst jag kan gå ut och sätta mig med de andra. Jag kan fan gå nu raka vägen till lokalpuben o dra i mig 4-5 öl o sen gå hem och sova. Jag kan tjata håll i huvudet på frun att den här gången blir allt annorlunda. " Dricka bara på söndagar, bara 4, folköl bla bla bla". Men sanningen är att jag klarar det inte. Det slutar med katastrof förr eller senare. Jag vill inte ha det i mitt liv. Jag tackar bestämt nej till beroendehjärnans förslag. Jag kan om jag vill som sagt supa mig dyngfull men svaret blir ALDRIG MER

Jag kan, men vill inte för jag vet hur det slutar förr eller senare!.. Så tänker jag också. Förutom att jag aldrig har tyckt att det är gott med alkohol. Skulle aldrig druckit a-fri öl tex. Varför det ? Jag ville ju bli full. Jag är glad för din skull att det går så bra. Familjen har fått tillbaka sin riktiga "man". .

Startanew

Hur jag oxå kunde vara nöjd med att inget dumt hände en fredag om jag vart ute. Detta trots att jag inte minns hur jag kom hem men som sagt. Inget dumt hade hänt. Vad är det för liv?

Tack miss lyckad för fina orden!

Startanew

13 månader närmar sig. Över 1 år. Livet hjälper mig inte direkt men jag känner mig ganska stabil.
Kan fortfarande bli avundsjuk av att höra kompisar berätta om hur de ska/har druckit. Men allra oftast räcker det med att tänka ett steg längre så e saken borta.
Var nyligen en vecka på ett all inclusive hotell med tillgång till fri öl/sprit/vin. Kände mig aldrig särskilt lockad.
Jag vet att jag aldrig mer kommer kunna dricka alkohol. Försöker tänka det ofta och det hjälper. Jag kommer aldrig mer dricka alkohol! Varför börja nu liksom? Bortkastat så inåt helvete. No fuckin way.

En liten lustig grej e att folk verkar tycka det e konstigare att man inte dricker alkohol än att man dricker för mkt och gör bort sig. Jag tyckte nog själv så oxå förut men vad e det? Jävligt skevt iaf!

Startanew

Är ingen stark dag. Inget återfall och inte nära heller. Men idag känns det inte kul.
Familjen är bortrest och det spelar in såklart. Men känner mig jävligt avskärmad från omvärlden på nått sätt. Förut hade jag nu när de e borta säkerligen tagit en aw idag. Eftersom det e onsdag och jobb imorgon hade det nog gått bra. På fredag hade det allra mest troligt blivit någon form av alkoholintag som antagligen slutat i att jag somnat hemna eller på någon pub. Söndag hade det blivit några öl till fotbollen. Ser man ett mönster här? Ja alkoholen gav mig umgänge. Trots all skit och alla jävla skandaler så var tanken på att gå ut på fredag efter jobbet med några jobbarkompisar alltid rolig iaf innan.
Nu har jag dels dragit mig undan pga allt som hänt och dels pga att jag inte längre dricker. Vissa har frågat ibland om jag inte ska med och vara nykter men jag har sagt nej. Är fortfarande inte sugen men frågorna kommer heller inte.
Just idag känns det som att alla andra har kul och miljoner vänner, är ute och tar ett glas. Alla har stora umgängen och supertrevligt men jag har blivit till ingenting.
Det är förmodligen beroendehjärnan som vill få mig att dricka men det ska den inte få.
Men idag får gärna ta slut!

Så är det ofta så på anhörigsidan,eller medberoendesidan också
Den där tomheten som gnager i en och avsaknad av något/någon att hålla fast i.

De "lärda" säger att det är då man läker.
När man möter det tomma i sig själv.
Hoppas iaf för din skull att det släpper snart.

AlkoDHyperD

Det finns människor som roar sig och träffas utan att någon dricker. Jag som bara umgås med idrottsfolk har inte behövt ändra något för att jag inte kan dricka, något som jag märker här på forumet kan vara ett problem och öka upplevelsen av att man går miste om mycket av det roliga i livet. Finns det andra sociala sammanhang du kan söka dig till, startanew?

Startanew

Bra om det e så att man läker. Ska försöka tänka så.

Hur menar du exakt med medberoendesidan? Utveckla gärna.

Tack för svaret!

Startanew

Det finns sociala bitar jag får. Tex när jag spelar musik med en kompis. Ibland tv spel med en annan. Sen träffar jag ju fotbollskompisar på matcherna. Då är ju alkoholen endel av fokuset dock. Även bra sociala kontakter på jobbet.
Så det är väl inte så att jag är helt avskärmad det e väl mer en känsla. En sorts känsla av att jag är "handikappad" .
Svårt att riktigt ta på

Menar jag att jag som anhörig tömmer min energi kraft och självkänsla över på den som dricker.
I ambition att få denne nykter.

I den kampen tappar man fokus på sig själv och lägger också så mycket kraft hos den drickande att de bokstavligt äger en stor bit av mig.
Då jag "frivilligt" gett bort det.

När jag då bryter relationen så tappar jag min drog,den som dricker.
Den jag går igång på och får kickar av.
Kvar blir då jaget som är nästan tömt eftersom det försvann med den som drack.
Jag kan tänka mig (Men vet ju inte förstås) att det är lite av samma ensamhetskänsla och utanförskap när man då i te har drogen kvar i sitt liv.

skogsfrun

... ville jag bara säga. Jag ska följa din resa. Du verkar beslutsam i upp och nedgång. Bra! Jag är lite orolig för att börja jobba igen och hur det blir om jag får svårt att hantera stress. Det är enkelt för mig att sluta på semestern då jag kan ta hand om mig själv 100 %. Men jag tänker (hoppas) att jag kanske automatiskt blir lugnare när jag inte dricker längre. Jag kanske sover bättre, blir gladare och har lättare att ta utmaningar. Kanske stressen är en effekt av drickande? Jag får se hur det blir sen och hitta strategier efterhand.

Fortsätt uppdatera då och då!

Startanew

Skogsfrun!
Hade tänkt svara i din tråd men blev visst aldrig av.
Nostalgi tror jag är en stor del av problemet. Man har så mkt minnen med alkohol och visst är vissa bra. Samtidigt romantiserar man bilden och suddar bort all skit som hänt. Eller man kommer ihåg endel men mycket läggs i glöm bort korgen. Tror det e beroendehjärnan som försöker lura en
Tror även att sommaren e mkt svårare än höst/vinter. Man ser alla uteserveringar och sånt nu.
Jag har ett par gånger googlat "kändisar som inte dricker". Vet inte varför men det hjälper faltiskt löjligt nog . Haha