På torsdag har jag varit nykter i 7 månader. Den 8 maj hamnade jag med en väns hjälp på psykakuten och sedan inom psykiatrin under en veckas tid för utredning och vidare behandling. Vägen framåt har inte varit spikrak men min självkänsla och min familj och omgivnings förtroende för mig har börjat att öka.

Mitt beroende och mitt missbruk eskalerade extremt snabbt från och med våren 2015 och framåt. Under våren 2016 kretsade hela mitt liv kring att dricka oavsett konsekvenser för mig själv eller min omgivning. Planera, smyga ta återställare, been there done that!

Mitt missbruk har inte handlat om att dricka mig medvetslös eller utom kontroll. Det har handlat om ett relativt kontrollerat jämnt rus som inte alltid varit enkelt att registrera för min omgivning även om jag så klart inte alltid kunnat "mörka" mitt drickande. Det som i efterhand skrämmer mig mest är hur enkelt det var att gå från ett riskbruk (vilket jag haft i flera år) till ett missbruk under ett relativt kort tidsintervall.

Detta forum har varit ovärderligt för mig. Så mycket igenkänning och så många gemensamma referensramar vi alla har oavsett bakgrunder, förutsättningar och erfarenheter. Ingen nämnd och ingen glömd men Pi31415, Ebba, Heueh, Konstnären och många fler av er därute har en särskild plats i mitt hjärta.Ni alla har varit ovärderliga i min kamp för ett liv på mina villkor utan alkoholen som ständig följeslagare.

Fortfarande läser jag här inne en stund varje dag för att påminna mig om varför jag inte kan dricka alkohol.
Ge inte upp och döm inte er själva om och när bakslagen kommer, det finns alltid en väg framåt hur nattsvart det än ser ut.

Kände helt enkelt att jag vill tacka för era ord som funnits där när jag behövt dom som mest och även ge mod till er som kämpar därute just i denna stund.
Min nykterhet är en färskvara och ngt som jag varje dag måste arbeta med för att under hålla.

Ta hand om er,
På drift.

och för att du uppskattar forumet och det vi skriver här. Det är ju så det fungerar också, att alla som skriver här om sina liv och erfarenheter, bidrar med texter som blir till stöd och hopp, både för oss som redan finns här, men också för nya som tillkommer. För nya forumanvändare som kommit till insikt om att de måste göra något åt sin situation gentemot alkoholen, finns här mängder med intressanta trådar, fyllda med råd, tips och egna erfarenheter.
Ytterligare en viktig och värdefull sak är den fina forumandan. Som Mulletant så fint beskriver forum-känslan: "...som en lätt, mjuk och varm yllepläd ...".

Glädjande att det gått så bra för dig och att du har kommit så långt. Mycket viktigt också det du skriver på slutet: "Min nykterhet är en färskvara och ngt som jag varje dag måste arbeta med för att underhålla". Det är ett ständigt fortgående arbete, men som blir enklare och mer som en invand rutin allt eftersom tiden går.

Så jag önskar dig ett fortsatt liv i frihet. Fortsätt att ta hand om dig.

För din kommentar. Att arbeta med min nykterhet är ju, som många på forumet skriver, extra aktuellt så här i juletider.

Hoppas din dag är fin!

Hej På Drift,80talist
Gratulerar till din nykterhet och till att du också inser att nykterhet är en färskvara. Jag har flera bittra erfarenheter av detta genom återfall efter långa nyktra perioder.
Fick i dag ett vackert uttryck från Rosen där hon skrev att hon inte tänkte förgifta sitt sinne i dag. Jag tycker att detta uttryck väl uttrycker vad det handlar om.
Jag kommer att använda det varje morgon framöver. "I dag skall jag inte förgifta mitt sinne"
Kanske detta uttryck kan vara bra i din verktygslåda också.
vänligen
Ikaros

Hej!

"I dag skall jag inte förgifta mitt sinne" är definitivt ett mantra att förvara i min verktgslåda. Följer din kamp Ikaros, du lämnar många klokheter utifrån dina erfarenheter och din kamp här på forumet.

I dag är det nästan exakt ett år sedan jag för första gången på riktigt insåg vidden av min alkoholproblem. Efter att ha blivit avslöjad eller om man så vill påkommen med mitt smygdrickande "rymde" jag från min familj och gjorde mig otillgänglig under över ett dygn. Givetvis med skam och skuld för mig och med ilska och sorg för min omgivning. När jag tänker på det känns det så långt borta men ändå så nära....

Trevlig fredag till er alla på forumet!

Oxveckorna, den tid på året som vi befinner oss i just nu, åtminstone användes detta uttryck om januariveckorna efter ledigheterna förr i tiden.. När jag var liten sa min farfar efter jul och nyårsledighet att "nu spännes remmarna!". Han var en lutheran ut i fingerspetsarna och uppskattade att vardagens arbete återigen kunde ta vid...

Denna tid på året har jag aldrig varit särskilt förtjust i men det är jag nog inte ensam om i det här landet.

Jag har nu varit utan alkohol i lite mer än 9 månader. De kraftiga sugen är långt borta men mina tankar kring alkohol finns fortfarande närvarande. För mig personligen känner jag en genuin lycka över att vara nykter men en sorg över att jag upplever (eller inbillar mig?) att många personer som jag tidigare umgåtts med väljer bort att prioritera att ses till följd av min nykterhet.

Det blir tydligt för mig att det kostar på att bryta mot alkoholnormen, mycket av mitt sociala liv har kretsat kring miljöer där alkoholen har en central roll.
Jag blir både ledsen och provocerad av detta, har varit väldigt tydlig med att jag inte har problem med att mina vänner dricker eller med att själv befinna mig i miljöer och sammanhang där alkoholen ingår. Är det någon som har liknande erfarenheter och vill dela med er av era tankar kring hur ni hanterar situationen?

Rosen

är inte helt enkelt. Jag skrev nyligen om det i Ikaros tråd. Märker av allt glesare umgänge, kanske beroende på att mina tidigare " kompisar" själva dricker alldeles för mycket. Jag sitter där som en ettrig påminnelse. Visst är det lite ledsamt att veta att man inte blir medbjuden för att man är nykter. Jag tänker dock att det finns så mycket annat av större intresse i livet. Dom där seanserna kan man ju både utan o innan. Låter kanske lite som " surt sa räven", men jag menar det verkligen.

Sparkle

Stort grattis till 7 månader!
Idag har jag varit nykter i 20 dagar. Om lite mer än 6 månader står jag förhoppningsvis där du står.
Keep on keepin' on :)

Grattis Sparkle och fortsätt på den smala vägen i livet. Jag håller helt med dig Rosen, att befinna sig utanför normen (oavsett sammanhang) blir ju påtagligt först när man befinner sig utanför den samma.
Visst kan man leva utan dessa seanser :) För mig har min nykterhet, i likhet med många andra, inneburit många omvärderingar kring personer som jag sett som nära vänner. Kanske är det en process som man ska igenom?

I morgon har jag varit helt utan alkohol i elva månader, det sammanfaller också med att jag blev sjukskriven 1 månad p.g.a. stress och ångestsymtom.
Vid sjukskrivningens slut hamnade jag till slut på psykiatrisk avdelning under en veckas tid.

Känslorna hos mig nästan ett år senare växlar mellan overklighet och obehag. Hur kunde detta hända mig? Akademiker med ett "betydelsefullt jobb", familj, barn och omhuldad av så väl släkt och vänner. Jag har ännu inte funnit några entydiga svar. Det enda jag verkligen vet är att jag aldrig vill känna de känslor som jag kände då. Hela mitt liv kretsade kring att bedöva mig med alkohol som verkade för stunden, den sista tiden klingade känslan av välbehag och att inte behöva bry mig av redan efter någon timme.

Jag skriver inte så mycket på forumet men följer många trådar. Trodde aldrig att jag skulle kommit så långt som jag gjort nu i min nykterhet. Det fantastiska är dock att klichén stämmer för mig- det blir faktiskt bättre dag för dag, vecka för vecka. Jag har efter 11 månader testat att vara nykter i de flesta situationer och sammanhang och har insett att nykterhet för mig också är att lära om vad det handlar om att umgås och socialisera med andra människor.

Ge inte upp alla ni som kämpar där ute, om ni faller, var snälla mot er själva. T
ror att bara den som själv kämpat mot alkoholdemonen på riktigt kan förstå den kampen!

// På drift

Ellan

Grattis till dina 11 månader.? Har inte läst din ursprungliga tråd utan bara denna men jag tror att resan har varit tuff men samtidigt befriande. Jag var väldigt funderande och nästan lite sorgsen veckorna innan min årsdag. Just detta med "hur kunde det gå så långt". Det har dock vänt och som livet är det går upp och det går ner. Fortsätt på din nyktra resa.
Att lära om... Det känner jag igen. Jag valde bort en del saker och sociala sammanhang i början men nu är jag delaktig fast på ett nytt sätt.
Åter igen, grattis!❤️
Kram
Ellan

Stort Grattis! Skönt att läsa att det går att ta sig ur detta hemska med alkoholen! Jag ska också dit där du är!

9 maj firar jag ett år som nykter. Inga återfall även om tankarna på alkohol mer eller mindre ständigt varit närvarande under året som gått.

Skillnaden är att de numera oftare kretsar kring vilken betydelse alkoholen har i samhället. Har under senare tid "utsatt" mig själv för att vara i sammanhang där drickandet är i fokus och alla inte känner till min avhållsamhet. Har funkat ok, men jag upplever verkligen att många speglar sig i mitt eget icke-drickande. Vissa är berömmande medan jag nog blir en vagel i ögat på andra.
Mitt eget sug är i princip borta även om det ibland hugger till i bröstet när jag sitter på en uteservering eller kan tänka på hur skönt det vore med en salongsberusande känsla. Jobbar precis som många andra med att tänka tanken fullt ut, vad blir konsekvenserna av att jag dricker? Funkar som en bra mentaliseringsövning upplever jag.

Många på forumet kämpar varje dag med att klara timme för timme, dag för dag med sin nykterhet. Fortsätt kämpa, den smala vägen ger så oerhört mycket i längden. Det går att skapa ett meningsfullt liv utan alkoholen i fokus,

//På drift

Varje dag väljer man att bestämma sig för ett steg till, en dag till, och väljer att låta det första glaset alltid stå orört.
De viktiga valen ger 24 meningsfulla timmar i frihet per dygn. Dygn som läggs till dygn, ett i taget, som blir till veckor, månader och år.

Grattis till ett år på den nyktra stigen På drift.80-talist!

Hej!

Har tyvärr tagit ett antal återfall i mitt drickande nu under sommaren, har lyckats mörka detta för min omgivning. Efter min senaste period som hållit på ungefär en vecka valde jag att berätta för sambo, övrig familj och vänner i onsdags kväll. Sjukskrev mig själv under måndag eftermiddag i influensa, kollegor och chef misstänkte att något var fel och detta pushade mig själv att erkänna.
Nykter sedan dess, obeskrivlig ångest och för tillfället ej önskvärd i hemmet även om jag har min sambo har haft konstruktiva samtal. Även min chef har visat förståelse, skräcken är ju dock om repressalierna från jobbet blir för stora, hoppas på ett samtal under dagen.
Har träffat min psykolog på beroendeenheten i dag vilket var positivt, förstår så klart att återfall sker men det känns så overkligt att jag lyckats ta mig ända hit igen.
//en ldsen 80-talist

ebbaebba

Förstår att det är tungt men jag vill bara säga att det är grymt bra att du lyckats bryta.

Jag var tidigare nykter i ett år.
Tog en öl och sedan rullade det på och tog flera år innan jag fick stopp på det igen.

Så jag ser något bra i det du skriver, att du tagit hjälp och lyckats stoppa igen.

Fantastiskt bra enligt mig.

Du kommer kunna få må bra igen, det är så. Även om det kanske inte känns så just nu.

Kram till dig!

Sitter på jobbet och bor återigen hemma hos familjen så det går framåt på det planet.
Skrev i mitt tidigare inlägg om att jag tagit några återfall under sommaren. Det värsta av dessa förutom mitt återfall förra veckan skedde i början av Juli.

Under 10 dagar var jag och min familj husvakter åt min kollega som var på semester med familjen. Under slutet av denna period drack jag upp mellan 2-3 flaskor av deras sprit utan att ersätta den, hur jävla dum får man bli!!!

Hon har inte påpekat detta men jag känner att detta förgör mig inombords och så klart bidragit till fortsatta återfall under sommaren. Kollegan är tyvärr sjuk i dag och vi har inte träffats fysiskt sedan semestern startade. Min chef vet om detta sen i går och i dag kände jag att jag var tvungen att skriva ett mail och berätta då jag inte kan vänta att berätta detta tills vi ses. Har sådan ångest för vilka konsekvenser detta kommer få för vår framtida arbetsrelation och så klart för dessa vansinnigt integritetskränkande handlingar....

Fick ett värmande mail från kollegan som inleddes med orden "bra att du vågar se dig själv, sanningen är enda vägen". Att det finns människor som väljer att inte trycka dit andra i en sådan här situation. Hennes besvikelse är så klart enorm men det lättade trycket över hjärtat så mycket för stunden.

Denna tragiska handling är så typisk för min problematik, en ovilja att säga sanningen, att sticka huvudet i sanden, att välja kortsiktiga lösningar före hållbara. Grunden i mitt missbruk är ångest, ångest över att vara till lags, att bli älskad, att ingen får vara arg på mig. Som ett stort barn i många avseenden när det gäller att hantera konflikter och stress. Ofta i konflikt med lojalitet mellan familj och jobb.

Känner mig ändå starkare nu än under hela denna återfallsperiod, jag ska tillbaks ur det här helvetet!

skogsfrun

Bra att du tagit dig upp igen. De flesta vet vid det här laget att alkoholism är en svår sjukdom som man aldrig blir fri från. Bra att du talat med din kollega, bett om ursäkt, men förklara att du är alkoholist som kämpar med nykterheten, ersätt flaskorna och gå vidare. Se framåt. Vart vill du? Vart ska du? Se inte bakåt och vältra dig i självförakt och ångest. Det kommer bara föra dig närmare alkoholen igen. Nä ruska på dig, se sjukdomsbilden i sin helhet. Du kan ju t e använda återfallet som en lärdom för att ta större ansvar för att hålla dig nykter framöver.