Har redan en tråd i detta forum men då jag började skriva i den redan för snart ett år sen och jag anser att jag kommit till en ny fas så känns det bättre att börja en ny tråd och lägga det gamla bakom sig.
Mina problem består dels i att jag druckit nästan varje dag en gång i tiden, men även att jag inte kan sluta när jag väl börjat dricka.
Idag känner jag mig betydligt starkare i min nykterhet, jag tycker att jag får mer och mer perspektiv på saker och ting och jag har insett att "dricka med måtta" inte är något för mig. Så i denna tråd vill jag fokusera på hur det går nu och framtiden. Det som varit går inte att ändra, jag vill inte sitta och älta det heller men jag tar med mina erfarenheter på min vidare resa.
Jag började om att räkna dagar föd 32 dagar sedan, under dessa 32 dagar har jag druckit en dag. Så i min räkning är jag på 32-1. Fortsätter att kämpa och räkna dagar, mitt mål var egentligen att vara nykter fram till nyår, vilket skulle vara 55 dagar. I och med denna nya tråd och att min inställning ändrats så har jag nu bestämt mig för att sätta mitt mål till 100 dagar.
Vill passa på att tacka alla er som finns här och stöttar, det underlättar verkligen resan mot ett liv i frihet!

Välkommen igen då, i nystarten. Vad härligt att du kämpar på, mot 100 dgr. Ta en dag i taget, så traskar det på och dag för dag blir det bättre o lättare.

Gunda

Svartvit att du har skjutit upp dina 55 mot 100 är ju helt kanon.
jag hejar verkligen på dig, ett steg i taget för dig fram emot dina 10 kram
kram

Svartvit

Nykter 34 dagar, onykter 1. Nu har det gått över 2 veckor sedan jag drack senast, det är nu det börjar bli jobbigt. Nu kommer tankarna att jag varit duktig "länge" och att det borde vara ok att dricka. Att dricka två gånger i månaden är ju inte så farligt, eller hur? Å andra sidan så hatar jag numer att vara bakfull och jag hatar ångesten jag oftast får då jag alltid gör så konstiga saker på fyllan. Något som verkligen gör att jag vill fortsätta vara nykter är att tre veckor är vad jag klarat som längst på många år, jag vill ta mig förbi de tre veckorna och se hur det känns efter det. Kanske får jag mer sug? Eller så lägger det sig. Spännande att få veta. Oavsett vad så har jag verkligen kommit en lång bit på vägen, för ett par månader sedan trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle kunna klara att ha såhär många nyktra dagar. Jag hittade alltid på ursäkter för att få dricka, jag missade inbokade möten/åtaganden/aktiviteter för jag var bakis. Nej dit vill jag inte igen, jag vill inte slösa bort två dygn på att sova, må illa, skaka och må allmänt skit, jag vill inte ha ångest över vad jag gör. Jag kämpar på för att komma förbi dessa tre veckor så jag kan se vad som finns där bakom muren.
Hoppas ni haft en härlig tredje advent, för det har jag!

Malta

Du fixar det ett steg i taget. Dag för dag, minut för minut, om så behövs. Kram

Svartvit

Det gör inget att det kom två gånger, då blev jag ju dubbelt så glad för de fina orden, haha ?
Tack för stödet, ska verkligen tänka på att ta en stund i taget! Kram

Frihet

och du låter stark i din motivation. det hjälper dig säkert vidare bortom ditt nya mål på 100 dagar.
Hejar på dig!

Svartvit

Det är så jag känner mig just nu. 39-2 blir det nu, räcker väl med att säga så. Förstår inte varför det ska vara så förbannat svårt, det går ju bra i 2-3 veckor, men sen då? Hur kan jag vara så dålig? Blir så ledsen, besviken och arg. Jag mår ju så bra som nykter, varför utsätter man sig själv för saker som dessa? Kan inte ha det såhär... Jag orkar inte med mig själv.

Svartvit

Jag vet inte om jag inte själv förstår allvaret, jag vet inte vad jag ska göra för att det ska funka. Jag kommer inte överleva om jag fortsätter såhär, jag kommer supa ihjäl mig. Jag vill inte det, men jag vet inte när jag ska inse hur illa detta är. Jag vet faktiskt inte vad som krävs för att jag ska kunna sluta helt. Visst är jag nöjd över att jag förändrat mitt drickande och verkligen minskat, men det är ändå inte hållbart. Jag måste sluta, jag vet bara inte hur.

...varför är det så svårt? Ja, vad ska krävas för att man ska kapitulera och erkänna sig maktlös...
Jag har även en familjesituation där vi borde ha gett upp för länge sen. Nu lever vi tysta sida vid sida men inte tillsammas. Det har nog blivit för många slitningar oss emellan och tror inte vi kan reparera denna gång. Men hur gör man efter ett så långt liv tillsammans och barn (tonåringar) utan att alla ska ta ännu mer skada? Känner mig extremt ångestfylld och vet inte vad jag dks göra av känslorna. Bruksr ju vara sånt jag dricker på. Känner mig extremt destruktiv och gör hela tiden fel val..

Svartvit

Jag har min familj och min kärlek kvar än, jag vet inte vad jag skulle göra utan dom men det är ju där jag kommer hamna snart om jag inte skärper mig. Jag borde verkligen inse att dom betyder världen för mig och att dom är så mycket viktigare än allt annat. Tänker jag förlora allt innan jag kan sluta? Det går inte. Jag behöver dom och bara det borde vara all anledning att sluta. Det finns INGA fördelar överhuvudtaget att dricka, jag mår inte bra av det psykiskt, inte fysiskt och inte på något annat sätt heller. Tänk vad bra man hade haft det om man bara kunde ta sig ur detta missbruk. Livet är för kort för att slösa bort på droger, vi har våra bekymmer och utmaningar redan, varför gör man det värre för sig själv? Många frågor, få svar.
Tack för ditt svar Pärlemor, det känns så skönt att veta att man inte är ensam, även om man känner sig värdelös ändå så finns det någon som förstår vad man går igenom.

Visst är det så att rent logiskt så förstår jag vilken fel väg jag är inne på men ångesten blir så överjävlig så jag tar den enkla, kortsiktiga lösningen.

Vi får peppa varandra!! Någon gång måste vi väl lära oss!

Vi får kämpa vidare vännen!

Kram❤️

Svartvit

Vi kan inte göra mer än vårt bästa, att vi insett våra problem är nog det viktigaste. Vi har ju viljan, så det är klart vi ska klara det. Önskar bara att man kunde komma ihåg hur man mår efter att ha druckit. Jag vet att jag skrivit hundra gånger att det inte är värt att dricka, att jag mår bra nykter och att den ångesten man får efter att ha druckit är den värsta som finns. Ändå så blir det att man glömmer av det, jag förstår inte varför det ska vara så.
Men vi kör vidare, det kommer bli bra. Vi är värda ett bra liv utan ångest, skam och annat negativt.
Stor kram till dig med, nu kör vi nyktert! Vi KAN!

Det är inte du som är dålig.
Det är alkoholen.

Som jag skrev förut, till slut tröttnar man på att ta sig ett återfall så man skiter i det.
Vägen blir för lång tillbaks.
Tyvärr tar det ett par återfall innan det sätter sig i huvudet.

Upp igen. Du har gjort det förut och du klarar en gång till.

Kram

återfall har varit ryck.
Det bara händer.
Åh Hej Systembolaget, ska vi ta oss en fylla ikväll?
Ja men det kör vi på.

Nu resonerar jag med mig själv länge när jag blir sugen och ställer mig frågan.
Är det värt det?
Svar: Nej.

Svartvit

Jag hoppas verkligen det kommer funka för mig också, att jag kommer inse att det inte är något för mig. Som sagt så är jag ju ändå stolt att jag kommit så pass långt, men det känns förstås ändå skit när det där dumma återfallet kommer. Vet inte vad jag ska göra för att låta bli, det är precis som du säger att det bara blir liksom. Jag hoppas att jag nästa gång kan stanna upp, verkligen tänka efter innan jag gör något dumt. Jag vet ju att det inte är värt det, men mitt huvud glömmer som sagt bara bort allting efter ett par veckor. Förut var det bortglömt efter 2-3 dagar, nu är det 2-3 veckor så visst har man kommit någonstans, men det är inte tillräckligt bra ännu. Längtar så tills jag slipper dessa dumma återfall, jag längtar efter att må bra och att få bestämma över mitt liv, jag vill tro på en bra framtid. Jag kan inte, jag vill inte, jag får inte förstöra mera nu. DUMMA alkohol och dumma samhälle som tillåter såna idiotiska substanser. Jag har aldrig trott på nyårslöften och liknande men jag vill verkligen vara nykter, det finns inget jag vill mer så klarar jag mig nu till nyår så ska jag bara börja om helt efter det. Jag vill vara nykter resten av mitt liv.

Svartvit och pärlemor.
Vi är många som kämpar en kamp som ni gör. Jag har många gånger mött och själv ställt frågorna
Varför skadar jag mig själv? Varför klarar jag inte att göra det jag vill? Varför lurar jag mig själv? Varför? Varför?

Jag vet inte om det finns några svar mer än att en kraft starkare än min egen styr mitt liv. Det krävs alltså något mer än den egna viljan för att bli varaktigt nykter. Att ta hjälp av andra alkoholister kan mobilisera en sådan kraft. En andlig eller annan djupgående inre upplevelse kan också hjälpa. Att kapitulera inför alkoholen kan också vara ett sådant steg. Jag har under min alkoholistkarriär träffat många som blivit befriade på sådana sätt.

Själv har jag inte lyckats även om jag upplevt många långa nyktra perioder där jag trott mig vara fri. Men hittills har jag till slut ändå lurat mig själv. När jag läser det ni skriver känner jag ändå hopp. Dels för att ni stärker min egen nykterhet, dels för att ni vill bli nyktra och dels för att ni stödjer varandra. Jag är övertygad om att det i samarbetet mellan alkoholister finns en mycket stark kraft. Under 13 år lyckades jag få ett bra nyktert liv genom samarbete med andra alkoholister. Detta skedde såväl inom som utom AA.

Paradoxalt är att jag träffat två personer som till synes helt spontant blev befriade från sin alkoholism. De slutade helt enkelt dricka en dag. Ett djupgående inre beslut befriade dem. Jag vågar inte tro på denna nåd för min egen del. De är nog undantagen som bekräftar regeln att alkoholen för alkoholisten är en kraft starkare än hens egen.

vänligen
Ikaros

Jag upplever ingen högre makt som hjälper mig att hålla mig nykter.
Det är enbart min egen vilja.
Jag litar på min egen kraft i detta.

En kraft starkare än min egen hittar jag såldes icke.
Förstår inte heller vad man menar med att det krävs
något mer än den egna viljan för att hålla sig nykter.

Och vad är det för fel på mig då som inte hittar den där
makten/kraften man pratar om?
Eller har jag hittat den fast jag inte vet om det?

Tror snarare att "ett djupgående inre beslut"
är det som får mig att inte dricka.
Jag har gett mig fan på att klara detta.
Makten sitter (för min del) enbart i mig
själv.

Jag känner att jag vill förtydliga det jag skrev under rubriken "Inte ensamma".
Med "mer än den egna viljan"menar jag att min erfarenhet är den att de flesta alkoholister inte klarar att bli nyktra helt på egen hand. Det krävs något mer t.ex. att man tar hjälp av, eller samarbetar med någon. På det sättet kan den inre kraften uppehållas och förstärkas. Att det skulle behövas ett ingripande av någon högre makt för att kunna bli nykter tror jag alltså inte. Däremot tror jag att ett öppet sinne och ödmjukhet inför andras upplevelser och tro är något som är bra för mig själv.

Men i mitt inlägg skriver jag också att jag faktiskt träffat på undantag. Sådana finns, men jag tror inte att jag är en av dem.

vänligen
Ikaros

Ikaros;
Grattis till 11 nyktra år. Verkligen imponerande och att du fortfarande orkar skriva här.

så underbart att du har mött två människor som blivit befriade från alkohol. Vad tror du det var som var den utlösande faktorn för att bli befriad? Går det att framkalla på något sätt genom tankemönster el annat? Önskar så att själv bli befriad och inte låta alkohol ha så mycket utrymme i mitt liv. Skulle vilja vara sysselsatt med annat i tankarna.