Dags att lämna?

46 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Slumpmässigt An...
Det är svårt

Filippa! Jag är nyligen uppbruten från min sambo som druckit sedan våra barn var små, ja, även sedan tidigare. Hela tiden har jag trott att det är bättre för dem att ha föräldrarna ihop och förlitat mig på att "bara vi gör det", "bara han gör det", "bara jag stöttar honom i detta" osv, osv så blir allting bättre. Nu sitter jag här med två kantstötta tonåringar... och ett alldeles för stort boende och en gapande tomhet de dagar då barnen är hos sin pappa.

I vår lösning, eftersom pappan har insett att han har ett problematiskt förhållande till alkohol, är de lite mer hos mig, även om de är hos sin far regelbundet. Och det var lite av ett löfte från mig -- inte kunde jag sticka och själv "få det bättre", medan jag lämnade mina barn i ångesten halva tiden? Detta är inte en lösning som jag tror kommer vara för evigt. Men jag skriver det, därför att du nämnde det här med "varannan vecka", vilket var något som oroade mig väldigt mycket innan jag bröt upp också. Och det är fortfarande svårt att veta vad som är rätt, eftersom alla barn är individer och har olika relation till sin pappa...

Fast säger magkänslan dig att det inte är rätt att barnen är hos pappa för att han inte kan kontrollera sitt drickande, så kanske du ska lyssna på det. Särskilt som dina barn är små och behöver ha all den trygghet och förutsägbarhet som små barn behöver.

Vet inte om detta nu gör någon klokare. Men så är det väldigt svårt också! Kämpa på!

Filippa
Tack Slumpmässigt..

Tack för ditt inlägg!

Ja det är svårt. Jag läser mycket om andra här på forumet och min man är ingen som smyger eller har gömmor någonstans. I dagsläget vet jag detta. Ibland känns det dock som smygande när jag lagt mig och han sitter uppe och så fort jag gått öppnar han en öl.. men inga gömmor. Han blir inte full så ofta, aningen lurig har han blivit då äldsta barnet varit vaken men inte så det märks alltför tydligt.

Jag tror ju inte att det kommer bli bättre, men kommer det att bli sämre? Min beslutsamhet har falnat kan man säga.. Det känns som att vi är inne i en lugn period nu. Och han är en bra pappa och vi har roligt tillsammans. Jobbiga stunder då vi lever i småbarnskaoset finns ju. Jag vet inte om jag hänger upp mig på saker som hänt i det förflutna, drickandet har blivit mycket bättre..

Känner du igen tankarna? De går upp och ner, osäkerheten tar vid.. överdriver jag etc..

Starkt av dig att lämna din man, bra gjort för barnen. Jag förstår ju att ni har mycket att bearbeta men jag hoppas att ni alla kommer att må bra igen snart.

Kram och gott nytt år!

Odelsten
Velandet

Gud vad jag känner igen det där velandet hela tiden, känner precis samma sak. Vi har haft ett lugnt och bra nyår och nästa helg ska vi inte ses för att han har en fest inplanerad sedan länge efter det så har han själv bestämt att han ska ha en vit månad och nu när allt varit lugnt så börjar jag direkt vackla och tänka att det nog är jag som överdrivit han blir ju inte då dum när han dricker och han dricker ju inte på vardagar... Fast jag vet att det är inte helt sant för det händer att han dricker sig berusad på vardagar men inte om jag är där men jag hör ju i telefonen. Jag tror att det kommer vara ganska lugnt för mig ett tag nu med att jag måste se upp om några månader igen när allt gått tillbaka till det normala igen. När man läser här inne verkar det inte vara någon beroende person som klara av att dricka måttligt så varför skulle våra män vara undantag? Blev lite flummigt inlägg men det är så min hjärna fungerar just nu 😉

Muminmamma
Vad väntar man på?

Ny på forumet och har läst flera trådar. De ni skriver känns igen och vilken styrka ni har. Min man dricker i stort sett varje dag. Har gemensamma barn och barn sen tidigare.
Frågan när man ska lämna ställer jag mig precis som många av er. Egentligen skulle man fråga sig varför ens partner har valt att dricka och supa bort det bästa, dvs familjen. Jag är så trött på ljudet av öl som öppnas. Flaskor som göms. Lukten av spriten i sovrummet. Sludrandet. Elakheter och den ständiga pressen av att inte räcka till.
Vi ska inte ta mer skit. Börjar planera för hur jag skulle klara mig och bli fri.
Tack för att ni delar med er.
Kram

Slumpmässigt An...
god fortsättning:)

Jo. Jag känner verkligen igen det här med att beslutsamheten kan försvinna. Det gjorde den för mig i många år. Den kom och den gick. Hittade ständigt tecken på att saker blev bättre, kunde bli bättre om bara jag gjorde lite mer och om bara vi stannade tillsammans som familj, här, i utlandet, på olika orter.. Men den gnagande oroskänslan som både kan sitta i magen och i mitt fall i det lilla kontrollcentrat i hjärnan, den ska man nog ta på allvar. Jag önskar att jag hade förstått tidigare vad det var jag gjorde, att jag hjälpte min sambo att upprätthålla sitt drickande genom att se till att han hade ett "normalt" familjeliv trots sitt drickande och hur det egentligen gick ut över barnen. Jag tänker att jag kanske hade agerat annorlunda om jag mycket tidigare hade haft någon aning om att det fanns så många andra i min situation.. vad det var jag sysslade med.. att det inte finns någon annan som kan ändra på drickandet än den drickande själv. Men det har gått upp för mig först nu på slutet, i ungefär samma veva som jag nu har gått vidare.

Vet inte om det ger dig något svar alls. Men önskar dig styrka och en harmonisk (!?) trettondedagshelg:)

Mags
Förstår din vånda Filippa

Sedan något år har jag eget alkoholproblem men mitt första beroende var medberoendet. Jag har barn med en man som hade ett alkoholmissbruk som tog olika vägar under vår långa relation. Vårt barn var också två år första gången jag var nära att lämna pga drickandet. Men samma för mig...ska hen bara träffa sin pappa på parkbänken tänkte jag. Sanningen är att det finns inte ett svar på hur du ska göra utan du måste bestämma var din gräns går. Men skaffa dig kunskap om alkoholism och medberoende. Om vad det gör med barn att växa upp under sådana förhållanden. Å var medveten om att alkoholism är en progressiv sjukdom som förvärras med tiden. Att förneka sina alkoholproblem är en del av sjukdomen. Och tyvärr måste den beroende komma till egen insikt om sina problem...

Slumpmässigt An...
hur går det för dig?

Nu har vi kommit in några dagar på det nya året och jag undrar hur det går för dig. Sköt om dig!

Odelsten
Undrar

Jag undrar också hur det går för dig Filippa? Hoppas du har det lugnt och bra!

Filippa
Tack

Tack till alla för era inlägg! Det betyder jättemycket!

Min man har sedan nyår druckit "normalt" och bestämt sig för att inte handla hem dricka på några veckor. Så just nu känns det skönt. Dock har jag sett och hört detta tidigare och det har inte fungerat i längden.. Men jag hoppas. Har bestämt mig för att ställa ett ultimatum om han dricker för mycket igen.

Önskar er en fin helg! 🌸

Filippa
Börjar bli mer igen..

En liten uppdatering.. Min man lovade att inte handla hem alkohol på några veckor men kunde inte hålla det den sista veckan. Vi (jag) har pratat om vad jag tycker är en okej mängd när man samtidigt har små barn hemma. Inte en hel flaska vin själv, har jag sagt. Igår
drack min man en flaska vin, 2 folköl (3,5) och ännu ett glas vin.. :( Blir verkligen less på det här. Det är ju inte så att han var påtagligt berusad eller så men det känns så respektlöst..

Är det någon som har lite tankar kring detta? Överdriver jag?

Hoppas att ni alla får en fin helg! 🌸

Muminmamma
Du överdriver inte

Vi vet ju hur lätt det är att det blir mer och mer alkohol. Min man är fånig att efter en viss konsumtion tömmer han allt dom finns hemma. Han lovade oxå att nu var det stopp. Löftet kom i söndags. Han har druckit varje dag utom i torsdags, vilket han noga påpekade.
Du och din man hade ju en överenskommelse och han kan inte hålla den.
Har också barn hemna som ser detta. De reagerar inte ens längre.
Det är normalt för dom att pappa är berusad.
Ställ krav på din man. Du och barnen ska inte ha det så här. Skriver ner alla mina tankar o känslor sedan ett par månader. Jag vill kunna läsa eländet och stärka mig i det beslut jag väljer att ta.
Ta hand om dig och de små. Stor kram ❤

Filippa
Tack Muminmamma..

..för ditt inlägg. Det betyder så mycket att få höra någon annans tankar kring detta. Jag pratade med min man idag och han önskar att jag ger honom en chans att visa att han klarar att hålla allt på en bra nivå. Det är svårt att lita på honom, jag ser ju bara det som har varit.. Och jag känner mig bara arg på honom, för tidigare brutna löften etc kring detta. Det känns som att kärleken har fått sig en törn av allt som har varit. Men kanske kan det bli bättre..

Kram till dig också! 🌸

Muminmamma
Dessa brutna löften

Ja dessa brutna löften. Jag blir knäpp på det. Min man bryter löften på löpande band. Ändå ger jag honom ny chans varje gång. Kärleken får dig törnar som du skriver.
Jag vill inte vara nära min man. Denna ständiga stank av alkohol och de elaka kommentarerna.
Ibland önskar jag att han bara försvann. Det låter ju hemskt.
Du har rätt och va arg och besviken. Låt det bara inte äta upp dig och göra dig bitter. Gör saker du mår bra av. ❤
Stor kram.

Jag79
Hjälp!!

Hej.....Jag är en kvinna på snart 40 år...4 barn och en sambo som är alkoholist....Jag orkar inte mer....Jag är helt slut hans drickande tar död på mig. Han är en bra människa som nykter men med alkohol är han hemsk....det lilla minsta problemet blir gigantiskt, vi har haft fysiska bråk ....det är alltid hårda ord som kommer ur hans mun. Förra helgen var jag och min äldsta son idioter och nollor, detta sitter våra 3 gemensamma barn och hör vid middags bordet. Mitt hat växer sig så pass större att det även går över till när han är nykter.
Dagen efter är allt ångest laddat och han gör ALLT för mig dagen efter ...men det är inte värt det. Nu sitter han ute i sitt "rum" och dricker som en fjortis.....VARJE fredag är det så här. Märk väl förra lördagen efter hans fredags öl, kom vi överäns om att om han skärper sig med sitt drickande och jag tar tag i mitt körkort så har vi något att triggas av.....fredagen efter( idag) gör han samma sak ändå . Jag vill verkligen ge upp men jag är rädd att förlora mina barn LIVRÄDD . Hjälp mig vad ska jag göra ???!!!

Rosette
Hej Jag79!

Du lever med en man och era 4 barn. Alkoholen har kommit in på ett sätt som går ut över dig, barnen och er relation på flera sätt. Du har fått nog och har hittat forumet här som ett steg på vägen att ta emot hjälp. Bra gjort.

Du är rädd att förlora barnen om du söker hjälp samtidigt är detta inte hållbart, du känner ett hat mot honom när du ser hur hans alkoholbeteende går ut över er. När han är nykter är det annat men det fråntar inte att detta händer. Fysiska bråk, elaka ord framför barnen och dina negativa känslor som bubblar. Det låter som det verkligen dränerar din energi.

Bra att du berättar, det finns stöd och hjälp att få. När det kommer till att förlora barnen är det något väldigt ovanligt och inget som sker i första taget. Socialen är en hjälpande instans och söker du stöd på annat håll är det samma sak där. Skulle du ta beslut att söka stöd inom beroendevård eller kommunen går det att ringa anonymt och höra vad de kan hjälpa er med i denna situation.

Om du vill, starta gärna en egen tråd här på forumet (längst upp till höger) på så vis kan flera följa och stötta dig i din situation här. Ut över detta forum finns också en telefonlinje att ringa om du skulle vilja prata med någon anonymt, Alkohollinjen 020-84 44 48.

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här.

Varmt välkommen!

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sidor