Vi vet ju allesammans som är här, att vi är här av en anledning.

Det känner vi längst där inne, så också jag.

Så många gånger jag försökt sluta med skiten!
Det går två dagar max 4 eller kanske en vecka om inte abstinensen är för hård.
Sedan är jag på't igen.. tror att jag är safe.. för att sedan inse faktum när jag vaknar upp på natten eller morgonen helt kallsvettig, darrig och luktar förtidig död..

Jag tog hjälp idag.
Ringde det där jobbiga telefonsamtalet till beroendemottagningen.

En fantastisk trevlig kvinna svarade!
Jag berättade ALLT.

Hur jag kan börja grunda med några folkisar, gå vidare över till vin, däcka efter jag ätit och sedan fortsätta på kvällen tills jag känner mig "trygg" att somna om igen...

Allt har verkligen eskalerat sedan jag blev arbetslös..
Det roliga jag har är att dämpa nervositet och ångest i vin eller öl.

För att på kvällen ha dåligt samvete hur jag misshandlar min kropp och tänker: - I morgon.. då ska jag inte dricka..
Men när morgonen kommer så går tankarna mot ölen och allt det andra och så är bollen i rullning igen...

Dag ut och dag in!
Fan också!

Men igårkväll fick jag nog och beslutade mig att ringa det där jobbiga samtalet och blotta mitt liv.

Vaknade såklart tidigt med den där darriga oron i kroppen, tog två koppar kaffe och kallsvettades fram till ca kl 10, innan jag med svettiga fingrar och en lite molande känsla under höger revbensbåge,tog upp telefonen och slog numret...

Jag är stolt över mig själv!

Fick ingen tid förrän i mitten av januari... men nu finns det ingen återvändo längre.
Något att se framemot.

Förhoppningsvis ett nyktrare och mer välmående liv.

Börjaom

Hej! Starkt av dig att be om hjälp, har alldeles nyss landat i samma beslut som du och väntar även jag på att få komma igång med en gruppbehandling. Är på dag 4 nu. Kämpa på - ska bli spännande att följa din resa! :)

Hej Livet16

BRA början. Nu ligger en tid av kamp framför dig. Vi är många här på Forumet som vill hjälps dig i den kampen. Läs och skriv här.

I ditt läge skulle jag gå på ett AA-möte. Där är man anonym och de brukar ha öppna möten dit alla dvs även icke-alkoholister är välkomna

God jul
Ikaros

Rosé.

Ja alla har vi varit och eller är här där jag är just nu..

Idag är det julafton och jag har lovat mig själv att ta tag i det här nu.

Samtidigt har jag inte satt upp för höga mål på mig själv som jag gjort förut.

Tex : nu ska jag aldrig dricka mer!!
Eller : från imorgon ska jag bli helnykterist!!

Det funkar inte för mig.
För när återfallet kommer.. och det kan det göra.. så blir jag så grymt besviken på mig själv..

Jag är beredd på återfall den här gången, för Rom byggdes inte på en dag? Eller hur?

Bättre ett återfall än ett missbruk...

Lite tankar jag har runt det hela.

När jag pratade med BM i torsdags föreslog hon att jag skulle trappa ner på alkoholen så jag skulle slippa abstinens...

Fungerade föga kan jag säga när jag istället för en flarra vin gick å köpte 18 folköl och hällde i mig...
För jag trappar ju ner nu....
Aaaaa ofta...

Ringde vårdcentralen igår (fredag) och fick komma dit.
Fick naltrexon utskrivna.

Tog en direkt, och en i morse med.
Och idag har jag bara druckit 4 öl...
Känns inget kul å dricka lixom.

Det verkar fungera!!!!

Bara så jag står mig till den 9:e tills jag ska träffa min sköterska på BM!

Ha nu en riktigt god jul vänner. <3
Tack för att ni finns...

Grejen är ju att du inte kommer att känna av alkoholen du dricker.
Du kommer alltså inte bli berusad hur många öl du än dricker.
Campral gav effekt efter ca 2 veckor. Kanske är annat med Naltroxen....

Och då kan man ju lika gärna dricka nått alkoholfritt eller?
Så tänker iaf min beroende hjärna. Blir jag inte full kan jag
lika gärna skita i och dricka :D

Påminner dock om att en 3,5 är lika med 4 cl 40% sprit.
Så har du druckit 18 st vid ett tillfälle så är det ganska mycket
omvandlat i ren 40% t.ex vodka typ 72 cl ...

Kämpa på!

Rosé.

Och jag sitter med en kopp kaffe och en cigarett på balkongen.

Reflekterar samtidigt på vad som triggar igång mitt drickande.

Den här platsen deffenitivt.
Just den här stolen på balkongen där jag bara kan sätta mig, knäppa upp en öl, ta en stor klunk, tända en cigarett..
Och bara slappna av..

Samma sak var det igår.
Var bjuden på jullunch hos min bror, och det bjöds naturligtvis på glögg, snaps till sillen och öl till maten..
Suget efter A triggades igång strax efter vi ätit klart och jag insåg att det inte skulle bjudas mer alkohol.
Började känna mig rastlös och ville bara hem så jag kunde fortsätta mitt drickande.
Ensam i just den här stolen på Balkongen..

Har alltid varit en ensamdrickare tror jag.
För då ser ingen hur snabbt och hur mycket jag dricker.

Har hänt att när jag varit på fest fått påståenden och kommentarer som:
- Hahaaa fan va fort du dricker!
- Tjena svampen fan va du suger i dig!

Det har hänt att jag kommit till fester då jag faktiskt haft en kvarting med mig i smyg och gått ut i tamburen och snapsat lite bara för att få upp tillfredställande promille i kroppen...

Vad hemskt det känns nu när jag erkänner vilken sjuk människa jag egentligen är.
Att ingen vet, och att jag lyckats dölja det så bra.

Tänkte igår om jag skulle byta lägenhet och bränna upp utemöblerna.. börja om livet, trycka på reset.
Då just min lägenhet och min ensamhet är förknippad med alkohol och mitt eviga drickande.

Men vad hjälper det egentligen?
Det är ju varken lägenhetens eller utemöblernas fel att jag dricker.
Det är mitt eget.

Under tidens lopp har jag blivit mer och mer introvert, tackat nej till sådana saker som jag förritiden tyckte var kul att hitta på. Som att gå på bio, åka iväg och dansa, gå på restaurang, passa mina vänners hundar, åka till garaget och mecka osv..
Har tackat nej så många gånger att mina vänner slutat ringa å fråga.
För jag har ju min "bästa vän" Alkoholen som jag hellre umgås med....
Och det är ju en snygg vän?
En som lurat mig att komma försent till jobbet, försakat min familj, gjort mig fattig på pengar, överviktig, fått dålig hälsa, sumpat mina riktiga vänner, hjälpt mig skicka knäppa sms till folk, statusuppdaterat Facebook med nåt helt sjukt som jag får skämmas för, gett mig ångest och deppresion.. listan kan göras lång...
Det mina vänner är en riktigt fin vän som jag hellre hållit fast vid än allt annat...

Hur som haver. Vi ska göra slut nu i allafall! Det har jag bestämt!

Igår blev det totalt 4 öl, en snaps, och en mugg glögg, och när jag gick och la mig igårkväll kände jag mig inte ens full.
Trots detta gick det bra att somna.
Svettades såklart inatt, men sov rätt bra ända till halv åtta.

Tittade på korten vi knäppte igår, och när jag såg mig själv blev jag förfärad.
Där sitter jag i brorsans soffa med svullet rödmosigt ansikte.
Och som jag gått upp i vikt sedan!

Herregud!

Ställde mig på vågen... den visade 100 kilo precis..

Normalvikt för mig är 70.

Det här går inte längre.
Hur ska jag lyckas träffa någon om jag ser ut såhär?

Nä nu får det fan vara nog!

Ska ut på promenad nu tänkte jag.
Ska försöka att inte dricka något idag.

Ta hand om er vänner!

Rosé.

Ja det är ju deffenitivt att lura sig själv!
Komiskt att man tänker att jaja... folköl...
Jag vet ju innerst inne..
Fast alkishjärnan tycker det är helt okej.

Och slänger man burkarna allt efter så mörkar man ju för sig själv hur mycket man egentligen druckit.
Fiffigt och ett mycket bra sätt att lura sig själv.

Tyvärr så följer sjukdomen med dig även om du flyttar eller inte sitter på balkongen.

Det som har hjälpt mig mycket är att titta på dokumentärer. Man lär sig hur sjukdomen
slår mot oss. Mitt tips: Läs allt och titta på allt du kommer över. Man lär sig otroligt mycket
av det och det stillar faktiskt oron.

Och skriv här just hur du känner då.
Man kan ha det som en egen blogg, en dagbok.Man blir påmind om hur man mådde vid ett visst tillfället.

Säger som kloka PI härinne Det är inte dig det är fel på. Det är alkoholen.

Rosé.

Ja hörni..

Det är som du säger Monday.
Det är sjukdomens fel.
Eller den här jävla allergin...
Vissa tål det bara inte, det bara är så.
Och var jag än flyttar så finns den där.
Har läst igenom din tråd och jag har både skrattat och gråtit i igenkännelse och reflekterat över hur stark du är!

Tygkassen på bolaget är en klassiker! Hahaha ;)
Och hur vi försöker släta över vårt missbruk med någon fyndig kommentar till kassörskan.. klockrent!

Jag har en annan favorit, att gå in på Ica bredvid och köpa något obetydligt, som en liter mjölk, för att sedan "snätta" in 10:01 på bolaget, kila snabbt iväg till min favorithylla, ta det jag behöver, och kila till kassan.
Naturligtvis försöka välja nån kassa där det sitter någon jag inte handlat av på länge, och samtidigt klämma ur mig något fyndigt som:
- Guuud vad skönt att vara här en tisdagsförmiddag då det inte är så mycket folk så jag slipper på fredag!
Eller:
- Tror du det här vinet passar till köttgryta?
Eller:
- Blir det här en bra present till min moster som fyller år? (Tar samtidigt en sån här fin presentpåse med)

Otroligt talande och igenkännande skrivet!

Tänker samtidigt på vad Börjaom skrev också hur vi byter Bolag för att slippa handla på samma!
Hahaha..
Och detta räknande.. klarar jag mig tills på måndag nu?
Eller.. om jag köper den här vindunken bör jag klara mig tills på torsdag iaf...

Vet precis hur jag fungerar...

Så sätter jag mig på balkongen nöjd över mig själv att jag lyckats lura dom idag med, och korkar förnöjsamt upp vinflaskan eller knäpper upp en öl...

Viliam

Jösses vad mycket som du tar upp som stämmer med mig själv. De två som skiljer åt är att min favoritplats är framför tv-apparaten och 15 kilo mer än du.

Jag har berättat för familjen nu på morgonen men inte till mina övriga släktingar men idag känner jag inte för att göra det. Skammen är alldeles för stor. Jag vet inte om jag någonsin kommer berätta.

Rosé.

Ja det är väl fantastiskt vad den här allergin/sjukdomen/hobbyn gör.. och för oss samman och hurpass lika vi egentligen är.
Oavsett kvinna, man eller ålder..

Skönt att du lättat ditt hjärta för någon närstående som din familj.
Det är starkt! Otroligt starkt! ??
Ta det därifrån.
Det har att göra med acceptans tror jag.

Själv har jag inte berättat för mina närstående om hur det ligger till..
Men jag tog steget att be om hjälp på Beroendemottagningen i torsdags och vårdcentralen i fredags.

Vill naturligtvis leva helt nyktert, men vet inte om jag kan sluta tvärt!
Med tanke på dom mängder jag satt i mig senaste tiden.
På BM sa hon att det kunde vara farligt och att jag skulle trappa ner innan vi träffas.

Kände i torsdags att det inte gick utan det eskalerade till mängder av folköl i stället så i fredags fick jag naltrexon utskrivet.
Fungerar över förväntan!

Dricker och känner såklart sug..
Men den där sköna fyllan kommer lixom inte så det känns som att "torrknulla" lite! ?
(Ursäkta ordvalet)
Vilket gjorde att jag igår tyckte det kändes lönlöst och la ner...

Alla sätt är bra utom dom dåliga!

Rosé.

... har det verkligen varit skitjobbigt!
Första dagen utan alkohol i ensamhet...
vill inte ringa nån.. vågar inte..

Suttit och läst här och verkligen blivit inspirerad av allas inlägg..
Läste även min egna tråd jag gjorde 2011..
Hur jag lyckades och vad stark jag egentligen är! ????✨

Känner igen mig i så mångas inlägg..
Saknar vissa användare också.

Just nu sitter jag på balkongen med en termos varm blåbärssoppa..

Förundras och har tid att tänka.
I nyktert tillstånd för en gångs skull.

Ser på folket nedanför.
Lyckliga paret med den skitfula hunden som alltid har nya kläder på sig och ser allmänt plågad ut.
Idag hade den stickad jultröja och matchande mössa..
Hoppade på tre ben vart fjärde steg för tröjan kliade säkert.
Lyckliga paret gick hand i hand skrattade och log..
Är dom lyckliga innerst inne?
Aaaa kanske... men nån av dom kanske är alkolist.. som jag..?

Sen kommer ensamma mamman som vanligt dragandes på sittsulkyn till sin unge som springer runt överallt och hon skriker och har egentligen ingen pli, för hon har näsan konstant begravd nere i telefonen..
Är hon lycklig? Eller är hon alkolist?

Joggingtjejen med dom färgglada tightsen.. hon joggade inte idag utan tog en rask promenad med sin telefon käckt fastsatt på armen och det icke trådlösa headsetet i öronen..
Hur är hon när det är fest?
Spårar det kanske ur och hon skickar fyllesms till sitt ex att hon behöver ligga?

Aaaa kanske?

Den här folksjukdomen lever i det dolda...

Sitter samtidigt med avund och tittar på folket nedanför.
Hur dom orkar ta sig ut medan jag sitter här med offerkoftan på och kedjeröker i ren abstinens och rastlöshet!

Men jag har stålsatt mig nu!!!
Det här ska fanimej gå!!!

Rosé.

Ja hörni..
Den börjar lida mot sitt slut och jag har varit nykter hittills!
En otrolig milstolpe i mitt liv.

Visst har jag varit nykter nån dag hit eller dit innan, men aldrig ensam i vardagen och på det här beslutsamma sättet.
På länge ska tilläggas..
Tog ett återfall på ca 2 år men var nykter 3 innan dess..

Reflekterat idag på hur det känns..
Är det verkligen värt det?
Behöva lida och gå igenom det här igen i livet?

Svaret är enkelt.
Supa ihjäl sig och dö förtidigt olycklig och ensam i nån äcklig sjukdom eller i min egen avföring.
Eller..
Lägga ner, må bra och dö med hedern i behåll vid ärofylld ålder..

Jag får se abstinensen som en influensa nu..
Kommer svettas, må piss å ha lite feber i en vecka..
Sova dåligt och ha svårt att äta..
Det bara är så..

Det ligger 4 öl kvar i kylen och jag har femtielva ggr öppnat dörren till kylskåpet...
Med sammanbitna käkar och knuten näve har jag stängt dörren igen..

Diskbänken ser ut som ett rövhål och diskmaskinen är full med ren disk..
men orkar inte idag.. inte idag..

Slafsade i mig lite fil och en macka och tog på mig nattlinnet..
Känns bättre nu.
Får se hur sömnen blir?

Men det här var min första nyktra dag!

Rastlös som ni kanske märker!
Kram vänner ❤️?

Börjaom

Fasen vad bra du är och vad härligt med beslutsamhet. Det här kommer du fixa! Dag 1 är snart gjord!

På mina 7 dagar har jag bäddat rent i sängen varenda dag. Jag har sovit på de mest konstiga tider. Mitt kök är kaos. Jag har överkonsumerat såväl snus som mineralvatten. Svett, sömnsvårigheter, rastlöshet och uttråkad. Men dag för dag blir det något bättre. Den första puckeln måste man över, så är det bara.

Fixar du - kram!

Rosé.

Ja nu har jag lagt mig och är faktiskt ganska trött! ☺️ En stor kanna vatten står vid sängen..
Är beredd på nattens svettningar!
Sov gott bubben! ?

Rosé.

Ja nu jäklar gäller det!
Fy farao vad man stinker med!
Som efter en atlantflygning men 7 resor värre...
Du gör det otroligt bra du med!
Kram massor! ???

Viliam

För några år sedan provade jag naltrexon men det hjälpte mig bara de två-tre första supkvällarna och då fick man inte kicken men sedan hjälpte det mig inte mer så nu får jag bita ihop och klara detta utan någon hjälp på medicinskt väg.

Hoppas på att detta forumet ger mig styrka och även min egen styrka ska lösa det.

linus

Hur går det idag Livet16? Jag anar att natten säkert var tuff, men det är en ny dag och ett nytt jobb. Du verkar bestämd, och då kan det gå bra. Jobba på! Kramar

Börjaom

Hoppas allt är bra med dig, saknar dig här. Din beslutsamhet, humor och lättsamhet. Kram vännen!