Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Min metod för att hålla mig nykter är att jag tar Antabus och Campral, Jag tar också sömntabletter Imovan vid behov. Antabusen är jag mycket noga med och tar 200 mg två gånger i veckan. Det räcker eftersom jag vet att effekten kvarstår länge när man tagit dem under längre tid. Jag upplever ingen ofrihet i att ta antabus snarare tvärtom. Två beslut i veckan håller mig nykter.
Jag går också ibland på AA och jag kommer att vara aktiv på nätet.

Min plan är också att jag kontinuerligt här på Forumet skriver om hur det går. Hur jag känner det att vara nykter. Och sedan göra en avstämning den 2/1 2018. Det vore trevligt om någon ville följa mig och kanske kan det jag skriver vara av något värde. Kravet på mig själv är att jag skall vara fullständigt ärlig.

Men jag vet att dagen kommer då det blir svårt. Dagen då min omprogrammerade hjärna vill dricka mot allt förnuft. Det gäller för mig att läsa varningstecknen. Känna igen när olusten börjar smyga sig på, när tillvaron börjar kännas trist, när irritationen stannar och när jag börjar ompröva mina alkoholproblem. "Det är inte så farligt!" "Jag har varit nykter länge nu" "Tänk vad skönt att slå sig ned med en öl och koppla av"
Irritation på en massa åtaganden som står i vägen för drickandet.

Ja, vad gör jag då, när tankarna kommer?. Går hit till Forumet och läser vad ni skriver, läser vad jag i dag skrivit, tränar, tar kontakt med min alkoholläkare, berättar för min sambo, går på AA. Ja, detta är vad jag skall göra!

Ikaros

...ja så känns det när jag läser dina rader. Du är så klok och genomtänkt! Vad glad jag är att du kunde komma ur dimman utan alkoholen. Jag tror att det är just såna här gånger, när känslorna blir stora, som det är så lätt att tänka alkohol! När jag har hört att alkohol används för dämpning har jag alltid tänkt att jamen det där gäller ju inte mig, för jag är så klok och reder upp allt allteftersom med hjälp av rationella medel. Men sanningen är väl att det under många, många år varit ett högt varvtal kring mig och min familj. Vi har haft svåra sjukdomar hos barnen, oordnad ekonomi, arbetslöshet, dödsfall och allt jävelskap som hör till att vara människa, och situationen har varit minst sagt pressad under lång tid. Och det är ju under dessa år drickandet har eskalerat både i mängd och antal tillfällen. Att känna oro för cancer och inse sin egen dödlighet är en klar påfrestning på en människosjäl. Det väcker insikter man kanske inte är redo för, omtumlande, chockartat och så vidare. Klart det kan vara skönt att svalka ner nerverna med lite nervgift..självklart! Men du valde att låta känslorna vara kvar, prata med din sambo och så ta hand om din kropp och därmed också din knopp!
Heja dig Ikaros! Du gör det superjättejättebra! Häng kvar, 2017 är vårt! /Hjärnklar :)

Att vara stark
Att vara rädd
Att kämpa sig igenom

För du måste leva
och du måste andas..

Styrkan väver vi ihop
och tillsammans skrämmer vi demonerna
på flykt...

//MM

Elias

En konkret påminnelse om att den djävla rackaren ständigt lurar runt hörnet, färdig att sätta klorna i en. Triggers för att locka fram fanskapet kan dyka upp ständigt och i vilken form som helst.
Snyggt parerat av dig, ditt förnuft var starkare och kanske växte ytterligare inför nästa attack. Det bådar gott.
7,4% av året har gått, bara resten kvar - dag för dag... Sedan kommer många nya vita år.
Trevlig helg!

Det fantastiska med att kommunicera med andra alkoholister är att jag rätt som det är träffar på ett inlägg eller en fras som slår an en sträng inom mig. När Pi31415 skriver att han BYGGER NYKTERHET går det rätt in i mig. Detta har jag inte till fullo insett. För mig handlar det alltså inte om att begränsa drickandet, inte heller om att kämpa för en nykter period, inte ens kämpa för nykterhet. Jag måste tänka om och börja bygga min nykterhet. Nu kan detta bero på att jag har en utbildning inom byggnadsverksamhet men orsaken spelar mindre roll. Det viktiga är att byggandet i sig är något jag har erfarenhet av och kan relatera till. Jag mår bra av att bygga.

Kanske detta kan vara till nytta för någon annan också, tänker jag. Om inte byggande passar kanske man kan försöka finna en annan tankefigur kring vilken man kan arbeta för nykterheten. Att tänka i bilder underlättar väl för de flesta.

Ja, detta från mig denna lördagskväll efter att min yngsta son med fyra barnbarn varit på besök. Jag läste Gittan och älgbrorsorna för den minsta. Om du ännu inte läst den boken så gör det.
vänligen
Ikaros

annaconda

Själv gör jag bokslut. Tyvärr om och om igen.... Nu försöker jag tänka miljövänligt istället. Arbeta för en långsiktig hållbar lösning men utan att behöva besöka återvinningsstationen med flaskor så ofta.

Hej
Jag har inte skrivit i "min" tråd på länge. Därför kanske det är försvarbart att jag skriver en längre reflexion. Kanske kan det vara av värde för någon annan än mig själv. Jag har tänkt litet kring förnekelse. Min egen men också sådant som jag mött hos andra.

Förnekelse en reflexion.

Det har gjorts undersökningar av hur människor som lever under ett konstant hot upplever detta. Man har intervjuat personer som bor i dalgångar nedströms mycket stora dammar. Om dammen brister vattenfylls dalgången och de som då inte hinner undan drunknar.
Någon mil nedanför vattenmagasinet var människorna lätt oroade. Sedan tilltog, inte förvånande, oron hos befolkningen ju närmare dammen de bodde. Men där gick en skarp gräns vid den del av dalgången där dammen blev fullt synlig. Här vara oron nästan noll.
Man litade på att dammen inte skulle kunna brista! Andra dammar kanske kunde brista, men inte den här. Deras damm var den säkraste som någonsin byggts. Jag har tagit del av undersökningsmaterialet och många benämner faktiskt dammen som vår damm.

Vi klarar inte att leva under en ständigt exponerad livsfara. Då måste vi rationalisera och förneka eller starkt förringa faran. Detsamma gäller människor som bor i jordbävningsområden eller nära vulkaner. Jag som missbrukare har bildligt talat levt under vulkanen där förnekelsen varit ett livsvillkor.
Förnekelse har jag alltså tillämpat många gånger. Inte enbart i den enkla meningen att jag inför omgivningen förnekat vad jag sagt, gjort eller tänkt. Utan i den mer allvarliga formen att jag förnekat inför mig själv. Jag har helt enkelt vägrat att ta in uppenbara fakta.

I en första fas vägrade jag inse allvaret och konsekvenserna av missbruket. Detta för att jag insåg att om jag accepteradre mitt problem fanns det stor risk att flaskan togs ifrån mig. Genom egen insikt eller andras påverkan.

Jag försvarade mitt drickande med att ingen i min omgivning behövde lida ekonomiskt.. Därigenom rättfärdigade jag även andra konsekvenser av missbruket. Förödande var att jag under lång tid byggde upp en skenverklighet. ”Det är inte alkoholen som orsakat detta utan det är …”
Ingen kan inte bli nykter om hen inte bryter förnekandet och ser sanningen eller åtminstone delar av den. Det är jag övertygad om.

I akuta kriser ges den största möjligheten att börja bryta förnekelsen. Därför kanske det kan vara bra att försöks ta konsekvenserna av kriser fullt ut. Utan lugnande medicin eller sömntabletter. Men det är ett riskfyllt handlande. Självmord och andra desperata handlingar ligger nära till hands när lidandet blir för stort och hopplösheten alltför tydlig. Jag använder såväl lugnande medel som sömnmedicin i krissituationer.

Den andra fasen av förnekelse uppstod när jag accepterade att jag var alkoholist och att drickandet var orsak till mina svårigheter. När jag hittat orsaken förleddes jag att tro att allt skulle ordna sig bara jag var nykter. Någon bearbetning av bakomliggande problem eller ändringar i livsföringen tyckte jag inte behövdes. Med detta förnekade jag orsakerna till missbruket. Orsaker som kunde vara svåra att finna och som krävde att man sökte efter dem. Jag behandlade alltså inte grunderna till beroendet och återfallen kom.

Jag behandlade inte mitt känsloliv på djupet under min långa nyktra period. I dag tror jag att jag kanske lyckats förbli nykter om jag funnit någon djupgående mening med livet. Men det kanske även hade räckt att bearbeta fundamentala känslor som till exempel rädsla. Det är till exempel först på senare år som jag börjat inse att mitt hävdelsebehov och min fåfänga har något att göra med min alkoholism.

Sedan har jag mitt behov av tro eller någon slags mening med existensen. Den finns där men jag förmår inte att ta steget. Fastän jag insett det själsliga behovet har jag inte kunnat tillfredsställa det.Kanske att jag här snuddar vid en mycket viktig punkt för min egen nykterhet. Tron på en kraft starkare än det egna jaget är kanske nödvändigt för att jag skall uppnå varaktig nykterhet. Men tro är inte lika lätt att erhålla som sprit. Den säljs inte på flaska.

Ja, sådär tänker jag i dag, i morgon kanske det är lite annorlunda. Och jag har lärt mig att kunna ändra mig om jag får höra en annan synpunkt. För såsom någon klok person har sagt: " Det som skiljer den vise från den envise är att tänka annorlunda i dag än i går".

Lev väl
Ikaros

Jag är ju en som inte hittar den där högre makten. Eller så är det den högre makten som har glömt bort mig.
Ofta tänker jag att jag har gjort för mycket skit i mitt liv, levt busliv, så jag är nog inte värd att hittas.

Har t.o.m legat på bara knän i kyrkan och bett att någon ska hjälpa mig. "Give me a sign please".
Inget händer. Nä jag är lika tom när jag går ut som när jag klev in.
Om inte mer förbannad - för vem vill bli bortglömd av den där högre makten?
Som att själva Gud förnekar en....
Som att man inte blir insläppt...

Det är inte lätt det där.

AlkoDHyperD

Bygga var en bra tanke. Gillar också bilder och metaforer. Alkoholsuget kallar jag monstret, eller vilddjuret. Ett starkt, listigt, vilt kattdjur, vars hunger är mycket lättväckt. Jag har försökt överlista det. Tämja det. Men det är en slug jävel. Och så förbannat vacker. Jag borde döda det, men kan inte för det attraherar mig och lockar mig. Jag smeker det och det spinner. Då tror jag att det är min vän. Älskar det. Hur skulle jag kunna göra mig av ett sådant vackert djur?
Problemet är att så fort det vaknar är det vrålhungrigt hur länge det än sovit.
Nu har den sluge fan kommit på ett nytt knep.
Den har till synes blivit tam. Äter den tilldelade ransonen och istället för att kräva mer börjar den spinna. Och min kärlek växer.
Kanske har den förstått att den får mer om den inte låter hungern synas? Om den inte visar sina huggtänder och istället låtsas att den är min vän kommer den bli matad oftare, kanske varje dag?
Om den inte ryter och nafsar efter mig utan vilar lugnt och stilla vid min sida kan den lura mig att mata mer och mer tills jag låter mig tro att det är min enda uppgift.
Inte en enda gång sedan jag väckte det för tre veckor sedan har rovdjuret visat sin vilda natur utan fogligt låtit bli de saftiga stekarna framför nosen. Så listigt. Vet att det kommer få alltihop så småningom.
För inte kan jag väl vara beroende om jag kan sitta i ett hus fullt av sprit, ingen som hindrar mig, utan att dricka mer än jag bestämt från början?
Inte kan man väl vara alkoholist om man kan sluta av egen kraft när man redan är berusad och det finns obegränsad tillgång mitt framför näsan?
Ingen hade märkt om jag druckit dubbelt så mycket. Ändå valde jag, varje gång, att sluta innan det fick allt för stora konsekvenser dagen efter.
Och genom att gång på gång bevisa för mig själv att jag har kontroll, gång på gång bara får positiva effekter som överväger de negativa lurar rovdjuret mig att tro att det är på min sida.
Och fast jag vet att det är självbedrägeri fortsätter jag medvetet och med öppna ögon rakt in i gapet på det. Förtrollad. Besatt.
För det är min vän och jag är ensam.
Det tröstar, fyller mig med värme och gör mig lugn. Att det är farligt skrämmer mig men utgör också en del av dragningskraften. Utmaningen i att komma nära utan att slukas ger spänning. Får mig att gå närmare och närmare.
En liten del av mig vill bli ett med rovdjuret.
När jag lever nära det glömmar jag allt jag har och kan förlora. Jag glömmer hur det varit och hur jag innerst inne vet att det kommer att sluta.
Den här vännen vill mig inte väl. Den vill leda mig till helvetet och där har jag redan varit. Jag är en av få som varit där och sluppit ut. Hur fan kan jag medvetet gå ditåt? Jag vet ju hur det är. Ändå följer jag vilddjuret. Förtrollad och besatt."""

Nu saknar jag dig.
Hoppas du mår bra!

Lite oro när jag inte sett till dig på nått dygn....

Varma Måndagskramar

från

MM

Sundare

"Sedan har jag mitt behov av tro eller någon slags mening med existensen. Den finns där men jag förmår inte att ta steget. Fastän jag insett det själsliga behovet har jag inte kunnat tillfredsställa det.Kanske att jag här snuddar vid en mycket viktig punkt för min egen nykterhet. Tron på en kraft starkare än det egna jaget är kanske nödvändigt för att jag skall uppnå varaktig nykterhet. Men tro är inte lika lätt att erhålla som sprit. Den säljs inte på flaska."

Läser dina ord och känner sådan igenkänning. Har läst mycket tidigare i livet om Viktor Frankl; Livet måste ha en mening. Han säger i en intervju att han fann livets mening i "kärlek - i att glömma sig själv, gå utanför sig själv och leva så totalt som möjligt i världen, i nuet." Han upptäckte att det alltid gick att ha en förankring i det eviga och en livsuppgift i att hjälpa och glädja andra. "man blir inte lycklig genom att jaga lycka för egen del. Enda sättet att uppnå lycka är att glömma sig själv för andra." Frankl har betytt mycket för mina yrkesval och jag mår nog som bäst när jag glömmer mig själv och lägger mitt fulla fokus på andra. I detta ligger tveklöst en sanning.
Men vi är som allt levande som växer - vi behöver också näring i grunden för att fortsätta vara starka och kunna ge. Min längtan handlar om denna näring - var blir vi påfyllda av hopp, styrka, tillförsikt? Alkohol är ingen näringsdryck, det är en dräneringsdryck, men den fyller ett tomrum som vattnet i din damm.
Över detta vill och behöver jag reflektera mer! Tack för ditt inlägg och tack för alla som delar sina svar.

Hej
Och tack för respons. Och tack MM för att du oroar dig för mig.
Jag är i allra högsta grad nykter och med i livet. Tränar och bygger om badrummet här hemma. Följer alkoholhjälpen regelbundet och skriver också några rader i bland. Något som jag funderat mycket på under min "karriär" är att jag har svårt att hantera positiva omdömen om mig och även svårt med positiva känslor. Inte sällan har jag tagit återfall när jag känt mig lycklig/glad. Knepigt. Jag skall försöka vidareutveckla detta framöver.
vänligen
Ikaros

Hej
Jag har inte kunnat nå alkoholhjälpen sedan torsdagen 9 februari vilket varit mycket frustrerande. När jag slog mig ned vid datorn och ständigt fick problem att nå er här på alkholhjälpen kände jag mig mycket ensam. Helt plötsligt var människor av stor betydelse för mig bara borta. Jag hoppas verkligen ingen tagit ett återfall på grund av liknande känslor.
Men nu är jag och forumet tillbaks. Jag är fortfarande nykter utan några större problem.
vänligen Ikaros

Elias

Ja, riktigt besvärligt med sitens serverkollaps under helgen. Först på lördag kväll informerade de om problemet på sin fb-sida.
Nu verkar det vara i ordning igen och förhoppningsvis har alla klarat helgen ändå.
Skönt att höra att det inte har ställt till det för dig och detsamma gäller mig.
Vi trampar vidare!

Beklagar att ni inte har kommit in. Vi ska göra vad vi kan för att vara snabbare om vi får liknande problem igen.
/magnus

Rosen

Att ni kommer att upplysa oss om eventuella problem med hemsidan. Att inte säga ngt alls är verkligen dålig psykologi.
Det föranleder mig att fråga vad tanken med denna sida är på sikt. Har ni ett uttalat mål med ngn slags undersökning? Är vi försökspersoner som så småningom kommer att ha bidragit färdigt till ev. karriärer? Ursäkta en misstrogen beroendemänniska som mår kass.
Jag skulle vilja ha ett svar. Vad är intentionen med detta forum?

Jag har samma fundering, Nämligen hur seriösa är de som driver siten. Ett stopp utan information på fyra dagar är knappast försvarbart. Jag tror att felet var ett konfigurationsfel och först när DNS-servrar började släcka ner sidan upptäcktes det väl sent. Det kan knappast ha varit någon administratör som kollade funktionen dagligen. Det är det som gör att även jag tvivlar på att de ansvariga ser lika seriöst på alkoholhjälpen som vi som är beroende av den. Här avhandlar vi livsviktiga frågor i något vi trodde var en seriöst arbetande webplats.
Bara som ett exempel kan jag nämna att jag som amatör aldrig skulle låta en hemsida ligga nere i fyra dygn utan att något meddelande gavs.
Alltså skärpning annars får vi alkoholister själva ta över.
IKaros
Ikaros

Rosen

Nu känner jag mig mindre ensam och oförsonlig.
Ett bra förslag, men
hur skulle det kunna gå till? Jag är en idiot på datorer.