Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 4 stora whiskey + några öl. Han blir aldrig odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden
Som det ser ut nu så dricker han dagligen i stort sätt.

Muminmamma

Ja deras egna kostnader gällande snus, rökning och alkoholen lyfta aldrig fram, men att barnen kostar och då särskilt mina stora, är enligt min man helt fel.
Konstigt att de felprioterar så och hela tiden är på oss.
Ja konstigt är det ju inte egentligen, de gör sig själva fria från allt ansvar.
Ta hand om dig och du är fantastisk!
Kram ❤

Lindis

Fantastiskt!!!
Varit ett bra par dagar utan sprit.
Idag skulle han ta nån whiskey.
Taggade han på nåt inlägg om en bekant som skulle sälja sitt hus, skickade sen när jag nattade dottern om äldsta dottern kunde ha sova över kompis i helgen.
Han Svarar: är du helt jävla dum i huvet eller???!!!??!! ??

Fattar ingenting???
Jo då blev han tydligen sur för taggningen....

Känner mig som en stor idiot som inte orkar ta tag i något!!! ???

Vejla

Åh vad jag känner igen mig i olika kommentarer och inlägg här. Precis kommit hit.
Har en sambo som på en helg kan dricka en flaska whisky och 2 liter vin.
Han har sagt att han har insett att han har problem. Att han inte vill att dottern ska se.
Jag jobbar skift och varannan vecka är det så synd om honom eftersom jag inte är hemma och vi ses inte alls typ. Han har själv erkänt att han då gärna tar ett glas efter att dottern somnat (eller?)
Jag har börjat säga ifrån när han ska prata allvar när han är onykter. Han dricker mest hemma eller familjefest. Men när vi ska gå o lägga oss (och han har druckit)så kommer det hela tiden upp att han inte gillar att jag jobbar skift, om det är nåt fel på honom eftersom jag inte vill ha sex. Är det en typ av inkluderat beroende/bekräftelsebehov tro?
Har också varit så att det kommer beskyllningar på mig. Och att hela hans liv är förstört om jag skulle lämna.

Inte meningen att kapa tråden Lindis. Men var ändå skönt att skriva av sig lite.
Verkar vara mycket stöttning här inne! ❤

Lindis

Ingen fara Vejla ❤
Det är skönt med lite stöttning i det hela.

För några dagar sen kom jag hem efter att ha varit ute någon timme. Börjar lägga barnen & rätt vad det är så hör jag att han skäller & går på.
Kommer ut några min senare & får då reda på att hunden ( unghund) har kissat på sonens madrass som stod på golvet.
& att "hundjävlen" sitter där ute för han kommer inte in här mer.
Går ut & hittar hunden bunden i trädgården i mörkret.
Fick in hunden igen.

Sen dagen efter kommer jag hem från jobb( hunden möter mig alltid)
Ingen hund som möter mig & jag frågar var han är.
Först säger han att han är i trädgården,går ut & tittar. Ingen hund.
Sen säger han att han är såld o att jag inte behöver veta var.
Men efter ett tag kommer min lille pälskling ❤❤❤❤

Lindis

Idag kom jag hem från jobbet & så ville han diskutera något om fonder & sparkonto.
Så tyckte inte han jag lyssnade & bara för att han inte tyckte jag redogjorde rätt om vad han sagt så blir han skitsur på mig. Frågar snällt o vänligt om han kan säga vad det är han blir arg för & så säger jag att det är ju jätteroligt att komma hem till detta. Så säger han: ja det är jäääääätteroligt att få hem dig!! Jäääääääätteroligt! Sen bara blänger han på mig.
& jag känner mig liten,obetydlig & totalt oälskad! ?

Li-Lo

Du betyder något och är viktig. Dina inlägg väcker oro för hur du har det. Vi är glada att du är här på forumet och fortsätter att sätta ord på det du upplever. Jag ser att min kollega tipsade om kvinnofridslinjen. Hur valde du att göra? Vem mer vet hur du har det?

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lindis

Har inte ringt än...
Min syster vet & min bästa vän men henne kan jag inte prata mer om detta för hon har sagt till mig att hon orkar inte lyssna på mig mer...
& min syster har fullt upp med sitt.

Så det är mest här jag kan ventilera mig..

Nykteristen

Förlåt om jag verkar lite abrupt nu men vad är det för bästa kompis? Är det inte det man har vänner för, som står upp för en i vått och torrt åt båda håll oavsett om ens liv är bra eller för tillfället inte funkar alls?
Synd att det ska vara så, men som sagt här kan du alltid skriva och få det stöd du behöver....
Har du funderat på att kanske gå och prata med nån utomstående, typ anhöriggrupp?

Lindis

Jag blev själv väldigt ledsen när hon skrev till mig att jag visste vad hon tyckte & att hon inte orkade höra mer....
Nä men det är kanske så, att folk inte orkar med att höra på om mina svårigheter?!
Men jag har gått igenom otroligt mycket genom mina år, jag fixar nog detta oxå hoppas jag.
Men jag trivs att ventilera mig här ❤

DrömmaBort

Skriv hit du bara. Det är ju synd om du känner du inte kan tala med henne utan att hon upplever det för jobbigt. Kanske har hon något i bagaget hon inte vågar ta till tals?
Men här kan man vädra sina tankar, och orkar man i te skriva själv, kan man läsa i andras trådar lika väl. Det blir nog ett och annat igenkännande och aha-upplevelser.

Lindis

Var inne & kollade på mannens mobil igår.
Jag vet om att han inte mår bra men hur dåligt han egentligen mår det vet jag inte.
Vi har pratat om att separera & jag har sagt flera ggr att det är bra nu.
Senast för några dagar sen sa han att jag o ungarna skulle få bo kvar i huset & jag skulle ha råd,han skulle hjälpa till med det.
Igår såg jag på hans telefon att han varit ute & googlat" olycka eller självmord, bäst betalt av försäkring? & "utbetalning vid självmord eller olycka"

Blir fundersam vad som rör sig i huvudet på honom.

Igår drack han 2 st 5,9% öl + typ 30 cl whiskey

Bedrövadsambo

Du måste få honom att söka hjälp! Han är ju suicidal! Du måste konfrontera honom. "Jag är orolig för dig, jag såg i din mobil..."

Li-Lo

Vilken skrämmande situation du är i. När jag läste ditt inlägg tänker jag att vilken tur, oavsett skäl, att du fått syn på detta. Tankar på att avsluta sitt liv är inte helt ovanligt att däremot "planera" för ett självmord är en varningsflagg att ta på stort allvar. Tack för att du skriver här och därmed ger oss och andra användare möjlighet oss stödja dig nu.

Om du inte vet vad du bör, vill och tänker göra härnäst råder jag dig att ta kontakt med en psykiatrisk akutmottagning eller med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lindis

Tack! Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tänka,känna eller tro!!!
Är det ett försök att få mig att stanna kvar? Eller han har verkligen tankar på detta?
Frågade innan vad jag har gjort för att få honom att avsky mig så?
Så svarade han; jag avskyr inte dig,snarare mig själv...

Missan

Hej Lindis jag känner igen mycket i det du skriver. Jag är i en liknande situation. Min man kan ibland säga konstiga saker som gör att man kan tro att han ibland vill ta livet av sig. Jag tror att dom förmodligen har sån ångest för att dom dricker. Det är säkert så som din man säger att det är sig själv han avskyr ( för att han dricker) inte dig.... Alkholen gör dom så avtrubbade att den får dom att säga så elaka saker( fast dom inte menar det)Hjärnan skyddar sig mot alkoholen genom att stänga av vissa delar( så som att känna empati) Sen när dom är nyktra kommer ångesten och den dämpar dom med mer alkohol..... Vilken ond cirkel det blir.... Och det är vi som lever med dom som får ta emot allt. Ring till alkoholmottagningen o gå dit o prata. Det är så skönt att få prata med en utomstående. Du får mycket tips o råd. Kuratorn jag går till har fått mig att förstå mycket hur allt hänger ihop. Hur alkholen påverkar dom. Min man klagar inte bara på mig utan på allt o alla. Jag brukar fråga om det finns någon han tycker om? Det har han inget svar på.... Kuratorn säger att det även där är hans ångest( för att han inte klarar av att sluta dricka) Alla andra som är så perfekta retar dom sig på....Kram på dig!

Li-Lo

... bra fortsätt gärna med det. Här är du, som andra användare, en gåva. Här finns plats för att ge och ta emot.

Vänligen Li-Lo

Lindis

Ikväll när jag kom hem efter jobb såg man att han var påverkad. Tom sluddrade lite.
Han vill inte säga hur mycket han har druckit, om han tagit något annat osv.
Försökte få honom att inse att det skadar honom men han verkar inte bry sig..
Försöker få honom att inse att det påverkar mig & barnen men det behöver det inte göra säger han.. tror han är långt nere. Vet inte hur jag ska få honom att bry sig pm sig själv.... ?