Hej!
Jag är ny här.
Jag började med att läsa lite av era berättelse o det känns trösterikt att det finns hopp.
Min man har druckit i ca 10 års tid. Ett tag drack han varje dag, stängde in sig i vårt kontor o spelade poker. Nu har han slutat med pokern som väl är, men alkoholen finns kvar. Vi har 2 döttrar 13 o 15 år gamla, den äldsta har ångest o den yngsta är ledsen. Min man lider av depression pga en mycket svår barndom. Det är detta han flyr ifrån tror jag.

Han brukar göra avtal med mig där han bestämmer hur han ska dricka. Just nu har han enligt honom själv rätt att dricka 3 dagar i veckan, men detta håller han självklart inte utan denna veckan är han inne på 5 :e dagen i rad. Han gömmer ölburkar överallt, o när jag pratar med honom o säger att detta inte är ok. Då blir han otroligt nog arg på mig? Just nu hotar han med skilsmässa... ( detta händer ganska ofta)
Om jag tolkar honom rätt så ska han få göra som han vill och jag ska bara le och vara glad.
Jag vet att jag borde lämna honom men jag har inte kommit så långt än. Jag hoppas på, som de flesta i min situation gör, att han ska bli bättre.
Grejen är att jag känner mig så ensam o ledsen, jag har ingen som jag kan prata med eller som bara kan sitta o hålla om mig.

Han säger att han måste dricka för att få en stunds glädje? Är det nån som vet om alkoholister tänker så??
Kram

Jupp, generellt kan man säga att alkoholister. dricker för glädje. Men alkoholister /personer med riskbruk och som missbruk dricker oxå när man är ledsen. När man är stressad, när man är upprörd, när man har tråkigt, när man vill våga något, för att orka med, för att få fokus, gör att fly undan känslor etc etc. Det finns alltid något att dricka för.

Så visst, när din man säger att han dricker för att få en stunds glädje så är det säkert sant.
Men hur äkta den "glädjen" är går ju att diskutera.

Mvh Studenten

Missan

Hej Mitzi! Känner igen mig i det du skriver. Men man kan uttrycka sig precis likadant att typ att det är den enda glädje han har.. ( att dricka) Man blir så ledsen av såna ord...Han kan också säga - Jamen då skiljer vi oss då. Eller att han är så trött på huset orkar inte göra något lika bra vi säljer o köper oss en lägenhet.... Man blir så sårad av alla elakheter.. ... Jag tror att alkolister blir såna empatin försvinner. Hjärnan har blivit kidnappad o det blir inte bra om man inte slutar dricka alkohol om jag fattat det hela rätt. Så hemskt och allt detta pga alkoholen. Jag har läst om det ska se om jag kan hitta den länken o skicka så du får läsa... Min man planerar också sitt drickande (smygdricker ) Jag ser ett mönster i det samma rutiner dag efter dag.. Just nu har han nya gömställen o försöker få mig att tro att jag överdriver allting. Jag ska inte bestämma över honom. Han vill inte söka hjälp som det är nu..

AliceAlice

Ganska klassiska mönster. För en missbrukare finns det ALLTID en anledning till att dricka och drickande gör också att det kan utvecklas en depression, så det som hjälper för stunden (självmedicinering) förstör i längden och förvärrar! Helt klart blir både personlighet och empatin förändrad.

Att lämna kan låta klokt men kan ofta vara svårare än man tror, det måste få mogna fram. Tänk på barnen, de behöver stöd och hjälp och även du själv. Vårdcentralen kan man ofta börja med och få remiss vidare till psykolog. Barnen kan behöva hjälp på BUP och på många håll har socialtjänsten grupper för barn med en förälder som missbrukar!

Att göra "regler" som missbrukaren sen ändå inte följer är helt meningslöst och ger dem bara mer styrka i sin manipulation, för som anhörig blir man manipulerad, man ska inte tro annat. Ofta dricker missbrukaren betydligt mer än vad man som anhörig ser.

Det bästa man kan göra är att ta hand om sig själv och ev barn. Söka hjälp och stöd (inte alltid lätt), prata med någon som står en nära och som kan finnas där som stöd, sluta förneka att han dricker. Slita ställa upp på honom, han är vuxen och får ta sitt egna ansvar, däremot ska man skydda sig själv!

Jag lämnade för 5 år sedan, jag tror inte jag levt idag om jag stannat. Däremot är varken beslutet eller resan därefter lätt, men ändå väl värd det!

Mycket styrka!!!

Muminmamma

Min man dricker av i stort sett alla anledningar. Jag är dum i huvudet, allt kostar, en bra dag, en dålig dag, han brottas med sina demoner...etc.
Alkoholen dämpar ångest, men ger sedan mer ångest.
Där är det igång och hjulet snurrar på och vi anhöriga får springa med.
Min man gömmer också burkar och flaskor och hotar mef skilsmässa.
jag börjar så smått fundera på ett alternativt liv och jag är helt säker på att den dagen när jag väljer att hoppa av hjulet, ja då brakar allt för min man.
Utan oss medberoende är de inget.
Ta hand om dig.
Stor kram.

Mamma pia

Ja läste era inlägg E gift med världens underbaraste man När han e nykter Han kan ringa hem Jag vet då att det tar 20 min med bil hem När han kommer in e han full Hittar öl å flaskor i bilen .garaget kan finnas överalt Ja blir så satans förbannad så ja letar upp flaskan å tömmer ut det Vet ju att det inte hjälper men det hjälper mej just för den dagen Han dricker tills det han har e slut Han kan somna sova ett par timmar sen ddricker han igen Har ja då fått tömma ut det så e ja nöjd just för den kvällen Vet inte riktigt hur man ska göra Känner bara att ja inte orkar så länge till

trött dam

Är själv fru till en alkoholberoende man. Vi har stretat ihop i över 30 år men nu börjar jag tröttna på att vara någon slags slagpåse för honom som hela tiden pendlar mellan s k "normalitet" och överdriven ilska, gråtmildhet, trötthet, tystnad, pratighet, ångest osv. Han får utbrott som kan handla om s k småttigheter, och grälen är ett faktum eftersom jag själv har fått problem med mitt humör. Har svårt att orka med hans pendlingar upp och ner, orken tryter. När jag försökt att ta upp en diskussion om alkoholen och vårt förhållande, hur det påverkar oss så negativt, blir han arg, ilsken, undvikande, har plötsligt så mycket att göra, hinner inte osv ... Har känt så tydligt att det viktigaste för honom är just alkoholen, att han får ta sig sina öl i lugn och ro för sig själv och att jag är ett stort orosmoment, jag stör och lägger mig i hans drickande. Då jag snart inte orkar med att försöka hitta tillbaka till mig själv efter varje gång det går åt skogen mellan oss, så har jag tagit beslutet att försöka hitta en egen liten lägenhet så snart som möjligt. Hyresrätt är svårt, då jag är pensionär med den inkomsten det innebär, men ska försöka låna av en person jag känner, som vet om min situation. Så stå på dig, jag vet att det är svårt, och att man sörjer den person som man en gång trott och hoppats på. Men ta hand om dig själv.

Missan

Hej Mitzi!Jag går o pratar med kurator var fjortonde dag. Det är skönt att prata med nån utomstående. Får lite tips o råd.Har börjat förstå hur det funkar med för mycket alkhol. Hur mycket ångest dom har för att dom dricker o ångesten dämpar dom med ännu mer alkohol. Vilken ond cirkel...Min man dricker stora mängder (oftast )dagligen o kuratorn säger att han inte kan sluta själv . Måste få hjälp. Men jag kan inte få honom att söka hjälp.Han vägrar o han vill inte sluta dricka.Tycker det är hans problem o jag ska sluta bry mig.Kuratorn vill nu fokusera på mig o göra mig stark. Vad vill jag...Fördelar/ nackdelar med att stanna eller lämna. Jag behöver mer tid är inte stark nog att lämna än... Jag hoppas fortfarande att han ska sluta o att vi ska få ett bra liv tillsammans.Men det kanske är för sent. Det har på gått för länge...Vissa dagar känns det som jag måste gå.... Andra dagar känns det som jag aldrig kommer att göra det. Att det kommer fortsätta som förut. Jag får nöja mig med dom små ljusstunderna när han är trevlig. Leva lite mitt eget liv vid sidan om, nöja mig med lite av allt, lite kärlek.inget sex, inget socialt umgänge, inga resor( inte gemensamma ) Allt grundar väl i att han har så många olika personligheter. Vissa dagar är bättre dagar. Men kanske ändå inga bra dagar.... Näe nu börjar jag bli trött... God natt!