Nykterist och alkoholist i en kropp

1251 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
miss lyckad
Bra med aktiviteter..

Tycker också att livet är lite grått ibland..Man kan ju inte vara spontan med att träffa folk t.ex. 🍃Vi får göra det som går..För ett tag sen hälsade min systerdotter på mig..Hon hade sina 3 pojkar med sig..Vi samlade stenar, lade dom i en ring, fixade sittbänkar av stubbar och brädor..Sen tillverkade vi grillpinnar av grenar. Och grillade korv vid lägerelden..Mycket mysigt..🔥✨..Betydligt roligare än att grilla på vanlig grill. Det märks att ditt liv blir bättre lim..Tänk 2 år tillbaka..Tror att du hade det jobbigt då..Måendet blir bättre efter hand..Varm kram..🍃❤️🍃

miss lyckad
Hej tjejen..💕

Hoppas allt är väl med dig..Skulle vara fint att höra ifrån dig..Varm kram..🍃💕🍃

Ler
Hoppas ..

Lim .. Loggar in och läser ikapp .. ser att det är ett tag sen du var inne, hoppas också att allt är bra med dig och pojkarna 💙 Såg också att idag 1 februari så är det 4 år sen du startade din tråd, sååå mycket som hänt sen dess och jag har följt dig på hela din resa .. Stor kram Ler ❤️

Lim
Å miss lyckad, Ler och

Å miss lyckad, Ler och andrahalvlek ♥️ tack för era svar.

Jag vet inte vart tiden tog vägen. Har tänkt logga in flera gånger men inte riktigt kommit till skott.

Den här sista månaden gick så snabbt! Januari bara susade förbi. Skönt kan jag tycka! Då blir det vår snabbare.

Jag har fullt upp med mina barn och mitt jobb och allt sånt just nu. Jag uppfostrar ju barnen mer eller mindre själv. De blir äldre. Testar mig ibland men på det stora hela tycker jag det fungerar bra. Jag tänkte idag att de kanske blir sämre fostrade när de bara bor med sin mamma. Fick lite jobbiga känslor kring det då och det var därför jag kom på att logga in här.

Jag vet ju att deras tillvaro är mer harmonisk än förr. Men kanske jag lurar mig själv då och då att tro annat. Som jag skrivit förut så ser jag ju aldrig min exman berusad längre. Jag ser honom bara under hans bästa stunder. Då blir jag lurad att tro att kanske barnen skulle gynnas av att bo med sin pappa. Få en manlig förebild hemma igen.

Men så tänker jag till lite.
Nu är han ledig vet jag och jag begriper ju att han har kompisar hemma som han dricker med. Men eftersom jag inte ser det längre så inbillar jag mig att han kanske är hemma och städar och dricker te 😬 På allvar. Och så tänker jag att det är mitt fel att barnen inte har en pappa hemma. För att jag inte stod ut mer. Alltså jag vet att det här är feltänk av mig. Jag vet ju egentligen att om han bodde här så hade jag inte ens sovit om nätterna. Jag vet ju rent logiskt att han fortfarande dricker på samma sätt som förut.

Jag önskar att jag hade barnens pappa som min klippa att hålla i. Att krypa upp hos när dagen har varit tuff. Men jag vet ju att han inte ens var min klippa förut heller. Tvärtom.

Men till nåt positivare då. Jag har lyckats bryta några av mina "medberoendemönster". Jag har inte känt ett lika stort behov av att kolla att allt är bra med honom. Inte haft samma behov av att smsa honom och se till att vi är i kontakt och sams och sånt. Jag har släppt det lite. Och han har reagerat med frågor om vad som hänt med mig osv men det har runnit av mig. Förut hade det gett mig panik och jag hade direkt börjat smsa på samma maniska sätt igen för att hålla honom nöjd. Nu håller jag mig cool. Vad är det värsta som kan hända om han blir sur? Det är verkligen inte mycket som kan hända längre.

Men allt är en övning och jag kan lika gärna falla tillbaka i det där mönstret igen av ren vana. Men jag försöker att inte göra det.

Vi träffas fortfarande och det har jag inga planer på att dra ner på. Det har aldrig varit ett problem. Det är just hans krav på att jag ska höra av mig ofta som varit ett problem som jag vill bryta. Det har varit en boja. Det är det fortfarande men lite mindre i alla fall.

Massa kramar till er som läser ♥️

miss lyckad
Hej fina du..🍃💕🍃

Vad kul att du skriver, blir alltid glad när jag ser dina inlägg..💫..Nu känns du mycket starkare än någonsin..Det känns som om du vet hur du ska göra med det mesta..👍🏽..Jättebra att du tänker tillbaka, och minns även att, inte din Exman var så mycket att stödja sig emot alltid..Jag är jätteglad för din skull..Varm Kram..🍃🌺🍃

Lim
Tack gulligaste miss lyckad

Tack gulligaste miss lyckad 😍😍

Sist jag träffade min exman så var det lite konstigt. Han betedde sig som helt superförälskad i mig. På det sätt han var de första åren vi var tillsammans. Jag är vaksam och inte så lättsmickrad längre. Sist jag upplevde nåt liknande med honom så hade han ju kontakt med en annan tjej. Så jag tolkar det inte som nåt att hänga upp mig på. Det hade jag gjort för några månader sedan. Alltså kanske lite börjat hoppas på en vändning. Men jag börjar lära mig. Han kör sitt eget race. Känner han sig kär i mig så agerar han efter det och är han trött på mig agerar han efter det. Och jag bara hänger med. Men inte nu längre. Inte på samma sätt. Jag har lärt mig att jag måste skydda mig själv.

Jag tänkte att jag skulle bjuda hem honom i helgen (det är normalt att jag gör det ibland). Men så kände jag bara att nej. Jag ska nog låta bli. Jag försöker ju bli av med mitt medberoende... Och när det sakta går åt rätt håll kanske det inte är läge att bjuda hem honom.

Jag vill inte vara destruktiv men jag till och med övar på att vara lite arg ibland. Det gör att jag kan stå emot lite lite lättare. För han har sårat mig, inte bara under vårt äktenskap utan kontinuerligt sedan vi flyttade isär. Och jag är bra på att släta över och gå vidare. Förlåta och låtsas som ingenting. Men jag tränar mig nästan på att vara lite mer långsint. Jag är rädd att jag annars en vacker dag luras till att till och med gifta mig med honom igen. För det pratar han om en del nu. Om det är allvar eller skoj vet jag inte. Men jag vet att jag måste fortsätta återbesöka de mörka minnena från våra sista år ihop för att inte hamna där.

Barnen hade en nattgäst här inatt. Det hade inte gått om mannen bodde här. För då hade han druckit och jag hade inte kunnat låta barnen ha en kompis här då. Egentligen skulle den enda grejen ensam kunna motivera en skilsmässa. Att ens barn inte kan ha nattgäster pga en förälders drickande är tillräckligt EGENTLIGEN för att man måste skiljas.

Det skönaste just nu med att bo med bara barnen är verkligen att slippa allt kring mannen. Hur mycket energi jag lade på hans humör och på att lyssna på honom. Natt som dag skulle jag vara redo för hans ältande. För om han drack var det ju samma saker han sa om och om igen. Mitt i natten var jag tvungen att lyssna. Och om jag sa att jag ville sova brakade allt loss och han ville skiljas för att jag var en sån hemsk fru.

Det är ju overkligt att det var min vardag. Att alltid vara beredd på vakna nätter med en berusad och lättretlig man. Varesig det var helg eller vardag. ALLTID redo. Alltid. Hur överlevde jag ens?!

Egentligen var det "tur" att barnen blev större och drogs in. Alltså det låter ju hemskt för jag hatar att de fick uppleva deras pappa full och elak, men det var det som krävdes för att jag skulle lämna. Hade barnen fortfarande inte märkt nåt hade jag nog varit gift med honom än idag och natten till idag hade förmodligen varit fylld av bråk och terror. Men nu var det harmoniskt. Tacos, cola och barn och en film. En skön kvällspromenad i snön och sedan en god natts sömn.

Jag ska aldrig gifta in mig i det livet igen.

Lim
När jag skriver låter jag

När jag skriver låter jag väldigt säker på mig själv och det jag känner men i verkligheten är det tyvärr inte lika enkelt. Jag kämpar för att ens ta det jag skriver på allvar. Att det jag skriver är sant och att jag står för det. Det är svårare... Min omedelbara känsla efter jag skrivit ett inlägg som det jag nyss skrev är att vilja ringa min exman och fråga hur han har det. Jag får skuldkänslor även om jag vet att det jag skrev är rätt och riktigt. Det är därför jag skriver ner det. För att jag ska förstå det och agera efter det!! Jag måste vara så stark som mina åsikter. Låta det vinna över all ömhet jag känner för honom.

miss lyckad
Tiden..🍃💫🍃

Som du vet lim så lämnade även jag en man som drack..Hade en kort tid när vi träffades någon vecka..Jag och sonen skulle äta middag hos honom..Då var han berusad..För min del hade jag märkt det om han så luktat på korken..Men efter den gången så förstod jag att han är historia..Numera är han barnens pappa..Han har inte skött det jättebra heller, då även hans tjej dricker..Jag har sett hur han changserar, hur tärd han ser ut..Tror för din del att tiden jobbar för dig och barnen..Bra att du tänker ordentligt på saker och ting..Du är värd ett gott liv.❤️ .⛄️Vinterkram⛄️

Lim
Tack igen miss lyckad. Du är

Tack igen miss lyckad. Du är ju verkligen en målbild för mig som du vet. Att komma lika långt och rätt.

Jag drömde massa inatt. Mindes det plötsligt nu efter min promenad med hunden ute i solen. Jag tror väl inte precis att man kan drömma sanndrömmar men att man drömmer om saker som ligger och pyr under ytan.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska försöka tänka lite extra på att exmannen var i kontakt med en ny tjej. Tänkt att jag ska fokusera på hur det kändes för att stå fast vid att jag ska gå vidare. Som att jag låtsas att jag tycker så. Men så kom jag på nu att jag låtsas ju inte. Jag blev ledsen på riktigt och nu vill han att jag ska låta det passera som ingenting. Han pratar sig ur det och får det till att inget hände så jag kan inte tycka det var droppen. Gaslighting i princip. Men jag blev ju ledsen och kanske ännu mer ledsen över att han tycker att jag bara ska välkomna honom igen in i mitt hjärta. Och jag är ledsen över att det är så lätt att manipulera mig.

Nu känner jag mig lättad över att det som är framför oss är våren och sommaren. Det är lättare för mig att stå emot frestelsen att vara med honom om jag vet att han inte är ensam i sitt hus i mörkret typ (det jag inbillar mig att han alltid är fast det inte alls är så).

Vi har snart bott isär i ett helt år. Tiden innan det känns som ett helt annat liv. Ibland kan jag sakna delar av det. Men oftast är det delar som kanske fanns för flera år sedan. Kanske så länge sedan som för 7-8 år sedan. Allt var verkligen inte bara bra då heller men det fanns fortfarande bra stunder som övervägde de sämre. Eller så hade jag inte hunnit bränna ut mig från alla ändar än då.

Jag tror jag behöver påminna mig själv om hur mycket jag försökte rädda vårt äktenskap och hur många chanser han fick. När han nu säger att han vill gifta sig med mig igen nångång så måste jag komma ihåg att han hade chansen att fortsätta vara gift från början. Han kan inte leva ungkarlsliv nu tills han ledsnar och lämna mig med allt ansvar för barnen och allt. För att sedan vilja dyka upp igen när jag gjort allt det svåra ensam. Är det nån gång jag behöver honom som en bra man och pappa är det nu. Inte om några år. Inte ens om ett år från nu. Han skulle behövt steppa upp för flera år sedan.

Ibland tror jag kanske att jag är skyldig honom en till ordentlig chans?

Men de gånger han pratar om att ex. Sluta dricka så säger han det en gång som om tanken slagit honom att sluta för att vi ska bli ett riktigt par igen. Men sedan händer inget mer. Det är som att han tycker att det är värt nåt att han ens uttalar det. Och jag verkar också tycka det är värt nåt eftersom jag känner mig skyldig honom en till chans i framtiden?

När vi hade bestämt oss för att ansöka om skilsmässa så bestämde vi oss en sista gång för att se om det gick att reparera. Jag satte på mig min vigselring igen. Mannen hade redan sagt till barnen att vi skulle skiljas (mitt i natten, full, mot min vilja). När vi skulle prova reparera äktenskapet igen så bestämde vi det över telefonen och han pratade även med barnen då för att berätta att vi ska prova igen. Jag tror det var samma kväll som han aldrig kom hem. Dagen efter hade han inte heller kommit hem. Jag ringde och ringde och fick tillslut tag på honom. Han var så full. Han tyckte jag hade chockat honom med att vilja skiljas. Där och då tog jag av mig vigselrlngen igen och jag har aldrig satt på mig den igen.

Hade han viljat ha ett familjeliv med mig hade han kommit hem den kvällen och försökt gottgöra mig för allt hemskt han utsatt mig för fram till dess.

Han kan ju inte komma efter typ 2 år och vilja fixa allt. Det är ju helt för sent. Man ska inte behöva flytta isär och skiljas och leva isär i ett år eller mer för att den andra ska förstå vad den kastat bort.

Igår var jag duktig. Han smsade mig och jag motstod impulsen att fråga om han ville komma över. Om han verkligen vill träffa barnen så kan han ordna det själv jätteenkelt. Jag själv måste inte stå till hans förfogande.

Pust. Vilken grubbelperiod jag är i nu igen. Men jag tror det är mitt sätt att komma vidare. Ett steg i taget hela tiden. Det tar sån tid att processa allt.

Andrahalvlek
Lider med dig

Du känner ett sug efter ditt ex som en alkis kan kunna sug efter alkohol. Är det så man kan definiera medberoende? Så mycket tankekraft du lägger på att tänka på honom, och att tvinga dig att inte tänka på honom. Du behöver prata med en psykolog som är specialist som är medberoende, det är tydligt.

Kram 🐘

Lim
Jaa andrahalvlek. Det är så

Jaa andrahalvlek. Det är så jag tolkar det också. Som ett slags beroende eller snarare som att mitt mående och lugn är beroende av att han är nöjd, typ.

Men jag måste säga att han är ju väl medveten om detta så han beter sig ju också på ett sätt som hela tiden fångar in mig. Han vet ju vad jag "går igång på" och vad jag inte kan hålla mig ifrån att engagera mig i. Han har känt mig i snart 20 år...

Det kan gå "långa" perioder då jag inte känner av det här kontrollbehovet kring honom. Men just nu har jag så mycket att stå i i övrigt i mitt liv så då är jag extra känslig kring just honom tror jag. Jag är van vid att han är en av "grejerna" jag ska hålla ordning på och ta hand om... Så har det alltid varit.

Och just nu (och som är orsaken till att jag skriver här igen) är att han mer eller mindre försöker förföra mig igen. Han arbetar aktivt för det och det är så svårt för mig. Jag avvisade honom ikväll och han blev inte så glad. Och nu sitter jag med en klump i bröstet för att jag agerade efter MIN känsla istället för hans. Och han verkar också ha fått en klump i bröstet av att jag gjorde så.

Jag kan gissa att han antingen ignorerar mig nu några dagar för att han känner sig kränkt eller så skickar han ett sms snart om allt. Att han tror att jag träffar en ny eller nåt sånt osant.

Jag ska nog låna nån bok om medberoende och relationer. För att veta om det är det jag är och för att jag ska förstå mig själv bättre.

Jag HATAR när det känns som jag sårat eller kränkt honom. Ångrar mig direkt efteråt trots att det skulle vara att göra våld på mig själv om jag hade gjort saker mot min vilja. Avskyr känslan att jag föredrar att han får som han vill än att jag får som jag vill. Jag har lättare att hantera min egen besvikelse och ledsamhet än att ens tänka mig att han är ledsen och besviken.

Jag har det jobbigt nu just för att hans och min vilja krockar nu. Och jag är ovan vid att följa min egen vilja. Det blir många inre konflikter. Jag är van vid att bita ihop och göra som han vill.

Jag litar ju inte på honom heller. Även om jag skulle vilja kasta mig i hans armar så vet jag att jag kommer få ångra det förr eller senare.

Jag fattar inte hur en människa kan ha den här effekten på en.

Andrahalvlek
Djävulsdansen

Så heter väl boken som Sanna Lundell och Ann någonting har skrivit? Finns en tv-serie och en podd också. Men just det där att du anser dig ansvarig för hans mående är ett typiskt symtom på medberoende, har jag hört. Det bryter man nog inte plättlätt, så lite förkovran på det området skulle du nog verkligen ha nytta av.

Du är så värd ett liv utan någon påverkan av honom alls. Du är så värd villkorslös kärlek som inte kräver umbäranden utan bara ger dig den energi du behöver. Men du kommer inte öppna ditt hjärta för någon annan förrän du har stängt ditt hjärta helt för honom. Så tror jag, utan att ha någon egen erfarenhet.

Min pappa var alkis, och jag minns hur jag och min mamma gick på tå och vägde alla ord på guldvåg. Jag minns att jag tog alla chanser att hålla mig hemifrån. Fritidsgården var mitt tillhåll. Jag minns också att jag tusen gånger tänkte ”måtte jag bli vuxen snart så att jag får leva mitt eget liv”. Sen flyttade jag långt bort och levde mitt eget liv, och ville knappt titta tillbaka. Men när min pappa kom på besök gick jag på tå igen, slätade över, vägde varje ord på guldvåg. Men han har varit död i snart 20 år så han påverkar mig inte alls längre.

Kram 🐘

miss lyckad
Beroende-Medberoende..

Det är väl lite likadant med dom fenomenen, att ju mer man vet om medberoende, och ju mer man vet om sig själv desto lättare att göra något åt det? Om man bara låter livet rulla på åt fel håll, så blir det dåligt för oss..Tänker lim, att du framför allt ska lyssna och lära av personer som kommit loss från medberoende..Det finns ju poddar och böcker om det med..Vissa lever nog som medberoende hela livet..Kolla på poddar, dom kan man ju ha på när man sysslar med annat..Du kommer att fixa det här lim..💕💪🏼🔥💕..Se till att vila, ät gott och nyttigt, och ha lite skoj..Så klarar du livet bättre..Varm Kram..🍃❤️🍃

Sisyfos
Lim

Ibland kan det vara till hjälp att sätta sig in i den andra människans perspektiv och agerande. Om du vore han, hur skulle du då agera? Jag blir så irriterad när någon utnyttjar en annan människas svagheter. Man gör bara inte så. Man hackar inte på andra, man hjälper dem att lyfta sig själva. Det har du gjort! Du har gett honom möjlighet att lyfta sig själv. Du har satt gränser. Du har gett honom allt han behöver, men han vägrar lyfta sig själv, han vill utnyttja dig och dra dig tillbaka ner.
Sätt dig själv först ett tag Lim. Gör saker som du mår bra av. Det är ett speciellt år och det hade kanske sett annorlunda ut annars.

Lim
Tack andrahalvlek, miss

Tack andrahalvlek, miss lyckad och sisyfos ❤️

❤️Andrahalvlek, jag lånade djävulsdansen häromdagen som ljudbok och har lyssnat på lite mer än hälften nu. En sak som ändå var lite skönt var att jag kände att mycket av det de pratar om ligger bakom mig. Alltså jag har kommit en bit. Jag har till att börja med erkänt situationen och jag har till och med skilt mig från honom. Sedan stämmer mycket fortfarande in på mig och min relation till honom.

Allra störst lättnad känner jag över att mina barn slipper dansa djävulsdansen hemma... På den plats där man ska slappna av. Jag känner mig stolt över dem och mig (oss tre) för det vi kämpade oss igenom. Så stolt över dem så det inte är klokt. Stolt över hur de, trots sin ringa ålder, förstod att det bästa för oss var att flytta isär. De visste det trots att de var så små. Mina älskade ungar.

Jaa miss lyckad, jag ska nog förkovra mig i ämnet mer nu. Det gör inte lika ont att göra det nu heller och känns viktigt för min läkning. ❤️

Tack sisyfos... Och jaa, det har varit ett speciellt år. Jag är glad att jag hann starta separationen innan allt drog igång med pandemin och allt. ❤️

Det kan ha att göra med att jag lyssnar på Djävulsdansen nu och liksom är inne i "hur det var förut". Påmindes genom boken hur det är att leva i en relation med en som dricker mycket. Hur man är som redo för krig HELA TIDEN. På helspänn dygnet runt... Till och med i sömnen. Men iallafall så hade jag nästan somnat häromkvällen och fick plötsligt för mig att mannen bodde hos oss och att han kom hem. Alltså jag fantiserade liksom i början av min sömn så det blev så verkligt. Jag fick upp alla scenarior som alltid hände förut, antingen eller både ock- han låser upp ytterdörren och börjar ropa på mig - han klampar i trappen och öppnar sovrummet - han kommer in i sovrummet och säger åt mig att sticka ut från sovrummet för det är hans tur att sova där - han kräks högljutt - han vill ha sex och blir galen om jag säger nej (jag vågade nästan aldrig säga nej 😔). Osv osv. Och så ryckte jag till och trodde att han kom hem på riktigt. Jag kände hur hjärtat rusade... Sådär som det gjorde jämt förut, till och med utan anledning. Lättnaden att det inte var på riktigt. Ni som vet ni vet. Den lättnaden bär jag med mig nu ett par dagar senare. Att jag och mina barn slipper det.

Att han utsatte barnen för det också är det jag aldrig kan förlåta. Men jag känner också att det är oförlåtligt att han gjorde så mot mig också. Jag var vuxen men jag kände mig lika liten som ett barn när han utsatte mig för allt. Lika maktlös. Och det är DEN maktlösheten jag aldrig vill uppleva igen och det är därför jag måste göra allt jag kan för att tillfriskna från medberoendet TOTALT. Jag måste släppa honom.

Man kan förlåta en alkoholist. Vilja lappa ihop relationen. Och det är bara bra. Men jag tror nog att det min exman gjort mot mig är för mycket för att det skulle vara sunt av mig att försöka igen. Även om han skulle sluta dricka. Det är fel mot mig själv att vara med honom efter allt han gjort. Jag tror att jag måste försöka släppa alla tankar på försoning. Hur mycket han än skulle ändra sig. Han är en förövare i mitt liv.

Och andrahalvlek jag är ledsen för att du levt med en pappa som drack ♥️

Många kramar till er alla ♥️

Andrahalvlek
Så nyttigt

Vad glad jag blir att du känner att du har det värsta bakom dig 🙏🏻 Och att du insett att du ändå har en bit kvar.

Jag är också glad att boken påminde dig om hur illa det var. Jag blev på riktigt livrädd för din och barnens skull när du beskrev att han försöker förföra dig igen. Hoppas verkligen att boken gav dig råg i ryggen för att tacka nej till den inviten.

Kram 🐘

Ler
❤️

Jobbig läsning .. Så glad att du hade styrkan att lämna honom .. Stor kram tillbaka till dig ❤️

Jullan65
Ja medberoendet är som en

Ja medberoendet är som en sjukdom de med. Skönt att du knatar vidare. Kram

Lim
Tack andrahalvlek, Ler och

Tack andrahalvlek, Ler och jullan för era svar ❤️

Livet är verkligen en krokig liten väg. Det som hjälper allra mest inom nästan alla ämnen i livet för mig är just "en dag i taget". Man måste inte ta alla beslut samma sekund ett dilemma hamnar framför en. Man måste inte lösa hela tillvaron omedelbart.

När jag slutade dricka bestämde jag mig däremot för att det var för alltid. Jag har ju en nykterapp och såg nu att det stod 4 år och 10 dagar. Tjoho 🎉

Min exman har sagt att han vill sluta dricka. Det kanske han vill. Och han kanske klarar det. Men jag har svårt att tro att han kan utan läkarhjälp. Och jag ska inte engagera mig i det ens. Det leder till besvikelse när han faller. Det finns inget som talar för att han inte skulle återfalla. Så tänker jag i alla fall. Jag tror att alkohol kommer att bli hans tidiga död om jag ska vara helt ärlig. Jag vill inte att det ska vara så men hittills har ingenting motiverat honom tillräckligt för att sluta för gott. Inte ens hans barn och frus mentala hälsa har varit viktig nog hittills.

Ibland tror jag att vissa alkoholister kan sluta en period... Så länge nykterheten är ett nytt projekt som väcker en härlig lust till förändring. När man nästan skuttar på rosa moln över bedriften och hälsoresan man är på. Men när det blir grå vardag av det så är återfallet där. Det är då man måste ha en större motivation till att fortsätta det där man startade. Och den motivationen kan ingen annan ge en. Min exman verkar ha fått det om bakfoten. Han har alltid sagt till mig att jag måste motivera honom. Att jag måste hitta på saker vi kan göra om han inte ska dricka osv. Men varifrån ska JAG ha fått all den motivationen menar han?

Jag är lite redo för det nu. Han kommer kanske vilja ha det stödet av mig. Och eftersom att jag vill att han ska vara nykter för sina barns skull och kunna hjälpa oss mer så kanske han kommer tänka att jag ska vara där vid sidan och se till att han inte blir uttråkad. Jag säger inte att det kommer bli så men jag är beredd.

Jag har äntligen börjat prioritera mitt mående och all min motivation går till mina barn och mig själv. Jag peppar mig själv att träna regelbundet eftersom att jag mår bra av det. Men det kräver att jag har energi att "tvinga" mig själv. Jag tänker inte lägga den energin på att stötta honom i något jag redan försökt stötta i åratal! Då kommer jag inte orka peppa mig själv till saker som jag mår bra av men som kräver lite ansträngning.

Han peppade då INTE mig när jag bestämde mig för att sluta dricka. Tvärtom drack han mer och mer istället.

Ville bara skriva ner det här för att det ska förankra sig hos mig att jag inte ska ta hand om hans problem. Jag kan heja på och säga "bra jobbat". Men inte mer än så. Jag har som sagt redan försökt så många gånger. Jag har varit som en lekledare stundtals för att vår familj ska göra saker och för att han ska ha roligt utan alkohol. Men inte har det hjälpt.

Klart slut 😜

Kram till er alla!

miss lyckad
Jättebra att du skriver..

Ner hur du tänker..Jag säger det igen..Du verkar mycket mer inriktad på vad du vill och behöver, än tidigare..Därmed blir du också den allra finaste mamman dina barn kan ha.❤️..Barnens pappa, verkar ha ”utnyttjat” dina goda sidor för egen vinning..Och du var snäll och stöttade honom i vått och torrt..Nu är det annorlunda..I ett vänskaps och kärleksförhållande ska det finnas balans för att det ska vara bra för båda..I Goda förhållanden, är det en givare och en tagare..Och så byter man roller på ett balanserat sätt..I andra dåliga fall, så tar den ena jämt, och den andra ger..Det är ett tärande förhållande, där givaren blir dränerad på energi och kraft..Så länge givaren, bara ger och inte säger stopp..Så fortsätter den tärande relationen..Givaren blir trött och energilös..Såklart för hen får ingen kraft från förhållandet..Detta var lite mitt-i-natten tankar..Är så glad för din skull Lim..Ha en go helg..🍃💕🍃

Sidor