Nu har en månad gått. De är stundtals ett helvete. Jag märker framförallt när det är bråk hemma har jag svårt att inte dricka. Jag vill inte dricka men får panik när det är bråkigt eller mycket ljud efter en arbetsdag. Någon som har tips på hur jag handterar denna panik. Det känns som att det är väldigt riskfyllt moment för återfall. Jag vill bara fly i dom stunderna. Jag har klarat mig hittills men är rädd att jag inte klarar de i längden. Tacksam för pepp

Grattis till en månad, grymt bra!
Har du berättat om din 'resa' för den/dom du lever med? Hur bråk påverkar dig kopplat till att vilja dricka? Vi som har mer eller mycket problem med A brukar i o f s vara kreativa när det gäller att hitta anledningar. Fortsatt lycka till på din nya piggare och fräscha resa!

Malkolm85

Tack ? ja absolut det har jag berättat men jag får inget stöd där. Min fru förstår mig inte och det känns mer som hon ser ner på mitt problem och gör sig lite lustig över det. Men det kan ju vara svårt när hon inte har någon som hellst erfarenhet i denna värld. Jag ser det inte som en anledning dom kan jag styra bort. Mer som en akutlösning på mina panikattacker. Då tänker jag inte klart utan aggerar efter att döda paniken. Jag gör mitt yttersta för att låta bli iaf. Ha det fint.

ok, förstår. En akutlösning jag använde när jag fick sådana panikkänslor var att ta en frisk och skön promenad för mig själv. Kanske hitta någon lugn och rogivande musik. Tråkigt att din fru än så länge inte förstår vidden av ditt mående och inte än kan stötta dig på ett bättre, men det kanske går att prata om vid fler tillfällen. Ha d gott så länge!

Malkolm85

Ja jag får prova promenader tror jag. De är lite tungt att inte få förståelse men de kommer säkert fler chanser att ta upp det. Ha det fint ?

AlkoDHyperD

Eller låtsas att det inte finns. Vad förfärligt ensamt för dig! Kan du på något sätt få henne att förstå?
Undermedvetet kan man ju även själv förminska problemet med alkohol för att lämna en liten dörr öppen om-utifall-att man skulle vilja ta ett återfall eller försöka börja dricka så smått igen ? Eller, så kan iallafall jag tänka ibland. Viktigt med stöd från de närmaste.
Alla år har jag "tillåtit" min man att dricka nör han vill hemma, även om jag just då försöker hålla mig helnykter. För det mesta har det inte varit något problem, men de senaste veckorna, efter ett återfall som skrämde mig och kanske också fick mig att fatta att min typ av alkoholism är kronisk, blev jag arg på honom när jag så att han köpt hem vin. Fast han fattade inte heller! Kände mig ensam och osynlig. Men också lite jävlar anamma. Fan heller att någon annan ska kunna rubba mig, tänkte jag. Gillar förresten inte vin och det vet han ju om. Hade varit skillnad om han köpt hem en flaska vodka, men såpass känner han mig att det skulle han aldrig göra.
Håll ut! Och be om stöd en gång till, tycker jag

Malkolm85

Ja det är väldigt ensamt när man inte får stöd av sin fru. Jag inser problemet helt och fullt jag lämnar inga dörrar på glänt ?. De har jag gjort förr och det funkar inte för mig. Min fru är lite rädd för allt som är jobbigt, jag hade inte mycket stöd när min pappa dog heller. Att ignorera det som är jobbigt tycker hon är lättare, men det gör att den som har det jobbigt är väldigt ensam. Tur iaf att detta forum finns här får jag stöd. Låter som du och jag har vissa likheter på hemmaplan. Tack för ditt stöd ❤?

AlkoDHyperD

Ja, varför skriver jag parterapi egentligen? Fått rådet själv, men vi är för olika. Tillsammans i ett rum tar jag över vare sig jag vill eller inte, och han lämnar villigt över till mig. Min man har träffat en kurator på VC ett par ggr nu och jag har blivit mycket tydligare med vad jag behöver. Lite förändring. Kanske skiljer vi oss ändå, men jag vågar inte just nu. Först skyllde jag på att det är praktiskt och ekonomiskt svårt. Sedan på att barnen skulle lägga skulden för skilsmässan på mig efersom det var mitt initiativ. Men det är faktiskt rädslan för friheten (samma frihet som jag eftersträvar och längtar efter)..
Vad händer de veckor jag inte har barnen? Vill inte lämna fullt så öppna dörrar för mig själv innan jag är säker på att jag kan och vill låta bli alkohol helt och hållet.

Malkolm85

Ja det kanske hade fungerat men jag vet inte. Vi har de bra annars men de är just att hon flyr från allt hemskt i livet och jag är jätte öppen. Förstår att det inte är lätt med rädslan för friheten men samtidigt längtan. Tror du ska följa hjärtat de än det bästa du kan göra. Du klarar att kontrollera alkoholen om du vill. Det har till och med jag gjort ?. Vad som än händer i livet så går de bättre utan alkohol. Det är klart det blir konstigt med frihet, men jag tror de stärker en att leva i frihet/ensamhet. Kämpa på och följ hjärtat ❤

AlkoDHyperD

Ensam i relationen = risk för att dricka pga negativa vibbar och känslan av att sitta fast i något jag inte vill
Fri = större möjlighet att dricka barnfria dagar fast färre tillfällen av ovan nämnda känslor
Äsch. Kommer nog inte fram till någon lösning än på ett tag.
Får bli en-dag-i-taget varianten så länge. Simma, gymma, cykla och springa som en iller på amfetamin. Och spana runt lite efter spännande 'objekt' ?

Triump

Hej, låter trist. Får man fråga om din fru dricker? Jag kan ju förstå att de nonchalerar en för att de blir trött på allt svammel man ställt till med under åren. Men samtidigt är ju din familj det viktigaste som finns. De är (borde) va dem som kan hjälpa en bäst, för de borde ju känna en bäst och se ens vanor. Jag hade en period då jag åkte rakt från jobbet till systemet och börja gömma flaskan i handskfacket, hon fann den, då började jag gömma den under sätet. Men likt förbn har hon allt funnit flaskan för eller senare. Men min poäng är att det finns som regel någon människa som känner en jättebra och vare sig det är en kompis sambo fru man förälder. Antingen säga problemet eller att de känner till det så de kan hjälpa en. Hoppas verkligen din försöker stötta dig. God natt

Malkolm85

Hej nej min fru dricker nästan aldrig. Jag tror hon har för mycket kontrollbehov för de. Absolut kan jag förstå att hon är trött på allt svammel, men då borde hon verkligen peppa mig för jag ska lyckas. Jag peppar ju henne i dom minus sidor hon har. Och så är de ju alla har vi minus sidor. Absolut är det jättetufft jag peppar mig själv men man blir lite ledsen när ens problem ignoreras eller skojjas bort. Men de är väl hennes sätt att tackla det på. Hon kommer nog aldrig lära känna mig helt om hon inte ser hela mig på Gott och ont. God natt

Triump

Hej igen, det är ju bra att hon inte dricker, då borde problemet bli mer uppenbart kanske. Men har du någon annan nära att prata med? Min fru är min tuffaste men bästa sparringpartner, hon har lämnat huset med barnen om det vart för mycke men kommer tillbaka för att försöka få saker att fungera. Men hon ställer krav, vilka med tiden kan bli lite flytande. Och jobbar man borta så har man större chanser till att återvända i grottan. För som du säger att du har problem så är det ju inte direkt ljust med drickandet . Så mycket skam och saker man verkligen inte vill att ska hända. Jag har under i stort sett hela mitt liv sett mig själv min far släktingar med stora eller små beroende på vem man frågar alkoholproblem. Saken är att vi vet ju innerst inne hur stora problemen är, frågan är bara om vi kan erkänna det. Mitt är enormt på mitt sätt mätt, jag kan förlora allt om jag inte stoppar, och jag har provat hela livet att dricka kontrollerat, och ja det går under en tid för mig men slutar i tragedi alltid. Men sen i slutändan måste man ju hitta sig själv och vara sin egen bästa vän. Och din bästa vän vill inte att du mår dåligt mer. Så lyssna på dig själv det försöker jag verkligen också.

Malkolm85

Hej ja absolut min mor kan jag prata med oftast, hon har ju god inblick som anhörig till min fars alkoholproblem. Så där får jag bättre stöd och så. Du har en klarsynt syn på dina problem låter det som, det är nog det viktigaste att man själv förstår sitt problem. Det är ju bara vi med problemen som kan lösa som. Det kommer inget gratis där, det är en kamp. Kämpa på ? ?.

Malkolm85

Idag suger det i alkohol tarmen ?. Frugan har bråkat på mig hela dagen. Att jag inte hjälper till med våran 6 månaders son. De är inga omsvep av orden utan hon säger ordagrant, att jag är helt värdelös som pappa. Jag gör så gott jag kan men de räcker inte uppenbarligen. Allt jag gör för övrigt är hon negativ till. Jag är det sämsta som går i ett par skor. Hur kan man inte bli ledsen och uppgiven när man så ofta får höra att man är oduglig?? Just nu vill jag bara korka upp och gå in i dimman och skita i världen ett tag.?

Då blir det garanterat inte bättre för att du dricker.
Kanske din fruga har en dålig dag?

Du kommer inte känna dig mer duglig imorgon
om du dricker nu......

Men jag förstår hur du känner <3

Malkolm85

Nej jag vet ju de annars hade jag redan korkat upp. Men idag är de extremt tufft att låta bli. Men man vill ju inte sabba sina 5 vita veckor. Tack ?

Nej man måste försöka att inte låta det yttre påverka ens val.
Det är prövningar vi måste klara av. Men jag, det behövs så lite.
Gå undan, andas och reflektera...

Du är en väldigt bra pappa som håller dig nykter.
5 veckor är superbra jobbat.

Fortsätt så, om inte annat för din lilla bebis, så att han får växa upp
i trygghet. Det är en bra anledning även om jag alltid tjatar
om att man måste gör detta för sin egen skull.

Bäbisar och våra barn behöver oss nyktra och närvarande....

Malkolm85

Ja det är ju så prövningar kommer för att testa oss ?. Tack för stödet de blir lättare med stöd ❤?. De är min son som är prio ett. Han ska ha en nykter pappa och trygghet som jag inte fick. tur du finns monday morning. ?