Hejsan!
Skrev ett inlägg nyligen här om alkoholens kraft.
Sitter själv vid datorn just nu och skulle gärna vilja prata med någon här. Hör gärna av er.
Kram
Thomas

Thomas67

12 timmar är nu avverkade. Som sagt mycket citronvatten blir det. Det är bra för det basar kroppen.
Och en hel del ägg som höjer serotoninnivåerna.
Försöker hålla ner ångestnivån.

Vaniljsmak

Jag har själv ingen erfarenheter av panikångest men det låter riktigt jobbigt. Får du hjälp med de?

Det verkar som om du hanterar det hela bra, en timme åt gången.

Thomas67

Jag kanske är lite tjatig som skriver om varje timma men jag ser fram emot och få skriva det. Det styrker mig till att fortsätta.
Panikångesten kommer när alkoholen skall ut. Nu är det ju inte bara att få alkoholen ur kroppen utan det finns ju en sorg i detta.
Att vi skall skiljas jag och min hustru. Försöker intala mig själv att det kommer nåt gott ur detta. Jag har ju själv varit inne på den tanken ett bra tag men kanske inte varit mogen ändå att ta upp det. Men nu när det väl kom upp då rasade det för mig istället. Kanske lättare att se detta om ett tag med lite perspektiv. Nu är det bara fokus på min nykterhet som gäller. Orkar inte ens tänka på allt praktiskt som kommer. Men en sak har jag bestämt mig och jag skall klara detta och jag skall må bra.

Thomas67

Så fort självömkanstankar dyker upp så skall jag genast tänka på alla bra saker som kommer istället.
Har nog varit en expert på självömkan. Det är ju så med oss alkoholister.

Vaniljsmak

Självömkan ja ... den där offerkoftan har varit välanvänd.

Du, var hur tjatig du vill! Skriv en gång i minuten om de hjälper. Jag känner själv att den här fredagen är extra svår för mig. Jag är relativt ny här och med att vara nykter och helgerna är ett problem. Förra helgen drack jag lite grann ett par dag och lite för mycket på söndagen. Ångesten kom som ett brev på posten. Jag kan inte hantera måttlighetesdrickandet just nu och ändå försöker jag komma på alla möjliga anledningar till varför jag ska få dricka. Fy för sådant! Så när suget blir för stort kommer jag in hit. Ibland läser jag vad andra skriver. Ibland skriver jag något i min egen tråd. Det hjälper.

Thomas67

Har gått ganska bra fram tills nyss. Blev väldigt ledsen över vad som kommas skall. Nu när våren kommer och solen och ljuset skall man ju vara glad och lycklig. Och så kommer jag ha ett sorgearbete som kommer sträcka sig förmodligen längre än detta året.
Nu var det ju det där med att peppa sig själv om att det kommer bli bra oavsett bara jag ser till att vara nykter. Suck.

Vaniljsmak

Det är klart du blir ledsen, konstigt vore ju annat! Alla känslor är tillåtna så länge de negativa känslorna inte tar över, så brukar jag tänka.

Hur ser planen ut för idag? Ska du göra något speciellt?

Thomas67

Planen blev möte med en terapeut tillika coach i eftermiddag.
Blev väldigt bra och skall gå i ett program nu. Känns väldigt bra
17 timmar. Lite mindre ångest men har respekt för natten.

Thomas67

30 timmar avklarade. Har kunnat sova lite mer inatt. Väldiga svettningar har det varit. Bara ut med skräpet.
Är jättetrött. Har så mycket underskott på sömn.

Thomas67

Känner mig lite skakig. Lite rädd också. Är orolig för vad som skall hända.
Men jag är glad att jag påbörjar ett program omgående.
Orolig för att nåt skall hända mig fortfarande i kramper och EP-anfall.
Tänker jag någorlunda så tiden som jag har druckit kanske inte gör att det blir så farligt. Men har en stor rädsla ändå. Ångest och svettningar finns ju där ändå. Och denna rädsla skall jag ta vidare. Vet att man aldrig skall säga aldrig. Men jag gör det ändå. ALDRIG mer. Utsätta sin kropp för både psykisk ohälsa och fysiska smärtor. Hur illa saker än är runt omkring så att själmedicinera med alkohol är fruktansvärt.
Jag har väl heller inte varit så bra att berätta för omvärlden hur jag mår och om det har varit nåt som varit fel. Utan jag har kört på med full kraft ändå.
Haft problem med sömn under en längre tid och det funkar inte i längden. Till slut kommer kraschen.
Men jag skall göra något bra med detta. Jag skall bli stark i mig själv. Jag skall må bra för det är jag värd. Är det något som jag trängt undan så är det min värdighet och stolthet. Att alltid ha så stora krav på sig och inte känna att man klarar av att efterleva det.
Jag skall må bra för mina underbara barn och visa den kärlek de förtjänar.
Jag skall sätta mig och gråta en stund nu.

Ett EP anfall kommer nog inte så långt efter. Det kommer när man dricker, tror jag. Du har ju också haft en lång period av nykterhet. Jag vet ju inte hur du bor till, men kanske ett AA möte skulle vara bra idag? Istället för att sitta hemma och grubbla. Det skingrar tankarna :)

Det är fint väder idag. Försök att ta luft. Gå ut en stund och lufta ur tankarna. Köp magnesium och B.vitaminer. Jag tog även Valeriana (finns på Apoteket) mina första veckor innan jag kom till läkare och fick Propavan mot sömnen. Det har räddat mig till viss del. Lite samma funktion som A har för mig. Får koppla av och får sova en hel natt.

Känns som du har E4:an i skallen så försök att göra något som dämpar tankarna.

Kram

Thomas67

Ja och jag är oerhört tacksam för detta forum att få dela med sig när det känns som jobbigast.
Jag träffade min nya mentor igår i 3 timmar och idag så påbörjar jag ett program. Så tacksam att jag kan komma igång med detta omgående.
Skall träffa min mentor snart så skall vi påbörja planen.
Hade det bara varit alkoholen som är det jobbiga i detta läge så hade det varit lättare att uthärda. Klart allt dyker upp nu med skilsmässa och allt praktiskt.
Det är så sorgligt. Men jag försöker bara fokusera på mig och min nykterhet just nu så gott det går så kommer allt bli bra i framtiden. Det måste det bli.

att jag är inne och kladdar i din tråd! Jag följer dig, lider med dig och... men jag får småvarma känslor när MM säger att hon gillar mig också! Det är som i mellanstadiet när man frågat om chans, du vet.

Thomas67

Nu har jag iaf passerat 36 timmar av mitt tillfrisknande. Imorse vad det en väldigt känslosam och svajig morgon med mycket känslor och tårar.
Så mycket ångest. Jag har fantastiska medmänniskor runt omkring mig och min blivande mentor var hos mig en stund idag med. Så från alla känslomässigt negativa tankar så byttes de nu mot en gnutta hopp och tilltro till mig själv.
Och tack för att jag får finnas här och skriva. Det är en viktig del i mitt tillfrisknande.

InteMera

Bra du känner du gör små framsteg, varje litet steg och timme i rätt riktning är en framgång! Fortsätt skriva av dig här på forumet, för mig är detta forum också en viktig livlina i det som pågår i mitt liv just nu och jag tror inte jag skulle hitta samma förståelse och stöd bland andra omkring mig som har svårt att förstå problemet.