Hej! Var ett tag sen jag skrev här nu, skulle sluta sa jag då men det har inte funkat, har ringt alkohollinjen en gång men annars har jag inte gjort så mkt åt det, det går bra att va nykter men efter nån vecka så har man glömt allt negativt från föregående fylla... Nu blev det en fylla i helgen igen som resulterade i att jag blev för full och det blev tjafs med familj osv... Orkar inte mer, ska ringa läkaren och försöka få gå till terapeut eller liknande, för jag tror att man måste gå djupare än alkoholen och se över och jobba på sig själv som människa så man blir säkrare på sig själv och lugnare, har mkt ångest osv så får man bukt på den så tror jag att suget på att dricka kan bli lättare att få bukt med samtidigt. Så kommer inte gå till terapeut angående mina alkoholproblem utan vill jobba djupare med mig själv och ångesten o allt det... Jag dricker inte så ofta typ en gång i månaden och har inte det problemet att jag måste dricka hela tiden men när ja väl dricker blir de lätt för mkt... Nån annan som har erfarenhet från terapi osv?? Har även tänkt på AA, men de känns så himla konstigt på nå sätt.. Känns som att det är folk som dricker varje dag som går dit men de är ju fel de vet jag.. Nån som har erfarenhet från AA?? Mvh

AlkoDHyperD

var på några möten för 25 år sedan i samband med vistelse på behandlingshem. Tyckte då att det var för sektliknande för min smak, men var ju strax över tjugo och hade många andra problem som överskuggade.
Om du får möjlighet till terapi kan ju alkoholen vara en bra början att ta upp och utforska utifrån. Det hänger ju ihop och blir inte särskilt effektiv hjälp om du utelämnar något viktigt, eftersom du själv upplever svårigheterna att begränsa intaget och tänker att ångesten kan vara en av orsakerna. Kuratorer och psykologer har ju sekretess men journalsystemen har slagits ihop och det kan vara så att annan vårdpersonal kan se även deras anteckningar. Om du är rädd för detta är det bra att kolla upp det med din framtida samtalskontakt. Jag brukar utelämna känsliga uppgifter om patienten önskar det just av den anledningen att andra kan läsa och det kan få negativa konsekvenser.
Tanken om att gå djupare är klok. Lycka till!

Buster

Jo får oxå för mig att de ska va nå sektliknande men så är säkert inte fallet!! Därför jag vill höra från andra som vart /är med på AA möten. Tyvärr så kan man vad jag förstår enligt vänner med erfarenhet inte vara helt ärlig mot vården, det innebär massa nackdelar för en tydligen. Sjukt att de ska vara så.. Men tex jag har problem med ryggen, och skulle jag säga att jag har problem med att jag missbrukar alkohol dom gångerna jag dricker så skulle antagligen det vara kört för mig att få nån bra medicin osv osv.. Har även småbarn och då blir man även rädd för orosanmälan och allt sånt strul som kan komma... Har hört själv från vänner som öppnat sig och vart ärliga och som säger att det bitit dom där bak sen på ett eller annat vis, så man blir självklart lite rädd för att va helt ärlig.. Vilket jag tycker är synd.

Buster

Jo det är väl lite så jag har tänkt, jag söker för ångesten jag har till vårdcentralen och har fått en tid (en månads väntetid). Sen får jag se vad min husläkare säger och vad vi gör åt det.. Eventuellt att jag sen berättar om problemet med drickat om jag känner er att den jag pratar med är att lita på. För jag har ju ångestproblem och har haft det så länge jag kan minnas. Även innan alkohol kom in i bilden. Så det är ju mitt största problem så tror att får ja bukt på det så kan nog mycket annat bli lättare i livet med.

Gå till AA, se vad det är gör nått. Om det funkar för dig så är ju det skitbra, funkar det inte för dig behöver du ju inte gå dit igen.
Är inte mycket mer än så (eller det behöver inte vara mycket mer värdering i det än så).

Och som sagts tidigare, sök för ångestproblemaik om du är misstänksam mot sjukvården. Risken då är att du kommer till en terapeut som inte är riktad mot alkohol och har den utbildningen/erfarenheten med en gång, men kör på! Det löser sig bara du vågar ta hjälp :)

Buster

Jo jag tror det kommer bli bra med vanlig terapeut som jag får prata med ang ångesten o de jag har, ringer även alkohollinjen för att prata med dom om alkoholproblemen, det känns bra så för hos dom är man helt anonym och dom jag pratat med har varit skit bra! Men tror som sagt att mkt ligger i ångestproblem en man har, man känner sig så uppjagad hela tiden och då är de lätt att man vill slappna av med "ett par kalla" nån fredag i månaden, problemet med mig är ba det att ett par kalla blir till 15 kalla med minnesluckor och ännu mer ångest som resultat. Så dricker inte eller känner att jag måste dricka hela tiden utan ca 1gång i månaden max men det räcker, för varje fylla med blackout känns det som en bit av hjärnan försvinner... Som en jag pratat med som numer är nykterist sa "vägen dit är krokig, kommer du inte dit direkt så se till att komma dit så fort som möjligt" jag har haft den där krok vändan för många gånger nu och känner att jag verkligen ska ge mig fan på det här denna gång :)

Buster

Nu börjar jag vela, alltså kanske ska lägga korten på bordet o säga som de är för att få rätt hjälp, funderar på medicin som tar bort värsta suget "cravings"... Är väl dumt att tänka att dom ska döma en det borde dom väl inte göra... Nån som har erfarenhet får gärna svara!! Menar har ju inte problemet att jag måste dricka hela tiden utan jag har ju problemet att jag inte kan dricka måttligt vissa gånger jag dricker... Så borde ju inte bli nå negativa konsekvenser för mig.. Tankar och tycken från er!?!? Blir lite smått förvirrad i huvet.

AlkoDHyperD

Om du inte känner hen, kan du ju söka för ångest, pejla av lite, ofta känner man om personen verkar vara helhetstänkande och förstående. Att dricka för mycket vid enstaka tillfällen kan ju berättas på olika sätt. Om du först pratar om din ångest och allmänna mående och sedan kopplar detta till att du ibland dövar den med alkohol brukar inte detta tolkas som missbruk med en gång. Att dessutom säga att det oroar dig och att du inte vill ha det så ger signaler om insikt och vilja. Du kan ju samtidigt kolla om du kan få samtalsstöd. Vill du jobba med dina problem mer grundligt måste du nog tyvärr lägga alla korten på bordet, men detta behöver du ju inte göra vid första samtalet.
Du nämnde även rädsla för orosanmälan till socialtjänsten. Jag tror inte att ett upplägg enligt ovan skulle resultera i det.

likeanangel

Hej Gummibete!

Jag som du har problemet att när jag väl dricker så blir det för mycket. Men jag har inget problem med att avstå om jag bestämmer mig för det helt. Jag kan bara inte avstå den tredje eller fjärde ölen.... och sen rullar det på... med alla konsekvenser.

När jag bestämde mig för att bli nykter så tog jag även beslutet att börja gå hos en psykolog. Jag valde att ge det ett par gånger eftersom jag visste att mitt bagage har med sig en del som säkert påverkar mitt drickande. Jag tyckte att det var oerhört bra att gå och prata med någon och liksom reda ut knutarna. För mig har det hjälpt att förstå vad i mitt drickande som beror på min kropp, att jag halt enkelt inte riktigt tål alkohol men också vad som ligger på det djupare planet. Vad som driver på så att säga.

Jag tror aldrig att tanken på att "jag kommer kunna dricka normalt om jag bara tar ett glas" aldrig kommer lämna mig. Tyvärr har jag bevisat för mig själv för många gånger nu att det inte är sant. 9 av 10 gånger kan funka sen är jag där igen. Jag tror helt enkelt man själv måste bestämma när det inte längre är värt att försöka se om det ska gå den här gången.

Lycka till!!

Buster

Tack för svar! Jag har bara träffat läkaren en gång innan ang ryggen, så har ingen bra kontakt eller relation med han än. Hoppas fler med liknande situation kan svara med :) känns som ett virrvarr i huvet nu hur jag ska göra... Men är 4v kvar till samtalet så jag hinner ju fundera o spåna mer i det tills dess.

Buster

Precis samma situation för mig! Känner att jag inte vill chansa mer.. Tog du upp alkohol problemet direkt? Vad fick du för bemötande osv?

likeanangel

Jag tog upp det direkt! Då hade jag redan tagit beslutet att vara nykter (resten av livet, hoppas jag!) och sa att jag vill förstå varför jag är som jag är. Jag vill veta om jag slutar dricka, kommer mina problem liksom ploppa upp någon annanstans då? Och det var hela anledningen till att jag kom dit.

Bemötandet jag fick var väldigt bra. Men när jag valde terapeut var jag noga med att kolla innan att personen hade erfarenhet av personer med alkoholproblem. Så det kan jag tipsa om! Så chansar man inte med att hamna hos någon som inte har koll på just vårt problem.

Det är svindyrt att gå hos psykolog, men jag resonerade som så att de flesta av oss lägger genom livet mycket pengar på det mesta såsom mat och träning. Inte mer än rätt att en liten andel ska gå till vårt inre. Så jag bestämde mig för att ge det tre tillfällen, och mig hjälpte det mycket! Jag förstår ännu mer att jag förmodligen aldrig kommer kunna dricka, och att det mest beror på hur min kropp är funtad. Men också vad som driver på, och hur den delen artar sig i resten av mitt liv. Hur jag reagerar på olika saker som bottnar sig i saker jag varit med om. Så jag tror att genom att prata med någon kan man bättre förstå sig själv och hantera sig själv...

Buster

Okej skönt att höra att det hjälpte!! Svindyrt gick du hos privat psykolog då eller? Har noll erfarenhet men går man genom landstinget är det väl inte så dyrt eller? Du gick inte till vårdcentralen först? Mvh

Litetill

Jag har fått terapihjälp genom VC. Kostar 100 kr per gång. Har även sökt mig till beroendevården och får hjälp även där. Kan varmt rekommendera att ta hjälp. Har bara mött förståelse och värme i min kamp mot ångesten och alkoholen. Våga ta steget och prova.

Buster

Låter ju jättebra! Skönt att höra att det fungerar bra. Hur gick du tillväga med och berätta om dina problem första gången? Och hur var dina problem? Alltså drack du dagligen eller var det som mig att det blev för mycket när det väl blev? Känns så svårt o veta vad som är bäst att säga på nå vis just nu.. Vill ha hjälp men vill samtidigt inte att det ska bli massa strul för en genom att man är för ärlig om du förstår. Mvh

Buster

När jag åkte dit för rattfylleri för ca 10år sen och fick gå och lämna leverprov efter det så frågade läkaren jag hade då hur mkt jag drack en fest kväll, jag ville att det skulle låta bra så ja ljög och sa ca 5-6starköl en normal fest kväll, fick då till svar "oj menar du 5-6 stora starköl? Fick du i dig så mkt" kanske därför ja tycker det är drygt nu med, menar tyckte läkarna att 5-6starköl var mkt va ska dom då säga om jag berättar hur det igentligen är att ja kan dricka tills jag somnar,en vanlig fylla är typ mellan 10-15 öl och får minnesluckor typ varje gång.. Då ramlar dom väl av stolen känns de som skämt o sido.

Litetill

Var lite otydlig på VC sökte jag för min ångest, tog inte upp alkoholen, vill inte ha det i min journal. Då jag bor i Stockholm sökte jag mig till Maria öppenvårdsmottagning för A problemen.
Drack en liter vin om dagen, har nu trappat ner till en i veckan. Inte lätt, får återfall ibland och dricker hela flaskan på en dag. Tar en dag i taget och ibland blir det en vecka, längre än så har jag inte lyckats med än så länge. Jobbar på att vara vit längre men just nu är jag glad över att jag kunnat trappa ner.

likeanangel

Jag vände mig till en privat psykolog ja. Där kände jag mig trygg med att allt jag berättade skulle vara konfidentiellt. Så jag berättade öppet om mitt problem och möttes inte av någon häpenhet kring mitt drickande.
Mitt tips är, om du möts av någon som är häpen över att man klämmer 5-6 starköl så har du hamnat hos någon som inte har någon koll på problemet vi dras med. 5-6 starköl är verkligen inte något konstigt för någon med alkoholproblem. Jag vet även "normala" personer som dricker så mycket på en kväll.
Men, om du är obekväm med att börja med detaljerna så måste du ju verkligen inte det. Det viktiga är ju att du upplever att du dricker för mycket, inte exakt hur mycket det är osv.

jag gjorde min behandling på ett Minnesota-hem så är jag "uppfostrad" i AA. Det är ingen som helst tvekan om att jag hade väldig hjälp av att höra hur andra gjort för att få en stadigvarande nykterhet. Jag gick 3-4 ggr i veckan, ibland tom 2 ggr/dag, det första året för att jag 1) var nyfiken på det nyktra fina liv de hade de som gick före mig 2) jag var enormt intresserad av hur jag skulle ordna mitt liv så jag också fick så bra.

På många sätt så undvek jag fällorna, hittade min väg och hade fullt förtroende för "Di Gamle" som hade varit med ett tag.

Min första AA-födelsedag firade jag på Patongs (Phuket) internationella AA-grupp och där sa en amerikan en sak som fastnade i min skalle : "Ett alternativ till att dricka är springa naken på stadens gator medan du äter choklad och hoppar runt lite" :-)) En heltokig grej men som för mig visade att det alltid finns alternativ till att dricka. För övrigt satt där 2 äldre män från USA som hade över 40 års nykterhet och reste runt i Asien för att återse alla platser de varit på tidigare i livet. Sista resan liksom men det var 2 mjuka fina glada gubbar som visade att lång nykterhet inte är något att vara rädd för utan bara njuta av.

Jag var tidigare med på en del stormöten, konvent, som hålls bla i Visby http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/gotlandsko…

Eller Gullbranna,http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/aa_hostmot…, alltid första helgen i september.

Eller Landsmötet, http://www.aa.se/sites/default/files/filarkiv/pdf/evengemang/landsmote_…, som turnerar till olika orter och alltid är första helgen i augusti.

Danskvällarna på dessa möten går jävla inte av för hackor :-)) Svårt för en nykomling att tro att det är idel nyktra människor där !!!

Ge AA en chans och lita på oss som är där ! Vi har trots allt lite erfarenhet att dela med oss av.

Buster

Hur är det på AA, får ju bilden av att det är typ medelålders människor som har grava problem som är där, jag är under 30.men som sagt detta är ju ens fördommar!! Rätta mig gärna och berätta lite mer hur det är :) är det nå ungdomar med? Vet att det finns nån slags ungdomsgrupp, men tror ej de finns på min ort. Jag bor i en liten ort med så känns som att går man dit vet alla snart det säkert nån nyfiken som står utanför o kollar vilka som åker dit :p