det är så att.....jag har kommit igång ordentligt med min medicinering för min bipolära diagnos trots tjaffs och meck har gett mig in på in/utsättningssymtom osv blablablab om igen osv ni vet.
igår fick jag reda på att min mormor antagligen bara har 6 månader kvar att leva pga obotlig blodcancer (SNÄLLA ÅK IN OCH TA PROVER SÅ OFTA NI KAN)
hon har slarvar och inte tagit prover på säkert 6-7 år och detta resulterar i att....det är som det är nu, detta kan inte botas.
jag gick idag in på apoteket för att kolla om min Lamotrigin kommit in och gjorde upp i mitt huvud att OM det inte kommit in då har jag en "anledning" att köpa vin.
vad är det för jävla anledning??? men det makes so much sense när tanken kommer.
jag vill bara dämpa alla mina jobbiga jävla SKITTANKAR.
just nu sitter jag här och vill bara nå ut till er/någon att för i helvete, hamna inte där jag är just nu, det är så jävla sorgligt att jag som 23 ( i november) kämpar med alla tankar hela jävla dagarna om alkohol, gör ursäkter till att dricka, dricker för dom mest rubbade anledningarna men främst för att inte vakna upp och skaka på morgonen.
din hjärna är inget du känner igen alls (nog för att jag är bipolär och har en annan personlighet var 3e månad) men det ni känner inom er, det är det ni fuckar upp med alkohol.
jag ska nog seriöst börja berätta om min uppväxt och vad jag TROR kan vara mkt anledningar till varför jag är som jag är idag men INTE GÖRA URSÄKTER.
för släpper man på trådar och tänker att "min pappa köpte bärs istället för bröd och vi lever fortfarande så några bärs kan ju jag oxå dricka"
NEJ, släpp för fan inte på såna trådar.
FAN dethär med en röd tråd är inte min grej inte ens formulera mig egentligen är jag speciellt bra på.
jag vill bara kunna nå ut till er som är i början på vad jag var.
HUR JÄVLA SNETT DET KAN GÅ och vägen DIT.
fan ni är värda MINST er vikt i guld, tänk aldrig något annat OKEJ?