Fd beroende

475 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
AlkoDHyperD
Verkligen!

Slappar just nu i soffan efter ett grymt simpass i nästan tom bassäng och välförtjänt bastu. Tidigare på dagen cykelintervaller i backe, utelek med de yngsta barnen och lite annat pyssel. Skönt med några semesterdagar när det är påsklov.
Påsklovet för två år sedan var vidrigt. Jag tog ledigt hela veckan för att vara med barnen. Och drack åtta dagar av tio. Fem liter sprit blev det. Och livsfarlig hårdträning varje förmiddag. Inte ökade konditionen av den dieten. Inte heller var man särskilt utvilad första dagen på jobbet efter ledigheten 😞
Om en vecka åker jag på träningsläger, så det kan inte bli annat än spiknykterhet och laddning över påsk. Gött det!

Ellan
Påsken...

Hej och Glad Påsk Sigge69. Storhelger kan vara extremt jobbiga för många av oss. Hur känner du dig?
Kram Ellan!

AlkoDHyperD
Hur går det, Sigge?

Det var ett tag sedan du uppdaterade. Mår du bra?

Ellan
... är nu över.

Hur har långhelgen varit? Mår du ok?

Kram
Ellan!💚🐥

Sigge69
H

J

AlkoDHyperD
Hej igen, Sigge

Som du vet är du inte ensam om att falla tillbaka. Du frågar efter råd om hur du ska göra. Ok, att ta hjälp utifrån är nog en god idé. Din tanke om att ta upp det med chefen kan ju vara en början. Hur är er relation och hur ser din arbetssituation ut? Är du själv trygg med att öppna dig för chefen? Gör det med rak rygg och med en önskan om hjälp i så fall. Att involvera sin närmaste omgivning är ett starkt tecken på att viljan är äkta. Det blir svårare att smyga, lättare att snabbt hitta en livlina att rycka tag i när det är svajigt. Att berätta gör också att du sätter ord på problemet och får större förståelse för dig själv genom att perspektivet vidgas.
Jag tycker att det är respektfullt mot dig själv att ta all hjälp du kan få, för det är du och ditt liv värt.
Läs dina inlägg från tidigare. Ser du beslutsamheten, och hur du tacklade olika situationer? Det var du som gjorde det. Du kan göra det igen. Bryt nu. Idag. Häll ut om det finns något hemma.Prata med din fru/sambo. Ge dig själv en chans till en sommar med alla sinnen och känslor fria från bedövning. Jag vet att du kan ta utmaningar, för det har dina tidigare inlägg vittnat om. Här har du en utmaning.
Skriv om hur det går. Ska försöka svara, men är inte inne lika ofta som förr.
kram

Sigge69
H

H

Ellan
Sigge69

Välkommen tillbaka.💚 Skönt att du är här igen och känner att det är dags att verkligen agera. Många av oss, bla jag själv, har fallit många gånger innan vi verkligen inser vad som krävs. Att ta hjälp vi arbetet är bra då de har ett rehabansvar. Sedan kan jag tänka mig att reaktionen hos mottagaren varierar. Jag fick själv hjälp med behandling på internat via mitt arbete. Jag kände att jag behövde komma på bort för att verkligen lägga fokus på mig själv och mitt tillfrisknande. Det är ett sätt men det finns fler. Arbetsgivaren har vanligtvis kontakt med någon form av företagshälsovård som bistår dem. Större företag skall ha en policy och handlingsplaner för detta men det är inte alltid så. För din egen skull, berätta läget och att du verkligen har försökt. Du inser ju nu att det verkligen är ett problem du inte klarar av att lösa på egen hand. Att be om hjälp är stort och det krävs mod. Det har du!
Beroendesjukdomen är ett enda stort kaos och till slut vet vi inte vad som är vad. Att ge sig själv chansen att få må bra är värt så mycket.
Blir det alldeles för tufft till dess fortsätt skriv här eller sök upp en AA-grupp på din hemort.
Stor kram
Ellan!💚

Sigge69
H

H

Sigge69
H

H

Ellan
Nytt sätt...

Hej igen,
Vad hände med din beslutsamhet kring att ta hjälp via din arbetsgivare? Kändes det inte som rätt väg? Det finns som sagt många vägar att gå för att nå sitt mål. Vad jag förstår så är det inte helt nykter du vill bli. Jag känner igen mig i beskrivningen att visa upp en stark fasad och kunna snacka bort terapeuter etc men vad vann jag på det? Inte ett smack. Det var när jag själv valde att öppna upp mig för en annan person som det började hända saker med mig. Förändringen står vi själva för men det är bra med stöd, bollplank eller annan form av hjälp när vi väl öppnar upp. Det är så lätt att tappa fokus och objektiviteten när vi diskuterar med oss själva. Du känns som en person med ett starkt driv, använd det för din skull nu. Handla och agera för ditt välmående denna gång. Lite positiv egoism är ibland nödvändigt.
Ta hand om dig!
Kram
Ellan

AlkoDHyperD
Vad är du rädd för, Sigge?

Hur gick det till när du som barn/ung blev bränd av vuxna?

Sigge69
J

H

AlkoDHyperD
Tack för att du delar med dig, Sigge

Förstår att du är försiktig med vilka du öppnar dig för. Så är det även för mig. Krävdes först att bygga en helt annan identitet, tillsammans med människor som inte känt mig som ung. Jag var tvungen att leva utan historia, till och med inför mig själv.
Först när jag byggt en identitet där statusen (inte materiell utan pga prestationer inom olika områden) och respekten var orubblig vågade jag börja berätta om mitt tidigare liv. Först bara för få utvalda som jag (även här för första gången i mitt liv) släppt tillräckligt nära och kände tillit till.
Nu har jag kommit dit hän i självrespekt och självkänsla att jag lever i princip helt "naken" med vem jag är, men det tog tid och de sista jag skulle sänka garden mot var personer jag var i beroendeställning till innan dessa bevisat att de inte skulle missförstå eller förvränga de jag förmedlade.
Med en mamma som alltid misstrott, missförstått, förvrängt och satt etiketter är den vaksamheten förståelig.
Jag har även de senaste åren jobbat mycket med mig själv. Hitta känslor och behov som släckts ut tidigt är nödvändigt för att hitta sin egen viljeinriktning, sin egen identitet och kunna vara stolt över sig själv. Då blir det även lättare att bita huvudet av skammen.
Kan du, Sigge, hitta fler personer eller sammanhang där det är möjligt att vara helt öppen med vem du är och visa dig sårbar?
Varje steg utåt, mot öppenheten, ger ytterligare bevis för att det bemötande du fått som barn/ung inte längre betyder lika mycket. De som sårar dig idag kanske är personer du kan bryta kontakten med. Föreställningarna från barndomen sitter djupt, men som vuxen kan man överleva att bli övergiven.
Den enda du inte får bli övergiven av är dig själv!

Sigge69
H

H

Sigge69
H

H

Ellan
Sigge69

Hur har du det?
Kram
Ellan

Sigge69
h

H

AlkoDHyperD
Sigge69, välkommen tillbaka!

Läs ditt inlägg!
Läs sedan dina inlägg från i våras, när du tog fajten med a.
Jag antar att du vill förändring, annars hade du ju inte skrivit här igen. Och att du vill ha hjälp att hitta kraften och motivationen.
Man måste inte alls nå botten, eller komma ännu längre ner i skiten för att vilja sluta!
Anledningen till den myten tror jag mer handlar om att många blundar för problemet och behöver få påtagliga konsekvenser av drickandet för att vakna. Det behöver du ju inte. Och då handlar det mer om att man tappat hoppet eller energin och därför hellre flyter med i malströmmen. Att ha en ursäkt minskar smärtan (och rädslan) som skulle uppstå om man istället insåg att ju förr man bryter desto bättre men att man inte tror sig ha förmågan. Vägen tillbaka blir varken kortare eller lättare för att du går djupare ner i beroendet, tvärtom!
Sigge69, jag låter hård nu, men det är med värme. Och att du tagit tag i skrivandet här trots att alkoholen fått klorna i dig är starkt.
Du hade inte adresserat till mig om du inte uppskattade min råa uppriktighet, eller hur?
Jag om någon vet hur ens inställning kan göra ett tvärkast när hjärnan blir kidnappad. Föll själv förra helgen och det var ett helvete att frigöra mig från tvångstankarna efteråt. Det är starkt som attan, detta jävla beroende.
Du kan vända tillbaka. Alkoholen gör att du känner dig lugn och distanserad - eller rättare sagt bedövad... men livet då? Barnen? Frun? Din egen självkänsla? Träningen?
Vi är inte ämnade att leva ett liv distanserade och bedövade. Du har ju massor av jävlar anamma!
Skit i whiskyn nu (som en träningspolare sa till mig eftér mitt första återfall) och häng med oss istället!!!
Kram

Sigge69
A

J

AlkoDHyperD
Pour some sugar in me...

Sjunger jag istället... gärna sportdryck! Nu är du på banan, Sigge. Stanna där och bygg dig stark. Måste sova nu. Cykling fem mil i morgonkyla väntar om sju timmar. Med bara halva bromsen i (blivit av med halva dosen betablockerare) jävlar vad det ska gå undan!

Gunda
ADHD

Var rädd om dig, ta inte i nu så att du måste börja äta mer beta.
Sigge jag hoppas att du håller dig på banan nu när du är här igen, heja dig!
God natt kram till er båda <3 :D

Sigge69
L

J

Sigge69
J

H

Sigge69
H

J

Bedrövadsambo
Be om hjälp

Sluta mörka och be om hjälp. Först din fru, och sen sjukvården eller din arbetsgivare. Så kan du inte leva. Massor av styrka till dig!

AlkoDHyperD
Vänta inte till 1 oktober, Sigge

Varje dag i det liv du lever nu är en dag längre in i alkoholberoendet och därmed en dag längre bort från friheten. Finns bara ett datum som är bäst att lägga av. Det är nu.
Jag kan förstå om du vill ta farväl, göra ett mentalt avslut, förbereda dig, göra upp en plan. Men, du behöver inte fem dagar för det. Fem dagar kan få motivationen att tryta, kan ge beroendehjärnan fler anledningar till att fortsätta lite till, eller ge skam och skuld ytterligare näring. Och, du förlorar fem dagar till meningslöshet och självförstöring.
Varför inte använda de fem dagarna fram till 1 oktober som en alkoholfri avgiftnings- och arbetssträcka. Hårt arbete i fem dagar för att genomgå den abstinens och nedstämdhet och eventuella sömnstörningar som brukar infinna sig efter hårt och långvarigt drickande.
Så kan 1 oktober vara ditt startdatum, inte för nyktra dagar utan för friska dagar.
Och. Jag håller med bedrövadsambo. Du är självständig och vill fixa detta på egen hand. Men just nu är det en styrka att ta hjälp. Och en utmaning. Men gör det ändå!
Håll ut och håll dig ifrån drickat nu,
Kram

Sigge69
H

J

Sigge69
J

J

lizzbet
Bra skrivet Sigge69...

Jag kan tänka att de där a-lagarna på bänken är ju faktiskt i alla fall ärligare än alla smygdrickare.

Sidor

Låst tråd