Jämför mig med hur andra lever. Det är afterwork hit och tjejkväll dit..
Jag vill så gärna också leva så men vet att jag inte klarar av det..önskar så att jag va en normal person som dricker två glas vin och tackar för sig vid kl 23.
Det går inte, jag har försökt med det mesta. Sätta regler för mig själv, inte dricka starksprit, inte dricka mitt i veckan, inte dricka efter kl 22, dricka varannan vatten, inte dricka alls.. Misslyckats med samtliga av mina regler. Eller klarat dom en kväll och sen kännt mig duktig och att jag har kontroll för att kvällen efter bli stupfull.
Att jag inte råkat ut för något riktigt allvarligt är nog bara tur..
Jag och min sambo säger varje gång, nu kan vi inte leva såhär längre. Det är inte normalt vi måste skapa en bra vardag och liv, vi har ju alla förutsättningar..
Varför går det inte?
Vet hur jag borde leva. Träna, laga god mat, gå promenader och läsa böcker. Jag vill det och tycker om det. Men tycker väl om vinet mer antar jag. Älskar känslan av att hälla upp ett glas vin, känns lyxigt och moget.
Är rädd, rädd för att jag ska bli en sån person som jag föraktar men egentligen själv också är. Hemskt, pinsamt, jobbigt..
Ta hjälp känns inte lönt. Har samma problem som alla i samhället verkar ha. Duktig flicka, prestationsångest över hur livet kommer bli. Jag är inte värst, har det ju BRA.
Hur kan man göra själv? Var börjar jag.

Ellan

Här har du en till som levt väldigt "duktigt", prestationsångest, vara alla till lags, skaffa utbildning och bra jobb bla bla bla. Frågan är ju hur vi egentligen mår?❤
Jag ställer en motfråga; hur skulle du vilja ha det och vad är det som hindrar dig från att det är så?
Kram!

Hönapöna

Tror inte att det är så ovanligt att vi "högpresterande" människor hamnar i missbruk. Dels för att vi har råd med det. Kostar en hel del pengar att hålla igång ett missbruk...
Ang det första du skrev, det med att jämföra sig med andra. Dels tror jag att det har med selektiv uppmärksamhet att göra, vi ser alkohol hela tiden och är uppmärksamma på det.
Sen är det så för min del att jag hör nån som ska på aw på tisdagen. Nästa dag läser jag på fb att nån unnar sig ett glas onsdagsvin. En tredje kompis kan jag möta på stan som precis varit och köpt sig en flaska torsdagsvin.

Kruxet för mig är att jag summerar alla dessa unnardagar så då kan jag ju dricka varje dag! Sen tar ju inte jag bara ett glas...

Sen kan jag ju också jämföra mig med andra här inne på forumet som skriver att de brukade dricka mitt på dagen eller ta en återställare på morgonen. Det är aldrig nått jag har gjort och vips så är jag inte lika "illa".

Våra kidnappade hjärnor gör allt för att normalisera alkohol och försöker hitta anledningar till att få till ett rus!

Bra att du är här nu. Jättebra första steg mot förändring?

Skämskudde

tack för svar!
Jag skulle vilja dela en flaska vin med min sambo på en fredag(och inte en Box som det är nu) jag skulle vilja följa med mina tjejkompisar ut, utan att stänga stället för att sen hamna på någon konstig efterfest med folk jag inte känner(mina "normala"kompisar går ju hem). Skulle vilja vakna utan ångest över att det blev för mycket igår...
Jag är ledsen över att jag inte kan ha det så. Det känns sorgligt att behöva välja bort det för alltid. Aldrig kunna ha en semester där jag kan ta ett glas vin till middagen liksom..

Skämskudde

Precis så gör jag också, tänker att alla andra kan ju!
Sen är det likadant på andra hållet, precis som du säger. Jag skulle aldrig ta en återställare och har inga ekonomiska problem, som jag skrev så har jag det på pappret jättebra. Men endå inte liksom

Ellan

Det är normalt att känna sorg kring detta. Det är därför vi behöver likasinnade att dela våra tankar och känslor med. Människor med samma problematik, som förstår på riktigt. Jag kan fortfarande känna sorg över att inte vara som "alla" andra och det är ok så länge jag inte dricker på den känslan. För mitt drickande var på slutet ingen vacker syn.
Sedan tror jag att tankar som "aldrig mer" kan vara farliga. Det blir så stort.
Styrkekram!?

Skämskudde

Blir tokig på mig själv..begär inte att någon ska svara behöver nog bara "säga det högt".
Nu dricker jag igen..drack i söndags och haft ångest hela veckan endå tar jag till samma kort.
Varför har vi alkohol hemma ens??
Just det, ska ju ha examensfest. Allt kommer typ va slut tills dess..
Märker när jag läser det jag skrivit att det låter surt, nästan bittert. Men jag är nog de..jävligt bitter. Har sett samma stories hela mitt liv och sen går jag i samma fälla..vet inte när jag kommer få rätt på mitt drickande..hoppas det är någon som endå har lite ork att skriva till mig...
Blev så glad att någon tog sig tid att svara innan..
Usch idag är bara en dålig dag helt enkelt..

AlkoDHyperD

Hände det något eller var det att du drack som gjorde dagen till 'dålig'b
Kan du följa tanke/händelsekedjan bakåt för att hitta mönster och möjliggöra förändringar och strategier framöver?
Det första jag tänker är dina egan ord, (varför har vi ens alkohol hemma?)
Kanske det går att förvara den hemma hos någon annan?

Emma73

Det tar tid att kontrollera sig från det att man har insett att man är fast. Jag önskar att jag kunde dricka 1/2 flaska ca 2-3 glas och kunna sova bra och inte få dåligt samvete. Men det kan jag inte! Bara efter 1 glas vin får jag sömnrubbningar. Jag kan begränsa mig, men det spelar ingen roll för jag mår dåligt iaf dagen efter. Så sorgligt då jag njuter så mycket av vin och god mat. Vet inte hur jag skall göra i framtiden. Om jag inte kan dricka vin är det ingen vits med helg, laga god mat, semester, fest. Vet inte hur det kommer bli. Vet bara att jag inte kan fortsätta såhär...

Skämskudde

Jag förstår precis vad du menar.
Berättade precis för sambon att jag har varit här på forumet och läst ii sex månader och att jag vill ha en förändring..
Jag frågar honom vad han tycker..han vet inte..tror att allt kommer lösa sig när man får barn...jag vill inte skaffa barn om jag inte själv mår bra...
Jag älskar min sambo, vi är så bra på "riktig". Men vi är likadana med alkohol, för lika, ingen som bromsar. Jag vet att om jag hade haft någon som bromsade mig hade jag inte haft några problem. Men om man är med någon som accepterar "fyllan" så känner jag att jag är normal... Jag vill och vet att det kan blir bra med min sambo för att vi värderar samma saker Vi måste bara komma ur den onda cirkeln..

deppdrickare

Hej på dig, jag vet exakt hur du menar med att det känns moget, jag känner likadant när jag sitter där skitfräck med min redbull vodka på klubben, som sedan kan bli 6-7 stycken efter någon timme. Ser ett par möjligheter och alternativ att fundera över.

1. Testa alkoholfritt vin, kan nog ge dig samma lyxkänsla utan att du blir berusad.

2. Sätt en regel att du endast får dricka vin i samband med mat, t.ex. till middagen. Då minskar risken för berusning eftersom du fyller magen med mat samtidigt som du får i dig ett glas vin eller två. Det blir då jobbigare för vinet att sprida en berusningskänsla i dig.

3. Om du är intresserad av träning så tänk på hur onyttigt alkohol är överlag. Du kommer inte få din "drömkropp" eller liknande av att fylla dig med vin.

Kämpa på, var envis och få folk i din närhet att hjälpa dig, t.ex. din sambo! Ni måste hjälpa varandra att överkomma det, var stränga mot varandra om alkoholen.

Skämskudde

Har inte skrivit på ett tag fast jag tänkte att detta skulle vara min ventil...
Tror jag blev lite paff över att någon faktiskt svarade och tog sig tid att läsa om mina funderingar..
Har druckit 4 glas vin och känner mig "in controll" fast det är jag väl inte. Kommer antagligen inse imorgon att det var dumt. Men vin är bara så härligt..(samtidigt som jag skriver detta får jag dåligt samvete över att jag genom att skriva här har lovat er som svarat att jag inte ska dricka).. Mitt stora problem, dåligt samvete varje dag över allt möjligt..fan kommer det bli samma helg som det alltid blir...
Alla här inne är modiga och målmedvetna, känns som jag ljuger om sakerna jag skriver..att jag vill ha kontroll...för jag gör ju tvärtom hela tiden..

Lärarinnan

Åh skämskudden!
Känner så väl igen mig (och mitt ex). Också en duktig flicka, som tidigare föraktat beteenden som mina.
Min hobbyanalys är att jag/vi väljer att inte lyckas, för vi tror inte vi förtjänar att vara framgångsrika och må bra.
Det blir liksom en självuppfyllande profetia att inte kunna låta bli, i mitt fall, godis, mera mat, mycket mera vin.
Även när jag inte är sugen på något av det, så faller jag och säger nästan högt: "Jag förstod det, jag är helt värdelös som inte klarar av att
låta bli!" Har alla förutsättningar och insikter om vad som får mig att må bra (samma som du), men sen är det som med Pavlovs hundar när man hör en kork dras ur en flaska och det härligt lovande ljudet av kluckande vin som hälls upp i ett vackert glas, känner det ljuvliga lugn och välbefinnande som infinner sig efter de första två djupa klunkarna. Och DÄR, vill jag kunna stanna. Naturligtvis blir det aldrig så (se, jag har redan bestämt mig för att jag är misslyckad) och sedan jag separerade är det INGEN annan vuxen som sätter några gränser. Jag jämställer det med ett självskadebeteende av den typ den här duktiga flickan är expert på: mat, vin, sex, gränslöshet som blir rent farlig...Det dövar en ångest som jag aldrig lärt mig hantera, älskar verklighetsflykten och hur det får mig att känna mig i stunden och visst har det varit mycket roligt också. Men baksmällan börjar bli mer eller mindre konstant, så att säga.

Det jag framförallt vill skicka med dig är det här med barn: Ha absolut inte en förestående graviditet och kommande föräldraskap som lösning på drickandet!
Det är en oändligt stor börda att lägga på ett ofött barn. Det kan gå bra, men tar man inte tag i själva alkoholproblematiken innan man utökar familjen, är det löjligt lätt att hamna där igen, fortare än man anade. Bittert vis av den erfarenheten.

Hur som haver, ville både tacka för dina inlägg, de berör mig djupt, samt skriva av mig lite ångest eftersom jag drack för mycket igår.
Önskar dig all lycka till och följer dig gärna här!

AlkoDHyperD

Visst, man blir inte beroende om man inte dricker, visst man är själv den som häller upp och häller i sig. Men. Det är väldigt starka krafter, kemiska processer i hjärnan, som påverkar den "viljan".
Dopamin ger välbefinnande. Alkohol höjer dessa nivåer, mer hos vissa (vilket kan bidra till att man väljer alkohol oftare likaså har en del personer lägre nivåer från början) och sedan sjunker dopaminet till en lägre nivå än tidigare. Obehag uppstår. Kroppen och hjärnan minns vad som hjälper. Beteendet att dricka är omedelbart belönande både genom att det ger direkt välbefinnande och - senare i processen - att man slipper obehag. Alla beteenden vidmakthålls på det viset. Genom positiv eller negativ förstärkning.
Och under stress eller hot (alkoholabstinens eller obalans i signalsubstanserna är ett slags inre hot) är kontakten med den logiska tänkande delen av hjärnan avstängd. Reptilhjärnan tar över. Den tolkar obehaget (suget, abstinensen) som fara och agerar för överlevnad = dricka för då försvinner obehaget.
Tankar om att man är misslyckad, skam och skuldkänslor, ökar stressen. Trygghet, förståelse och omsorg ger bättre tillgång till den tänkande hjärnan.
Försök se dig själv utifrån att du är en person som har det svårt och behöver stöd, trygghet och omsorg. För ingen väljer att lida.
Om du kan lugna dig själv med vänlighet är det lättare att göra långsiktigt bra val.❤

Du är ingen dålig människa och inte jag heller även fast jag i skrivande stund känner mig ganska kass. Självförakt är något som vi som dricker för mycket ofta har problem med. Jag har det! Jag tror de flesta människor är bra människor och såklart även du! Vi får hjälpas åt! Vi får inte ge upp!! Kram

Det måste verkligen finnas ett liv utan vin!! Vet heller inte hur det ska gå till? Det är sorgligt att alkohol ska behövas för att man ska fungera och ha kul! Jag inser också att det inte längre går att hålla på så här! Det måste finnas ett värde i att få vakna utvilad och må bra och inte behöva döma sig själv för allt tok som hänt! Jag vill gärna tro att det finns ett annat liv än detta?