Hej på er!
Jag har valt att gå med i detta forum för att få stöd i mitt beslut att sluta dricka. Jag har valt att personifiera alkoholen i en berättelse. Det känns som att jag kan lära mig att avsky denna peron lättare än något jag inte förstår. Jag delar den nedan och vill gärna ha många synpunkter på mitt synsätt samt stöd i kampen där många av er kommit mycket längre än jag. Jag är inne på dag två som nykter. Texten är lång. Hoppas många av er orkar läsa och kommentera.

Att ta farväl av en gammal kär vän!
I lördags vinkade jag av en gammal kär vän till mig. Vi träffades redan under högstadiet under skoltiden och trivdes ganska bra tillsammans.

Under åren träffades vi lite sporadiskt men tog upp vår vänskap mer seriöst efter att jag separerat från mina barns mor. Han fanns där vid min sida hela tiden och stöttade alltid när jag var ledsen, arg, sjuk och även såklart när jag bara ville ha lite skoj.

Åren gick och jag träffade en ny kvinna som jag sedan gifte mig med. Kompisen gillade detta och var med mig även nu.
Efter ett slag insåg jag att han var ganska egoistisk och krävde mer och mer utrymme i mitt liv. Det fick han också till en början. Han var ju min bästa vän.

Problemen eskalerade och han krävde hela tiden mer och mer av min tid. Han trängde sig på vid olämpliga tillfällen och ville att jag släppte mer och mer av mina intressen och övriga vänner.
Efter ett tag blev han avundsjuk på min fru också då hon sade till mig på skarpen att han måste visa sig mycket mindre hos oss.
Jag fortsatte dock att träffa honom i smyg i garaget, pannrummet, arbetsrummet, etc.
För en vecka sedan bad han mig stanna hemma från jobbet för att umgås. Jag ställde såklart upp för min vän. Efter två dagars intensivt umgänge bestämde jag mig för att nu måste vi gå skilda vägar.

Jag hade en resa inplanerad med några grannar och hustrun till fjällen. Jag bestämde att detta skulle bli en avskedsfest för min gode vän som därmed fick följa med. Jag talade med min vän och förklarade att han måste hålla sig i bakgrunden om han skulle få följa med. Det lovade och höll han faktiskt.

Natten till lördag umgicks vi för ett sista farväl och på söndagsmorgon vinkade jag av honom när han moloken och besviken lämnade fjällstugan.

Min kompis namn? Han heter Alkohol!

Han undrade hur länge han måste hålla sig borta och jag svarade: ”Jag vet inte. Det kan röra sig om dygn, veckor, månader, år eller för all framtid”.

Nu känner jag ju min förutvarande kompis ganska väl och förväntar mig att han dyker upp längs vägen helt oanmäld men då gäller det att konsekvent visa honom på dörren. Jag vill ha mitt liv tillbaka som det en gång var.

Saknar jag min vän? Oerhört mycket stundtals. Vi har ju gått genom större delen av livet tillsammans. Han har alltid funnits vid min sida, alltid ställt upp och aldrig lämnat mig. Men jag vet också att han förstört så mycket genom sitt egoistiska beteende. Det kan jag aldrig förlåta honom!!

Så ha en trevlig resa gamle kompis!! Hoppas att vi inte ses igen.

NyaMagnus

....jag kör vidare. Bara trist att skriva utan respons.
Det är ok. Jag får engagera mig på andra trådar.

Bedrövadsambo

Att första helgen utsätta sig för så mycket frestelser var verkligen modigt! Eller dumdristigt. Men har man bestämt sig så har man. Var beredd på att du en dag plötsligt bestämmer dig för att dricka igen. Och då kan nog ingenting hindra dig. Bra mantran och strategier kan vara bra att ha då, så att du ersätter automatiska tankar med medvetna tankar. Hitta andra typer av belöningar när man "varit duktig" är också viktigt. Som helst varken inkluderar dricka, mat eller godsaker. Många fd alkoholister dövar suget med socker tyvärr, med viktökning som följd. Kämpa på!

Jag kände att jag saknade respons när jag började skriva här. Men jag hade en del kommentarer och jag ser att även du har några. Mitt förslag är att du skriver på. Hur du använder det får du klura på själv.
För egen del verkar min tråd vara min dagbok där jag reflekterar och behovet av en viss mängd svar har minskat. Skulle ljuga om jag sa något annat än att jag blir superglad när någon skriver. Jag blir bekräftad. Vill bara få sagt att ge det hela lite tid...

Jag läser i många trådar men kommenterar i färre. Det är mitt sätt att använda forumet.

NyaMagnus

Jag ska erkänna att jag nog kände mig som du beskriver Hjärnklar. Småaktigt kan tyckas men jag är ju inne i en känslig fas just nu. @bedrövadsambo. Det hade nog varit dumdristigt att åka i helgen om jag hade varit ensam. Nu hade jag hustrun med och då blir det ju en extra spärr OM suget skulle falla på. Nu kom ju inte suget vilket var bra. Jag är fortfarande inne in någonslags eufori kring nykterheten och idag skulle inget kunna få mig att dricka. Känner mig otroligt stark i min övertygelse.
MEN...det kommer garanterat dagar då det inte går lika lätt. Den insikten fick mig idag att gå på mitt första AA-möte. Helt obeskrivligt bra måste jag säga! Fantastiska människor som verkligen välkomnade mig med kramar och tillrop. Värdefullt att höra andras historier och att ha en församlig som nickandes instämmer när jag berättar mina upplevelser. När jag skulle gå så kommer två av dessa fantastiska människor fram och ger mig deras telefonnummer. "Om du blir sugen på en sup. Ring mig istället dygnet runt". Det är ju så man blir rörd på riktigt. Mitt första men definitivt inte mitt sista AA-möte.

...utan som du skriver, känslig fas. Att se "alla andra" ha kamratskap och skriva i varandras trådar, själv blotta sig och våga skriva inlägg och inte ens få ett Hej tillbaka.
Klart det känns! Och ibland mer, ibland mindre. Helt oberörd är nog ingen. För visst har vi förhoppningar om interaktion med andra när vi hänger här. Annars skulle vi nog bara ha en vanlig dagbok.
Jag vill bara att du ska ge dig och andra tid.
Vad strongt att du gick på AA möte och vilket fint välkomnande du fick! ☺?

AlkoDHyperD

angående att "hänga upp sig" på responsen här. Det kan lätt få igång känslor av ensamhet och övergivenhet. För mig är sådana känslor farliga för nykterheten, vet inte hur det är med dig. Vi som skriver här är alla i mer eller mindre obalans och det är svårt att vara "rättvist" svarande och peppande. Själv får jag ryck och skriver som en tok i alla trådar som finns, för att sedan inte vara inne lika mycket. Kanske har att göra med att jag är en glappkäftande åsiktsmaskin i vanliga livet också. Men många väljer att bara läsa och känna gemenskap i igenkänningsfaktorn. Det du skriver hjälper andra och dig själv, även om det förblir obesvarat en tid.
Fortsätt om du känner för det, eller läs o kommentera andras inlägg. Spelar egentligen ingen roll så länge du blir styrkt av det.
Kram

Bedrövadsambo

Du verkar otroligt stark i ditt beslut att vara nykter. Lika starkt kan du nog bestämma dig för att inte vara det längre. Att då ha någon att ringa är ju verkligen guld värt!

NyaMagnus

Till er alla!
Jag kan se saken annorlunda nu och skäms lite för att jag surnade till. Vi är ju här av samma anledning och ibland är vi alla i svackor och saknar ork.

Vi kör vidare och jag ska fortsätta att skriva av mig på min tråd och andras.
Tack för ert stöd!!

Vaniljsmak

Det fina med det här forumet är att man kan surna till lite, man kan snubbla i sin nykterhet och allt vad det nu är och ändå bemötas med värme och omtanke. Det är så mycket värt när man kämpar!

Hur känns det nu när du varit nykter ett tag?

Ellan

Att höra att du har hittat ytterligare verktyg för din nykterhet via AA. Oavsett vilka vi möter, män, kvinnor, unga, gamla osv så ett litet tips är att se till likheterna istället för olikheterna. Det gör du säkert redan men ändå... jag känner likadant när jag går på möte. En varm gemenskap, en tillhörighet och människor som gått före och delar erfarenheter. Glad för din skull! Och fortsätt skriv. Jag känner ibland att jag inte heller får respons på det jag skriver men "problemet" ligger hos mig och hur jag tolkar det. Stå fast vid din villighet om att förbli nykter och gör det som är bäst för dig i nykterheten.
Kram Ellan!?

NyaMagnus

...för era svar.
Vaniljsmak: Jag måste säga att jag är orolig över hur lätt det går att vara nykter. Jag begriper ju från allas inlägg här att det kommer bakslag och jag är rädd varje dag för när det ska komma och hur jag ska tackla det. Det var också en stor anledning till att jag uppsökte AA igår. Jag ville ha ett nätverk klart när dagen kommer. Men svaret på din fråga är att jag mår oerhört bra. Jag sover som en stock på nätterna, jag får så mycket gjort och jag kan tänka på jobbet.
Jag ser fram emot helgen då jag ska hugga ved och njuta av våren snarare än att dricka och jag har kommit fram till ett läge där jag kan berätta om min kamp för fler och fler i min omgivning. Alla jag berättat för har reagerat positivt. Den enda nersidan jag kan se nu är att jag blir otroligt trött på kvällarna och hamnar ofta i soffan istället för att göra något vettigt. Men å andra sidan sover jag gott så.....

Ellan: Helt rätt! Problemet med dylika känslor ligger hos mig själv. Även det en bra insikt :-) Jag är ju inte bättre själv. Jag skriver ju inte på allas trådar. Ska skärpa mig även jag :-)

Tack för er repons. Det betyder mycket!

Vi har varit några stycken härinne som jag tror har lite samma tendenser ibland: att försöka se till så att alla får respons på sina inlägg. Tänkte kanske att du låg lite åt det hållet AlkoHD :-). Nu är det helt ogörligt. Eller så är det fortfarande möjligt bara jag som inte orkar längre och inte heller riktigt kan hålla reda på alla nya som bara rasar in här. Jag tycker det är utmärkt när man som du lackar ur lite grann och uttrycker sin besvikelse och sitt behov av respons. Men jag vet inte om lösningen är att börja ta ansvar för alla trådar... det är oerhört tröttande. Vi är så oerhört många! Ibland får jag en känsla av tröstlöshet när jag läser. Det är så otroligt många med samma historier, samma bakgrund, samma tendenser. Och vi skäms, men vi tröstar, ger oerhört fantastiska råd och tips. Vi kan verkligen det här ämnet i teorin i alla fall. Jag tycker att du har fantastiska strategier NyaMagnus. Spela upp filmen och nu skapa ett nätverk. Om man halkar så är det så oerhört bra att ta sig upp snabbt, det har varit den avgörande skillnaden för mig. Att inte bara känna hopplösheten och gå tillbaka till träsket. Nu håller vi varandra flytande (kanske ett oerhört dåligt uttryck) på land!

NyaMagnus

@Sisyfos: Tack för förstående trots lite utlackning tidigare. Vi alla behöver pepp ibland oavset det flyter på bra eller om man varit och nosat i diket lite. Inser också problematiken att skriva i alla trådar som poppar upp hur än gärna man vill. Tror dock att vi alla behöver fokusera i synnerhet de som kommer helt nya till forumet. Vi skriver ju om allt fantastiskt stöd som finns på forumet och det är viktigt att nya känner det från början och snabbt blir en del av gemenskapen.

För egen del är jag inne i en konstig fas som jag har svårt att beskriva. Det går helt enkelt för lätt. Jag är inne på dag 14 utan en droppe. Jag saknar inte alkoholen alls, jag sover som en stock, jag är pigg, får allt gjort som krävs av mig, jag är gladare och trevligare på jobbet (folk undrar vad som hänt), jag känner mig berusad av nykterheten om ni kan förstå hur jag menar. Allt är kanon.

Men jag kan inte riktigt njuta av det. Varför? Jag är konstant rädd för att ett massivt sug eller annan situation ska infalla där jag inte kan stå emot. Jag är konstant på min vakt. Orolig över att falla i träsket trors att jag inte har något sug efter att dricka. Jag är stolt över 14 dagar men kan inte glädjas riktig då jag tycker att det är alldeles för kort tid för att vara stolt....

Helgen som kommer innebär firande av kollega ikväll. Jag kör bil och är inte ett dugg orolig. Lördag är det baluns med en förening där jag är medlem. Jag kör bil de ca 10 milen och är inte orolig. Känner mig trygg i att det blir inget dricka denna helg heller men likt förbannat så kan jag inte riktigt njuta av mitt nya nyktra liv.

Är det någon som känner igen sig?

Liten stor

Nyamagnus, känner igen mig en hel del. Även om jag just nu är sjukt glad och nöjd efter vit vecka och som du beskriver typ är berusad på nykterheten (jag brukar falla efter två vita veckor) smyger sig ändå tankar på hur fortsatta livet ska bli med kommande grillsäsong, kvällar med bastu och bad, konsertbesök, listan på tillfällen förknippade med a är helt enkelt för lång och det gör mig orolig. Både ett liv helt utan och ett liv där alla dessa risker finns framöver.

"Nu är det helt ogörligt. Eller så är det fortfarande möjligt bara jag som inte orkar längre och inte heller riktigt kan hålla reda på alla nya som bara rasar in här" Jag håller absolut med dig. Känner precis samma sak. Man känner en maktlöshet att inte kunna hjälpa till hela tiden.
En del har jag följt sedan min dag 1 och er har jag koll på. Situation och historia.

Men det rasslar in nya hela tiden och det är svårt att hålla koll på alla. För mig blir det så att jag lägger fokus på den som skriker högst, den som akut behöver hjälp. Den som är på gång att ta sig ett återfall. Den som har tagit ett återfall. Men det är mycket frustration att inte kunna hjälpa alla. Och på något sätt ska man hålla sina egna sug och problematik i schack. Och den som är stark kanske får mindre stöd och pepp (men inte mindre uppmärksamhet) , jag vet dock att om jag skulle skriva att jag var på väg mot att rasa skulle jag ha en enorm back up. Mycket beror också på hur aktiv man är själv och tar del av andras sits.

Jag tror också att det blir så att man svarar där man känner igen sig. Jag är ju periodare och känner igen mig i periodarnas inlägg.
Brukar dock hålla ett öga på första inlägg i forumet och svara ibland bara kort på dessa så att man kommer ut i flödet.

Jag skriver mina små inlägg väldigt mycket för min egen del. För att kunna gå tillbaks och se hur jag mådde, se ett mönster.
Det är svårt att räcka till helt enkelt....

Go with the flow - men håll garden högt. Som alkoholist kan man aldrig sänka den och koppla av. Så upplever jag det.
Jag känner mig ganska trygg i min nykterhet och njuter varenda minut men är på min vakt.
Vet att hjärna kan ta en avstickare när som helst. Det kommer jag få leva med och förmodligen går det aldrig över.

Trevlig nykter fredag

MM

angående vad du skriver i inlägg #34. Det här att gå och vara rädd i förväg för sug efter (och tankar på) alkohol. Jag har lärt mig att det är fel strategi. Det är oundvikligt att drabbas av sug och tankar om man utvecklat ett beroende av alkohol. Därför bör man mentalt förbereda sig i förväg på att man ska klara av dessa sug när de kommer. Då skaffar man sig ett övertag.
Jämför med en idrottsman (el. likn.) som ska vara med i en stor tävling. Rädsla och oro i förväg ger ett dåligt utgångsläge, och ofta sämre resultat än om det innan varit ett positivt peppningstänkande.

Egentligen handlar det om att det sunda förnuftet och de kloka tankarna ska ta tillbaka herraväldet över beroendehjärnan, som fått styra alldeles för mycket medans vi varit aktiva drinkare.

När man klarat av, och motstått de första sugen, stärks man och blir tryggare i nykterheten. Med tiden klingar sug och frestande tankar av mer och mer, för att till slut upphöra. Ökad trygghet i nykterheten innebär större frihet, och därmed att man kan njuta av nykterheten. Den blir till slut stabil.

Självklart är det också bra som du gör att planera så man inte hamnar i frestande situationer i början på sin nykterhet.

Fortsätt nu på den inslagna nyktra stigen. Kämpa och vinn frihet.

NyaMagnus

Tack så mycket för era tillrop och ovärderliga tips! Bra att få just denna input på hur man kan njuta av sin nykterhet samtidigt som man har en strategi klar då suget kommer.
Jag ska försöka unna mig att bara må bra när jag gör det och njuta mer av nykterheten. Jag har ju numer telefonen full med AA-vänner som jag kan ringa om det blir akut problem. Annars funkar ju 24-timmars regeln säkert också bra.

Jag kom nyss från AA Lunchmöte. Det var mitt andra AA-möte men definitivt inte mitt sista. Där kan jag verkligen slappna av, där är det omöjligt att drabbas av sug och eller att utsättas för faror. Bara så skönt och avslappnande. Sedan är det ju lärorikt att lyssna till alla som kommit betydligt längre på sin resa.

Trevlig helg till er alla!

Sinnituss

Tittar in lite i din tråd och hoppas att allt är bra. Det var länge sedan du skrev något här nu.
Kram

Rövarkulan

Jag blev verkligen imponerad av ditt första inlägg här på tråden när du tog farväl av din gamle vän. Hejar på dig.