Hejsan, ny här har läst massor med trådar och tänkte försöka prova mig på en egen.

Kan börja med mitt problem.
Jag har inte det extrema suget att dricka mig full ofta har dock alltid gillat att ta mig några öl på kvällen, efter jobbet, vid grillen, i stugan m.m

Mitt största problem är att när det är dags för fest så är det fullt ös som gäller, har inga spärrar det är bara dricka, dricka, dricka tills man är kanooon.
Även om det med åren och ned barn blivit mer sällan så har problemen blivit värre, minnesluckorna längre och mitt beteende tydligen konstigare.
Är väldigt jobbigt att inte komma ihåg nästan något från kvällen/natten före och ligga minst hela dagen efter med den grövsta baksmällan man kan tänka sig och sen ångesten på det. Hoff.
Det jag vet/ fått berättat är att jag blir väldigt otrevlig och hamnar nästan alltid i bråk. Har aldrig slagits onykter kan jag tillägga.
Finns bilen tillgänglig tar jag tydligen gärna en sväng med den, rentav livsfarligt, att man dessutom inte minns det känns ju fruktansvärt.
Detta har jag egentligen vetat att är ett problem i flera år, även min sambo har försökt säga det någon gång. Men det är så lätt att förneka att skoja bort.
Man tänker bara att nästa gång ska det gå bättre. Men det gör aldrig det.
Men så nu för ett tag sen kom den värsta versionen man någonsin kunnat tänka sig.
En tjej påstod att det skulle ha hänt något mellan oss under natten.
Ånej den ångesten, inga minnen av något sådant, är det ens möjligt?
Gör allt för att försöka att inte få veta vad som hänt, vill inte veta, vill inte leva.
Gjorde allt för att hålla det inne, mest för min egen skull för jag ville inte tro det. Men nu går det inte mer. Har bestämt mig att inte dricka någonsin mer men är såklart livrädd att min sambo ska lämna mig efter allt som hänt. Och vet inte hur jag kommer att reagera på det isånafall.
Hon är kvar äb så länga och vi har bokat tid hos familjerådgivning jag har även gått och pratat med andra med alkoholproblem är dock dålig på att prata inför andra kände att det här kan vara ett bra ställe, skriva kan jag det är lättare.

Jag behöver stöd, veta att jag inte är värdelös, bara något.

NyaMagnus

Hej Jocke!

Bra att du ser allvaret i din situation och väljer att ta tag i problemet.
Även om du idag inte upplever att vardagarna är ett problem så så måste jag tyvärr meddela att din beskrivning pekar på att även dessa kommer att bli ett problem om du fortsätter. Alkoholism är en progressiv sjukdom som smyger sig på i allt större omfattning och ofta svår att upptäcka i tid.

Det viktigaste är att kapitulera inför faktum att maktlösheten tagit över och att du har ett problem. Efter detta så kan du börja bygga ett sunt nyktert liv.

Vi alla här i forumet kan hjälpa och stötta dig i resan. Du är inte ensam med dessa problem. Vi vet vad du går igenom. Och du..........det finns en lösning och ett alternativ :-)

Jobba på nu!

Jocke1987

Hej.
Tack för orden.

Det som är jobbigast är att min pappa har haft problem med alkohol och jag sett hur det ser ut.
Ändå att jag väntar/puttar bort mitt eget problem tills det gått så här långt.
Önskar att jag hade tagit tag i det långt tidigare då jag egentligen har vetat att det inte är normalt beteende. Men det är inte så lätt, man vill så gärna vara som dom flesta andra och kunna dricka normalt. Det är så orättvist många kan dricka varje helg men med måtta och bete sig.

Jag blir så arg på mig själv!

Ellan

styr oss! Hej förresten.? Vänd på den ilskan och använd kraften till en bestående förändring. Visst kan vi få känna ilska och sorg över att inte vara som "alla" andra men att någonstans acceptera läget så går det oxå att göra något. Har du även detta i släkten så är det ytterligare en morot att avstå. Vi tål inte skiten helt enkelt.
Ta hand om dig!?

Jocke1987

Hej. Och tack.
Jo jag försöker, alkoholen är så svår, att man kan hata något så mycket men ändå ha så svårt att låta bli det, att kontrollera det.

Jag har så svårt att prata med min sambo om detta, hon blir ledsen, jag blir ledsen allt blir bara konstigt.
Hoppas det går bättre på rådgivningen, kanske blir lättare, kanske svårare.
Förstår att hon känner sig uppgiven, ledsen, besviken, allt.
Och det gör också att jag känner mig ännu sämre.

Men jag ska göra allt för att bevisa att jag klarar det, att jag kan låta bli.
Att jag kan vara bra.
Hon och barnen är fasen så mycket viktigare än allt annat, jag hoppas bara få visa att jag klarar av det.

Jag vet att jag kan vara bra, det är bara det att jag låter alkoholen göra mig till något jag inte känner igen/något jag inte är.

Och jag mår så dåligt av det

Jocke1987

Trodde inte man skulle sakna vardagsölen som man gör.
Känns konstigt att inte ta sig några burkar till hockeyn.

Men jag vet ändå att det är bäst så för tillslut så spårar det.

Bedrövadsambo

Tänk på vilken positiv förebild du är för dina barn! Du har bestämt dig - ingen mer alkohol! Nu får du hitta strategier för att låta bli. Är hockey förknippat med öl kanske du inte ska titta? Eller så hittar du bra substitut, tex iskall mjölk ? Det kommer ta tid för din sambo att känna tillit för dig igen. Du måste ha tålamod.

Jocke1987

Hej och tack för din glada kommentar.

Har inte köpt hem A på ett tag och så sja det förbli. Det är väl så idag att egentligen det mesta är förknippat med alkohol.
Vars man än kommer, kompisar,bröder, fisketuren, det mesta.

Att det alltid bjuds och man har alltid tackat ja. Hur ska man kunna tacka nej överallt?

Läsk är gott men det är inte samma känsla.

Men jag viker inte ner mig och det går bra än så länge, hoppas jag kan hålla i det.

Jo jag hoppas att hon så småningom kan få det, inte idag, inte imorgon men med tiden kanske.?

NyaMagnus

Hej igen Jocke!
Du är inne på rätt spår nu som kör vitt nu.

Min egen erfarenhet av att sluta dricka är följande: jag har försökt flertalet gånger och alltid misslyckats. Uppehållen har varierat från dagar till månad som max.

Jag säger inte att jag kommer att lyckas denna gång heller men det finns några viktiga skillnader nu mot förr. Tidigare har jag slutat för att andra vill det. Även om jag vetat av hur fel mitt drickande varit så var jag inte beredd att släppa alkoholen. Jag lovade vitt och brett att nu är det slut med drickat.

Vad är skillnaden nu då? Jag har äntligen valt att sluta för min egen del. Jag har inte lovat någon någonting. Jag har inte ens lovat mig själv. Jag har sagt till hustrun att det kan röra sig om dagar, veckor, månader, år eller för alltid.
Det finns ingen anledning att lova folk man tidigare svikit. Det blir bara en diskussion om hur löftena fungerat tidigare och man mår dåligt.
Det är skönt att veta att dagen som kommer är nykter. Morgondagen vet jag inget om. Men varje morgon lovar jag mig själv att vara nykter under dygnet.

Ett tips till: om du kommit till slutsatsen att du är alkoholist så råder jag dig till att mentalt ställa om dig från skam till sjukdom. Alkoholism är en sjukdom och ingen ska känna skam för att man är sjuk. Det är skönt att acceptera detta faktum och sedan fokusera att hålla sig frisk. Jag tål inte nötter vilket jag undvikit i hela mitt liv. Nu visar det sig att jag heller inte tål alkohol. Ok då får jag ducka den också.

Var rak i ryggen för att du vill bli frisk.

Strumpan1

Hej Jocke! Jag känner igen mig så väl i den situation du beskriver. Min problematik är mer eller mindre den samma som din, jag dricker inte ofta men när det händer spårar det ut totalt varje gång. Jag får alltid feta minnesluckor och ångesten är inte att tala om.

Jag blev så berörd av det du skriver eftersom jag känner igen mig så mycket i det. Jag har inga barn men vi planerar att skaffa jag och min man. Är precis som du väldigt rädd att förlora min familj, att min man skulle lämna mig är min värsta tanke, på något vänster har han stått ut genom allt det här och han har ju 9 av 10 gånger också varit med när jag spårat ur. Jag hoppas av hela mitt hjärta att allt ordnar sig för dig. Jag har bestämt mig för att klippa helt med alkoholen, jag tror att den här känslan vi får, ångesten osv, kan bli ens styrka när man slutar dricka. Tillfället kommer komma då du måste säga "nej tack" till alkohol och folk kommer kanske undra, tänk då på den värsta ångesten, då inser man att det inte är värt det.

Jocke1987

Tack för era kommentarer, är så skönt att veta att man ej är ensam och att det finns folk som inte dömer en utan bara vill hjälpa till.

Alkoholist vet jag inte är så svårt med alla begrepp, kanske till viss del.
Men har ju den bilden att en alkoholist ska dricka alltid och det gör jag ju inte.
Är så olika ibland dricker man mer hemma,ibland mindre.
Är främst problemen som uppstår när det nalkas fest som har fått mig att inse att något är fel, inte "normalt", då man totalt tappar allt vad kontroll heter.
Då man inte är sig själv längre.
Och det är så konstigt att det kan förändra en människa så, är utan alkohol en väldigt lugn, ganska försiktig person men när alkoholen kommer in är det som att det snurrar om totalt.
Och som man skäms när man får berättat gårdagen för sig och hur man betett sig. Huvva.

Har även jag bestämt mig, nu är det stopp, för min skull, mina barns skull, min sambos skull, även fast det kanske är för sent.

Tack för att ni delar med er av era historier och jag hoppas att vi alla lyckas att uppnå våra mål, det behöver vi för vårat eget bästa.

kan se olika ut. Problem är ju när intaget får oönskade konsekvenser. Jag har aldrig haft ångest eller druckit för att bli "Tarzan". Jag drack så ofta, och större och större mängder så hjärnan blev beroende. Det går aldrig över. Det finns dom som dricker för att dämpa känslor. Det funkar bra en tid. Men om det är t.ex ångest blir den ännu värre efter ett tag. Då krävs mer alkohol och snurran är igång. Det finns dom som dricker sällan men blir personlighetsförändrade till omgivningens förfäran. Vi finns av alla de sorter, men har det gemensamt att alkohol förstör för oss. Allt fint vi har i livet kan vi själva rasera eftersom vi dricker ett medel som är sinnesförändande . Alla får fundera på hur mycket det är värt att bli full och konsekvenserna av det. Vill man förändra, så går det. Tänk till hur du vill ha det? Diskutera med sambon om dina problem. Lova inget du inte kan hålla. Läs och lär dig mer om dig själv och alkoholens konsekvenser. Du behöver inte kalla dig alkoholist, men kanske beroende? eftersom du inte kan låta bli trots facit?

Jocke1987

Tack för dina tankar/rader.

Jag har nu insett mina problem och är fast besluten att klara av det.

Vet ju att även fast det inte är lätt så kommer det i slutändan vara värt det för allt kan bara bli bättre.

Jocke1987

Har ju försökt ett tag själv att minska drickandet men ibland så spårar iväg och då är det lika bra att försöka sluta helt med hjälp av andra/er

Jocke1987

Skönt med helg.
Sambon jobbar blir att pyssla lite runt gården vara med barnen och dricka läsk.

Det här med att sluta dricka går bra än så länge, känner mig bestämd på att såhär vill jag ha det. Vill aldrig mer vakna upp med minnesluckorna, ångesten som kommer med det, skammen att inte veta hur man betett sig osv.

Ska prata med en terapeut till veckan med sambon och se vad vi kommer fram till. Känns både bra och skrämmande.
Svårt att öppna upp sig om allt då jag har försökt hålla mina problem för mig själv, kanske inte är ovanligt iochförsig.
Man skäms för det, jag iallafall, men skäms även för att jag låtsats som att jag inte har problem och dolt det för den person jag älskar allra mest.

Hoppas det går bra för alla andra här inne som vill och försöker ändra på sina liv.

Trevlig helg.

Jocke1987

Kände att det var dags att skriva någon rad igen.

Har varit helt nykter snart 7 månader.
Och jag mår såå bra.
Visst har varit riktigt kämpigt och är det än idag vissa stunder. Suget har ändå inte försvunnit. Helgerna är såklart jobbigast när kompisar och ibland sambo ska ut på galej.
Känns som att man blir deprimerad då för att man själv inte kan dricka och fara på party.

Men så får man bråka lite med sig själv och säga att du klarar ju inte av det, gör något annat och det har gått bra hittills även om jag vart riktigt nära att slinka dit någon gång.

Men som sagt jag mår bra och har kontroll utan alkohol i kroppen.
Och kommer fortsätta kämpa för ett bra liv, utan alkohol.

Hoppas det går bra för alla kämpar här inne, jag håller på er alla!

träningstanten52

Jag tror du är på väldigt god väg att lyckas och skulle ett glas slinka ner så kan du alltid börja om nästa dag.