Hej,

Nu börjar mitt nya liv. Jag kommer att ta det sakta och en sak i taget. Målet är att jag ska hitta nya rutiner i vardagen.
Steg ett är att skära ner på alkoholen och den dåliga kost som följer med den. I det första steget ingår även motion. Lätt vardagsmotion som med tiden ska bli en rutin i min vardag.

Tidigare gånger som jag försökt gå ner i vikt eller förbättra min hälsa så har det endast varit tillfälligt. Jag kan ha bestämt mig för en månad eller så och då kört stenhårt på bra kost, noll alkohol och daglig motion. Men jag har hela tiden vetat att det är tillfälligt. Det är inget som håller i längden eftersom att jag kör för hårt med mig själv. Jag måste hitta ett levnadssätt som håller i längden, kost och träning som jag kan baka in i vardagen utan att det tar över allt.
Den största utmaningen kommer såklart att bli alkoholen.

Jag har haft ett riskbruk i ca tio års tid varav de senaste två tre åren har inneburit alkohol dagligen. Alkohol för att det är gott, för att ha roligt, för att glömma, för att minnas, för att sova, för att slippa ångest, för att jag inte har något annat att göra. Anledningarna är många och om det finns någon annan bakomliggande anledning till att jag dricker så mycket kan nog bara en hjärnskrynklare tala om för mig. Jag dricker i sällskap och jag dricker själv. Stora mängder. Ca 30-40 enheter/standardglas i veckan, med korta eller oftast inga uppehåll. Jag hade ett år då jag bara drack öl. För att det var enklare att kontrollera. Allt som oftast gick det åt helvete med sprit och jag klarade inte av ångesten. Sen övergick det till öl och vin. Och den senaste tiden har jag börjat dricka sprit igen då tillfället är rätt. Men jag vågar inte fortsätta.
Varningstecknen är för många och har varit under en lång tid. Är rädd för att jag har förstört mina organ till det oåterkallerliga, även fast jag vet att människokroppen är seg.

Jag sköter mitt jobb till fullo och det är min räddning. Utan mitt jobb hade jag aldrig klarat mig.
Jobbet är min fristad där jag slipper tänka på allt som går runt i huvudet.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på alkohol under den här förvandlingen. Jag vet att jag kan hålla uppe, men oftast så vill jag inte det och efter ett par dagar så tappar jag motivationen helt. Men den här gången ska det bli annorlunda. Det känns rätt den här gången. Viljan finns och vi går mot en ljusare tid, sommaren.
Jag ska börja med dagliga promenader och inte delta i allt för många sociala evenemang som innebär alkohol. Jag ska bara fokusera på mig, min hälsa och mitt jobb nu framöver. Sen får jag ta det därifrån.

Jag kommer att använda detta forum för att skriva av mig. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här och jag förväntar mig inte några svar. Däremot skulle jag bli glad om någon kikade in i min tråd och sa 'Hej' någon gång ibland.
Jag törs inte lova att jag kommer att skriva här dagligen men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska gå för lång tid mellan inläggen.

Min resa börjar på allvar nu och jag ska lära mig att älska mig själv igen.

God natt

Janne

glöm inte nervskadorna, det totala organhaveriet, levercirros och bukspottskörtskolapsen.

Just diabetes var jag helt övertygad om att jag hade men jag hade fel även där. Gå till läkaren och kolla upp dig!

Malta

Det är en sak att planera och en annan sak att faktiskt göra det. Det är bra att vara vaksam, så att vi inte trillar dit i A's bojor igen, men kan det vara en vana och en tröst att planera? Det är tufft, men kanske tankarna kan just få vara bara tankar? Du kan välja att göra på ett annat sätt. Bra att du luftar ut allt här. Hoppas att suget lagt sig!

Jag kommer aldrig att ge upp spriten. Det är det sorgligaste jag hört men än dock det härligaste. Aldrig. Det stavas a l d r i g .
Jag citerar:
'Livet mina vänner! Det är de elände som pågår mellan fyllorna.'
Halleluja, prisa Herren! För han är här, och han stavas S P R I T !

Vi ses....

Du är förlåten. Du har mänga nyktra dagar. Börja om direkt. Det är absolut inte kört. Kom igen nu!

Svartvit

Med nyktra dagar! Hoppas du ser idag att det inte är värt det. Men jag förstår dig, ifrågasätter själv väldigt ofta varför jag ska vara nykter.
Heja dig!

"Man måste alltid vara berusad. Det är allt, det är det, det gäller. För att inte känna tidens förfärliga ok som knäcker era skuldror och böjer er mot marken, måste ni berusa er utan uppehåll.

Men med vad? Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!"
Är det inte så?

Janne

poesi för mig är ungefär lika begripligt som de senaste twin peaksavsnitten. Man skall nog vara på kanelen för att hitta kryddan i mycken poesi. Poesi för mig är mer ett immigt vinglas i motljus. :-)

Janne

Efter gardenpartyt stack jag iväg några timmar på hojåkning. När jag kommer hem är festen i full gång, det dricks och skrattas och alla har roligt. Förutom en. Ingen är onödigt berusad utan bara upprymd, men så icke jag. Det är jävligt när att jag häller upp mig ett glas rosé för att bli del i gemenskapen men än så länge håller jag stången, dricker citronisvatten och skriver detta istället.

Janne

Sprit
Sprit!
Ett kungadöme för sprit!

Nejdå, ingen sprit men idag är faktiskt den svåraste dagen faktiskt. Det är ju just sådana här dagar jag vill hålla mitt drickande till. Men med leverprov nästa vecka och lite för bräcklig i alkoholförhållandet avstår jag klokt nog.

att avvakta tills du ser läget. Jag håller våra tummar. Sedan är sedan. Vi skriver poesi... så länge?!

Janne

Sommarkvällen släpper en doft
av syren och bensin
den vill också vara full

--------------------
Textaren loggar på datorn
många nya svar
om poesi allena

är inget att leka med. Eller är

Lek
Allvar
Livet som insats.
Är du med?
Ja!!

Stienna

Känner igen mig väldigt mycket i din text, dock har jag inte som du lyckats sköta mitt jobb... Du verkar motiverad, så kämpa på! <3

I den mening att jag inte kan låta bli att dricka även om jag inte är sugen. Jag har under så många år romantiserat alkoholen i alla dess former och sammanhang att jag inte längre vet vad som är in eller ut. Jag inser ibland att jag inte vill ha skiten även fast jag trycker i mig den tvångsmässigt bara för att man borde, eller för att han eller hon gjorde.
Mina tankar runt alkohol är så sjuka att jag inte längre kan hålla emot.
Jag är menad för så mycket mer! Det vet jag! Men ändå sitter jag här och pyttsar i mig jävulens sats som om det vore julafton.
Jag var med jobbet på en grej för några månader sedan. Där var mycket alkohol inblandat. När vi skulle äta middag så blåste jag 1,8 promille i en Dräger och kände mig helt normal.
Hur sjukt är inte det?

blir psykiskt tyvärr även fysiskt. Hjärnan byggs om och kräver a. Det är därför viktigt med en tids avhållsamhet så det blir klart vad det är som gäller. Först då kan man välja.