Hej,

Nu börjar mitt nya liv. Jag kommer att ta det sakta och en sak i taget. Målet är att jag ska hitta nya rutiner i vardagen.
Steg ett är att skära ner på alkoholen och den dåliga kost som följer med den. I det första steget ingår även motion. Lätt vardagsmotion som med tiden ska bli en rutin i min vardag.

Tidigare gånger som jag försökt gå ner i vikt eller förbättra min hälsa så har det endast varit tillfälligt. Jag kan ha bestämt mig för en månad eller så och då kört stenhårt på bra kost, noll alkohol och daglig motion. Men jag har hela tiden vetat att det är tillfälligt. Det är inget som håller i längden eftersom att jag kör för hårt med mig själv. Jag måste hitta ett levnadssätt som håller i längden, kost och träning som jag kan baka in i vardagen utan att det tar över allt.
Den största utmaningen kommer såklart att bli alkoholen.

Jag har haft ett riskbruk i ca tio års tid varav de senaste två tre åren har inneburit alkohol dagligen. Alkohol för att det är gott, för att ha roligt, för att glömma, för att minnas, för att sova, för att slippa ångest, för att jag inte har något annat att göra. Anledningarna är många och om det finns någon annan bakomliggande anledning till att jag dricker så mycket kan nog bara en hjärnskrynklare tala om för mig. Jag dricker i sällskap och jag dricker själv. Stora mängder. Ca 30-40 enheter/standardglas i veckan, med korta eller oftast inga uppehåll. Jag hade ett år då jag bara drack öl. För att det var enklare att kontrollera. Allt som oftast gick det åt helvete med sprit och jag klarade inte av ångesten. Sen övergick det till öl och vin. Och den senaste tiden har jag börjat dricka sprit igen då tillfället är rätt. Men jag vågar inte fortsätta.
Varningstecknen är för många och har varit under en lång tid. Är rädd för att jag har förstört mina organ till det oåterkallerliga, även fast jag vet att människokroppen är seg.

Jag sköter mitt jobb till fullo och det är min räddning. Utan mitt jobb hade jag aldrig klarat mig.
Jobbet är min fristad där jag slipper tänka på allt som går runt i huvudet.

Jag ska försöka att inte tänka så mycket på alkohol under den här förvandlingen. Jag vet att jag kan hålla uppe, men oftast så vill jag inte det och efter ett par dagar så tappar jag motivationen helt. Men den här gången ska det bli annorlunda. Det känns rätt den här gången. Viljan finns och vi går mot en ljusare tid, sommaren.
Jag ska börja med dagliga promenader och inte delta i allt för många sociala evenemang som innebär alkohol. Jag ska bara fokusera på mig, min hälsa och mitt jobb nu framöver. Sen får jag ta det därifrån.

Jag kommer att använda detta forum för att skriva av mig. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa det här och jag förväntar mig inte några svar. Däremot skulle jag bli glad om någon kikade in i min tråd och sa 'Hej' någon gång ibland.
Jag törs inte lova att jag kommer att skriva här dagligen men jag ska göra mitt bästa för att det inte ska gå för lång tid mellan inläggen.

Min resa börjar på allvar nu och jag ska lära mig att älska mig själv igen.

God natt

Jag vet inte längre varför jag dricker. Jag är ju inte kemiskt beroende. Jag använder alkoholen som flykt. I sorg. I nöd. I lycka. I frid. I förtvivlan. I ångest. I osäkerhet. I allt. Den får mig att må bra. Jag vet att det bara är tillfälligt. Men det är så enkelt.
Jag är rädd för den skada alkoholen åsamkat mig genom åren. Jag har missbrukat alkohol i tio åt snart. Jag vet att kroppen är seg och klarar mer än vad man tror. Men jag är rädd. Varje dag. Jag vill inte dö. Det enda jag vill är att leva..

Emma79

Med alla dina frågor! ☺️

Det måste ju finnas en anledning att du söker dig tillbaka hit.

Jag såg att jag svarade på ditt inlägg när jag var precis ny här för ungefär en månad sen.

Jag har klamrat mig fast på denna sida I ca 6 veckor och inte druckit en droppe. Kämpar med olika nivåer av ångest och det är nog I slutändan det som fått mig att dricka. Nu har jag då inte gjort det och ångesten finns kvar.

Men inte morgonen efter, vilket ger mig kraft att fortsätta.

Vet inte om dessa ord kan vara dig till någon hjälp.

Godnatt ?

Hur vet man det, att man inte är kemiskt beroende? Tänker att om man innerst inne vill sluta dricka, men ändå gör det, oavsett anledning så kan det väl vara ett kemiskt beroende? Hur vet man skillnaden? Om det inte är kemi, vad är det då som gör att jag de senaste två åren har åkt till Systemet i panik, mer eller mindre dagligen, för att dämpa den där klumpen i halsen och min allmänna ångest, trots att jag på morgonen var fast besluten om att jag skulle ta en vit månad? Jag bara undrar;) Kram och välkommen tillbaka!

Jag tror (utan att veta, rätta mig om jag har fel) att ett kemiskt beroende har fler symptom. Jag är rökare, jag vet hur det känns att vara kemiskt beroende av nikotin. Jag har inte det kemiska suget efter alkohol. Jag kanske, kanske, kan känna ett ytterst ytterst litet sug då jag hållit på hårt några dagar/veckor. Men annars är det min hjärna, min ångest, min osäkerhet, mitt flyktbegär, mitt sedan 14 år tillbaka inrotade leverne som får mig att dricka.

Men det var inte därför jag gick in på denna sida idag. Det är inte därför jag skriver här idag, även om det gav svar på din fråga, eller inte.

Jag skriver här idag för att jag har insett att jag aldrig kommer att klara av detta.
Jag kommer aldrig att klara av att bli helt nykter. Det kostar för mycket. Kostar för mycket av det jag älskar, för mycket av min trygghet.
Jag kan inte se hur jag ska kunna klara det? Jag kommer att bli tvungen att byta liv! Yrke, ort, vänner, familj?
Hur skulle jag kunna leva vidare utan allt detta? Mitt liv.
Jag kan helt enkelt inte sluta. Eller sluta kan jag..hur enkelt som helst. Men jag kan inte fortsätta hålla det så.
Inte till det här priset.

...och jag romantiserar det. Så in i helvete! Varför gör jag det? Varför?

så länge de håller. Beror antagligenn på mängden du dricker, gener, medfödda fel, vad du äter, hur du mår psykiskt etc.

Jag tror att du gör dig en otjänst om det är ditt mått på när du måste sluta. Det låter som att du vill sluta någonstans där inne? Du behöver prata med någon och hitta varför du mår så dåligt. Det kräver jobb, men det är kanske värt det för att få ett fungerande liv och att slippa oroa dig för när kroppen går sönder. Jag tolkade det som att du kan stå emot eller inte har ett kemiskt sug? Då har du en bra chans att hitta andra sätt att hantera ångesten och plågorna som tvingar dig till att dricka ändå. Ge dig själv en chans, det är du värd!

Jag dricker nästan bara för ångesten idag. Ångest, skam, kanske en släng av depression, ensamhet. Det är de anledningarna till att jag dricker som jag gör idag.
Det kommer att döda mig om jag inte lyckas ändra på det.
Dricker ca 50-70 cl sprit om dagen just.
Varje gång jag försöker vara nykter så håller det bara en vecka eller två. Det har inte att göra med suget för det känner jag bara då jag dricker kontinuerligt. Utan det har att göra med att jag tycker att allt blir så jävla tråkigt.. allt i livet blir tråkigt då jag inte dricker.
Hur kommer det sig?

AlkoDHyperD

Den onda cirkeln:
Dricker för att döva ångest/minska tristessen - mer ångest/obehag när alkoholen lämnar kroppen - dricker för att döva....osv.
Det finns fler cirklar.
Dricker - känner skam - dricker för att döva känslan av skam....osv
Den kemiska nedåtgående spiralen ser ut så här:
Dopamin lågt - dricker för att höja det - dopamin på ännu lägre nivå när alkoholen går ur - dricker för att höja det, men når inte upp till önskad nivå - dricker mer för att inte känna obehag - ännu lägre nivå (större obehag) när alkoholen lämnar...osv
Dopaminets funktion är att skapa en känsla av kortvarigt intensivt välbehag (som sedan dippar) för att man ska vilja göra om det som skapade välbehaget. För flockens överlevnad handlar det om att inte nöja sig med att bli mätt (söka föda) bara en gång, utan om och om igen. Att inte nöja sig med att ha sex en gång utan om och om igen (för hur skulle annars beståndet i flocken kunna upprätthållas?)
Tyvärr hittar vi på andra sätt att få dopaminpåslag som dessutom slår ut de ”naturliga” eftersom de ger intensivare kickar.

De låga nivåerna av dopamin (kan även gälla andra signalsubstanser såsom serotonin) ger upplevelser av obehag/nedstämdhet/ångest/tristess. Nervsystemet behöver tid för att komma i balans igen. Utmaningen är att hålla ut och ge sig själv den tiden.
Jag skulle vilja kunna skriva mer precis hur lång tid som behövs, men det är så många olika faser och även beroende på andra faktorer. Det ligger kanske något i den ’traditionella’ vita månaden. Kan vara en början.
Skickar lite hopp i cybern

..på att bli gammal. Jag tror att det blir bara bättre ju äldre man blir. Livet är en lång jävla transportsträcka till något vi ännu inte fattat.

Men då var jag i en ganska djup depression. Det finns hjälp, både någon att prata med och medicinering.
Du gör dig själv en tjänst om du söker hjälp. Och det går att hitta åtminstone länge perioder då det känns rätt bra. Vissa till och med resten av livet, men jag är depressionsperiodare. Jag medicinerade med öl också men det funkade inte. Som beskrivs i inlägget ovan spiralade det allt snabbare.

Det är väl mycket det som det handlar om. Att våga ta steget att söka hjälp.
Jag har varit nykter i tre dagar nu. Två första dygnen bestod av svettningar, diarré och dålig sömn. Nu börjar smärtorna komma, från alla organ som börjar vakna till liv igen. Omöjligt att sova. Även fast jag är trött.

Gick på en medelstor tillställning med gratis öl, vin och mat ikväll utan att dricka alkohol. Tre glas kolsyrat vatten blev det istället. Gick hem efter 2h.

Jag kan om jag vill, men väljer allt för ofta att vika ner mig då det är så mycket enklare.

En annan sak jag funderar över är hur pass rädd man ska vara för delirium tremens? Hur mycket och länge ska man ha krökat innan man måste vara rädd för det?

Jag har inte varit direkt medelmåttig sista två åren. Men har ändå lyckats hålla uppe drygt en vecka i streck två eller tre gånger under de åren utan tecken på dille.
Och innan dess låg jag på tre dagar i veckan med alkohol i snitt under tolv år.

AlkoDHyperD

Starkt av dig att hålla ut i en vecka! De fysiska besvären borde avta snart. De psykiska kan vara minst lika jobbiga. Kanske är det just nu både och? Kemin i hjärnan är ju i obalans och allt fysiskt styrs därifrån.
Vad jag vet brukar det vara de första tre till fem dagarna risken för dille är högst och dem har du ju kommit igenom.
Ta hand om dig själv så gott det går, vila, mat, frisk luft.
Och skriv här om du blir hjälpt av att sätta ord på det du upplevet
Kram

Varit nykter i 4-5 dagar. Kommer aldrig klara längre än en vecka. Jag gör aldrig det.
Allt blir så jävla tråkigt.
Orkar och vill ingenting. Allt känns så meningslöst.
Jag vill bara leva och må bra, men hur fan ska det gå till när jag inte kan hålla mig nykter mer än 4-7 kvällar i rad utan att allt börjar kännas tråkigt.
Mår så mycket bättre när jag dricker. Sköter jobbet, mindre ångest, får bättre självkänsla även dagen efter då jag är bakis.
Finns ingen närliggande anledning att sluta.
Börjar bli smällfet och så men det dör jag ju inte av nu.
Vill väl iofs inte dö av det senare i livet heller..men som sagt. Hur fan ska jag lyclas ändra på detta när jag känner som jag gör?

Kärleksguden

Jag tar något som kallas antabus två gånger i veckan. Vilket gör att jag inte kan dricka alkoholhaltiga drycker.

Eller så kanske du behöver sitta ned och prata med någon om vilka mål du har. Hur länge vill du vara nykter osv. Det finns VC, beroendemottagningar osv.

.. med C2H5OH.

Jag stjälper mer än jag hjälper. Ni är bättre utan mig.
Tänk inte mer på mig. Jag klarar mig alltid :-)
Lever vidare utan att störa er. Säger upp kontot nu.
Tack och eventuellt på återseende.

Vad trist att du vill hoppa ur forumet. Men du gör natuligtvis som du vill och det som känns bäst för dig.
Men jag vill bara säga att alla här har på ett eller annat sätt problem med alkohol, dricker fast man kanske inte vill eller dricks mycket mer än vad man tänkt, har svårt att hitta andra lösningar på sitt mående och dricker för att må tillfälligt bättre osv. Anledningarna kan vara många. Jag tror att om du stannar kvar så kommer du säkert hitta stöd hos andra här. Ett annat alternativ, om du inte känner dig redo att dela med dig, att du i stället fokuserar på att läsa andras historier. Det kan också vara väldigt givande.

Men om du vill säga upp kontot så kan du naturligtvis göra det och kanske ses vi längre fram. :-)

Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

...alkoholen biter vill jag ta till droger. Aldrig riktigt testat. Kokain ett par gånger och jag vet att jag älskar det. Men aldrig vågat låta den ta över mig, så som jag vet att den så lätt skulle kunna göra.
Vill åtminstone ta till någonting som biter.
Jag vill inte dö. Men försöker "supa ihjäl mig" (flaska gin om kvällen) varje kväll. Utan resultat. Bara en jävla bakfylla (och knappt det, börjar bli vardag) och ångest.

Glad jag blir att se dig här igen!
Jag läser mig till att du slits mellan det positiva i ruset och de negativa konsekvenserna i form av bakfylla och ångest. Kampen mellan de två.
Hoppas du vill fortsätta skriva och berätta mera om din situation!

Du kan också ringa anonymt om du vill till Droghjälpen 020 – 91 91 91. Telefonen är öppen måndagar och torsdagar klockan 09.00 – 16.00 eller Alkohollinjen 020-84 44 48, Måndag-torsdag 11-19, Fredag 11-16.

Hoppas du skapar en fin helg!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen