Hej!
Har sett flera här som skriver om deras alkoholberoende då de dricker sällan, men när se väl dricker kan de inte sluta.
Jag känner igen mig oerhört mkt i detta då min spärr släpps ganska fort. Jag typ glömmer att det är gifter jag häller i mig och tänker bara på att beställa mer. Som om det var vatten.
Dessutom kan jag inte låta bli att fundera på om jag ser påverkad ut under tex middagar med familjen (har inga egna barn, utan familj som i syskon och föräldrar, fästman mm). Som att jag med skam häller upp mer vin eftersom jag ser andras drömmande blickar. Om de ens är där.
Jag förstår inte varför jag under ruset bara vill bli fullare när det är egentligen inte alls vad jag vill!
Har förstått att jag är alkoholist. Vill gärna prata om detta med er och höra era historier! Har pratat med min familj och vänner om detta, men har egentligen aldrig känt mig bekväm med att öppna mig helt inför folk som jag träffar ofta. Och som kanske inte är i samma sits! Hur går era tankar? Hur går jag tillväga?
Dessutom älskar jag smaken av en god öl, vin och whiskey (inte allt samtidigt). Så dricker aldrig drinkar eller liknande. Vilket på något sätt jag har försökt försvara mitt alkoholintag med, att jag inte bara dricker för att få i mig alkohol. Men uppenbarligen är inte det helt sant..

Tony45

Så som jag känner det efter att levt med alkoholen på det sättet du beskriver "sällan men mycket" kan jag säga det att det svåra är att verkligen inse att man är alkoholist. Det tar fortfarande emot att använda det ordet för när man egentligen inte har något sug och bara tappar kontrollen någon ibland känns det inte så farligt. Alkoholist är ju någon som saknar jobb och tappat kontrollen helt, eller? Det borde väl bara gå att fixa genom att hålla sig till tydliga regler när man dricker? Och som jag försökt med att sätta upp regler med varannan vatten, gå hem vid ett speciellt klockslag osv. Det är bara att inse att alkoholen är ett begär som en del av oss inte kan kontrollera så för att inte tappa allt, familj, vänner, jobb måste man ge upp den kampen och börja vara ärlig mot sig själv och sin omgivning.

För egen del har jag berättat för nära vänner. Det är svårt men känns bra efteråt.
Det är inte lätt och det kommer dyka upp lägen som kommer vara svåra att hantera. För egen del försöker jag odla sunda intressen hålla igång träning och undvika att träffa vänner på krogen. Det bara är så. Begäret för mig är helt situationsbundet så jag känner egentligen aldrig sug förrän jag är på krogen med vänner och det blir lite röjigt så att säga. Enda sättet för mig att bryta helt med alkoholen är att undvika dessa miljöer. Det är en stor omställning men de riktiga vännerna kommer vilja umgås med mig i nyktert tillstånd på andra platser. Finns ingen quickfix för att lösa det här har jag insett utan jag väljer att kapitulera och ge upp alkoholen helt och allt vad det associeras med. 20 års kamp är över för min del.

Evigt ung

..för dig själv att du är alkoholist!? Det är en jättebra början! Själv erkände jag för mig själv för en vecka sen (och alla här på forumet) att jag är helgalkoholist.
Det kunde bli mitt i veckan också ibland.
Svårt och tufft att inse det men så skönt att erkänna det. Jag har inte vågat/orkat prata med någon om det i det verkliga livet (men de har ju säkert märkt det!!) Jag höll mig bara undan i helgen. Tänker att det kanske är lättare sen att bara i förbifarten säga "Nej tack, jag slutade dricka vin för en månad sen och mår så bra av det"

Ruset

Jag började med att sätta upp en regel för bara två glas. Sedan tex lätt öl eller liknande. Och jag berättade det för alla i min närhet, men det höll inte. Så nu vill jag hålla detta jobb för mig själv ett tag innan jag pratar om det. Fungerar mycket så i andra situationer med!

Men hur ser ni på tex alkoholfri öl? Eller väcker det samma problemet?

Janne

Jag köpte en flaska alkoholfritt vin till mig inför vår stora sommarfest i helgen. Alla visste att det var min flaska och jag hörde hur de sade till ibland: Nej, inte den flaskan, det är Jannes. Stor respekt.

Sen var den inte särskilt god.

Angående alkoholfri öl så ger det för mig den svalkande smaken och till viss del en viss grupptillhörighet, fast det senare skiter jag nog i. I de konstellationer jag rör mig dricker folk vad de vill så någon sitter med öl, några med vin, någon med en drink. Ingen som bryr sig om sådant.

Så min erfarenhet är att alkoholfritt fungerar alldeles utmärkt och eftersom det ingen belöning (instant feedback) ger så sitter man med samma flaska längre än om det varit "på riktigt" :-D

Ruset

Så tänker jag också! Dricker endel alkoholfria öler så jag vet vilka jag gillar. Känns som att jag dricker alkoholfritt som en person med en "normal" relation till alkohol dricker en öl. Jämför det inte med öl men behöver ändå inte dricka tex läsk som det enda alkoholfria alternativet. Men du känner inte att det gör det lättare att ta en öl med alkohol i när du dricker en alkoholfri?
Har även funderat kring detta med tex lättöl. Om det bara leder till att jag fortsätter i samma banor även fast inte själva lättölen gör mig berusad.

Janne

Jag dricker långsammare med alkoholfritt än med alkohol men jag har insett nu efter en handfull krogbesök där jag druckit bubbelvatten att jag dricker rätt många sådana också på en krogeftermiddag, varför vet jag faktiskt inte. (Nej, jag har inte diabetes)

Jag har bara haft två flaskor alkoholfritt öl och en flaska alkofritt vin hemma. Så hemmadrickandet kan jag inte svara på riktigt, men jag har svårt att tänka mig att du smyger ut i köket och ninjaöppnar en lättöl. :-D

Ruset

Det betyder otroligt mkt för mig att du tagit dig tid att svara mig. Även att du är/har varit i samma sits som jag!
Första gången jag pratatde med min sambo om att jag tror att jag har alkoholproblem fick jag övertala honom till det. Han såg det som att jag ju inte alls drack så ofta. Men tillslut efter lite upplevelser samt att han såg att jag inte kunde kontrollera att dricka så mkt (lite) jag egentligen ville när jag väl drack så förstår han mig. Och är väldigt stöttande!
Mitt absoluta mål (då vi gifter oss i sommar) är att på min höjd skåla med ett glas bubbel på morgonen med mina vänninor och inge mer alkohol under resten av dagen. Jag vägrar ha denna känsla på en viktig dag i mitt liv!
Återigen tack för din tid!

Janne

Bra beslut att hålla sig nykter under bröllopet. Får jag föreslå att du håller dig nykter i 4-5 dagar innan också, så du inte hamnar mitt i abstinensbakvattnet med melankoli, skakningar och det eländet också mitt i bröllopsdagen?

Att hjälpa andra är också att hjälpa sig själv. Jag har fått så mycket insikter och kunskaper av andra här på forumet men också av att läsa till exempel dina funderingar och tvingas sätta ord på hur jag själv ställt/ställer mig till de tankarna och frågorna.