Ja vad kallas det? Ångesttimmen, den mellan 3 och 4 på natten. Tankarna snurrar, snurrar och snurrar. Det är som ett getingbo i huvudet. Känner stt jag låtit mig luras så länge men ändå har magkänslan ju talat till mig. Man vill inte veta, att det ska vara sant. Man vill ha ärlighet och öppenhet. Efter konfrontationen ikväll ringde han en gång på kvällen. Märkbart berusad. Får inte fram ngt vettigt. Ångesten lyser och strålar genom telefonen. Maktlöshet. Jag kan inte göra ett skit. Bara han kan och tyvärr tror jag inte att han är där. Skönt att bara få skriva av mig lite så jag kanske får ur mig det och kan somna om.
God natt vänner och kämpar ❤️

InteMera

Känner igen den nattliga ångesten! Man vrider och vänder på scenarion och funderingar tills man tror man ska bli galen. Och när det kommer till morgon är svaret ändå ganska enkelt: vad vi medlevande gör eller inte gör har egentligen väldigt liten påverkan på den drickande. Så länge de inte själv inser behovet av nykterhet kan vi fortsätta köra huvudet i väggen till ingen nytta.

Ta hand om dig och de dina, han måste ta sina egna beslut om sin framtid! Styrkekram från en till som kämpar, utan sans och riktning känns det som vissa dagar men med hoppet kvar om ett bättre liv nånstans i framtiden.