av rabbitgirl

Idag har det gott ett halvt år sedan jag slutade dricka.
Helt och hålet från dag till dag, utan någon konkret anledning.
Under sista 5-10 åren försökte jag minska på mitt drickande, hade kortare vita perioder, kämpade med vinet och ångesten.
Det krävdes så lång tid innan jag kunde konstatera att jag inte vill dricka alls, för att det drar för mycket energi.
Och nu står jag här efter ett halvt år och känner mig glad och stark, med massa andra problem, men inte alkohol.
Jag vet att jag fixar allt som jag vill, för att jag klarade av att sluta dricka och tänker inte att börja igen.
För mig fungerade det inte att tänka "jag avstår en månad, jag minskar, jag kan alltid dricka ett glas".
För mig fungerade det att tänka " jag vill aldrig mer dricka alkohol."
Jag hoppas att alla här på forum hittar sin väg att hantera alkoholen.
Kram!

miss lyckad
tis, 2017-10-17 - 22:14

Likadant med tankar..Det är handlingen som gör skillnad till det sämre eller förhoppningsvis till det bättre..Jag har känt att känslorna går upp och ned. Jag vill aldrig mer dricka.Jag tänker inte dö av alkoholrelaterade sjukdomar..Gratulerar dig till ett vitt gott år..Det finns sorg hos många som slutar dricka.För mig finns bara lättnad att slippa befatta mig med giftet..Det är normalt att vara nykter och onormalt att vara full..

AlkoDHyperD
ons, 2017-10-18 - 09:45

Ja, det är svårt med det långsiktiga och tråkiga.
Uppbringa styrka inför en utmaning för att sedan kunna ge sig själv en klapp på axeln när man varit duktig är mer "att agera".
Bara vara nykter...man gör liksom ingenting...bara är.
Jag har lånat en trave böcker inför helgen. Compassion, självmedkänsla, mm
Två flugor i en smäll. Nöta in redan kända teorier tills de är integrerade samtidigt som det blir en uppgift som tar fokus från suget, om det nu skulle komma.
Rabbitgirl, det låter faktiskt bra att du kan känna igen sorgen, även om det är tungt.
Kram

skogsfrun
sön, 2017-10-22 - 19:41

Det kan vara dina försvar som sjunker undan? Nu när det är "normalt" för dig att vara nykter så är du inte sådär extraordinärt bra och duktig längre för dig själv? Det kan också vara en lätt höstdeppighet som slagit till? Jag märkte direkt att mitt sug tog vid nu efter några månader i samband med att jag provade en medicin som skulle göra det lättare att sova som jag inte "tålde". Jag blev deppig och då kom suget direkt. Det påminde mig om att det är dags att börja äta d-vitamin nu när mörkret kommer. En annan sak är att det faktiskt är en sorg att inte kunna dricka som många andra kan. Men vi är ju olika och man kan inte jämföra sig med andra. En del har nedsatt syn eller hörsel, andra är för tjocka eller för smala osv. En del kan dricka, andra inte. En del slutar och andra går ner sig. En verklig sorg är att drickandet är så utbrett, och att det förstör liv, familjer, relationer, skapar psykisk ohälsa osv. Kom ihåg att spela din film om varför du slutade dricka när sorgen kommer. Och spela den ända till slutet, med bakfylla och allt. Och gör något roligt. Umgås med nyktra människor och ha kul! Kram!

rabbitgirl
sön, 2017-10-22 - 21:18

Det här att spela min film... Jag hittar något typ av masochistiskt nöje i detta, jag vet inte varför.
När jag lägger mig, för att komma till ro, tänker jag på allt dåligt som har hänt eller var nära att hända på fyllan. Jag kom lågt i mina fyllegärningar, fast det blev aldrig någon fullständigt katastrof, dvs. jag kunde behålla familjen, jobb, körkort och mig själv. Men det var så nära ibland att jag råkade illa ut.
När jag tänker på det och det att jag inte dricker, mår jag mycket bättre.
Sorgen... det är kanske tid att släppa in den? För att jag inte är försvarslös längre, jag är inte fysisk beroende längre. Det är kanske ok att känna den och veta att den går över.
Sen balanserar jag med att känna sorgen för att jag inte får äta socker längre (diabetes) och då glömmer jag bort vinet ;)
Kanske roligare att fokusera på det vad man KAN och inte tvärtom.

AlkoDHyperD
sön, 2017-10-22 - 21:55

Du kan välja vad du ska fokusera på men inte vad som kommer till dig i form av tankar och känslor.
Så, även om det fortsätter komma tankar om vad du inte kan eller får och med dem sorg eller frustration behöver dessa tankar och känslor få komma utan att du dömer dig själv för att du tänker 'negativt'.
Först då finns det energi och plats för fokus på annat, det positiva.
Kram

rabbitgirl
mån, 2017-10-23 - 21:22

Kommer. Olika. Sorgen över att inte dricka. Tröttheten. Hjälplösheten. Rädslan, mycket rädsla inför döden. Känsla att jag inte är/var tillräckligt bra mamma. Jag är nog inte typen som är rädd att känna. Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker.
Det är nog därför att vill jag inte fastna i känslan av sorgen över att inte dricka. Fine. Det är faktiskt lite synd om mig att jag inte vill dricka. Men tack vare detta kan jag göra massa andra saker. Och först och främst slipper jag supa ihjäl mig.
Min son har en flickvän som sitter i rullstolen. Hon gnäller inte hela tiden att hon inte kan gå, dansa eller springa. Hon känner säkert en sorg över detta, men hon gör andra saker.
Kanske för att vi har bara ett liv. Det är inte värd att slösa borta tiden på att försöka ändra det som är omöjligt att ändra.

Li-Lo
tis, 2017-10-24 - 13:40

Tack för ditt inlägg, att sätta ord på hur eget beteende kan påverka andra negativt och leda till mindre bra relationer kräver utöver insikt såväl mod som självransakan.

"Jag tycker att det är spännande att känna, men har tendens att antigen fastna i känslan eller använda känslan för att manipulera andra. Jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill synas, höras, jag vill vara viktigaste. Jag kan framkalla känslor hos andra, jag kan "tvinga" de att känna saker."

vad ditt inlägg också gör är att öka sannolikheten för andra att våga.

Vänligen

Li-Lo
Akoholhjälpen

rabbitgirl
mån, 2017-11-06 - 20:15

funderat på ditt inlägg Li-Lo och jag måste säga att jag har varit mest överraskad. Att det kan vara till hjälp för någon har jag inte alls tänkt. Mest har jag nog fokuserat på att jobba med mig själv för att inte orsaka massa emotionella disaster runt omkring mig.

Sista dag i Italien och det går att inte dricka här. Även om så klart tankarna kring vin är mycket påtagligare än annars, trots allt god mat, mysiga restauranger... Jag måste säga att suget efter sötsaker, glass och annat gott är nog starkare och jag har fallit för detta ett par gånger, inte för alkohol.
Både alkohol och socker dödar min kropp. Däremot det ologiska är också att jag har tappat så mycket i vikt att jag ser helt sjuk undernärd ut. Undervikt. Jag får inte i mig tillräckligt mycket kalorier genom vanlig mat.
Vad ska man njuta av om man har sina två dödliga fienden så nära?
Shopping så klart. Och mycket närhet med mannen :) Det dödar inte, ha ha.

rabbitgirl
ons, 2017-12-27 - 11:03

så himla glad att jag inte har något sug längre! Det kan gå dagar och jag tänker inte alls på vin.
Så klart skulle jag vilja kunna dricka ibland, men det är inte värd det.
Och... jag kan hålla denna sjukdom i schack, jag är stark, jag klarar av så mycket.
Det var värd att sluta bara för att känna denna styrka.

rabbitgirl
tors, 2018-04-05 - 02:16

som jag skrev sist. Jag har slutat räkna, men jag har varit nykter nu över ett år, slutade dricka i december 2016.
Inga problem försvar, snarast nya har tillkommit. Min kapacitet att hantera mina problem har inte blivit bättre heller. Livet är som det var.
Jag är på mitt första, länge semester utan alkohol. Jag var lite rädd att åka, om jag skulle orka tacka nej till fri alkohol på flyget och sånt. Jag orkade.
Den största vinsten just nu är att jag känner mig fri, inte besatt av alkohol och sökandet efter möjligheter att beställa ett glas vin.
Och att jag känner mig stark och stolt över mig själv, att jag kunde sluta, utan hjälp och stöd, bara med mina egna krafter.
Jag vill önska alla här på forum kraft och vilja att kämpa. Det går. Det funkar.
Lycka till!

rabbitgirl
fre, 2018-04-13 - 21:09

På väg hem. Själv förvånad hur lite jag tänkte på alko under denna vackra semestern.
Jag är nog ett exempel på någon som inte kunde dricka "mindre" och mår mycket bättre av att sluta helt.
Inte för att jag har gjort bort mig så hemskt mycket (har kanske slutat i tid), men för att jag var så ledsen när jag drack.
Så lycklig och så orolig.
Kram på dig Hyper!
Hur går det för dig?

AlkoDHyperD
tors, 2018-04-19 - 07:43

Jag är nykter, och hittar nya sätt att förbli det varje gång situationer eller känslotillstånd uppstår, som tidigar kunnat bidra till återfall.
Med det är inte sagt att livet är en räkmacka, gillar ens inte räkmackor ?, utan...tja, livet som det ser ut för mig. Nåt annat har vi ju inte att välja på s a s.
Ha det gott och tack för frågan❤️

SofiaK
sön, 2018-04-29 - 09:46

Tack för att du delar din berättelse. Känner igen mig mycket i dina ord. Jag har också valt att leva spiknykter sedan snart en månad och mår jättebra av det. Att dricka måttligt funkar inte alls för mig. Efter ett glas vin vill jag alltid ha mer... och mer... och mer.
Gott att vi får stötta varandra. /Sofia

SofiaK
sön, 2018-04-29 - 09:46

Tack för att du delar din berättelse. Känner igen mig mycket i dina ord. Jag har också valt att leva spiknykter sedan snart en månad och mår jättebra av det. Att dricka måttligt funkar inte alls för mig. Efter ett glas vin vill jag alltid ha mer... och mer... och mer.
Gott att vi får stötta varandra. /Sofia

rabbitgirl
sön, 2018-04-29 - 12:48

Tack för ditt kommentar.
Ja, för mig var brytpunkten att erkänna att jag drack i smyg för min man. Vi har ofta pratat om det att jag dricker för mycket, fast han såg kanske 25% av det som jag drack, ha ha. Jag hinkade i mig vin i smyg. Fattar inte att han inte märkte. Att berätta för honom, var som att stänga vägen tillbaka. Bränna den sista bron. Definitivt.
Men jag hade också tur, han reagerade på rätt sätt, var ledsen och sa att han känner sig lurad, men han var inte sur. Jag svarade att den som jag lurade mest, var jag själv. Han frågade vad han kunde göra för att hjälpa mig. Jag svarad, att han kan stå ut med mig när jag får sug. Och det var inte lätt, ha ha. Värre än PMS ;) Men han stod ut.

rabbitgirl
sön, 2018-04-29 - 12:50

Jag skrev samma i Jasmins tråd, men jag insåg att det var en sort av självterapi, därför att blir det copy paste nu. Jag hoppas att det är ok för Jasmin.
Om att försöka övertala sig själv att man ska sluta.
"...Ett hårt, logiskt arbete, som inte räckte för mig. Det var viktigt, men för lite för att sluta dricka. Jag är inte logisk av mig ;)
Så mina tips är inte logiska just nu heller, ha ha.
Jag behövde släppa in sorgen, inte förtränga den. Det är f*n inte roligt att vara nykter. Jag läste alla "strålande" tips på forumet och visste att folk vill mig och varandra väl, men det var himla trist, hopplös och förj*vligt att vara nykter och det är fortfarande. Man är begränsad, man får inte smaka det goda och man måste vara på sin vakt på varje fest. Livet är absolut inte lättare heller, alla problem kvarstår, de blir oftast fler (tyvärr öppnas avgrunden när man slutar dricka), de blir tydligare och man har inte de sköna stunderna i dimman. Detta är sanningen med nykterheten. Den är sorglig och ju ärligare var jag med mig själv att så blir resten av mitt liv, desto lättare blev processen att bearbeta min förlust. Sörja över den. Jag försökte nämligen dricka mindre i 10 år innan jag tog det definitiva beslutet och det hjälpte inte.
Jag brukar jämföra detta med en situation där en kvinna försöker lämna sin man som misshandlar henne. Det kan vara svårt, hon är beroende av honom av olika anledningar, men han gör henne illa. Inget hjälper, hon kan inte träffa honom då och då, för att hon riskerar alltid att han slår henne. Hon måste göra ett definitivt slut för att kunna bearbeta sorgen och gå vidare.
Strax efter det att jag slutade dricka fick jag diabetes, hormonberoende, dvs. det påverkas inte av min livsstil. Jag var tvungen att ta beslut att sluta äta socker. Det är exakt samma sak här. Det är himla trist och begränsar mig, men... jag väljer att leva. Jag sköter om mina två sjukdomar. Vad vinner jag? Mår bättre fysisk. Får uppleva världen lite längre. Undviker katastrofer. Lär mig att njuta av livet.
Jag är inte logisk och behöver det andliga och känslomässiga. Jag behöver också kickar.
När vi slutar dricka uppstår det ett svart hål och om vi inte fyller detta hålet med någonting, då kommer det att dra oss tillbaka. Och igen, träning är bra, läsa böcker är bra, avslappnande bad är bra, tänka på barnen och släktingar är bra... FAST det hjälpte mig bara delvis. Det fyller inte mitt tomma rum.
Jag behöver kickar, stimulans. Både intellektuell och emotionell. Skaffade en vän på internet som var där varje dag, delade sina djupa känslor och upplevelser med mig, behövde hjälp också. Vi diskuterar livets mening och meningslöshet, lidande, litteratur, människor och blommor ;) Vi gör underbara inre resor.
Jag bestämde att jag slutar dricka för mig själv. Jag reste på en väldigt ... riskabel resa, till ett land som jag älskar, där människorna har fullt upp med att överleva och har inte tid att dricka eller ha depression. Jag läser hela tiden deras språk, för att kunna skaffa nya vänner och låta dem dela sina liv och historier med mig. Jag vill skriva en bok. Jag älskar mitt jobb och får kickar där.
Till slut insåg jag att nu, efter 1,5 år, när jag är på en fest och är nykter, är jag faktiskt mycket mer inspirerande, väcker nyfikenhet och glittrar mer än när jag var full. Då var jag bara dum.
Jag skaffar kreativa och inspirerande vänner, bjuder de hem och njuter.
Ibland pratar jag med de döda, de som alltid önskade mig bra. Ber de om styrka, frågar de om råd.
Mitt i allt detta blev jag mer och mer sjuk. Nu ska jag opereras och jag är livrädd för det, panikslagen.
Men livet är här och nu, nu, nu. Jag vill njuta av varje rörelse, jag vill inspirera andra och bli inspirerad. Av glädje, skratt, ironi, cyniska kommentarer, sorg, tårar, uppgivenhet, frustration. För att varje känsla är vacker för mig och driver mig framåt.
Vem har sagt att livet är enkelt? Vem har sagt att livet har mening? Vem har sagt att jag kan göra så många betydelsefulla val?
Jag valde inte mina sjukdomar, jag valde inte alkoholismen. Jag väljer att leva, så länge jag kan."

SofiaK
mån, 2018-04-30 - 13:39

Japp. Känner igen mig precis. Skönt att det beteendet numera tillhör det förflutna. ?

Ellan
mån, 2018-04-30 - 16:47

Tack för ett fint inlägg!
När jag släppte logiken blev jag nykter. Och jag behöver det känslomässiga och andliga mer o mer. Är inne på mitt tredje år som nykter och detta år utforskar jag just detta. Det är en spännande resa vi är inne på.
Kram
Ellan