Nu har jag tillslut kommit till den punkt där jag förstår att jag måste lämna den jag älskar.
Vi har varit tillsammans I 13 år och egentligen har alkoholen varit ett problem för oss I alla år.

Från början fick han bara dåligt omdöme och flirtade med alltid med någon tjej när vi var ute. Nästa dag grät han och var ledsen och bad om förlåtelse.
...och jag förlät.

Efter ca 1 år upptäckte jag att han hade kontakt med en kvinna via sms (till saken hör att han ville jag skulle lägga ner mina killkompis kontakter) jag blev ledsen och besviken att han hade hemligheter. Han lovade att inte skriva med henne mer.

3 år senare upptäcker jag, när han somnat full med telefonen I handen, att han fortfarande har kontakt med samma kvinna. Jag tanker då att göra slut, men han vill inget hellre än att vi ska vara tillsammans och bokar samtal på familjerådgivning.

Familjerådgivaren pekar snart ut att vi får problem när min sambo dricker och han sager till honom att han måste berätta om den här kvinnan och lägga alla korten på bordet om han vill behålla mig. Men hon betyder ingenting och de är bara kompisar.
Men han ska återigen bryta kontakten med henne.

Han klippte t o m ut en tidningsartikel om att man kan bota svartsjuka med KBT! Det är alltså jag som är svartsjuk!!

När vi varit tillsammans I 5 år avslöjar jag honom igen. Jag söker upp en kurator för att få stöd och hjälp, men det är ju faktiskt hos honom problemen är. Så efter lite övertalande följer han med på även den terrapin.
Återigen ringar man in alkoholen som ett problem, men kvinnan har han ju även kontakt med nykter.

Åter igen LOVAR han och SVÄR att han ska bryta med henne, för han känner ju aboslut ingenting för henne.

Jag tog även telefonen och ringed henne och frågade om hennes man känner till det här och hon hävdar också att de bara är kompisar men blir arg på mig för att han inte får ha tjejkompisar.. Jag sa att jag inte vet om vi kan reparera det här förhållandet. Märklig kompis som inte blir bekymrad när man staller till problem för sin "vän"
Under tiden är han världens underbaraste man och behandlar mig mer eller mindre som en prinsessa.

Efter den senaste terrapin slutade det med att han började smygsupa. En söndag för några veckor sedan upptäckte jag att han hade druckit upp ½ liter rom och lite vodka. Han försöker ju givetvis förneka det också, Men jag hade fotograferat flaskorna veckan innnan så det gick inte att att neka (fast det gjorde han ju ändå)

Nu känner jag att jag fått nog, men jag kräver att han söker hjälp... och ändå så verkar det som jag tanker att han kanske kanske kan bli frisk nu.
Sen kom droppen, jag råkar snubbla over fakturorna för jobbtelefonen och ser återigen att han fortfarande har kontakt med samma kvinna.

SÅ nu bor jag temporärt hos min syster, men det gör så ONT!! och jag vill egentligen inte heller göra annat än att krypa upp I hans famn där jag I princip smälter och har alltid gjort.

Vad är det för fel på mig?? Jag är beroende av honom! Jag kommer att lämna honom nu men av någon underlig anledning hoppas jag att under ska ske och det ska komma någon förklaring... för han blånekar fortfarande att det ska vara något med denna kvinna.
Han känner ingenting utan han kontaktade henne för vår skull (hon jobbar I vården) så han skulle få hjälp med sin snarkning.

Aj aj aj vad ont det gör och dessa ångestattacker jag får mellan varven när jag saknar honom är fruktansvärda.
Hur kan man älska någon som gjort en så illa?
Hur ska man göra för att lämna någon man älskar?

Bedrövadsambo

Din man har fått många fler chanser än han förtjänar! Han har betett sig som ett svin rent ut sagt. Ge honom inte en chans till! Skaffa eget boende, och bo kvar hos syrran tills dess. Ge honom inte en chans att försöka övertala dig. Prata inte med honom på telefon och sms, träffa honom inte. Ta ingen mer skit!

Nästan otäckt likt min livshistoria som nu är över och förbi sedan ca tre år sedan med min förra man.
Bara åren som skiljer sig åt.
Annars otrohet under många år,svek, brutna löften och hans sjuka svartsjuka.
Allt pågick som värst sista fyra åren när jag var som ett vrak.Men alkoholen och flirtandet med andra tjejer på fest och på krogen har alltid funnits mer eller mindre under våra 28-år vi hade tillsammmans.Idag lever jag ett lugnt och harmoniskt liv och har ett särboförhållande sedan tre år.Livet är underbart igen?Nu lever jag MITT liv och inte genom någon annan som får en att må dåligt. Som det borde vara för alla i ett förhållande.Respekt,tillit och förtroende är viktiga grundstenar i ett sunt förhållande.Hoppas du finner rätt väg i livet för att må bra igen.

Har en särbo som är alkoholist och som har en annan sida (nykter) som är så där härligt speciell! Den sidan (den nyktra) är som nån slags drog jag inte klarar mig utan. Förlåter (eller har gjort) också kontakt med annan kvinna som "inte betyder nånting"! Den sista tiden har jag börjat inse att varken hon eller jag betyder något annat än ego-boost för honom. Det som betyder nåt är spriten, viktigare än något annat. Han tar om och om igen risken att förlora mig för att få supa till det. För tre veckor sedan gjorde jag slut. Jag var förkrossad i början och har fortfarande de där stunderna när jag saknar den där speciella personen han kan vara. Men Gud så lugnt och skönt jag har det ändå. Innan var jag ständigt orolig för att han skulle vara svekfull och sms:a HENNE! När oron kommer nu tänker jag "ja just det ja vi är inte ihop längre, han kan sitta där och fylle-smsa henne bäst f-n han vill! En reflektion: om din gubbe har en tjej-kompis (vilket är ok egentligen) så borde hon ju va din kompis också, komma förbi på kaffe som en normal människa. Hon har säkert problem med spriten hon med. Det har kvinnan som min särbo har kontakt med. Vilken normal kvinna tycker det är kul att fylle-snacka med en karl? Ingen utom en som själv fylle-snackar. Håll ut, det blir bättre! Tiden läker och man tänker klarare när man får lite distans och perspektiv! Kram

AliceAlice

...som är konstigt och närmast omöjligt att förstå, när det gäller destruktiva relationer! Utan att veta allt för mycket så kanske det inte är konstigt att han har en tjejkompis, men det konstiga är att han ljuger om det och att ni aldrig träffas allihop, er familj och hennes.

Klart han lägger skulden på dig, det är lättare för honom! Missbruk är en förnekelsesjukdom och kontakten med andra kvinnor kan ligga i missbrukssjukdomen... Sen tycker inte jag att man kan skylla allt dumt, alla dåliga beteenden, alla kränkningar, misshandle mm som ngn som dricker kan utsätta sin partner/omgivning för, enbart på missbruket. Personen har dessa sidor inom sig, liksom det goda.

Ju längre du kan låta bli att kontakta honom, desto bättre. Med tiden kommer du förhoppningsvis att märka att du faktiskt mår bättre utan honom.

Varför du älskar honom? Kärleken är inte förnuftig och är det verkligen honom, hela han med gott och ont som du älskar eller är det ngt annat som tryggheten, hur han behandlar dig som en prinsessa...? Dessutom vänjer man sig vid att bli illa behandlad och till slut tror man kanske inte man är värd mer eller så tycker man att relationen fungerar visst det bra.

Mycket styrka och du är värd ngt mycket bättre!

man älskar?
Ja,varför är kärleken starkare än förnuftet.
Varför vinner alltid till sist känslan över förståndet?

Vad kan man göra för att komma ur spiralen.
Jag gjorde så att jag började betrakta mitt ex som själva drogen.
Dvs en sorts alkohol stöpt i manlig form som jag av någon outgrundlig anledning inte kunde låta bli.
Det var inget större fel på min alkis.
Han var inte dum,kränkande otrogen osv.

Men jag var fast känslomässigt för honom på ett osunt sätt.
Hans liv var mitt liv och mitt liv var tomt och innehållslöst utan honom.

Att tänka mig ett liv utan att få ha kontakt,leva bo osv utan honom var mycket värre än chansen att faktiskt få till något som liknade ett vettigt liv.
Så för min del så kom sakta insikten att relationen var min drog som jag var tvungen att försöka avstå/minska ned så långt det var möjligt.
Det tog löjligt lång tid,tre år innan jag kunde göra det och hålla fast vid det.
Då hade vi ändå levt åtskilda och utan samliv,men det spelade ingen roll.
Något höll mig fast i samma bojor och jag gick tom in i en ny relation.

Men ändå var det något som höll mig fast i detta gamla.
Så att ta ett beslut att faktiskt på sikt leva ett liv utan just denna relation och jobba aktivt för att komma ur det blev mitt mål.
Men lätt var det inte och smärtsamt på alla sätt var det.

Men det går,om det är vad du innerst inne vill och önskar.

sessi

Jag har samma problem med min alkolist. Han har kontakt med en annan tjej som är 20 år yngre. Hon skickar naken bilder på sig och när jag frågar om han är kär i "redigerat av admi" så får jag höra att jag är extremt svartsjuk.
I mitt fall så vill jag veta hur det ligger till så jag kan gå vidare med mitt liv. Jag har en känsla av att han vill göra mig avensjuk. Jag är inte svart sjuk av mig men jag tycker att jag är värd sanningen så jag kan få gå vidare med mitt liv. Så nu mår jag jättedåligt av det hela.

Precis så känner jag med: man vill veta hur det ligger till så man kan gå vidare! När inte ord stämmer med handling blir man så förvirrad! Jag är egentligen inte heller svartsjuk men heller inte frigjord på det sättet att jag accepterar att min man har fler än mig! Vill vara den enda för honom och är jag inte det så är det tack och adjö! Så frustrerande när ens man gör sårande saker och sedan avfärdar det med "det betyder ingenting, va svartsjuk du är"! Vidrigt beteende!

Ledsen och sårad

Han kan inte svara på varför HAN skickar sms till henne när hon är på väg till eller från jobbet.och inte när hon är hemma hos sin man.
"Måste vara en ren tillfällighet"
Han kan inte svara på varför hans goda vän inte träder in nu och försöker rätta till "missförståndet" man vill väl inte din vän så illa?
Vi har haft två stora rejäla kriser där han haft chans att bryta och jag hade funnits kvar (har aldrig förlåtit det faktiskt)

Jag är nog mest chockad just nu. Å jag vet inte varför jag ens tjafsar med honom.

Men på nåt vis tycker jag att jag är värd att få höra sanningen. Han har ju inget att förlora. Det är ju kört ändå

förlåtit! Man har fått lägga oförklarliga händelser bakom sig, gått vidare. När samma sak händer igen kommer allt gammalt tillbaka med dubbel effekt! Så skönt att ha kommit till avslut även om jag aldrig fick svar på varför! Nu kan han göra vad han vill! Grejen är att nu är det MIG han sms:ar. Vet inte vad de egentligen hade för relation och vet inte vad de nu har! Jag svarar honom INTE! Vill inte vara delaktig i detta destruktiva spel som bara är EN del i alkoholistens destruktiva liv! Känner mig fortfarande ledsen men på ett annat sätt än när det var en del av vårt liv som jag desperat försökte få bukt med!

sessi

Jag förstår dig ... Igår var allt bra och nu idag så vill han dumpa mig för angelica (angelica heter något annat ) ena stunden så är dom vänner och ena stunden så knullar han vem han vill)

Är det bara när din man är full som han säger och gör konstiga saker? Min gubbe var bara "konstig" när han var full i början. Efter nåt år började han "använda" det han åstadkommit/framkallat som full (svartsjuka mm) även som nykter. Precis som han har nåt slags behov av att göra mig ledsen och svartsjuk. Han vet precis vad han ska säga för att trigga. Han har skapat sååå många ömma tår. Fattar det inte! Samtidigt märker jag att han älskar mig mycket, är som beroende av mig. Är väl nån konstig form av osäkerhet som yttrar sig så?! Läste om psykisk misshandel och det vi här på tråden upplever är ju faktiskt just det!

sessi

Nä han var nykter. Men har en massa psykiska diagnoser. Upptäckte att han var trevligare som onykter. Och det är tragiskt

sessi

Nä han var nykter. Men har en massa psykiska diagnoser. Upptäckte att han var trevligare som onykter. Och det är tragiskt

Förvirrat

Hej lider med dig låter som min relation han är beroende av nätdejting och jaga kvinnor och fick återfall med alkoholen för ett år sedan gör så ont för han lovar också sluta och säger han älskar mig men så gick det ett tag och så hittar man nya kvinnor igen och nu har han själv flyttat men älskar honom och måste bryta klarar inte blockera honom gör så j ont

Förvirrat

Hej lider med dig låter som min relation han är beroende av nätdejting och jaga kvinnor och fick återfall med alkoholen för ett år sedan gör så ont för han lovar också sluta och säger han älskar mig men så gick det ett tag och så hittar man nya kvinnor igen och nu har han själv flyttat men älskar honom och måste bryta klarar inte blockera honom gör så j ont

Ligger nog nära varandra, slutar man med en typ av missbruk (alkohol) är det lätt att ta till något annant (sex, relationer, tabletter mm). Dessutom tar nog alkoholen självkänslan ifrån dem och de får ett bekräftelsebehov utan gränser. EN normal kvinna räcker inte till för att fylla det behovet. Mitt 50-åriga ex kunde få för sig att dotterns kompis (15 år) var intresserad av honom och tittade på honom med habegär i blicken. Han trodde jämt (läs ville tro) att olika kvinnor var intresserade av honom och diskuterade gärna det med mig! Tröttsamt! Lägg till att alkoholen tar bort normala gränser och spärrar. De agerar impulsivt utifrån en känsla utan att tänka efter vad man bör och inte bör göra! Jobbigt att ha sånt i sitt liv!

Blåst

... känner igen det här. Hemlighetsmakeri. Tjejer som "råkar" blinka upp på olika notiser, anklaga mig för att vara svartsjuk (vilket detta beteende ju leder till så klart), alltid nedåtvänd telefon eller i fickan eller med sig in på toa. Jävla skitstövelbeteende ?. Har också just ett avslutat förhållande med en man som visade sig vara alkoholist. Efter en konfrontation med honom har allt bara gått utför och nu är det slut. Trots alla dessa skitstövelbeteenden så gör det så ont. Jag förstår dig. Försök vara stark. Kramar

Nedåtvänd mobil, smusslande med sms, raderad historik...you name it! Så J-vla skönt att slippa detta! Vad är det för fel på en del? Eller ja det är ju "alkoholen som talar" som mitt ex brukade säga! Nu kan han sitta där! Från mig får han noll sms och noll samtal!

Blåst

... du känner dig så stark och säker i ditt beslut Nordäng67??. Jag är inte där än tyvärr fast jag hela tiden försöker intala mig att det är min "vinst" att det är slut. Logiskt vet jag ju att det är så men hjärtat säger: AJ! ?

Mitt hjärta säger också AJ men min hjärna dominerar just nu tack och lov! Och hjärnan säger NEJ tack! Sååå fruktansvärt genomtrött på all skit man varit utsatt för! Vill ha ett normalt liv och det har jag utan honom!