Jag börjar med att jag bor i Finland, är 25 år å har en pappa som är alkoholist. En mycket aggressiv alkis. Nån annan som finner sig i samma situation?
Jag behöver hjälp med att kunna börja nånstans att få min far att sluta dricka, eller ens inse att han dricker FÖR mycket. Var börjar man? Så att man inte blir slagen eller hotad? Av sin egen far.
Detta har pågått i flera år redan men nu börjar det faktiskt räcka, jag har själv inte bott hemma sen jag fyllde 18, men min mamma å min 10-åriga lillebror bor fortfarande med pappa.. Allt känns eländigt hopplöst å alla lider å alla tar avstånd från min familj.
Min pappa är inte socialaste människan på jorden å vill gärna samla allt för sig själv å när han dricker kommer allt ut. Allt hat.
Hur gör man? Var börjar man?
Snälla jag ber om hjälp!

Du berättar att din pappa har haft och har alkoholproblem sedan många år tillbaka. Han blir aggressiv och du är rädd att han blir våldsam eller hotfull om du skulle välja att prata med honom eller sätta gränser på något sätt. Du flyttade hemifrån redan du var 18 år och detta låter som en av orsakerna till det.

Du befinner dig i en tuff situation och det är bra att du tar kontakt utåt för att få stöd kring det här. Att börja berätta och läsa hur andra gör kan vara ett steg på vägen. Har du fler runt omkring dig att prata med, vänner eller professionella?

Det finns flera typer av stöd professionellt att få utöver att skriva här på forumet om du skulle vilja det. Det kan vara klokt att prata med honom när du känner dig säker på att han är nykter, alltså inte påverkad av alkoholen varken onykter eller bakfull. Det är bara ett generellt tips som du säkert själv redan tänkt på. Vad tror du själv att du mer skulle vara hjälpt av?

Fortsätt skriv och läs här, och igen, välkommen!

Varma hälsningar
Rosette
Alkoholhjälpen och anhörigstödet

Fyllodottern

Har ju liksom försökt prata med honom men fast han är nykter så bara förnekar han allt och stänger in sig. Jag har blivit hotad av honom när han skickat konstiga meddelanden och ringt när han varit upp stressad och säger att jag är precis som min mamma, men faktum är att jag är extremt mycket lik honom..

Det hela började för snart 10 år sen när min mamma var "otrogen", kan inte riktigt kalla det att vara otrogen men.. Sen dess har det bara gått utför. Mor min är inte heller den svagaste personen när det kommer till känslor och sång å hennes far i sin tur hade också alkoholproblem å var nära att dö. Därför är hon väl inte så finkänslig när det gäller alkohol å över konsumtion av den..

Jag är bara rädd att han ska köra ihjäl nån eller sig själv när han kör till jobbet. Jag tror inte att han skulle kunna leva med att ha kört ihjäl en människa på sitt samvete. Han är nog väl medveten om att han dricker FÖR mycket men vill kanske inte inse det. Det tär på hela vår familj fast jag nu inte bor där mera å skulle inte kunna det heller.
Har nog pratat med andra runt omkring mig om detta men det blir inget gjort, det känns som att allt står å trampar på samma ställe hela tiden å inget händer. Har ingen aning om hur jag skulle gå till väga för att få honom att må bättre. Vet inte heller vad jag skulle säga åt honom.

Tacksam för svar!

lizzbet

Det finns inget du kan göra och det är INTE ditt ansvar! Vet att det låter hårt o tufft, men nu när du hittat hit har du säkert börjat läsa massor av trådar och så småningom kommer du att förstå... Lev ditt liv och fokusera på DIG, du är så ung och ska inte bära detta ok på dina axlar! Kram

lizzbet

Att det där rådet om att prata med den sjuka när hen är nykter, det suger... Vissa sjuka är ALDRIG nyktra eller kanske någon enstaka dag under månader, och just den dagen kanske man inte råkar träffa hen och missar "det rätta tillfället".

Fyllodottern

Tack så hemskt mycket för svar!
Det är så otroligt svårt att bara stå bredvid å titta på när allt bara är åt helvete å man bara vill skrika å slå om allt skulle bli som förr då!
Jag är bara så less på att höra om vad som försiggår där hemma å jag vill bara stänga ute allt dåligt men vissa gånger går det bara inte å jag blir deppig av att känna mig hjälplös å hopplös..
Men jag ska verkligen vara egoistisk å tänka på mig själv när det kommer till detta, jag orkar inte heller bära det på mina axlar.
Helst av allt önskar jag att det skulle hända nåt om det skulle gå upp för honom å han skulle tänka "va fan har jag hållit på med!?", det låter ju inte så trevligt att jag tänker så men det vore det bästa som skulle hända just nu..

AliceAlice

...kan ni prata om detta och kan ni söka hjälp för er situation som anhöriga, tillsammans? Håller helt med lizzbet, det är inte ditt ansvar, du har försökt och med risken för våld bör du verkligen ligga lågt. Om du/ngn annan anhörig vet att han kör rattonykter, ring polisen. Om det är dina föräldrars gemensamma bil, så kan hon bestämma att det ska sättas in ett alkolås, det kostar några tusen.

Att vara konsekvent och inte låta honom förminska er, utan konflikt kan man säga typ att "detta vet du inte stämmer, jag går nu". Många små saker kan på sikt (lång sikt) leda till att han kanske inser sitt missbruk. De flesta missbrukare lägger skulden på andra, det är enklare så, för många gånger (även om vi anhöriga inte tror det) så brottas de med dåligt samvete.

Hoppas du kan finna styrkan att ta tag i ditt liv och göra det bästa av det, trotts din pappas missbruk! Kram

Krollis

Jag är uppvuxen med alkoholist föräldrar där pappa var väldigt dum och flyttade som 16åring där ifrån.

Som dom andra skriver så är de inte ditt problem, men jag förstår att de e svårt att låta det vara när din lillebror är kvarbi skiten..
Försök nå din mamma, tala om för henne hur du mått o försök få henne att lämna pappan för din brors skull. Jag tror inte du kommer fram till din far de gjorde i vart fall inte jag..
Försök stötta din mor o hon dig o ni kan hjälpas åt.
Jag klarade inte helt o bryta med min far fören nu när jag är 34 o inser att jag behöver inte ta hans skit.
Jag tycker verkligen synd om dig o önskar dig alla lycka.

Fyllodottern

Är gjort redan, de har varit och pratat med honom där hemma. Jag har pratat med mamma hur jag känner för alltihopa å vi har kommit närmare varandra å dessutom att vi har gemensamt intresse med hästar å sånt. Vi har aldrig varit en mycket "djup" familj, det har inte pratats om känsliga saker eller djupa känslor men nu när jag blivit äldre så pratar jag nog om det mesta med min mamma.

Kan man ringa polisen anonymt å säga var å när han passerar så de kan ta blåstest på honom? Han kan jobba 14-22 å komma hem, dricka 8,9,10,11,12 öl å gå å lägga sig kl 5 på morgon å sen åka iväg på jobb till kl 14 igen.. Som tur är dricker han bara öl vad jag vet inget starkare men öl på 4,5 % blir ju inte heller bra i längden, dessutom äter han också blodtrycksmedicin å andra mediciner.

Mamma kommer inte att flytta därifrån för "det går inte" säger hon, varken mamma eller pappa skulle klara sig ekonomiskt ensamma.. Med ett huslån på några hundratusen euro är ingen bra kombination med alkoholberoende. Vilken jäkla tur att jag fått lite mera vett i skallen än båda mina päron..
Jag blir bara så trött på att gå runt å tänka på skiten, det har påverkat mig mera än jag trodde..

Tack för alla svar, uppskattas stort!

Hej!
Tycker precis som andra att det inte är ditt ansvar! Det går inte få någon annan att sluta dricka utan att personen vill! Däremot, eftersom du är vuxen och din lillebror är liten, tycker jag att du ska ta lite ansvar för honom! Din bror är helt utlämnad på nåt sätt. Kanske kan du låta honom komma och hälsa på dig och sova över?! Jag har vuxet upp i en vanlig familj där det inte förekom missbruk men jag vet att min yngste bror ändå kände sig lite "övergiven" av mig när jag flyttade hemifrån. Tror din lillebror behöver dig. Inte så att du ska känna dig huvudansvarig men bara va en bra och tillgänglig vuxen för honom. Kanske du redan är :-) Det var min reflektion på det hela.

Det verkar inte som om du kommer någon vart med att din mamma ska separera, men du kan faktiskt göra en oros-anmälan till socialen om din bror. Barn får inte leva i hem där det förekommer hot/våld. Det påverkar människor oerhört mycket. Ett missbruk blir bara värre med åren. Så din bror har förmodligen jobbigare än vad du har haft... Jag är själv en kvinna med a-beroende men nykter sedan 1,5 år. Jobbat i psykiatrin där nästan alla personer med psykisk problematik/missbruk kommer från hem med hot/våld eller har ärftlig psykisk sjukdom. Jag tror du har hjälp av forum som detta. Men det finns ju anhörig-grupper även i Finland. Blir berörd av ditt brev. Min dotter mailade min chef om mitt missbruk och chefen samtalade med mig om det. Jag har en tråd på "förändra mitt drickande". Tänker att du kan kontakta din pappas chef. Han får inte sparken, utan chefen har skyldighet att vidta åtgärder som hjälper personen med sitt missbruk. Hoppas det ordnar sig för din familj. Kram..

Fyllodottern

Många gånger har jag faktiskt min lillebror med mig men han vill vara med sina kompisar för det mesta. Det är förståeligt också eftersom det ändå är 15 år skillnad på oss. Han är mycket förståndig å har bondförnuft fast han ändå är så liten.
Socialen har varit på besök men inte tyckt att det varit något extra eftersom pappa då låtsas att allt är bra och normalt. När soc varit på besök har han gått ut å fixat upp eld så att de får varmvatten å huggit mera ved, fixat å trixat ute på gården och en massa sånt bara för att det inte ska verka som om något är fel. För det mesta sover pappa på dagarna och får inte gjort nåt hushålls arbete som att hugga lite ved eller plocka i diskmaskin eller nåt sånt så det lämnar då kvar tills mamma kommer från sitt jobb så att hon får göra precis allt. Ska det va så om man har hus tillsammans å bor under samma tak?
På hans jobb vet de om att han dricker sen flera år tillbaka, men ingen gör nåt. Pappa har fått skjuts till jobbet otaliga gånger för att han inte varit nykter å han kör stora maskiner som man borde vara i körskick för att sitta i. Hela företaget får väl böter ifall nån högre makt får reda på att han är onykter.
Att prata om det med min lillebror har jag tänkt på också för å få veta vad han tycker å tänker å känner men jag har bara inte gjort det än. Tillika så vill jag inte prata om nåt negativt med honom då han väl är med mig men å andra sidan så skulle vi ju kanske komma närmare varandra å han skulle märka att han kan komma till mig med sina bekymmer, i framtiden också.

Tack så hemskt mycket igen för alla svar!

Jag förstår att du är en jättefin syster och dotter, som önskar att familjen skulle få det bättre. Men din pappas chef är skyldig att vidta åtgärder om misstanke om alkoholproblem finns. Om du mailar så har du bevis. Annars finns det väl någon högre upp än pappas chef? Alkoholism klassas idag som sjukdom. Det är som att företaget struntar i att någon har brutna armar och jobbar ändå, fast betydligt värre. Jag har förstått att denna möjlighet är bäst, för att den är lagstadgad. Googla på det så får du mer information. Angående din bror, så prata med honom om problemet. berätta vad du vet om missbruk. Annars är det vanligt att barnen tar till föräldrarnas metoder för sitt eget dåliga mående för sin barndom, alltså alkohol/droger osv osv. Bra att du skriver på forumet, här finns mycket att hämta...Kram